Det handlar om tillgänglighet, inte om låten är fet

Aftonbladets nöjesjournalist Martin Söderström står bredbent med rakad skalle, lång nyckelkedja och cool min på sin Bylinebild. Min gissning är att han fick ett mejl från chefen på Nöjeavdelningen idag med orden ”du kan väl göra ett knäck på Popcirkus dåliga tittarsiffror?”
Martin skred genast till verket och tog på sig rollen som försvarare av god smak. Popcirkus är visst tramsigt och programledarna oproffsiga enligt Martin. Han hade till och med mage att racka ner på programmet genom att referera till Z-tv…
Hahaha! Kom inte och lek med den ironiska Z-tv generationen när det gäller smak, vi är fascistiskt självgoda på den fronten.
77 000 tittare ska visst ses som ett misslyckande enligt Aftonbladet. Varför undrar jag?
Jag visste inte att det fanns 77 000 så smarta människor i Sverige, det är väl nästan ett mysterium att vi är så många? Jag trodde att all genuinitet dog någon gång vid 90-talets mitt. Jag trodde bara att det fanns coola kids med trendiga t-shirts och långa nyckelkedjor kvar?
All musik som spelas i programmet faller mig inte i smaken, men det gör mig inget för guldkornen är många ändå. Och jag trodde ärligt talat inte att dom skulle fått till det så bra som dom gjort, jag var övertygad om att redaktionen skulle ha tagit in trendiga hipsters till att förstöra/hotta upp tillställningen. Som tur är hade jag fel på den fronten.

Martin skriver att han älskar musik, jo tjena: jag har väl bara missat hans texter om dom band och artister som över huvud taget har betytt ett skit dom senaste 20 åren? Jag måste ha missat allt mellan notiser om Paris Hiltons senaste partyskandal och Lars-Kristerz nakenchock.
Jag skriver detta med ”Silence is wild” på stereon.
Jag skriver detta med ett narcissistiskt smug över hela ansiktet.


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article4578270.ab