Mediekritik

I dag så talas det mycket om att man inte ska lite blint på det som står i tidningarna eller det som visas på TV. Kritiskt tänkande är något som dagens ungdomar har fått lära sig från tidig ålder. Man kan till och studera kritiskt tänkande på universitetet.
Inte allt för sällan hör jag följande replikskifte bland unga människor
– Jag läste ”bla bla bla” i Aftonbladet
– Hahaha! Tror du på det som står i tidningen eller?
Oftast är detta ”bla bla bla” en total självklarhet som egentligen inte borde kunna ifrågasättas men som görs det pga den starka misstro som många känner, främst gentemot kvällstidningarna.
Självklara sanningar förvandlas till lögner eftersom att avsändaren är ”Aftonhoran” eller ”Sexpressen”.

Det kritiska tänkandet har alltså slagit om totalt och resulterat i att givna fakta idag ifrågasätts. Främsta exemplet för detta är dom vidriga konspirationsteorierna rörande elfte september-attackerna i USA. Dom flesta som förespråkar kritiskt tänkande kanske slår bort dom mest bizarra teorierna (flygplanen som flög in i World trade center var i själva verket ommålade stridsflygplan fyllda med bomber, alla som dog i attacken var betalda skådespelare som nu lever på hemlig ort) men ändå kvarstår det tankar som ”George Bush planerade och genomförde attackerna mot World trade center och Pentagon för att kunna ta över Iraks oljeproduktion”.

Det är liksom mer spektakulärt idag att påstå att Lee Harvey Oswald ensam dödade John F Kennedy, än vad det är att påstå att Månlandningen inte har ägt rum.

Jag tycker att man ska vara väldigt kritisk till det som sägs och visas i medierna, men problemet är att många människor inte kan göra rätt bedömningar. Det är väldigt sällan som rena osanningar skrivs i våra tidningar, däremot så vinklas och utelämnas information jämt och ständigt. Medierna har alltid en agenda och är sällan objektiva men det är en stor skillnad mellan att vinkla/utelämna och att ljuga.

Om Aftonbladet skriver ”TV-stjärnan rasar” så ska man veta att det troligtvis rör sig om en gammal Villa Medusa-deltagare från 1996 som känner sig lite småputt: det är ingen lögn att skriva på det sättet, men det är naturligtvis en stark överdrift.