Bok: Det börjar inte här. Kapitel 6 –Kunskapen finns inom oss alla

Det är knökfullt i konferensrummet och fönsterna har ställts på vid gavel för att släppa in nytt syre när Anton Pave börjar sitt anförande.
– Först och främst vill jag passa på att erkänna en sak, Ntv har blivit en jävla skitkanal sedan jag tog över ansvaret för nöjesproduktionen
Mötesdeltagarna tittar förvånat mot Anton Pave där han står vid ena bordsändan, sedan tittar dom på varandra. ”Vad säger karl’n egentligen?”
En av dom tjocka männen runt bordet börjar skratta. Ett flåsande, bullrigt skratt. Ett par andra hakar på. Till slut sitter hela rummet och skrattar. Alla skrattar utom Anton.
Anton tar sats igen och fortsätter sitt anförande.
– Jag skojar inte. Vi visar skit och vi har fram till nu varit stolta över det
Skratten tystnar och hela rummet är tyst i tio sekunder innan Meta Hammar, VD för Ntv tar till orda.
– Att en del av det vi gör i våra ögon är skit är väl inte så konstigt, det är ju knappast vi som är målgruppen? Dom flesta av oss här inne, no offense, skulle betraktas som gamla gubbar och kärringar av vår egen publik
– Det är sant att vi inte är målgruppen, svarar Anton, men vi har själva varit unga en gång i tiden så vi vet, någonstans inom oss så vet vi vad ungdomar vill ha. Jag tittade på vår kanal igår och då sände vi Nick Hannons TV-ball på bästa sändningstid. För det första så låg textningen fel. Den var förskjuten med trettio sekunder under hela sändningen.
– Vi har fixat det där nu, säger kanalens tekniskt ansvarige Kaj Fritz och avbryter samtidigt Anton.
– Ja, det var ju bra. Var befann jag mig nu... Jo just de Nick Hannon... Alltså, det där programmet sa mig ingenting. Nada. Förstår ni? Zip. Det var obegripligt. Jag vet inte om ni har sett det här programmet?
Rummet förblir oroväckande tyst, så Anton fortsätter.
– Nåväl, det är ett sketchprogram där dom tävlande bland annat ska imitera ett antal kändisar. Förutom att det är ett helt humorbefriat TV-program så är kändisarna som ska härmas i det närmaste okända i Sverige. Det handlar inte om skådisar, sångerskor och sådant. Det handlar om personer som enbart är kända för att vara kända, USA: s motsvarigheter till Krogen-Danne och Robinson-Gojira om ni så vill. Det handlar liksom inte om dom där kändisarna som vi har sett i den svenska kändispressen som London Sheraton, Nicole Richter och Horace Triumph och så vidare utan om kändisar som är mycket mindre kända än så. Ofta ska dom härma rappare i den där showen och jag vet inte, hur många människor i Sverige vet hur dom olika rapparna i Zu lang clan låter? Vet någon det? Andra kändisar som härmas är tonårskändisar från Mickelodion. Hur många tittar på Mickelodion i Sverige? Vi sänder alltså ett TV-program som inte är roligt och som dessutom är obegripligt för större delen av vår egen publik. Varför gör vi det egentligen?
Återigen förblir rummet tyst så Anton tar ton igen.
– Jag tog över det här jobbet i en kris. Jag fick fria händer att göra det som jag trodde skulle krävas för att rädda kanalen. Nu har jag testat ett sätt och nu är det dags att testa ett annat sätt. För det första så ska det här bli en musikkanal igen. Jag tittade på Ntv nästan två timmar igår utan att det spelades en enda musikvideo. För det andra så måste vi få tittarna att bli aktiva igen. Det går liksom inte att hänvisa till vår hemsida stup i kvarten: har ni varit inne där någon gång? Diskussionerna där är helt döda och det enda som händer där är att folk postar ”You got Rick-rolled-trådar”, samt att en skitunge postar rasistiska inlägg då och då så att vår moderator inte ska vara helt sysslolös
Några av åhörarna börjar skratta men avbryter sig själva när dom inser att rasistiska inlägg på ett Internetforum kanske inte betraktas som humor av alla.
– Först och främst så vill jag att vi återigen ska börjar sända dom olika musikmagasinen, fortsätter Anton. Varje musikstil ska ha ett eget magasin, ett varsitt forum. Vi ska ha initierade programledare som kan musik, som är mer än ett fejs och en röst.
Sedan vill jag att vi startar ett program där ungdomar själva kan skicka in sina demos. Programmet kan ledas av några ungdomar som recenserar och visar videos som folk skickar in. Nånting måste vi göra för att rädda den här skutan.
Dessutom vill jag starta ett helt nytt eftermiddagsprogram med livemusik, debatt om aktuella ämnen, skivrecensioner, filmtips och så vidare
Dom församlade i rummet tittar på varandra och sedan på Anton. Spontana applåder bryter ut. Det känns som en stor tjock filt lyfts som tidigare hängt över deras huvuden. Musikkanalen ska spela musik igen. Musiken ska väljas och spelas av folk som kan och förstår sig på den. Hej då till marknadsundersökningar och list-rotationer, hej till kunskap och passion.