Sunday, July 24, 2011

Skam, skuld och sorg

Aldrig någonsin har en text varit lika svår att skriva.
– Av sorg och oförmåga. Av småttighet i jämförelse med det ofattbara som hänt.
Jag har slängt uppslag på uppslag.
Aldrig någonsin har en text varit lika tvungen att skrivas.

Linus Bylund från Sverigedemokraterna sa en gång i en Tv-intervju ”Jag tror att om man är Sverigedemokrat eller nationalist, eller vad du nu vill kalla det, så i alla fall JAG, har det här, att varje dag så undrar jag, är det här rätt? Är allt det jag tycker rätt?”.

Den typen av självreflektion, självkritik är vanlig hos folk som på något sätt kan betraktas som minoritet åsiktsmässigt. Jag kan tänka mig att den tanken farit genom skallen på folk både till höger och vänster av den politiska kartan, och den blir som allra starkast när man känner att något smetats på en, som man själv inte känner igen sig i.

Attacken i Oslo och på Utöya är det värsta terrorangreppet i Nordens historia. Hittills har man räknat till 92 döda, men det är en siffra som säkerligen kommer stiga.

Jag blir nästan kräkfärdig när jag tänker på det där aset som gick där på stranden och sköt ungdomar samtidigt som han tjoade och tjimmade i extas.

Och så som det ser ut nu är motivet för attacken ett angrepp mot det som gärningsmannen kallar den Kulturmarxistiska ideologin. Enligt egen utsago är han en tempelriddare, ute på ett kristet korståg i Konservatismens namn…

Med kulturmarxism menar han egentligen Kulturrelativism: tanken att ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan.

På det punkten delar jag, och många med mig Anders ståndpunkt. För mig är det alldeles tydligt att det finns kulturer som i allt för hög utsträck är kvinnofientliga. Fientliga mot homosexuella etc.
Jag anser att man ska bekämpa dessa. Inte med våld och krig, utan med upplysning och nolltollerans.

Att till viss del dela ideologi med en barnamördare väcker naturligtvis tvivel och skuld inom en.

Frågan om skuld har jag behandlat många gånger tidigare här på bloggen, och det är också en anledning till att jag inte alltid är så produktiv: det känns helt enkelt kvävande och ångestskapande att skriva sanningar ibland, dels för att dom kan tendera att vara ”onda” eller dystopiska, men även därför att man vet att det man skriver kan bygga på ett hat mellan människor som redan i dag är allt för stort.
Jag försöker kompensera detta genom att vara resonerande i mina inlägg. Jag tar även del av böcker/filmer etc från människor som jag inte alltid delar åsikt med. Jag försöker. Anstränger mig även om det ibland är svårt att hitta synpunkter som är värda att ta till sig.

Jag tror det är bra med debatten: att läsa och diskutera. Det gör att man inte låser fast sig vid en ideologi.

Men ibland ser man bloggare, kanske främst på högersidan (och här finns det anledning att vara självkritisk) som skriver väldigt kategoriskt. Som alltid vet bäst. Som är fullständigt låsta i sina uppfattningar. Som aldrig tar några intryck, och som i stort sett tycks vara kopior av exakt allt som publicerats på islamkritiska/invandringskritiska bloggar.

Jag säger inte att problemet inte finns till vänster också, men i detta läge, men det som hänt i Norge så känns det förmätet att ens gå in på den frågan. Dessutom tror jag som sagt att problemet är större till Höger. Vi har sett allt för många ”Mona Muslim” eller ”MENA-pack” inlägg för att det ska kunna viftas bort som oväsentligt. Naturligtvis finns det folk som triggas av sådant.

Jag har skrivit om det förut på Flashback, i detta fall angående Peter Mangs:

Alla uttryck som gör sig hörda i mediebruset (både genom gammelmedia och nya medier som bloggar och twitter) har en inverkan på folks tankar och kan naturligtvis påverka galningar.

Jag vet att frågan har lyfts förut och diskuterats: "har din åsikt om invandringspolitiken påverkats av Flashback?". Jag tror att dom flesta med någorlunda analytisk förmåga kan inse att både deras egna åsikter och även andras faktiskt har påverkats av den debatt som pågått här.

Det är lika självklart som att Aftonbladet och Expressens SD-hat faktiskt har påverkat motståndare till SD (vissa har påverkats så mycket att dom gråtit sig till sömns i någon slags villfarelse att dom snart ska utvisas från landet. Andra har påverkats så till den grad att dom gått ut på stan och huggit ner en Sverigedemokrat, samt en felaktigt förmodad Sverigedemokrat).

Man skulle naturligtvis kunna beskylla gammelmedia för sådana händelser.
Men så enkelt är det naturligtvis inte. Man har ett personligt ansvar för sina handlingar.

Det gäller alla människor i världen, inte bara folk som påverkas av tea partyrörelsen eller Sverigedemokraternas retorik.

Om man tar Peter Mangs som exempel så är hans handlingar alldeles säkert sprungna ur det tankegods som dom nya invandringskritiska bloggarna medfört. MEN, hans handlingar är säkert också lika mycket sprungna ur det förtigande och den skrämselpropaganda som gammalmedia stått för.

"Varför tas inte dom här frågorna upp i tidningarna, varför skriver bara Fria nyheter och Politiskt inkorrekt sanningen?".

Visst är det en frågeställning som man kan tänka sig gick genom huvudet på Peter medan han laddade pistolen? Jag tror det. Jag är helt övertygad om att så var fallet.

Man kan inte gärna begränsa folks rätt att uttrycka en åsikt bara för att galningar kan ta åt sig och agera. Och om vi ska titta på vad det är för några uttryck som verkligen ger utslag bland våldsbrotten så är jag övertygad om att Kartellen och andra våldsvurmande rapgrupper utgör en mycket större fara för Sverige än något Sverigedemokratiskt tankegods.

Där har vi en grupp som helt öppet vurmar hat mot polis och politiker, och som helt givet ger resultat i form av gängbildning, skadegörelse, misshandlar, rån, och ja, även mord.

Kartellen skulle naturligtvis hävda att dom bara skildrar verkligheten, men deras påverkan är likväl negativ, och det är bara idioter som vill hävda att kulturella yttringar så som våldsamma tv-spel, våldsamma filmer, våldsvurmande musik etc inte skulle påverka människor.
Alldeles självklart påverkar det människor.

Jag som själv lyssnar en del på våldsam musik (Necro, Cage etc) känner att musiken påverkar mig. Jag är ju frisk och så, så det ger inga utslag i våldsyttringar, men jag förstår hur musiken kan verka hetsande och avtrubbande. Jag är inte så naiv att jag skulle låtsas som att jag inte såg något samband. På samma sätt som man kan deppa ner sig genom att lyssna på The Smiths och läsa Den unge Werthers lidande så kan man göra sig själv glad genom att lyssna på ABBA och läsa glättiga skvallertidningar. Inga konstigheter egentligen, men många vägrar se sammanbandet.

Samma sak med samhällskritik. Dom flesta som attraheras av våldsvänstern, eller för den delen våldshögerns retorik skulle naturligtvis vara helare och gladare som människor om dom lät sig bedövas med Let's dance och Antikrundan.

Naturligtvis hade vi sett färre våldsamheter om alla tvingades lyssna på dansband, bodde i gated communities och aldrig någonsin behövde läsa en enda samhällskritisk text.

Det vore oerhört tråkigt naturligtvis...

Och det är samtidigt naivt att tro att det samhälle vi lever i idag INTE skulle ge upphov till skildringar av hat och våld. På det sättet har naturligtvis Kartellen rätt även om det är tråkigt att unga människor påverkas av deras budskap.

För vad skulle det innebära om man började tumma på vilka som skulle ha rätt att uttrycka sig? Skulle vi förbjuda Lars Vilks från att provocera? Skulle vi förbjuda islamister från att skapa martyrvideos? Skulle vi förbjuda bloggare från att skriva obekväma sanningar om ökad kriminalitet? Skulle vi inskränka på författarens ämnesval?

En galning är just en galning (oavsett om hans agerande är sprunget ur islamistiskt martyrvurmande, FB-inlägg om negrers intelligens, eller kvällstidningarnas förtigande av problemen i förorterna).

Och vi påverkas naturligtvis allihop. Varje dag. Vare sig vi är sjuka eller friska.
Och Expressens Lars Lindström påverkar också: varje gång han sätter samman Jimmie Åkessons nuna med Peter Mangs så ökar han på hatet och oförståelsen.


Men det jag skrev då, hur sant det än må vara, lämnar ändå en fadd eftersmak. För det finns liksom ingenting som kan försvara ett ”man är ansvarig för sina egna handlingar”. Till vilken nytta är dom orden för en mamma och pappa som förlorat sitt barn?

Till och med Leif GW förundrades över hur en människa kunde vara så bestialisk. – Då vet man att det är illa.

Det är ondska på en helt annan nivå.
I Europeiska mått kan det nästan bara jämföras med Beslan: just därför att barn drabbades så hårt i bägge fallen. Att försöka med förklaringar och tilltro till det öppna samhället, den öppna DEBATTEN i det här läget känns bara som ett hån.

För det är ju det Anders Behring Breivik agerande kommer leda till: en omöjlig situation för en öppen och fri debatt. En omöjlig situation för ett öppet samhälle.

Det är lätt att slänga sig med fina ord som ”vi ska aldrig låta gärningar som detta stoppa debatten”. Men saken är att det kommer stoppa debatten.
Vi kommer ha vuxna som inte kommer våga låta sina barn åka på politiska läger. Vi kommer ha ungdomar som inte kommer våga engagera sig. Vi kommer ha politiker som i högre utsträckning kommer låsa in sig.

Vi kommer ha en politisk debatt som noga kommer modereras så att inga provocerande utfall slinker igenom.
Är du konservativ kristen som motsätter dig Kulturrelativismen och Islam så kan du lika gärna lämna walk over: du är en massmördare, eller åtminstone försvarare av det…

Och vem kan beklaga sig? Jag kan tänka mig att den nationella rörelsen (tvärtemot Anders avsikt) kommer förlora drastiskt på detta. Det kommer vara oerhört svårt att ha en debatt om islamistisk terror eller om kvinnors situation i mellanöstern. Och ärligt talat: jag kunde bry mig tji om det.
Det känns helt irrelevant att försöka vinna politiska poänger i detta blodbad.

Jag vet att jag själv inte hade varit särdeles förstående inför ”förklaringar” och ”bakomliggande faktorer” om en galen man på Vänsterkanten hade agerat på samma sätt mot ett SDU-läger. Och då uttrycker jag mig milt…

Avslutningsvis så är det väldigt tydligt när man läser dom delar av manifestet som Anders själv skrivit hur narcissistisk och övertygad över sin egen förträfflighet han verkligen är.
Den känslomässiga kylan och logiken i alla hans beslut gör dokumentet till ett av dom mest obehagliga jag tagit del av.
Det är också ganska typiskt att en stor del av hans manifest är kopior av andras texter (bland annat Unabombarens manifest och texter från islamkritiska bloggar som Gates of Vienna).

Anders saknar det som jag tidigare beskrev: förmågan att göra en egen analys, debattera och se OLIKA sidor av en frågan. Just den omänskliga oförmågan att se olika sidor av ett mynt. Att han låtit sig matas med ena sidans bild hela tiden är just det som skapar extremister.
Anders saknar skam och skuld, det är två helt väsentliga drag som man måste ha som tänkande individ.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/drogerna-kan-ha-gjort-honom-aggressiv-och-paranoid_6345192.svdhttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/tusentals-fick-mordarens-manifest_6344170.svdhttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/mordaren-hade-stora-mangder-ammunition-kvar_6344564.svdhttp://www.svd.se/nyheter/utrikes/alla-norrman-kommer-att-minnas-22-juli-2011_6344132.svdhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13370562.abhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13368364.abhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13367224.abhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13368413.abhttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article13364922.abhttp://www.dn.se/nyheter/varlden/pappan-han-var-en-vanlig-men-lite-inatvand-pojkehttp://www.dn.se/nyheter/varlden/manifestet-visar-att-personen-har-tydliga-tvangsmassiga-draghttp://www.dn.se/nyheter/varlden/breiviks-manifest-beskriver-attentaten
http://www.dn.se/nyheter/varlden/breiviks-manifest-beskriver-attentatenhttp://www.expressen.se/nyheter/1.2508776/massmordarens-pappa-jag-ar-i-chock