Monday, November 30, 2009

Minareter JAVISST, men inte just HÄR!

Jag tror att det var Jesus som sa det, eller Hejsuus som spanjorerna kallar honom. Han sa ”må den som inte har någon skuld kasta första stenen”.
Vad han menade med det var att vi alla är horor i någon utsträckning. Själviska syndare.
Vi kan inte kräva av andra vad vi inte kan kräva av oss själva.

I Schweiz har man nyligen haft en folkomröstning där man röstade JA till ett Minaretförbud.
Nu står svenska innerstadsjournalister på kö för att kasta första stenen mot dom som röstade så illvilligt.

Måhända hindrar dom sig själva för ett ögonblick, hinner tänka ”skulle jag själv vilja ha en Minaret på granntomten?” innan dom slår bort tanken och med sänkt huvud låter kastarmen fullfölja sin rörelse.

Sedan nås dom av en snilleblixt: Det är det att dom är emot Minareter, men det skulle inte passa in i stadsbilden där dom bor så bra. Det skulle störa fågellivet! Det skulle bli så tung trafik på gatan utanför!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article6212281.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6209064.ab

Thursday, November 26, 2009

Dan Park anmäld för hets mot folkgrupp

Det är ingen hemlighet att jag gillar gatukonstnären Dan Park (se länken här till höger). Jag har själv gjort en bild starkt influerad av honom här på bloggen där Lieberman håller i en njure med bildtexten ”Judarna måste vara tokiga!”. Det var naturligtvis en referens till filmserien ”Gudarna måste vara tokiga!” där svarta afrikaner avbildades som stora dumma barn.

Dom filmerna var extremt rasistiska, och så var även min bild. Det fanns en medveten koppling där. Provocerande naturligtvis, men det var aldrig meningen att den skulle ses som judehat. Jag ville bara belysa hur fel det är när INDIVIDER försöker kväva diskussioner med argumentet att sakfrågan inte kan diskuteras då det är rasism att ens föra fram åsikten. Självfallet älskar jag judar (se bara hur många grymma komiker och Nobelpristagare som är judar!): Dom är i sanning det utvalda folket! -Mellanösterns asiater om ni så vill.

Självklart trodde jag inte heller att Lieberman var organhandlare, det var sekundärt i sammanhanget. Det handlade om yttrandefrihet och inget annat.

Dan Parks produktion har alltid varit provocerande. Hans affischer har slagit vilt åt alla håll samtidigt. Det har varit Islamhat och judehat om vart annat. Det har varit bildkollage med döda barn och seriemördare, det har varit Åke Green och Saddam Hussein, pedofili och skolmassakrer.

Man kan naturligtvis fråga sig vad provokationerna ska vara bra för?
Troligtvis finns det inget värde i det, men det är skönt med punkig uppkäftighet ibland.
Speciellt är det befriande i ett PK-land som Sverige att se någon som törs sparka både uppåt och nedåt.

Just det här med sparkarna som riktas åt alla håll samtidigt är även något som många finner förvirrande. Normen är ju att gatukonst följer vissa bestämda regler (alltid vänster, alltid anti-USA, alltid anti-Israelisk). Det var därför inte så konstigt att den våldsvurmande AFA-iten Fredrik ”Finken” Jönsson nyligen laddade upp en av Dan Parks bilder på Facebook i tron att den var gjord som en antirasistisk protest mot behandlingen av ensamkommande flyktingbarn.

Hade han tittat lite närmare hade han dock förstått att bilden hade en helt annan poäng. Bilden föreställde ett antal ensamkommande flyktingbebisar i barnvagnar, alla med Bin Ladens ansikte påklistrat, och bildtexten ”Ge oss välling!”.

Nu åtalas alltså Dan för hets mot folkgrupp efter att ha satt upp tomma plåtburkar med texten ”Zyklon B –Giftgas” i närheten av Judiska församlingens lokaler i Stockholm. Jag förstår åtalet. Jag förstår att det är läskigt att se något sådant om man är jude. Det är inget konstigt att provokationer väcker ilska, hat och rädsla. Det är liksom helt naturligt.

Samtidigt så vet man aldrig så noga med Dan. Han säger att Zyklon B-aktionen gjordes för att påminna folk om förintelsen. Samtidigt har han tidigare gjort affischer om ”Sex miljoners-myten”.

Min gissning är att Dan inte alls ogillar judar, men att han gillar att stöta sig med folk som är lättstötta. Till dessa grupper hör kristna, muslimer och självklart även Judar.
Ibland är det nog bara provokationen i sig som han är ute efter.

Dan är en snubbe som helst inte vill förlika sig med vuxenvärldens tråkiga krav. Han är en evig ungdom som fortsätter trotsa och hänga på musikfestivaler. Det finns en frihet i det som jag gillar.

Jag hoppas att han hamnar i finkan!

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3852419.svd

Saturday, November 21, 2009

Marla Olmstead

Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag fascineras oändligt av historien om den lilla konstnärstjejen Marla Olmstead från Binghamton i New York.
Dom där abstrakta tavlorna griper verkligen tag i mig.
Jag hoppas i alla fall att det är tavlorna som lockar mig, men jag är osäker på om så verkligen är fallet?

Marla började måla som tvååring. Hon satt på köksbordet i blöjor och fyllde duken med fantasi och glädje. Det är omöjligt att inte ryckas med när man ser hennes oskuldsfulla lekfullhet.

Men sagan är inte utan kontrovers.
Det är många som ifrågasätter huruvida Marla verkligen målar sina tavlor själv.
Till viss del kan det säkert vara hennes verk men finishen känns många gånger allt för vuxen för att det ska vara helt trovärdigt.

CBS 60 Minutes gjorde ett inslag om Marla där dom filmade hennes arbete med tavlan ”Ocean”. I reportaget kunde man höra Marlas far Mark ge direktiv och uppmaningar som ”paint the red” och ”That´s not how it´s supouse to be”.
I reportaget framställs Mark som en gåpåig ”regissör” som coachar fram tavlan.

Andra tavlor som filmats från start till slut är "Fairy Map", "Rabbit" och "Colorful Rain". Dessa anses av många, inklusive mig själv, inte hålla samma kvalitet som merparten av dom tavlor som Marla gjort utan insyn från kamerans vakande öga.

Samtidigt finns det trots allt en tveksamhet inom mig.
I dokumentärfilmen ”My kid could paint that” finns en tvehågsenhet som jag gillar.
Svaren är inte givna. Frågorna är öppna.

Stundtals framstår Mark som oäkta och sliskig i filmen, lite som en bilförsäljare, andra gånger som en älskvärd men naiv fader.

Det är svårt att sätta fingret på vad som är sanning eller lögn i den här historien och det tog mig faktiskt nästan en hel genomtitt av filmen innan jag insåg att det verkligen rörde sig om dokumentär och inte en mockumentär.

Jag vet att abstrakt konst för många är skräp oavsett.
En tavla på Moderna museet och en tavla målad av ett barn kan te sig likadana.
För mig är dock skillnaden oftast monumental. Bara en sådan enkel regel som att fylla ut hela duken med färg är för dom flesta barn ett mysterium. Dessutom brukar barn som regel måla föreställande (även om det ibland är svårt att se vad det föreställer).

Att ett barn då väljer bort huvudfotingar, och istället målar vuxna, abstrakta tankar som ”ilska”, ”dans” och ”vind” är egentligen orimligt. Det ska inte vara möjligt. Det ska inte finnas i deras begreppsvärld. Och kanske är det så också? Kanske är det verkligen Marks tankar som vi får se manifesteras på duken?

Om det är så, om så är fallet så tappar tavlorna helt sin lockelse.

Det är ju däri fantasisummorna hos vissa konstnärer kommer in i bilden. Det handlar naturligtvis inte om huruvida man kan måla SOM Picasso utan om det verkligen ÄR Picasso som målat tavlan.

Värdet på tavlan bestäms av personens värde, och medan Marlas historia har ett fantastiskt värde, så har Marks inget alls.

Om han har målat tavlorna, om så bara genom att avsluta Marlas påbörjade verk så tappar dom värdet till noll och ingenting: då förvandlas det till helt ordinära barntavlor som en vuxen sedan adderat med vuxna begrepp och vuxna tankar. Då har tavlorna lika lite värde som en förfalskad autograf.

Samtidigt finns det ett moment av ”fusk” i all abstrakt konst. Konstnären tar en medveten genväg när han/hon går bort från det figurativa. Troligtvis är det därför som så många hatar modern konst.













Friday, November 20, 2009

Kommentar bortplockad igen

Det är sällan jag kommenterar andras bloggar (bli inte ledsna, jag läser många av er som jag länkar till, men oftast har jag ingenting att tillägga).

Ibland händer det (hittills bara på vänsterbloggar) att mina kommentarer inte godkänns för publicering.
Detta gör mig uppriktigt ledsen, för jag sysslar inte med personpåhopp, hot eller annat dravvel. Jag är enbart ute efter debatten´, och jag har lovat mig själv att rapportera varje gång mina kommentarer tas bort.

Nu var det bloggen "Svensson -Varmt och rättframt åt vänster" som tog bort min kommentar.

Jag har fram tills nu haft hans blogg på min bloggroll eftersom att jag vill ha en politisk spridning på mina länkar då jag vill uppmana folk att läsa andra människors åsikter. För som det är nu så länkar realist/SD-bloggar i stort sett bara till folk med liknande åsikter, och samma sak omvänt då: Vänsterbloggar länkar bara till andra vänsterbloggar.

Tyvärr fungerar inte den öppna debatten då vissa människor helt enkelt inte vill ha den. Jag vet inte varför det är så?

Debatten hade kunnat vara levande, men jag har ärligt talat inte lust att länka till folk som avskyr mig så mycket att dom inte ens vill ta debatten med mig. Då måste jag göra det grövsta jag kan tänka mig: lyfta bort länken från min lista.

Wednesday, November 18, 2009

Svart verkstad får Stocksundsbor att bajsa på sig av rädsla!

Regeringens rapport om ensamkommande flyktingbarn

Regeringens rapport om ensamkommande flyktingbarn har några år på nacken (2004), och tyvärr ger den inte svar på alla mina frågor.

Jag kan förstås ha missat något? Rapporten är 128 sidor lång och jag skummade bara igenom den.

Hela rapporten igenom så definieras flyktingbarnen som varandes under 18 år, men det framgår aldrig HUR detta kontrolleras?
För mig är det knäckfrågan i hela debatten.

Jo, jag vet att man ibland gjort medicinska test, och i andra fall bedömningar, men i vilken utsträckning har man gjort det ena eller det andra?

Eftersom att dom flesta som anländer är i spannet 15-17 år så är frågan verkligen av vikt. Asylbehovet uppfylls sällan av dom ensamkommande ungdomarna, så oftast är det barnstatusen som blir skillnaden mellan PUT och avslag.

Naturligtvis skulle jag själv, om jag var en 20-årig Somalier hävda att jag var 17 år om det är skillnaden mellan att flytta tillbaka till fattigdom eller att leva hotellivet i Sverige.

Självklart kan man inte skylla individen i det fallet, det är ju bara mänskligt att önska komma bort från svält och missär.

Men samtidigt så är det inte rätt att premiera lögner och taktik. Det är inte rätt mot dom som faktiskt flyr för sina liv.

Nu vet jag att det för många människor i Vellinge inte skulle ha spelat någon som helst roll huruvida barnen verkligen var barn, och flyktingstatusen var på riktig eller inte. Många i Vellinge ville inte ta emot Jugoslaver på 90-talet heller, trots att det då ALDRIG var snack om apatiska flyktingbarn, ensamkommande eller papperslösa. Dessa personers avoghet är tyvärr ett utslag av själviskhet i mångt och mycket, även om det denna gång slumpat sig så väl att dom troligtvis har rätt.


1.1 Varför kommer barn till Sverige?
Instabiliteten i världen har medfört att många människor i dag
befinner sig på flykt. Bland dessa finns ett stort antal barn varav
en del som av en eller annan orsak skiljts från sina föräldrar.
Det finns flera olika skäl till att barn kommer till Sverige. De
flesta ensamkommande barn som kommer till Sverige söker asyl
och åberopar således att de lämnat sitt hemland för att
undkomma förföljelse. I många fall är emellertid skälet till att
barnet kommer till Sverige i praktiken ett helt annat. Många barn
lever t.ex. under svåra ekonomiska förhållanden i sitt hemland
varför föräldrarna, av omtanke om barnen, skickar iväg sina barn
i hopp om att dessa skall slippa leva i fortsatt ekonomisk misär.
Det förekommer också att barn skickas hit för att om möjligt få
behandling mot någon sjukdom som inte kan behandlas i barnets
hemland.
I vissa fall kommer barnen till Sverige i avsikt att utnyttja det
svenska mottagningssystemet. Således förekommer att barn
skickas till Sverige för att söka asyl med avsikten att asylansökan
skall fungera som en täckmantel för kriminell verksamhet. Det
finns även misstankar om att unga flickor som kommer hit som
offer för människohandel, av sina hallickar uppmanas att anmäla
sig som asylsökande för att inte få problem med myndigheterna.
Det händer också att barn skickas till Sverige för att barnet sedan
skall skicka hem dagersättningen till familjen i hemlandet.
Tidigare förekom ofta att barn skickades hit som s.k.
ankarbarn för att familjen sedan skulle kunna följa efter och
beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till barnet.
Denna möjlighet har emellertid väsentligt begränsats på senare
tid. En släkting som åberopar sin anknytning till ett
ensamkommande barn som grund för att erhålla
uppehållstillstånd får i dag uppehållstillstånd endast om barnet
ansetts ha ett skyddsbehov och av detta skäl har fått
uppehållstillstånd i landet. Detta i sin tur har minskat antalet
”ankarbarn”.
Oavsett av vilket skäl ett barn kommer till Sverige är det sällan
barnet själv som bestämt sig för att lämna sitt hemland. Detta
beslut har i stället ofta fattats av en förälder eller annan
vårdnadshavare. Det är långt ifrån säkert att barnets egen önskan
är att få stanna i landet. Barnets lojalitet mot den eller de
personer som skickat henne eller honom till Sverige är emellertid
ibland så stark att barnet fullföljer ansökan om uppehållstillstånd
mot sin egen vilja. Bortsett från att det på grund av vad ovan
sagts är utomordentligt viktigt att man försöker ta reda på vad
barnet själv vill, medför barnets utsatta situation att det är
angeläget att barnet tas emot på ett bra sätt och får nödvändig
vård och omsorg.



3.1.1.2 Nuvarande mottagnings- och ansökningsförfarande
Enligt Migrationsverket uppmärksammas majoriteten av de
ensamkommande barnen i samband med att de anmäler sig vid
någon av Migrationsverkets transitenheter. Det är sällsynt att
barn upptäcks vid den svenska gränsen. Hos transitenheten
framför barnet vanligtvis första gången sin begäran om asyl
och/eller uppehållstillstånd.
Endast ett fåtal av de ensamkommande barnen har några
identitetshandlingar. De flesta uppger emellertid att de har
föräldrar antingen i hemlandet eller i något tredje land, men det
är enligt Migrationsverket svårt att få barnens uppgifter
verifierade. Det förekommer att Migrationsverket får kontakt
med barnens föräldrar i hemlandet, men det är sällan
kontakterna leder fram till en återförening, eftersom barnets
föräldrar som regel anser att det är bättre för barnet att det får
stanna i Sverige och därför motarbetar ett återvändande.
Avsaknaden av identitetshandlingar gör det vidare många gånger
svårt att avgöra om en person fyllt 18 år. En del asylsökande
utger sig för att vara yngre än 18 år i hopp om att få en mer
gynnsam behandling av sin asylansökan.


Läs mer:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/69/59/36eefbf0.pdf

Tuesday, November 17, 2009

Den roliga filmens historia

Nu kanske jag kommer uppröra någon? Det är inte realisten i mig som skriver det här inlägget, utan HUMORISTEN. Jag satt och tänkte på det här om dagen. När gjordes egentligen den första roliga filmen?

Jag vet att många skulle säga Chaplin eller någon annat muggigt. Och, tja, visst, jag kan också uppskatta Chaplin, Keaton och Bröderna Marx I SMÅ DOSER, men hela filmer, ja, då måste man gå långt fram i historian för att jag ska hitta guldkornen.

Zucker-bröderna, Jerry och David, var förstås något av pionjärer när dom 1977 skrev manuset till debutfilmen Kentucky fried movie.



Senare gjorde dom bland annat Titta vi flyger och Nakna Pistolen-filmerna.

Det var dock fortsatt lite halvmuggigt och ojämt på sina ställen.

Monty python-gänget kan man förstås bara fetglömma i det här sammanhanget. Deras filmer är gigantiska gäspfester med kanske 2-3 minnesvärda scener i vardera film på sin höjd.

Näe, den första rakt igenom roliga filmen i mitt tycke kom så sent som 1994 när ytterligare ett brödrapar (Peter och Bobby Farrelly) gjorde filmen Dum och dummare.



Sedan följde en rad komedier, både av Farrelly-bröderna själva (Den där Mary, Kingpin, Me myself and Irene etc) men även av andra som inspirerats av brödernas filmspråk.

En av dom som tog inspiration av Farrelly-bröderna var Ben Stiller som skrev manus och regisserade Zoolander



Torrhumoristen Bob Saget hittade också inspiration från bröderna Farrelly när han gjorde Dirty Work med dom komiska genierna Norm MacDonald och Chris Farley



Dom senaste åren har utvecklingen gått till mer lågmälda, smått surrealistiska dramakomedier med en tragisk underton. Inget fel med det, jag älskar filmer som Juno, Broken Flowers, The Royal Tenebaums, Napoleon Dynamite, Garden state etc.

Jag uppskattar även Judd Apatows intåg på scenen där filmerna har tydliga teman, starka historier och genomarbetade karaktärer.

Men om det är gapflabb som man är ute efter så är Adam McKay det viktigaste namnet att hålla i minnet. Med bakgrund som huvudmanusförfattare på Saturday night live har han en fantastisk känsla för off beat punchlines och skruvade tankekedjor. Filmer som Anchorman, Step brothers och Talladega nights har gjort honom till en innovatör när det gäller talking head komedier.



Komedier i dess renaste form får ofta skit för att det är dumt och tramsigt, men det krävs ett GENI för att göra rakt igenom roliga filmer. Genren borde lyftas upp på samma sätt som drama och thrillers. Det är dags att dom som förtjänar det får sitt rättmätiga beröm!

Dagens citat

"Jag har brunnit för Europafrågor sedan jag var ett barn"

/Cecilia Malmström

Man ska visserligen inte håna folk som brinner för något, men det måste ha varit det tråkigaste barnet i hela Göteborg!

Monday, November 16, 2009

Topp 20 -Orsaker till att SD ligger över riksdagsgränsen i Sifos novembermätning

Okej, 5,8 %, det lär ju inte stanna där för Sverigedemokraterna. Ju mer etablerat partiet blir, ju mer grupptrycket släpper, ju fler människor kommer våga säga sin mening.
Än är skamkänslan stor hos vissa grupper.
Här är min topplista på saker som fått folk att ta bladet från munnen.


1. Aftonbladet. Ingen tidning har byggt upp Sverigedemokraterna bättre än Aftonbladet. Med någon slags schizofren good cop/bad cop-taktik har dom lyckats göra SD till en följetång. Spaltmeter efter spaltmeter med reklam för ett litet parti som ännu inte sitter i riksdagen.
2. Verkligheten. Japp, egna erfarenheter är fortsatt en av SD: s största rekryteringsgrunder.
3. Förorterna. Det är inga bra reklampelare för mångkulturen med brinnande bilar och stenkastning mot polis och brandkår.
4. Mehdi, Awad och Safias Pakistanresa. Vad tyst det blev efter hemkomsten.
5. Krav från muslimer på särbehandling vid exempelvis döttrarnas simundervisning.
6. Dom apatiska flyktingbarnen –IGEN! Gellert Tamas var helt enkelt tvungen att öppna den där maskburken en gång till.
7. Halal-TV. Den surrealistiska handskakningsdebatten.
8. Kaliber. Klipp och klistrajournalistik med dold kamera och överanvändande av begrepp som ”främlingsfientlig” och ”Vit makt musik”.
9. Niqab/burka-debatten.
10. Jan Guillou. Janne blev den första journalisten som skrev en artikel om Sverigedemokraterna utan att benämna dom som ”högerextrema”.
11. Matbutiksbränderna i Södertälje.
12. Jonas Mohamed Omar och andra islamister. Har nu startat parti. Bemöttes av protester från ilskna iranier när han höll islamofascistmöte tillsammans med nazister på Sergels torg.
13. Ensamkommande flyktingbarn. Ett nytt fenomen som är något av en bubblare på den här listan. Vellingedebatten är långt ifrån över.
14. Etablerade journalister som ger Sverigedemokraterna medhåll i Islamdebatten, exempelvis Lena Andersson, Per Gudmundsson och Marie Söderquist.
15. Malou von Sivers. Fortsätter leka SD-rekryterare genom att med PK-floskler tvinga fram kontroversiella åsikter från folk som Ken Ring och Alexander Bard.
16. Attackerna på SD-politiker av AFA-anhängare.
17. Vitpixling av gärningsmän i kvällstidningarna.
18. BRÅ. Den statistik som finns och den som inte finns.
19. Vännäs. Kanske glömt nu? Men det var raskravaller där.
20. Flashback och bloggarna. Jo, en liten del av framgången kan man nog tillskriva vissa av oss som skriver om dessa frågor.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3800169.svd

Efter tio

Det är sensationellt egentligen, men Malou von Sivers har en förmåga att jaga upp sina gäster med PK-floskler till den grad att dom till slut kapitulerar och säger saker rakt ut som vanligtvis inte ventileras ens i den innersta kretsen av vänner och familj.

På kort tid har hon lyckats med konststycket att få en författarintervju med Ian Wachtmeister att svänga om till att handla om Sverigedemokraterna, och tidigare fick hon Ken Ring att säga att Sverige kanske har tagit emot för många invandrare.

Nu senast var det alltså Alexander Bard som kläckte ur sig att han hatar Islam när PK-dimman blev för tät i studion.
Spektakulärt!
Även för en galen fritänkare som Bard så är det en åsikt som är mer tabu än att säga att man gillar bajssex.

Jag applåderar det naturligtvis, för det innebär att debattklimatet sansas och att sakfrågorna kommer upp på agendan snarare än huruvida Jimmie Åkesson är en bondlurk som handlar alla sina kläder på Dressman.

Det Bard visar på är att man kan vara emot Sverigedemokraterna men samtidigt vara emot exempelvis behandlingen av homosexuella i muslimska länder. Det behöver inte alls finnas en motsättning där, och Sverigedemokrater välkomnar debatten med meningsmotståndare alla dagar i veckan.

Sanningen är att en påläst politiker med sakargument verkligen har chansen att vinna över Jimmie Åkesson i en debatt, men dom VÄLJER att förlora alla debatter genom att komma oförberedda och utan argument.

Naturligtvis förlorar man debatten om ens huvudargument består i hur god kebab man kan köpa nu för tiden, och att Zlatan är så bra på fotboll.
Det är liksom argument som till och med ett barn ser igenom.

Ibland får jag kommentarer på min blogg av meningsmotståndare som faktiskt tänkt till (nu senast av Ibou) och det är ju den typen av debatt som man vill ha!

Del 1:


Del 2:

Wednesday, November 11, 2009

Det är bara sunt att säga nej

När jag skriver om humanismen, och hur behjärtansvärd den är, så handlar det naturligtvis om bemötande av dom människor som idag bor och lever i Sverige. Man kan inte tala om repatriering och samtidigt vara trovärdig. Dom människor som kommit till Sverige från andra kulturer måste åtminstone FÖRSÖKA integreras.
Flyktingar med skyddsbehov måste även fortsättningsvis beredas plats.

I det arbetet måste kommuner som Vellinge och Danderyd hjälpa till. Att som idag centrera problemen till storstadsområden och förorter kommer leda till ett helvete.
Samhällen i samhället.
Till stor del är det naturligtvis så redan i dag.

När det gäller motståndet till att ta emot trettio tonåringar från Somalia och Afghanistan i Vellinge så handlar det dock till viss del om något annat. Det handlar om självbevarelsedrift och en önskan att inte öka på dom problem som vi redan har i vårat land.

Det finns inget humant med att skapa ghetton och motsättningar. Det finns inget behjärtansvärt med att ge fördelar till familjer som av taktiska skäl låter sina äldsta söner (aldrig döttrar) göra resan till Sverige för att vinna ankarstatus och därmed uppehållstillstånd till efterkommande familj och anhöriga.
Den typen av taktik premieras jämt. Papperslös och barn med hopljugen biografi är en vinnande kombination.

Det finns ingen tvekan hos mig. Det är inte ens ett frågetecken. Det kommer att bli bråk i Vellinge. Det kommer att bli motsättningar. Det kommer sluta med våld precis som överallt annars.

Det finns naturligtvis inget självändamål med att skapa problem i Vellinge. Tvärtom hoppas jag att denna lokala protest sätter fingret på vad fenomenet ensamkommande flyktingbarn verkligen handlar om.

Jag hoppas att vi snart vågar ha en debatt om huruvida taktik ska löna sig när det gäller att få Uppehållstillstånd i Sverige.
Borde inte skyddsbehovet vara det allenarådande vid ett sådant beslut?

Sedan hoppas jag att protesten sätter fingret på hur stort behov Malmö har av hjälp, och att man någon gång måste säga att nog är nog.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3779815.svd

Välkomna nästan allihopa

För första gången såg jag TV-programmet ”Välkomna nästan allihopa”.
Kvällens avsnitt avhandlade det mångkulturella Södertälje. Doreen Månssons reportage var vänsterflummigt ointressanta, medan Musse Hasselvall försök att bygga broar mellan Syrianer och blonda estetbrudar faktiskt var både sevärt och ömmande.

Jag återkommer till det ofta, men den humanistiska vägen är berömvärd. Naiv men berömvärd.

Det finns INGEN anledning för någon ”svennehora” att acceptera att hon får mat och glåpord kastade på sig bara för att hon går förbi ett bord med syrianer.
Det finns INGEN anledning att vara intresserad av ett möte med någon som man inte delar en enda värdering eller intresse med.

För det är ju faktiskt så som verkligheten ser ut.
Vi har INGENTING gemensamt! Man kan hålla händer och sjunga Kumbaja hur mycket man vill, men det förändrar inte det faktumet.
Det går inte att fejka ett intresse heller. Det lyser igenom om man ljuger.
Men nyfikenhet, godhet, och förmågan att vända andra kinden till är bra egenskaper, även om det till slut blir självförtärande.

Jag är själv uppväxt i förorten. Har gått förbi dom där borden i gymnasiet många gånger. Försökt tänka på HUR jag går, verkligen ansträngt mig själv för att inte röra mig på ett sätt som kan provocera (inte för mesigt och inte för kaxigt).
Till slut brister det.

Kvällens höjdare var annars när Adam den lille talade om sina fördomar i programmets vinjett. Alltid kul att se Sveriges mest lovande rappare sedan -89 på TV.

Tuesday, November 10, 2009

Larmsamtal från World trade center

Den största anledningen till att jag hatar konspirationsteorier om Elfte september är för att konspirationstokarna SPOTTAR på alla dom som dog den dagen, människor som Melissa Doi och Kevin Cosgrove. Det är inte bara offren som spottas på, utan även deras efterlevande.

Det är valfritt om man vill lyssna på dessa inspelningar. Jag gråter när jag gör det. Gråter och skakar av ilska.

Melissa Doi:


Kevin Cosgrove:

Monday, November 9, 2009

Vilka? Hur? Varför?

Konspirationsteorier…
Ibland krävs det en barns näsvishet för att åskådliggöra hur dumma vissa argument är.

Var ska jag börja?
I vilken ända av dumheterna ska jag hugga in?

Man kan förstås snöa in sig på teknikaliteter som att stål inte smälter vid brand men att det försvagas, böjer sig och till sist bryts av om det utsätts för stor vikt och hög temperatur under lång tid.

Men vågar man släppa teknikaliteter och rikta in sig på grundläggande frågeställningar som ”Vilka?” ”Hur?” och ”Varför?” så sätter man på ett tydligt sett fingrarna på hur ologiska dom flesta konspirationsteorier är.

Som Schyffert uttryckte saken ”Man kan tro på konspirationsteorier om man vill. Man kan blanda in höga polischefer, PKK, FBI och CIA, men i slutändan så är det ändå mest troligt att gärningsmannen är en alkis från Sundbyberg med snowjoggers”.

Tar vi konspirationsteoriernas konspiration nummer ett, Elfte september, så finns det ingen hejd på dumheterna.
Här blandas en rad teorier som varierar starkt mellan olika ”Truthers”.
Olika "sanningar" som sällan är kompatibla med varandra.

Om vi börjar med frågan ”vilka?” så får man en rad olika förslag på grupperingar och personer som var involverade beroende på vem man frågar.
Media, Bush-regimen, Dick Cheney och Halliburton, Donald Rumsfeld, Frimurarorden, Illuminati, Militären, Rothschildsläkten, USA, Republikanerna, Skulls and bones, Bilderberggruppen, Mossad, lögnaktiga ögonvittnen, påstådda dödsoffer, Israel, Polisen, Brandkåren, CIA, FBI, rivningsfirmor, husägare, rika Manhatten-judar, Judar i allmänhet etc.

Det roligaste är att majoriteten i ”Sanningsrörelsen” blandar in dom flesta av dessa grupperingar och namn i sina teorier. Gärna med egen tillägg för att verka initierade.

Det borde knappt behöva påtalas, men tror man ens att hälften av dom påstådda människorna skulle vara involverade så har man lätt ett tusental människor som alla har klarat av att hålla käften i snart tio år: det är högst osannorlikt, för att inte säga omöjligt.

INGEN har yppat ett ord. INGEN, inte ens på sin dödsbädd har gått ut med ”sanningen”.

Min erfarenhet, och den delar jag för övrigt med konspirationstoken Jim Garrison, är att det är omöjligt att hålla en hemlighet ens mellan tio personer.
Här har vi, lågt räknat att göra med minst ett hundratal människor som lyckats hålla snattran. Inte ett knyst. Zipp. Nada.
Det är klart att det är svårt att tro på.

Men en liten gruppering då? Tja, varför inte, det låter betydligt mer troligt.
Vi säger att Dick Cheney som har intressen i sitt Oljebolag Halliburton, la fram idén till Bush om att starta ett krig mot Irak där man skulle vinna olja.
Vilka aktörer skulle behövas för en sådan aktion? Tänk er nu in i Bush situation.

Om jag hade varit Bush och hade nappat på Cheneys idé så hade jag anförtrott mig till någon högt uppsatt militär som jag kunde lita på till hundra procent, och gett honom uppdraget att iscensätta en nedskjutning av ett militärflygplan i Irak.

Man ”störtar” ett flygplan i Irak och ger piloten en välbehövlig semester i något varmt land med några miljoner på fickan, eller mer säkert, en evighetssemester under några meter jord.

Sedan är det bara att slänga in lite falsk spaningstrafik om hus där man ”vet” att det finns massförstörelsevapen. Krydda anrättningen med lite dokumenterat USA-hat (och det är inte svårt att hitta i något arabland). Resten sköts av FOX, tankesmedjor och spinndoktorer.

Det hade egentligen räckt med det. Inte sant?

Näe, istället så tror konspirationsteoretikerna att Bush skulle ha valt den krångligaste av alla lösningar.

Han skulle till och med gå en helt onödig omväg genom Afghanistan för att nå sitt mål…

Om vi utgår från att målet med Elfte september var att skaffa makt över Iraks olja så måste delmålet ha varit att skapa opinion för ett USA-lett krig med Irak.

Ett nedskjutet flygplan I IRAK hade inte varit tillräckligt enligt dessa konspiratörer (trots att Bushs företrädare Bill Clinton tidigare hade gått ut i krig med Somalia där INGEN visste vad motivet var).

Nåväl, det skulle alltså krävas grövre doningar den här gången.

I verkligheten så vet vi att USA gick emot FN: s beslut när det gällde kriget mot Irak. Dessutom fattades det besluter på felaktiga, troligtvis skapade spionageuppgifter (och det är verkligen något som konspirationsteoretikerna BORDE forska i!).

Man hade alltså noll och inget att gå på när det gällde kopplingen mellan Elfte september och Irak.

Alla pilar pekade tvärtom mot Saudiarabien (vilket inte kunde attackeras pga stora ekonomiska intressen) och fattiglandet Afghanistan (där det inte fanns något av värde över huvud taget).

Hade konspirationsteorin varit hållbar så hade man naturligtvis skapat en halmgubbe av Saddam Hussein direkt istället för att ”skapa” en Usama som bara ledde till en fruktlös jakt i Tora bora-grottorna.

Varför skulle man kriga med skäggiga klansmän och talibaner när det svarta guldet fanns i Irak?

Det finns ju ingen logik där. Jag menar, om nu Usama var skapad av USA, varför kunde han inte då lika gärna huserat i Irak om det nu var där som oljan fanns?

Om konspiratörerna var kapabla att skapa kaparnas identiteter så hade man ju naturligtvis gjort åtminstone några av dom till Irakier.
Att göra dom till Saudiaraber skapade bara "bad will".
Man ska hålla sig på god fot med den Saudiska Kungen, han har kulor om man säger så! Det vittnar privatflygplanen om som flög ut Saudier ur USA efter elfte september om inget annat. Till och med Bin Ladins släktingar flögs ut för att slippa obehaget.

Och varför genomföra Elfte september om man ändå var tvungen att gå emot FN: s beslut när det gällde kriget i Irak? Man hade ju vunnit noll och ingenting på elfte september.

Men, men, vi släpper att hela elfte september-aktionen hade riktat in sig på att skapa ett helt jävla onödigt krig mot Afghanistan, och säger att det allmänna arabhatet som skapades var tillräckligt för att kriget mot Irak skulle vinna folkligt stöd i USA.

Vad hade då varit tillräckligt för att skapa detta hat?

Var det månne så här som samtalet gick mellan Cheney och Bush:

– Vad tror du? Räcker det med att vi låter ett flygplan köra in i World trade center?

– Näee, även fast den nyheten allena skulle bli den största sedan Andra världskriget så är det inte nog

– Okej, TVÅ flygplan som kör in i World trade center då, ett i vardera torn?

– Nej, nej, nej, inte på långa vägar! Det är väl ingen som vill att vi går ut i krig för en sådan petitess

– Okej, vi… lägger till ett flygplan som kör in i Pentagon?

– Nehähähä, det ser fortfarande för mycket ut som en olycka. Om vi ska vinna opinion så måste vi ta i mer!

– Okej, ett flygplan som kör in Vita huset!

– Ta inte i så du spricker nu, jag bor ju där! Det flygplanet låter vi störta på en åker någonstans istället

– Okej, är vi klara då?

– Nej, tornen…

– Vad är det med dom?

– Dom måste störta

– Va! tror du inte det räcker med att flygplanen kör in i dom då? Tror du inte att det blir ganska effektfullt? Med eldmolnen och så?

– Nej, flygplanen måste tankas fulla med bensin, och sedan så måsta vi aptera tornen med dynamit och termit. Dessutom borde vi kanske skjuta av en missil precis när vi är en meter ifrån målen för att få bättre effekt!

– Ehhh, okej?

– Sedan kanske vi borde skapa fiktiva passagerare också. Arrangera falska samtal till larmcentralen, skapa offer med färdiga biografier. Plantera poliser och brandmän som ljuger om händelserna

– Ehhh…

– Sedan har jag en vild tanke, stoppa mig om du tycker att den är galen, men varför inte måla om ett militärflygplan så att den ser ut som ett passagerarflygplan?

– Vi kunde ju använda ett passagerarflygplan annars...

– Nej, jag vet, bättre upp, vi målar om en missil så att den ser ut som en flygplan!!!



...................................................................

Sunday, November 8, 2009

Sanningsrörelsen och Egon Frid

Människor som läst mycket men ingenting förstått står högst upp på min hatlista.
Till skillnad från analfabeter i mellanöstern så har dessa västerländska MÄN faktiskt ingen ursäkt för sin okunskap. Dom får mig att skaka av ilska.

Hur är det överhuvudtaget möjligt att tro på konspirationsteorier rörande Elfte september, JFK-mordet, Månlandningen etc när man har tillgång till all fakta genom böcker och internet i dag?

En av dessa Sanningsidioter är vänsterpartisten Egon Frid (han är utvecklingsstörd va?).

Han har nu blivit tagen i örat av Alice Åström.
Han har tvingats dementera det han verkligen tycker i Elfte september-frågan.

"Tråkigt att han inte vågar uttrycka sin åsikt" kanske någon säger och drar paralleller till den infekterade invandringsfrågan.

Inte alls säger jag. Vissa åsikter ska nämnligen ALDRIG uttryckas utanför drängstugan, vissa åsikter är så dumma att dom aldrig borde få lämna hjärnan över huvud taget.

Saturday, November 7, 2009

Jimmie Åkesson i dansk TV

Jimmie Åkesson på DR Deadline, del 1:


del 2:


När Jimmie är med i svensk TV så sitter han oftast mellan minst två kritiska röster (varav den ena är en programledare på SVT). Det blir gärna gapigt, anklagande och osakligt. Inte sällan får han svara på "relevanta" frågor som huruvida Judar är nästa grupp på SD:s hatagenda, eller varför han vill utvisa alla muslimer från Sverige...

Det är tröttsamt, oiniterat och pajjigt.

Men se här, i Danmark kan man faktiskt ha en diskussion om Sverigedemokraterna på en saklig nivå. Det är otroligt hur vår mediakultur kan skilja sig så mycket åt. Människor som lyssnar, som analyserar, som kommer med intressanta frågor och påståenden. Man blir chockad!

Medias oärlighet har skapat förutfattade meningar

För första gången håller jag med Jan Helin i en fråga, och det gäller valet att inte publicera namnet på den artisten som misstänktes ha misshandlat sin flickvän.
Det är avskrivet nu och kvinnan har dementerat misshandelryktet.
Men samtidigt är det så att denna artist har förföljts av misshandelsrykten. Trovärdiga vittnesmål från den innersta kretsen från både dåtid och nutid.
Det finns ingen anledning att avskriva dom vittnesmålen som ljug.

Det är inte en fråga om ”ingen rök utan eld” det handlar om MÅNGA människors iakttagelser under många år, helt oberoende av varandra. Jag önskar Z all lycka när hon nu lämnat mannen med kontrollbehovet.

Sedan har vi fallet med kvinnan i Bandhagen. Mannen hällde bensin över henne och tände på. Hon brann upp. Lämnade sitt brända handavtryck på entrédörren. Grannarna blev vittnen till hennes plågsamma död. Väcktes av skriken i natten.

Vad är det för svin som gör någon sådant?

När spekulationerna börjar i bloggsfären och på Flashback så är svaret nästan alltid invandrarrelaterat till en början. Jag antar att år av medias vitpixlande har haft effekt?
Många som inte söker vidare stannar väl vid den tron. ”Det är ju så det brukar vara”.
Många har svårt att förstå att dom skyldiga kan vara födda Magnusson och Johansson.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1771421/han-har-hotat-henne-tidigare
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1768825/kand-svensk-artist-anmald-for-misshandel

Thursday, November 5, 2009

Tillräckligt mycket svensk för vad?

Signaturen F.A. skriver i Aftonbladet att hon är rädd att hon inte är tillräcklig mycket svensk för Jimmie Åkesson.

Frågan är naturligtvis helt befängd. Varför skulle Jimmie Åkesson vara bättre lämpad att svara på den frågan än vad hon och hennes egen omgivning är?
F.A vet väl själv om hon känner sig som svensk eller inte?
Hon kan väl själv känna av om blickarna som möter henne är neutrala, spelat entusiastiska eller avståndstagande?

Min vilda gissning är att hon känner sig som både svensk och iranska.
Min vilda gissning är att det även är så som hon uppfattas av sin omgivning, som en blandning, som en svenska med iranska rötter.

Som socialistisk realist med starkt HAT mot den förda ghettofieringspolitiken kan jag svara att det generellt inte finns några större problem med exiliranier i Sverige.

Min fördom (och den bygger på alla svenska iranskor som jag träffat) är att F.A. troligtvis är en kunskapstörstande individ, totalt integrerad i det svenska samhället, helt utan krav på särlagstiftningar. En sekulär och islamIST-kritisk individ som troligtvis hatar allt det som SD kritiserar inom Islam (tvångsgifte, hedersvåld, skäggiga våldsvurmare med böneblåmärken i pannan, spökplumpendräkter och mansgrisar som tycker att kvinnans plats är vid spisen).

En annan sak som jag tror om F.A, och nu är jag VÄÄLDIGT fördomsfull, är att hon är jävligt snygg (20-åriga iranskor brukar ha en tendens att vara det!).

Se där, några fördomar.
Jag vet inte om Jimmie delar dom. Det intressanta är dock inte fördomarna utan hur du faktiskt uppfattas av dig själv och av andra: det kan varken jag eller Jimmie svara på. Det vet du bäst själv.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article6071274.ab

Monday, November 2, 2009

Leave Astrid alone!

Varför tror vissa människor att dom har rätt att använda döda människor som brickor i sitt politiska spel? Vad ger dom rätten att förvanska verkligheten och skriva om historien?

Jag tror starkt på att vi alla är barn av vår tid.
Världen förändras snabbt, men inte bara världen, utan även sättet vi ser på världen.

Innan 11 september fanns det knappt någon i Sverige som hade koll på Niqab, Jihad och Taqija. Det är bara några av dom begrepp som utvecklingen lärt oss.

Väldigt långt in på 1900-talet, till och med efter andra världskriget, så var bilden av andra kulturer fullständigt skev och felaktig. Afrika befolkades av negerkungar som kokade missionärer i stora grytor. Araber var i stort sett som tagna från ett Tintin äventyr. Det var snabelskor, böjda sablar, oaser och sexiga magdanserskor i shejkens harem.

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder gjorde måhända fel som drog paralleller till Astrids sagor när han beskrev Sverigedemokraternas kamp mot makten i form av Tengil och Kattla.
Han tillskrev dock henne inte sina åsikter, han använde bara hennes sagovärld för att beskriva sin verklighet på samma sätt som Astrid gjorde när hon använde Axel Wallengrens sagofigur Pomperipossa för att beskriva sin egen skattesituation.

Astrid dog innan det Mångkulturella samhället fanns på agendan. Hon dog innan man började snacka om hedersmord, Zlatan, källarmoskéer, kebab, könsstympning, afrikansk dans och black cobras.
Hon har INGENTING med Sverige år 2009 att göra.

Margareta Strömstedt missar fullständigt målet när hon i en artikel i Expressen attackerar Björn Söders användande av Astrids sagor, då hon SJÄLV använder Astrid som politisk bricka i det fula spelet.

Margareta har hittat en tidigare opublicerad text signerad Astrid, som enligt Margareta visar på vad Astrid skulle ha tyckt om Sverigedemokraterna utifall hon hade levt i dag.

Texten handlar om hur Astrid grät när hon 1916 såg en bild på en Madame Dreyfus som satt och sörjde tillsammans med sina barn över att hennes make hade förts till Djävulsön som straff för att han var jude.

Jag vet inte hur många gånger det ska behöva upprepas: Sverigedemokraterna är det enda Israelvänliga partiet i Sverige. Judevänner om man så vill. Även Sverigedemokrater tycker att Hitler var en ond man. Tro mig, det är inte kontroversiellt...

Det gläder mig att Astrid inte hatade judar. Det gläder mig att hon grät när hon hörde talas om kristallnatten. Det gläder mig att hon inte tillhörde dom tyskvänliga landsförrädarna i 30-talets Sverige. Det gläder mig att hon inte rippade sina ideal från fascismen.
Det skulle dock aldrig falla mig in att tillskriva henne åsikter och använda henne som bricka i det politiska spelet. Hon borde få stå över det.


http://www.expressen.se/kultur/1.1763970/astrids-okanda-text-om-rashatet