Den roliga filmens historia

Nu kanske jag kommer uppröra någon? Det är inte realisten i mig som skriver det här inlägget, utan HUMORISTEN. Jag satt och tänkte på det här om dagen. När gjordes egentligen den första roliga filmen?

Jag vet att många skulle säga Chaplin eller någon annat muggigt. Och, tja, visst, jag kan också uppskatta Chaplin, Keaton och Bröderna Marx I SMÅ DOSER, men hela filmer, ja, då måste man gå långt fram i historian för att jag ska hitta guldkornen.

Zucker-bröderna, Jerry och David, var förstås något av pionjärer när dom 1977 skrev manuset till debutfilmen Kentucky fried movie.



Senare gjorde dom bland annat Titta vi flyger och Nakna Pistolen-filmerna.

Det var dock fortsatt lite halvmuggigt och ojämt på sina ställen.

Monty python-gänget kan man förstås bara fetglömma i det här sammanhanget. Deras filmer är gigantiska gäspfester med kanske 2-3 minnesvärda scener i vardera film på sin höjd.

Näe, den första rakt igenom roliga filmen i mitt tycke kom så sent som 1994 när ytterligare ett brödrapar (Peter och Bobby Farrelly) gjorde filmen Dum och dummare.



Sedan följde en rad komedier, både av Farrelly-bröderna själva (Den där Mary, Kingpin, Me myself and Irene etc) men även av andra som inspirerats av brödernas filmspråk.

En av dom som tog inspiration av Farrelly-bröderna var Ben Stiller som skrev manus och regisserade Zoolander



Torrhumoristen Bob Saget hittade också inspiration från bröderna Farrelly när han gjorde Dirty Work med dom komiska genierna Norm MacDonald och Chris Farley



Dom senaste åren har utvecklingen gått till mer lågmälda, smått surrealistiska dramakomedier med en tragisk underton. Inget fel med det, jag älskar filmer som Juno, Broken Flowers, The Royal Tenebaums, Napoleon Dynamite, Garden state etc.

Jag uppskattar även Judd Apatows intåg på scenen där filmerna har tydliga teman, starka historier och genomarbetade karaktärer.

Men om det är gapflabb som man är ute efter så är Adam McKay det viktigaste namnet att hålla i minnet. Med bakgrund som huvudmanusförfattare på Saturday night live har han en fantastisk känsla för off beat punchlines och skruvade tankekedjor. Filmer som Anchorman, Step brothers och Talladega nights har gjort honom till en innovatör när det gäller talking head komedier.



Komedier i dess renaste form får ofta skit för att det är dumt och tramsigt, men det krävs ett GENI för att göra rakt igenom roliga filmer. Genren borde lyftas upp på samma sätt som drama och thrillers. Det är dags att dom som förtjänar det får sitt rättmätiga beröm!