Monday, December 28, 2009

Nykolonialism och nyliberalism i äckligt samklang

Sofia Nerbrand missionerar i Svenska Dagbladet för den fria invandringen. Hon skriver ”Vi borde klargöra att alla är välkomna hit, men att alla kulturella uttryck inte är det.”.
Vad detta ”klargörande” ska bestå i nämner hon inte. Kanske tror hon i sin enfald att det räcker med en instruktionsbok i hur man beter sig i Sverige:

”I Sverige får man inte slå sina barn eller sin fru”
”I Sverige ska man arbeta och sköta sig”
”I Sverige våldtar man inte tjejer även om dom går i kortkort och har lårhöga fuck me-boots”
”I Sverige är män och kvinnor jämställda”

Till viss del tror nog Sofia på det där nykolonialistiska skitsnacket: att människor från andra kulturer FÖRSTÅR att vår kultur är bättre bara vi förklarar det tillräckligt TYDLIGT.

För mig är tanken förlegad och korkad. Visst, det finns många unga invandrartjejer från machokulturer som absolut lockas av det svenska, och många blir också snabbt försvenskade, men vad finns det för vinning för en man från en machokultur att frivilligt avstå från sin makt? Varför skulle han genomgå den förvandlingen?
Och framförallt, varför tror vi att våran moral och etik går att lära ut, när vi själva aldrig skulle göra den transformationen om vi flyttade utomlands?
Jag menar, inte faan skulle jag som svensk anamma det sydländska temperamentet eller åsikten att kvinnans uppgift är att stå vid spisen och föda barn bara för att jag flyttade till Italien. Det finns liksom inte på kartan.

Sofia tror kanske att en leende socialtant, en pogopedagogfilm och en medalj från Kungen kan göra skillnad?
Näe, fullt ut tror hon nog inte det, och vad återstår i sådana fall?
Jo, nyliberalism naturligtvis, en tro på ett samhälle där enbart dom starka överlever. Ett samhälle där en arbetslös knappt ens är värd existensminimum. Ett samhälle där ghetton är en naturlig utveckling (ni har inte sett någonting hittills!). Ett samhälle där ”alla”, om dom bara är ambitiösa nog har möjlighet att slå sig upp och bli något. Ett mini-USA helt enkelt.

Varje ort ska ha sitt eget ”Rosengård”.
I tonårskillarnas rum ska det hänga Zlatan-affischer och Black Scorpions-tröjor: Valmöjligheter. Den som inte lyckas kriga sig loss från kackerlackamissären får skylla sig själv. En Original gangster kan man ha eller missta: en del blir ju uppätna av lejonen, det är en del av den naturliga urvalsprocessen. Det drabbar ju ändå inte Sofia och hennes gelikar.

Jag äcklas faktiskt av tanken på Sofias ”öppna” samhälle.
Jag väljer hellre det kravlösa multikulti-samhället alla dagar i veckan.
Jag tar hellre islamister och våldtäktsmän som lever på bidrag samtidigt som dom jobbar svart, än lever i ett pyramidsamhälle där människor ska slås ut för att andra ska lyckas.

Man kan förstås fråga sig om vi inte redan nu lever i ett pyramidsamhälle, men än så länge finns det åtminstone NÅGRA som fortsatt kämpar för en fungerande stat.
Det finns fortfarande kvar kommunala skolor. Alla lärare har ännu inte flytt fältet.
Det finns fortfarande en ambition att även dom mest slitna förorterna ska ha ett apotek, en matbutik, ett Postkontor (nåväl, ett ställe där man åtminstone kan hämta ut paket)…

Tyvärr är nyliberalismen populär i dessa tider. Det är jävligt hippt nu för tiden att spotta på arbetarrörelsen, att lägga sin sats på sig själv. Att vara sittpissare och aktiegissare.
Folk reagerar faan i mig mer när grisar lider än när folk svälter ihjäl. Det är väl något som står galet till då, det måste ni väl ändå inse?

Jag vet att folk generellt sätt vill att det ska bli hårdare straff för våldsbrottslingar i Sverige. Jag vet att många med glädje ser hur Statliga bolag säljs ut och hur facket förlorar makten med bemanningsföretagens framväxande och lönedumpningar som följd. Jag vet att många anser att arbetslösa är latmaskar som får skylla sig själva.

Själv köper jag det inte. Jag vill inte leva i nyliberalismen.

Ja, jag vill att samhället ska vara ytterst restriktivt när det gäller vilka som får komma in i landet. Jag vill att bedömningen ska göras INNAN dom välkomnas.
Dels ska det röra sig om verkliga flyktingar, dels vore det ju bra om flyktingarna inte är orsak till att andra människor flyr från samma land (exempelvis så är det ju ganska beklämmande att se nyheter om Eritreaner i Sverige som demonstrerar FÖR den sittande regimen i Eritrea, eller att se Iranier på plattan som demonstrerar FÖR den Muslimska staten).

Dom människor som man välkomnar ska bemötas och behandlas som alla andra medborgare!

Med fri invandring omöjliggörs detta. Med fri invandring så kommer mardrömmen att bli så påtaglig att vi snart kommer att behöva skriva in rätten för alla medborgare att bära skjutvapen i grundlagen.

Om det är illa nu, så är det bara en försmak på hur det hade blivit om Sofia hade suttit vid makten…

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fri-invandring-borde-vara-sjalvklart_3998015.svd

Friday, December 18, 2009

Konsten att ljuga utan att fara med osanning

I Sverige finns några av världens främsta experter i konsten att ljuga utan att fara med osanning. Jag tänker inte nämna några namn den här gången.
För det första är dom för många för att uppmärksamma, för det andra är dom inte värda det.

Stefan Ritter, en inringare till radioprogrammet Ring P1 döpte nyligen om Sverige till Ljugoslavien. Jag tycker att det är ett passande namn.
Ljugoslavien är ett land där sanningen varken är hipp eller populär.
I Ljugoslavien ljugs det jämt och ständigt.

Om det ser för jävligt ut på skoltoaletterna så är det i Ljugoslavien ett uppdrag för barnkonsumentmagasinet REA –Vuxna beslutsfattare ska ställas till svars!

Det kan aldrig, under inga omständigheter vara elevernas eget fel att toaletterna ser ut som dom gör, detta trots att alla VET att det är eleverna själva som skräpar ner och vandaliserar.

Om en skola har många elever med IG så är detta ett tecken på dålig pedagogik och ineffektivt resursanvändande.
Alla med ögon ser ju dock att det finns en koppling mellan betygsnivån och andelen nyanlända invandrare på skolan. Det talar man dock om med väääldigt små bokstäver.
Skolor som skulle ha behövt MER resurser tvingas fiffla upp betygen för att slippa att straffas ekonomiskt till nästa termin…

I Ljugoslavien tar man bort vårdköerna, inte genom att anställa fler inom sjukvården, utan genom att exkludera köande från statistiken.
Om man ska genomgå en operation så får man hem ett brev där det står något i stil med:

”Vi kommer att operera dig om 12 månader. Om du vill beröras av vårdgarantin och få din operation inom 3 månader istället, så måste du aktivt svara på detta brev, annars undantas du från statistiken och räknas därmed som frivilligt köande”.

Om man inte läser brevet så noga/Om man inte är skillad på det svenska språket och därmed inte förstår brevets innehåll (ni kan nog gissa att språket är mer byråkratiskt än mitt)/Om man inte har tid att sitta och ringa och kräva en fullständig självklarhet, så blir man inte ens ett streck i statistiken. Man blir en nolla, zipp, nada.

Antalet människor som väntar på sin operation kan i Ljugoslavien ÖKA samtidigt som köerna MINSKAR…

I Ljugoslavien kan man kritisera Påven för hans löjliga hatt och hans utspel om avhållsamhet som botemedel mot AIDS.
Om samma ord sägs, och en lika ful hatt bärs av en afrikansk President så låtsas man som om det regnar.

I Ljugoslavien kan man hävda att det finns logik bakom en kulturellt betingad sjukdom som enbart existerar i Ljugoslavien och som enbart drabbar Uigurer och Romer…

I Ljugoslaviens tjänst arbetar ett antal opinionsbildare inom politik och media som kan bevisa i stort sett vad som helst med hjälp av statistik.

Dessa människor kan exempelvis räkna fram att musikindustrin vunnit på nedladdningen genom att jämföra siffror från år 2009 med siffror från år 2000.

Att nedladdningen var i full gång redan år 2000 nämner man förstås inte.
Samtidigt så passar man sig för att komma med påståenden som är osanna. Siffrorna är helt och hållet riktiga, man har bara valt att inte publicera det som skulle kunna motbevisa ens tes.

I Ljugoslavien kan man påstå att kriminaliteten i stort sett legat kvar på samma nivå dom senaste åren genom att peka på en ytterst liten diskrepans mellan olika år under 2000-talet. Man jämför självfallet inte med hur det såg ut på 60- eller 50-talet, för då skulle man se att ökningen har varit gigantisk. Flera hundra procent rent utav.

Alla vet ju att det är lögner som vi blir matade, men ingen säger något.
Men då och då kommer en sanningssägare, ett barn som ser att Kejsaren är naken, och då är det som om invånaren i Ljugoslavien går bananas!
Man riktigt ser hur det blixtrar till i ögonen hos folk. Plötsligt finns det ingen hejd på ärligheten. Det är som om någon öppnar en ventil och ärligheten bara forsar ut!

Lite grann känns det som om vi närmar oss det nu. Faktiskt så känns det ganska hoppfullt. Stefan Ritter är bara ett av tecknen i tiden.

Wednesday, December 16, 2009

Felet rättades men hade med logik inte behövt uppstå

Jag höll på att sätta kaffet i halsen i morse. Expressen och DN gick i sina respektive webbtidningar ut med resultatet på en undersökning från Universitet i norska Bergen som gjorde gällande att kriminella hade varit utsatta för mobbing i större utsträckning än andra i sin barndom/ungdom(!)

Att det uppenbart var felaktigt förstod jag direkt, och jag förberedde mig på att skriva ett hätskt blogginlägg när jag kom hem där jag skulle ge undersökningen lika mycket värde som en snäckformad askkopp i plastig pärlemorimitation.

När jag så kom hem så började leta efter artikeln. Jag letade och letade. I säkert tjugo minuter letade jag. Jag hittade ingenting på Expressens sida!

Sedan såg jag att DN hade tagit bort artikeln och lagt upp en ny.
Det riktiga resultatet visade på att kriminella i större utsträckning SJÄLVA hade varit mobbare. Alltså den exakta motsatsen av det som först hade skrivits. Bra, då var ordningen återställd, det resultatet lät betydligt mer trovärdigt.

Min upprördhet dämpades. Hjärtat fann sin takt igen.

Men så kom det tillbaka till mig, smygande… Hur kunde missförståndet ens uppstå?
Jag vet ju att Bergen-mål kan vara klurigt med sina ”ka” och ”Kofur”, men ändå?
Jag menar, hur kommer det sig att en journalist över huvud taget kan köpa en sådan uppenbar felaktighet och låta publicera den? Varför fanns det ingen annan på redaktionen som reagerade?

Jag kanske drar för stora växlar av ett simpelt missförstånd nu, men var det månne ett utslag av den så kallade Milgram-effekten? Att man litar på vilket budskapet som helst, bara det kommer från någon med auktoritet?

Jag tror tyvärr det...

Varför tror jag det? Well, ta Jerzy Sarnecki som exempel: Han kan ju år efter år påstå att kriminaliteten minskar. Hans mediastatus är trots det oförändrad. Han är ju "Expert" gud bevars...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-brottslingar-har-ofta-varit-mobbare-1.1015106

Tuesday, December 15, 2009

Plötsligt igen

I dag missar jag inte "plötsligt igen" på SVT, uppföljaren till den magiska dokumentären "plötsligt i Vinslöv". Det ska bli kul att få återse Grill-Anders, Moppe-Holger och dom andra (tyvärr har jag hört att NEJ!-mannen är död.

Monday, December 14, 2009

Varannan svensk ogillar Islam

I en ännu opublicerad undersökning från Survey-Institutet på Växjö Universitet uppger 50 % av dom tillfrågade svenskarna att dom ogillar Islam, 7 % är positiva medan resten är neutrala. 40 % tycker att vi ska förbjuda moskébygge, 20 % tycker inte att vi ska förbjuda medan resten är neutrala.

Undersökningen gjordes i våras på ett representativt urval av Sveriges befolkning på 3500 personer, varav drygt hälften har svarat.

Man kan naturligtvis ifrågasätta svarsfrekvensen, och fråga sig hur resultatet ser ut för andra religioner (svenskar är ju överlag inte särskilt troende, och Judendomen lär inte heller ha fått särkilt höga poäng?).

Däremot så tyder resultatet på ett starkt missnöje som inte borde flamsas bort genom att lyfta fram okunskap och rädsla som faktorer. Om vi ska tala om okunskap så är svenskars okunskap om Hinduism och Buddism betydligt större. Jag erkänner villigt att jag knappt kan något alls om dom två världsreligionerna.

När det gäller Islam så är svenskens kunskap betydligt större. Jag tror överlag att folk i Sverige vet mer om Islam än vad dom vet om exempelvis Judendomen. Naturligtvis spelar den stora muslimska invandringen dom senaste åren in i ekvationen. Det finns nog nära på ingen i Sverige som inte stött på muslimer under skolgång, i arbetslivet, i sociala sammanhang etc. Många svenskar har vänner som är muslimer. Många har besökt muslimska länder som Turkiet och Egypten. Man känner till mycket av deras seder och bruk.

När undersökningen diskuteras i Sveriges radio får två PK-nissar allt utrymme. Den ene är journalisten Carl Rudbeck och den andra är Miljöpartisten Mehmet Kaplan (tidigare ordförande och sekreterare i Sveriges Unga Muslimer).

Mehmet och Carl kör hårt på ”rädsla” och ”okunskap” som förklaringsmodell. Sedan spinner Mehmet vidare och försöker förminska rädslan genom att peka på att det finns en nästan lika stor ovilja gentemot judendomen i Sverige trots att judar levt i Sverige under lång tid.

För det första är det inte sant att oviljan gentemot Judendomen kan mäta sig med Islam, det kommer undersökningen visa när resultatet kommer. Oviljan gentemot Judendomen har dessutom en stark koppling till Israel-Palestina-konflikten där svenskar år efter år har matats med en ensidig mediabild. Naturligtvis har det satt sina spår.

Dessutom påstår Mehmet att svenskars "kunskap", och därmed Islam-gillande har ÖKAT i områden där Moskéer har byggts. Det finns naturligtvis ingen sådan undersökning att peka på, men eftersom att Kaplan påstår det så vore det kul att höra hur han kommit fram till den slutsatsen?

Min egna empiriska erfarenhet i frågan är att närapå inga svenskar besöker en moské av nyfikenhet. Besöker man en moské så handlar det om obligatorisk närvaro vid studiebesök i skolsammanhang och dylikt. Politiker brukar dock vilja hälsa på, då gärna iklädd slöja för att visa respekt för mångfalden.

Överlag är nog intresset väldigt svagt bland svenskar att besöka moskeér. Och tvärtemot vad Mehmet Kaplan säger så skulle jag vilja påstå att närvaron av svenskar boendes i närområdet markant MINSKAR vid beslut av moskébygge.
Man kan närmast tala om en flykt.

Det kan man naturligtvis skylla på okunskap om man vill, men jag tror att det blir svårt att bevisa att svenskar kunskap och gillande ökar när dom får en moské till granne...

Avslutningsvis tar Mehmet Kapalan upp Europolls undersökning om terrorism i Europa. Där slår han/man fast att enbart EN av 500 terrordåd hade muslimsk koppling det senaste året.
Carl Rudbeck lägger till att det är större risk att dö av att få en läskmaskin över sig än att dö i ett terrordåd.

För det första vet jag inte varför terrorfrågan överhuvudtaget lyfts upp då Moskéförbud har väldigt lite med terrorism att göra (i alla fall inhemsk terrorism). Om vi ändå ska titta på vad Europolls siffrorna innebär så kan det vara bra att veta att i stort sett alla övriga 499 ”terrorattacker” var attacker från ETA där målen var att oskadliggöra bankomater...
Det handlar således inte om dödsfall, eller ens attacker mot människor. Det har vi tack och lov varit befriade ifrån sånär som på någon enstaka Real IRA-attacker dom senaste åren.

Dom senaste STORA terrordåden i Europa (Madrid och London) hade däremot defintivt kopplingar till Islam.

Att det ser annorlunda ut utanför europa behöver ingen ifrågasätta. Där är det mer än bankomater som sprängs, och där utgör muslimer både offer och förövare.
Senast var det en "dansk" som sprängde sig själv i Somalia. Han var för övrigt klädd i Burqa för att lättare kunna smyga sig in i folkmassan.
Fostrad i en dansk moské?
-You bet ya!

Om man tror att en backpackerresa i MENA-länderna är lika ofarligt som att stå bredvid en läskautomat så är man jävligt lurad, men Carl kanske har lust att statuera exempel och visa på hur ofarligt det är att röra sig på Mogadishu och Islamabads gator? Kanske vill han guida oss bland hans ofarliga smultronställen?

Del 1:


Del 2:

Kroppskontroll

Dagens bloggpost avhandlar något så underligt som kroppskontroll. Visst, det är kanske en ursäkt för mig att länka till fantastiska youtubeklipp, men dom här personerna har ändå det här med kroppskontrollen gemensamt.

Jag vet inte om jag är ensam om att fascineras av människor som tycks sakna fysiska begränsningar, som trotsar gravitation och tröghetslagar, som tycks kunna stanna upp i luften innan dom tar mark? Det må så vara men bättre än så här blir det inte.

Först ut är skejtaren Rodney Mullen. Över 39 trick har han kommit på och namngett, däribland två av dom mest väsentliga och grundläggande för alla skejtare: flatground-kickflip och ollien. Lägg där till närmast omöjliga trick som Casper slide och darkslide (där man grindar på skatens ovansida).

Rodneys innovativa förmåga när det gäller street-skejten kommer sig av att han till en början förvägrades åka i ramp av sin far. Han var tvungen att hålla sig på familjens garageuppfart, och det begränsade utrymmet gjorde att han utvecklade en fantastisk teknik på små utrymmen:



Med en medfödd polioskada på benen var det inte en självklarhet för franskfödde Junior att bli breakdancare, men utan ett endaste mått av “tycka-synd-om-mig-syndrom” har Junior tränat sin överkropp till omänsklig styrka och är i dag en av dom bästa i världen på sitt gebit:



En annan person som dansar, fast med lite mindre råstyrka är David Elsewhere:



Sist ut är en av mina favoritwrestlare, Takuya Sugi (mannen med hundra identiteter).
Den gamla wrestlinglegenden Hayabusa sa att varje gång han slängde sig över topprepen så gjorde det FRUKTANSVÄRT ont. När Takuya Sugi kastar sig ut i publikhavet så ser det ut att vara helt naturligt, som att landningen knappt ens känns. Jag tror inte det finns någon wrestlare i världen som är lika tekniskt fulländad som Takuya.

Sunday, December 13, 2009

KTH-rapport visar på ökade intäkter för musikindustrin i Sverige under 2000-talet

Japp, det är slutsatsen som man kan dra av rapporten. Och visst, tittar man på faktiska siffror så stämmer det säkert. Skivbolagen har tappat ungefär hälften av sina intäkter, men detta har avvägts av ökade intäkter för livespelningar.

Jag ifrågasätter inte det (även om det hade varit intressant att se hur det såg ut INNAN år 2000 eftersom att fildelningen då redan var igång).

Vad som också vore intressant att se är VILKEN SORTS artister som fått ökade intäkter och vilka som har förlorat på fildelningen? Där är forskningsrapporten (vad det verkar, har inte läst hela) lika mycket värd som en sammetstavla av två hånglande delfiner i en solnedgång.

För det är ju ungefär den kvaliteten vi talar om när det gäller vilka artister det är som lever gott under nedladdningens tidegång är jag rädd. Det är inte bra artister. Det är rakt igenom usla artister som frodas i det klimatet.

Att det överhuvudtaget finns människor i Sverige som ger upp allt vad ekonomisk trygghet heter för att satsa på att göra smal och bra musik är något som vi borde tacka vår lyckliga stjärna för.

Dom som lever gott har hängt med i kommersialismen. Det är arenarock på Ericsson Globe (japp, den heter faktiskt så numera). Det är svulstig operapop. Dansband. Samlingsskivor med knasiga grodor och falsettsjungande Smurfer. Det är sommarturnéer där Thomas Ledin åker runt bland slottsruiner och kränger bilar till gubbar i City shorts.

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/artister-vinnare-pa-fildelningen-1.1012896

Topp 100 2000-talets bästa låtar

Japp, japp. Även fast jag i mångt och mycket tycker att 2000-talet hittills har varit ett skitdecennium om man jämför med den fantastiska musik som gjordes på 90-talet, så kände jag mig ändå nödgad att göra en egen topp 100-lista. Den här listan är högst personlig och jag är säker på att ni har invändningar.

1 .Immortal Technique –Dance with the devil
2. Robyn & Kleerup - With every heartbeat
3. Pharaoahe monch –When gun draws
4. Thrones –The anguish of bears
5. Basutbudet –Fett med soft
6. Big business –Another 4th of July
7. Mapei –Video vixen
8. Teddybears STHLM –Punkrocker
9. Aesop rock –No regrets
10. Fronda –En spark i ansiktet
11. Ladytron –Versus
12. Robyn –Be mine!
13. The streets –Banquet
14. The radio dept. –Why won´t you talk about it?
15. Bondage faries –He-man
16. The Streets –Stay positive
17. Aaliyah -Try again
18. Sonic Youth –Pattern recognition
19. El-P –Step father factory
20. Dizzee Rascal –Jus a rascal
21. The Knife –Heartbeats
22. Interpol -Slow hands
23. Ludacris –Get back
24. The notwist –Pick up the phone
25. Ladytron -Destroy everything you touch
26. Glasvegas –Daddys gone
27. Outkast -Hey ya
28. Midnight movies –Mirage
29. The White stripes -Seven nation army
30. The Hives –Hate to say I told you so
31. Those dancing days –Hitten
32. De La Soul feat MF Doom – rock Co.Kane flow
33. Familjen –Det snurrar i min skalle
34. Frida Hyvönen –Pony
35. Johnny Cash –Hurt
36. Daft Punk –Face to face/Short circuit
37. Frida Hyvönen –Dirty dancing
38. Tiger Army –Rose of the devil´s garden
39. Thrones –Oso Malo
40. JJ72 –Oxygen
41. Hello Saferide –Anna
42. Daft Punk –Aeorodynamic beats/Gabrielle, forget about the world
43. Yeah Yeah Yeahs –Pin
44. Those dancing days –Run Run
45. Yeah Yeah Yeahs –Maps
46. Morrissey –First of the gang to die
47. MGMT –Kids
48. Wiley –Wot do U call it?
49. Dizzee Rascal - Fix up, look sharp
50. Boris –Akuma no uta
51. Mew -156
52. Miss Li –Miss Li
53. Gnarls Barkley –Crazy
54. System of a down –Chop suey
55. Glasvegas –Geraldine
56. The Latin Kings -Blend dom
57. t.A.T.u –Not gonna get us
58. The Mitchell brothers feat Baby blue –Excuse my brother
59. Kittie –Run like hell
60. The White stripes –The hardest button to button
61. Mew –She spider
62. Matt and Kim –Jesse Jane
63. t.A.T.u –How soon is now
64. Matt and Kim -5k
65. Jello Biafra & Melvins –Kali-fornia über alles 21 century
66. The Mitchell brothers feat The Streets –Harvey nicks
67. The Mitchell brothers feat The Streets & Kano –Routine check
68. Morrissey –Irish blood, english heart
69. Queen of the stone age –No one knows
70. Eminem –Kim
71. Jeff Hanson –Hiding behind the moon
72. Interpol –Evil
73. Tomahawk –God hates a coward
74. JJ72 –October swimmer
75. System of a down –Toxicity
76. Melvins –History of bad men
77. Kittie –Brackfish
78. JJ72 –Snow
79. Midnight movies –Patient eye
80. De la soul feat Redman –Oooh
81. Sophie Rimheden och Håkan Lidbo –Främling
82. The White stripes –Jolene
83. Anna Ternheim –To be gone
84. And you will know us by the trail of dead –Rest will follow
85. Teddybears STHLM –Yours to keep
86. Sylvia Night –Congratulations
87. Eminem –ass like that
88. I´m from Barcelona –Were from Barcelona
89. Apman och Noja –Stockholm
90. Dungen –Du är för fin för mig
91. Earth –Plauge of angels
92. Ian Brown –Time is my everything
93. Aphex twin –Rubber Johnny
94. Ane Brun –Big in Japan
95. Markus Krunegård –Jag är en vampyr
96. Kylesa –Descend within
97. Om –Unitive knowledge of the godhead
98. Kittie –Spit
99. Veronica Maggio –Dumpa mig
100. Scarling –Crispin Glover

Bubblare:
Squarepusher –Come on my selector
The Blood brothers –Ambulance vs Ambulance
Sage Francis –Cafe girl
Raymond och Maria –Ingen vill veta vart du köpt din tröja
Pst/Q feat Trogledytes och Leo –Koboltbomb
Afasi & Filthy –Hej hej
Proof –Kurt Kobain
Organism 12 –Karlakarl
MF Doom –Kookies
Pst/Q –Vid hans dödsbädd
The radio dept. –Strange things will happen
Heli feat Professor P och Emilia –Busiga uslingar
Fantomas –Rosemarys baby
Eminem –Mocking bird
Doktor Kosmos –Å vem faan är du?
De 6 apornas armé –Ooh aah
Efterblivna -14 svåra år
Blonde redhead –Missery is a butterfly
Apman och Noja –Teknikt
Dom viktiga skorna –Jag älskar dig

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jag-kunde-inte-forma-mig-att-hoppa-over-hey-ya-jag-vet-att-jag-kommer-att-alska-d-1.940533

Thursday, December 10, 2009

De La Soul firar 20 år!

Jag brukar alltid säga att Three feet high and rising var den första skivan som jag köpte. Det låter bäst så, lite kreddigt. Sanningen är nog att jag köpte en skiva med Trazan och Banarne några år innan dess (skämskudde), men De la Soul var i alla fall det första bandet som jag verkligen hajade till på.

Jag spelade den där skivan tills det blev djupa spår i vinylen. Kärleksbudskapet, glädjen, det egensinniga: det lyste igenom även om engelskan var svår för en tolvåring svensk.

Tillsammans med artister som Tribe called Quest, Monie Love, Common, Mos def, Jungle Brothers och Queen Latifa tillhör(de) De La Soul hiphopkollektivet ”Native tounge”. Idén bakom kollektivet var att föra fram ett positivt budskap. Att visa stolthet över sitt afrikanska ursprung. Att vara förebilder för ungdomen. Att föra fram ett antivåldsbudskap med hjälp av kärlek. Det var en absolut motsats till dåtidens gangsterrappare.

Enligt mig blir det inte bättre än så här. Det finns mycket av den hårdare hiphopen som jag gillar, men när jag tänker tillbaka på dom där åren så är det inte bara nostalgi som får mig att tycka att det var bättre då. Budskapet var vackert. Pretentiöst naivt kanske, men vackert.



http://www.dn.se/kultur-noje/musik/de-la-soul-firar-20-ar-1.1011363

Wednesday, December 9, 2009

Hjältar och totala as

Varje dag ser jag dom.
Hjältarna:
dom som gör mer än vad någon kan förvänta sig.

Det är inte en självklar kamp. Långt därifrån.
Om jag hade befunnit mig i deras situation så hade jag troligtvis lagt mig ner och dött i brist på alternativ.

Vilka syftar jag på?
Jag syftar på dom invandrare som gör allt det skitjobb som INGEN svensk skulle finna sig i att göra. Jag syftar på dom som städar i tunnelbanan. Som plockar fimpar från marken. Som svabbar kontorsgolven. Som (förr) stod i vinterkylan och delade ut gratistidningar.

Aldrig någonsin får dom någon uppskattning.
Aldrig någonsin slåss facket för deras sak.
Aldrig någonsin skrivs det några artiklar om deras arbete.

Jag syftar på människor som hade kunnat välja bidrag och backgammon-spel på Somaliska föreningen, men som väljer att försöka komma in i samhället genom att börja på den absoluta botten.

Det är långt ifrån ett självklart val, men det är fruktansvärt hedervärt!

I kontrast till dessa hjältar finns asen. Totala as.
Jag ser dom varje dag till och från jobbet när jag väntar på tåget.

Jag tävlar mot mina egna fördomar. Tänker tankar i stil med ”håll upp dörren åt den som går bakom”, ”lämna företräde för dom som ska gå av” och ”sätt inte upp fötterna på sätet”.

Jag förlorar mot fördomarna nästan varje gång!

Om jag hade varit en hjälte, eller bara någonstans mittemellan hjälte och as, så hade jag fullständigt HATAT dom individer som skapar rasism genom att vara fördomsklyschor.

Tuesday, December 8, 2009

Slaget om muslimerna

Det första som slår mig när jag ser Evin Rubars film ”Slaget om muslimerna” på SVT: s Dokument Inifrån är: "Varför i helvete har PK-eliten släppt greppet om censuren?
Varför skriker dom inte av skräck och hat?"

Det var mindre än ett år sedan jag började skriva den här bloggen. Då hade jag verkligen ”Inget val”. Då var det viktigt att protestera mot PK-drevet. Mot lögnerna. Mot okunskapen.
Nu är det mindre viktigt måste jag säga.

Dom flesta old school dinosaurier har dött ut känns det som?
Reportage likt Sveriges radios ”Kaliber” står inte längre oemotsagda.
Realister och människor från humaniströrelsen har fått sin rättmätiga plats i media.
Alternativa röster har börjat höras.

Nu är det inte dom ”nazistiska” Sverigedemokraterna som filmas snett underifrån i slow motion med skräckfilmsmusik och dämpad belysning, utan muslimska företrädare.
Välförtjänt naturligtvis.

Vinden vände på ett halvår.

På kort tid har SVT visat program som avhandlat ämnen som kriminella Romer, tvångsgifte bland muslimer och Sveriges misslyckade integrationspolitik. Var och vart annat ”Debatt” handlar om saker som tidigare förtegs. Vitpixlingen inom den statliga televisionen tycks helt enkelt ha upphört!

Tillbaka till Evin då.
Jag uppskattar Evin, inte tu tal om saken.
Visserligen är jag ledsen att hennes dokumentär "Könskriget" skadade kvinnojourerna. Dom tjejer som frivilligt sliter utan ersättning gör verkligen ett hästjobb. Det är tyvärr ett viktigt och nödvändigt jobb, och det är synd att "stjärnor" som Alexa Wolf och Eva Lundgren har smutsat ner så mycket av det goda jobb som gjorts.

Samtidigt så var det rätt och riktigt att belysa den sinnessjuka radikalfeminsmen: Ritualslakt är inte ett verkligt problem även om män må vara djur.

I "Slaget om muslimerna" gör Evin en poäng av att dom muslimska företrädarna i Sverige är Islamister, och att dessa inte representerar den "normala" muslimen i Sverige.

Må hända är det sant? Någon undersökning om muslimers tro finns inte i Sverige.
Det är dock ingen vild gissning att en majoritet av Sveriges muslimer inte är så vidare intresserade av att bygga upp en muslimsk stat inom den svenska (även om en oroväckande stor del säkert är för det om man tittar på utländska undersökningar om bland annat synen på Sharia-lagar).

Däremot är det nog ett felaktigt antagande att säga att ledarna på något sätt skulle tillhöra en extrem falang av Islam?
Mig veterligen förekommer det inga stora protester bland muslimer i Sverige när det gäller ledarna och deras makt?
Det finns ingen anledning att tro att muslimer i gemen skulle tycka att det är extremt att en Imam verkligen tror på det som står i Koranen.

För det är liksom det som är poängen med Islam: det som står i Koranen är lag. Om du själv inte håller så noga på det där med att be fem gånger per dag så är du helt enkelt inte tillräckligt troende.

Man kan liksom inte, som inom Kristendomen, tro lite halvt om halvt: Man är antingen bokstavstroende och rättlärd, eller slarvig och okunnig.

Ledarna representerar helt enkelt religionen Islam på det enda sättet som man kan representera religionen Islam: med extrem utvecklingsfientlighet, starkt judehat och medeltida syn på mannen och kvinnan.

Jag har personligen arbetat med massor av människor från muslimska länder. Dessa människor tillhör den grupp av ca 400 000 muslimer i Sverige. Men INGEN av dom har varit särkilt religiösa.

Dom "muslimer" jag har arbetat tillsammans med har kommit från länder som Turkiet och Iran. Dom har varken gått iväg och bett på arbetstid eller begärt Niqab-dispans.

Och visst har Evin en poäng där. Varför skulle inte muslimer kunna representeras av en sekulär turk likaväl som en halal-förespråkande Somalier?

Men å andra sidan: att extrema rörelser representeras av extrema ledare är inte särskilt underligt.

Saturday, December 5, 2009

Jag är en feg stackare men jag knullar inte får

Just nu slår jag bort tusen idéer för att inte bli för personlig på bloggen. Det var aldrig meningen att det här skulle bli en dagbok där jag ger uttryck för min egen osäkerhet, mina egna tillkortakommanden.

Jag skulle inte använda utrymmet till att skriva om hur jag går med blicken i marken, hur jag döljer min ensamhet med filmkunskap och nördig alternativmusik.

Men just i dag, det känns som om jag måste skriva om min rädsla för att inte gå under.

En gammal vän sa till mig att han förstod SD: s framgångar eftersom att ingen politiker vill prata om problemen som finns i dag (inte för att han själv har något problem, men…).
Och jag då, den fegaste människan på jorden svarade med ett kort ”mmm” och bytte sedan samtalsämne till vem som borde vinna Idol.

Förstår ni? Vi har känt varandra i femton år. Han vet INTE vem ”Inget val” är.
Ingen vet vem ”Inget val” är (nästan).
Jag vågade inte ta debatten med honom. Jag vågade inte ens ge honom medhåll…

När Nima Dervish sa att Islam är en efterbliven våldskult (i dess ursprungliga och delvis efterlevda tillstånd) så möttes han visserligen av burop från muslimerna i Debatt-studion men hans röst var i alla fall legitim. När samma ord kom från Dick Erixons mun så var det bara rasistiskt dravel.

Är man vit och vägrar köpa lögner så är man per automatik en efterbliven redneck förstår ni.
Man är en idiot som inte kan göra distinktionen mellan muslimer och Islam, och detta TROTS att man alltid är noga med att klargöra att kritiken riktas mot dom fascistiska idealen inom RELIGIONEN Islam, och inte mot moderata UTÖVARE, eller icketroende.

På samma topic så sa Mona Sahlin nyligen att ”Allt är viktigare än att någonsin ge Sverigedemokraterna inflytande”.
Hur detta ska göras torde vara helt uppenbart vid det här laget. Man kommer att fortsätta använda sig av en taktik som politiker och medier rönt framgång med i ett tiotal år nu: Rasistanklagelser och ”guilty by association”.

Tycker man fel så är man en rasistisk Bonnläpp: En sån där snubbe med truckerkeps, grovsnus och vapensamling i gillestugan. En sån där snubbe med hängslebyxor som tar ut löständerna för att tungkyssa sin ”flickvän”, tamfåret Bäärta. En sån där snubbe med sydstatarflagga och negeravatar på Flashback.

Man är INTE en flumsnäll humanist som jag och min vän sedan femton år tillbaka i alla fall.
Man är inte normalbegåvad.
Man är ABSOLUT INTE över snittet när det gäller IQ.

Vi är många realister som har ett genuint intresse för andra kulturer. Vi skrattar när Maud Olofsson använder sig av ”gulasch” som ett exempel på mat som kommit som inspiriation utifrån eftersom att det låter så mossigt jämfört med dolmar och Meze. Vi skrattar åt det på samma sätt som vi skrattar åt andra 70-talsmaträtter som ”flygande Jakob” och ”Curry-höns med ris”.

Vi kan se alla dom där maträtterna framför oss på Mauds köksbord i massiv, ljus ek. Kanske finns där i köket även en bonad i stil med ”Borta bra men hemma bäst”. Hon är helt enkelt en utmärkt representant för verklighetens folk, men samtidigt helt jävla verklighetsfrånvänd…

En annan sak som vi vet är att Iranier inte är araber, utan till största del perser.
Folk i allmänhet verkar ha problem med sådant? Dom flesta vet väl knappt ens vad Eid Al-Fitr är för något? Och inte bara det, vi kan göra distinktionen mellan Wahabiter och moderata muslimer också. Vi vet att det finns stora skillnader mellan individer i denna världsreligion.

Vi vet att dom Somaliska tjejer som stoppas från att gå på Disco i Rinkeby är muslimer precis som dom skäggiga Somalier som försöker hindra dom.

Vi vet tusen saker om tusen saker helt enkelt men ändå är vi trångsynta och okunniga enligt människor som inte ens kan uttala eller stava till ordet ”Minaret”.

Hur skulle det kunna vara sant?
Är det inte vi som levt med problemen som borde veta bäst?
Jag har aldrig bott i något annat än förorter i hela mitt liv. Det har haft en väldigt stor inverkan på mig som person.

Anledningen till att jag tittar ner i marken och undviker ögonkontakt med dom tuffa grabbarna på perrongen beror på att jag vet saker, inte på okunskap. Min rädsla är fullt befogad.

Anledningen till att jag inte vågar hålla med min vän när han sträcker ut sin hand och vill få medhåll i en debatt där vi båda innerst inne (troligtvis) är överens beror på att jag inte vill förknippas med en bild som jag vet är felaktig, men som jag inte har mod att försvara mig mot.

Det längsta vi kan sträcka oss till är att säga att problemen (inte våra) har gjort att SD har rönt framgång…
Jag önskar så att jag någon dag ska våga säga att jag PERSONLIGEN har problem med det, och att jag därför kommer att lägga min röst på SD.

Om jag någon dag skulle göra det så är jag säker på att vi skulle ”förstå” bägge två, men än så länge väljer jag att hålla käft. Jag vill helt enkelt inte brännmärkas som den där fårknullande rednecken.

För den fegheten är jag enbart värd förakt.

Thursday, December 3, 2009

Aftonbladet vitpixlar fantombild!

Japp, nu är galenskapen officiell!
Poängen med att gå ut med en fantombild är ju att allmänheten ska känna igen personen i fråga, vilket i sin tur ska leder till en arrestering. Det handlar inte om nyhetsvärde. Det handlar inte om att undvika att peka ut vissa grupper i samhället som potentiella våldtäktsmän. Det handlar helt enkelt om att skydda andra människor från att utsättas för brott.

Vitpixling av foton förekommer jämt i media. Där förstår jag åtminstone argumentet (även om jag inte skriver under på det) men i detta fall rör det sig alltså om en SKAPAD bild. Bilden är gjord allena för att underlätta ett gripande.

Mannen på fantombilden har våldtagit en gravid kvinna i Jordbro söder om Stockholm. Han knackade helt sonika på hos henne och klev in efter att ha förhört sig om att hennes man inte var hemma. Att det fanns barn i lägenheten brydde han sig tji om.

Även andra kvinnor i Jordbro har trätt fram och sagt att dom blivit skuggade av mannen i vintermörkret.

Polisen har satsat stora resurser på digitalisering av fantombilder, att Aftonbladet då gör gärningsmannen ljusare och gråhårig i sin fantombild borde rubriceras som hjälpande av brottsling.

Fantombild i Svenska Dagbladet:












Fantombild i Aftonbladet:


















http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3878899.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6220767.ab

Wednesday, December 2, 2009

Ned ringer runt

Hur har jag kunnat missa Ned, han är ju ett geni!





Tuesday, December 1, 2009

Battle rap

Det finns vissa saker som jag måste ha en daglig dos av. Det är högflygande hardcore-wrestling, och det är battle rap: Det bästa USA har att erbjuda helt enkelt.

Att försöka förklara storheten med battle-rappande för oinsatta är i stort sett en omöjlighet, jag vet, det är inte ens värt att försöka.

Man måste ha ett intresse för att upptäcka nyanserna, för att ens kunna uppfatta vad det är som sägs.

Hur säger dom det? Vilka är namnen dom nämner? Vad syftar referenserna till?
Vad är färdigskrivet? Vad är intränat? Vad är improviserat? Vad är repliker på sådant som tidigare sagts?

Det vore hyckleri om jag påstod att mitt intresse väcktes tidigt. Jag har visserligen lyssnat på hiphop så länge jag minns: De la Soul, A tribe called quest, Public Enemy etc, men på 80-talet var det ingen som pratade om beefs, freestyles eller battles i Sverige.

Någon kanske hävdar att han/hon hade VHS:er med KRS ONE-battles redan 1987, men i sådana fall så ljuger den personen!

För dom flesta, och så även för mig, väcktes intresse för battlandet någon gång på det sena 90-talet.

Eminems påverkan på den svenska underground rapscenen (med artister som Motorisk Afasi, Mobbade barn med automatvapen, De 6 apornas armé etc) var naturligtvis enorm, även om dom flesta från den tiden gärna lyfte fram namn som Kool Keith och Big Pun när inspirationskällor kom på tal.

Eminems battleförmåga var dock legendarisk, närmast mytisk. Vissa påstod att han var omöjlig att besegra.
Det enda problemet var att dom få videor och ljudinspelningar som fanns med Eminems battles på Internet hade så dålig ljudkvalitet att man knappt kunde urskilja ett enda ord.

Därför var det dom svenska freestyle-rapparna jag hörde först. Det var Organism 12, Glazius the ICY, Form One, Professor P etc.

Mycket var jävligt kasst förstås, men jag diggade aggressiviteten, flytet, förmågan att improvisera fram punchlines.

Här är ett lite mer sentida battle med Danne från Snook och Professor P:


Det tog ganska lång tid innan jag hörde något med dom amerikanska battlerapparrna som gav mersmak. Efter en del sökande (och otaliga videoklipp med undermålig ljudkvalitet) hittade jag slutligen Jin som hade rönt framgång i TV-programmet “Freestyle Friday”:


Därifrån var vägen inte lång till namn som Sage Francis, Brother Ali, Immortal Technique och Slug. Detta klipp med Sage och Slug är från Scribble Jam 2001:


Men Scribble Jam, som är den största battletävlingen i USA, var bara i sin barndom vid den här tiden. Det är nästan plågsamt att se det där gamla klippet. Det är knappt ens lyssningsbart nu. Framstegen har verkligen varit enorma dom senaste åren.

Till stor del måste man tacka alla dom eldsjälar som skapat nya tävlingar och underground sessioner. Stjärnor som Iron Solomon, Swann, Illmaculate, Hom och The Saurus har verkligen ingjutit nytt blod i scenen.

Iron Solomon och Madness battlar på gatan:


Swann mot Illmaculate på Scribble Jam 2004:


Illmaculate och The Saurus mot Hom och Piff James i World rap champion 2006:


Real Deal mot The Saurus på Scribble Jam 2007:


Vad som skett är att genren fått en internationell spridning.
Det som förr enbart var en angelägenhet i det amerikanska ghettot finns nu runt om i hela världen. Engelsmännen har sina Grime-sessioner och i Australien håller Anecdote och Justice fortet:


Den svenska battlescenen känns dock lite slummrande just nu. Synd, men jag hoppas och tror på en andra vår!

Tackfilm!

Stina Ekbladh har verkligen retat mig dom senaste dagarna. Hennes propagandaskrikande trailer på SVT har kallat på mig. Hon vill något men hon säger det inte rakt ut. Det är någon som ska tackas.

Tillslut var jag tvungen att gå in på hemsidan och kolla.
Tackfilm.se är en sida där man kan göra en egen tackfilm till valfri "svensk hjälte". Självklart var jag tvungen att göra en film.

http://www.tackfilm.se/?id=1259695465425RA41