Varje dag ser jag dom.
Hjältarna:
dom som gör mer än vad någon kan förvänta sig.
Det är inte en självklar kamp. Långt därifrån.
Om jag hade befunnit mig i deras situation så hade jag troligtvis lagt mig ner och dött i brist på alternativ.
Vilka syftar jag på?
Jag syftar på dom invandrare som gör allt det skitjobb som INGEN svensk skulle finna sig i att göra. Jag syftar på dom som städar i tunnelbanan. Som plockar fimpar från marken. Som svabbar kontorsgolven. Som (förr) stod i vinterkylan och delade ut gratistidningar.
Aldrig någonsin får dom någon uppskattning.
Aldrig någonsin slåss facket för deras sak.
Aldrig någonsin skrivs det några artiklar om deras arbete.
Jag syftar på människor som hade kunnat välja bidrag och backgammon-spel på Somaliska föreningen, men som väljer att försöka komma in i samhället genom att börja på den absoluta botten.
Det är långt ifrån ett självklart val, men det är fruktansvärt hedervärt!
I kontrast till dessa hjältar finns asen. Totala as.
Jag ser dom varje dag till och från jobbet när jag väntar på tåget.
Jag tävlar mot mina egna fördomar. Tänker tankar i stil med ”håll upp dörren åt den som går bakom”, ”lämna företräde för dom som ska gå av” och ”sätt inte upp fötterna på sätet”.
Jag förlorar mot fördomarna nästan varje gång!
Om jag hade varit en hjälte, eller bara någonstans mittemellan hjälte och as, så hade jag fullständigt HATAT dom individer som skapar rasism genom att vara fördomsklyschor.
Wednesday, December 9, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Det är ju denna grupp människor som blir lidande av dom som kommer med ett enda syfte, att utnyttja systemet. Men nu är det väl även så att svenskar tar skitjobb som du kallar dom. Och inte får uppskattning heller.. MEN jag fattar din poäng och jag håller med.
ReplyDeleteDet är hedersamt när man tar tag i sin situation och skapar sig ett värde i samhället. För även om man har ett till synes värdelöst jobb när man springer i tunnelbanans mörker och plockar fimpar, så är det egentligen tvärtom. Utan dessa människor skulle samhället snabbt bli fyllt med ohälsomsamma skräpmassor. Och personligen skulle jag aldrig drömma om att ner på dessa människor. Skulle jag bo i stockholm skulle jag själv mest troligtvis ha ett sånt arbete..hellre det än att inte kunna sätta mat på bordet till mina grabbar.
Men tyvärr är det så att fler väljer att ställa sig utanför samhället då det är enklare att leva på andras bekostnad.