Jag höll på att sätta kaffet i halsen i morse. Expressen och DN gick i sina respektive webbtidningar ut med resultatet på en undersökning från Universitet i norska Bergen som gjorde gällande att kriminella hade varit utsatta för mobbing i större utsträckning än andra i sin barndom/ungdom(!)
Att det uppenbart var felaktigt förstod jag direkt, och jag förberedde mig på att skriva ett hätskt blogginlägg när jag kom hem där jag skulle ge undersökningen lika mycket värde som en snäckformad askkopp i plastig pärlemorimitation.
När jag så kom hem så började leta efter artikeln. Jag letade och letade. I säkert tjugo minuter letade jag. Jag hittade ingenting på Expressens sida!
Sedan såg jag att DN hade tagit bort artikeln och lagt upp en ny.
Det riktiga resultatet visade på att kriminella i större utsträckning SJÄLVA hade varit mobbare. Alltså den exakta motsatsen av det som först hade skrivits. Bra, då var ordningen återställd, det resultatet lät betydligt mer trovärdigt.
Min upprördhet dämpades. Hjärtat fann sin takt igen.
Men så kom det tillbaka till mig, smygande… Hur kunde missförståndet ens uppstå?
Jag vet ju att Bergen-mål kan vara klurigt med sina ”ka” och ”Kofur”, men ändå?
Jag menar, hur kommer det sig att en journalist över huvud taget kan köpa en sådan uppenbar felaktighet och låta publicera den? Varför fanns det ingen annan på redaktionen som reagerade?
Jag kanske drar för stora växlar av ett simpelt missförstånd nu, men var det månne ett utslag av den så kallade Milgram-effekten? Att man litar på vilket budskapet som helst, bara det kommer från någon med auktoritet?
Jag tror tyvärr det...
Varför tror jag det? Well, ta Jerzy Sarnecki som exempel: Han kan ju år efter år påstå att kriminaliteten minskar. Hans mediastatus är trots det oförändrad. Han är ju "Expert" gud bevars...
http://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-brottslingar-har-ofta-varit-mobbare-1.1015106
Wednesday, December 16, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Psykologi är ett intressant ämne.
ReplyDeleteDu är mest troligtvis väldigt nära sanningen. Det är ytterst få personer som per automatic ifrågasätter det vi får höra. Speciellt då det kommer ur munnen på en person med sk pondus.
Rätt person skulle kunna vråka ur sig enbart felaktigheter till en grupp som ser upp till denna man eller kvinna, och de ifrågasätter inte en mening. Utan går hem och tror att detta är sant.
Sen kanske man inte reagerar genast på just denna felaktighet, för vad säger att det inte skulle kunna vara så? Kanske är det mobbing som gör att vissa ställer sig utanför samhället osv..Fast, den andra versionen var ju betydligt mer trovärdig.
Vissa saker kan man bara anta helt enkelt. Att tro att mobbade i större utsträckning skulle kunna vara kriminella är som att tro att tjocka människor i större utsträckning är vältränade.
ReplyDeleteJag reagerade också starkt på ursprungsartikeln, då jag vet att denna var helt fel. Vilket misstag sedan då?
ReplyDelete