Sunday, May 31, 2009

Varslet på Lagena

För mig är Lagena det bästa exemplet på när fackets agerande är rätt. Här handlar det inte om snikenhet och I-landsproblem, utan om ett faktiskt problem i vårt samhälle som slår ut människor.
Här har vi ett företag som inte behöver varsla personal men som gör det i alla fall eftersom att den inhyrda personalen är billigare.

Naturligtvis finns det en slemmig företagskonsult med i bilden, ett besparingsproffs som åker runt som frilansare mellan olika företag i Sverige och talar om dom ekonomiska fördelarna med att hyra in personal.
Jag blir glad i hjärtat av arbetarnas sammanhållning.

Dialogen har aldrig funnits och kommer aldrig finnas

När Jan Björklunds och Nyamko Sabunis äntligen vågar lägga fram ett viktigt och bra förslag för att öka integrationen så får Miljöpartiet och Vänsterpartiet spel.
Björklund och Sabuni vill att man ska ta bort föräldrars rätt att styra över vilka lektioner som deras barn ska delta i.

Som det har fungerat innan så har fundamentalister fått styra skolans agenda genom att lagligt se till att hans/hennes barn har befrias från att delta i exempelvis simundervisning och sex- och samlevnadskunskap.
Rossana Dinamarca från Vänsterpartiet är rädd att ”dialogen” förstörs om förslaget går igenom och att dessa föräldrar nu kommer placera sina barn i religiösa friskolor istället.
Rossana, tror du verkligen att en dialog är möjlig i det här fallet? Hur skulle den dialogen i sådana fall se ut?

-Hej, är det Ibrahim Ali jag talar med?
-Ja
-Ja, hej, jag heter Lisa Andersson och ringer från skolan. Det gäller din dotter Jasmin, jag vet att det står i Koranen och haditerna att det är fel att tala om sex och sådant, och jag förstår det där med att man ska dölja sina behag och så, men skulle du kunna tänka dig att göra ett undantag? Det vore jättebra om Jasmin fick lära sig att homosexuella är lika mycket värda. Det vore jättebra om hon lärde sig simma
*Klick* … herr Ali? Är du där? Hallå?


Dialogen är omöjlig i det här fallet. Vi talar om en bok som inte får ifrågasättas –Det är svårt att argumentera mot det. Vi talar INGA UNDANTAG nu.

Den enda chansen att få igenom en förändring är genom att skolan sätter agendan, att skolan vågar bestämma vad som ska läras ut.
Att skolan bestämmer vad en medborgare i Sverige bör ha för kunskaper för att vara rustad för verkligheten i samhället.
OM skolan har den befogenheten så KANSKE Jasmin kan bli en tänkande individ som tillåts fatta egna beslut som inte bygger på sagor i en bok.


http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2984317.svd

Ungdomskulturen idag är töntig och tråkig

Ungdomar idag har helt och hållet slutat provocera genom sin kultur. Jag vet inte vad det är. När jag var ung så kastade man sig ner för stup och skrapade benen blodiga till punkmusik som sparkade in tänderna på discotöntar som ville se den nya filmen med Travolta. Idag, jag vet inte… Det är som om jumpstyle är det mest egensinniga som kommit fram på 10 år. Annars då? Brittiska sidbenor som spelar musik som möjligen, men bara möjligen skulle ha provocerat på 60-talet. Gubbrocken är het just nu.
Ghettoromantiken sprids också. Främst via program som Yo momma och man vet att det alltid är den som är MINST ghetto som är MEST rolig. Det är alltid nån Jewfro som vinner.
Shit! Trance och hårdrock då? Bara omskrivningar för gymnastikmusik och dansband. Jag pratar inte bara om kommersiella akter nu. Missta er inte. Jag pratar om punken med. Vafaan! Jag blir provocerad av att ungdomskulturen inte provocerar längre! Ni är ju så gubbiga och tantiga så att man blir tokig.
Det enda som provocerar mig är när ni skriker på högra straff, mer moral. Jag trivs inte bland ungdomen längre: jag känner mig för ung för att passa in.
Vad faan ska jag ha filmer och musik till som inte känns som gut kicks?
Vad har jag för nytta av humor som är snäll och gosig?
Stånga mig, gör nånting med mig?
Crank that mother fucking guitar up man!

Saturday, May 30, 2009

Svensk militär griper svenska pirater i Somalia

Enligt Säpo har en handfull svenskar dött i Somalia. Det är inte ens chockerande längre, det är så självklart. Det är klart att människor som flytt till Sverige ska ha rätt att åka på semester till sitt gamla krigsdrabbade land. Det är självklart att dom ska få kunna åka tillbaka för att strida i Allahs namn. Det är klart att dom ska ha rätt att leda en terroristgrupp och stena en trettonårig tjej som inte hade råd att köpa en heltäckande Spöket Laban-dräkt. Det är klart man som svensk medborgare ska få kunna bosätta sig i Somalia i några år, skära händer av tjuvar och sedan återvända ”hem”.
Och det är HELT Självklart att dessa män är svenskar. I alla lägen är dom svenskar. Ingenting får någonsin ändra på det.
Jag kan tänka mig att vi ganska snart får se rubriken ”Här griper svensk militär svenska pirater i Somalia”.


http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/213983-svensken-som-terroriserar-somalia

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/214025-asho-1-ar-stenades-till-dods
http://www.dn.se/nyheter/varlden/unga-svenskar-doda-i-strid-i-somalia-1.879102

Thursday, May 28, 2009

Företag som går dåligt ska läggas ner

Stig Malm sa en väldigt tänkvärd sak i Nyhetspanelen nyss. Panelen (Stig Malm, Maria Abrahamsson och Pontus Schultz) diskuterade LO-ekonomernas förslag på löneökning för nästa år med upp till 3,5 % kontra Svenskt näringslivs förslag att lönesättningen skulle bestämmas på varje enskilt företag (dvs. ingen höjning alls i praktiken).
Att Stig som gammal LO-boss stod på LO: s sida i denna debatt var inte underligt men hans utvecklande argument för fortsatt löneökning var verkligen intressant.
Naturligtvis berörde han dom gamla klassiska argumenten som att vi inte ska ha lönedumpning och att mindre pengar i plånboken hos den enskilde arbetaren riskerar att fördjupa krisen då köpkraften minskar, men det han lyfte fram som huvudargument var att man inte ska rädda jobb som går dåligt!
Han tog upp våra gamla båtvarv som exempel.
Han berättade hur man i en räddningsaktion slog ihop våra sex varv till ett gemensamt bolag (Svenska varv) men att detta i slutändan ändå inte hjälpte i konkurrens från låglöneländerna. Han gick vidare med ett annat exempel, vår gamla konfektionindustri.
Han sa att om vi hade haft Svenskt näringslivs strategi med nollökningar av löner för att rädda kvar jobb på 70-talet så hade vi än idag haft lågavlönade sömmerskor i Sverige som skulle försöka konkurrera med Kineser och indier.
Slutsatsen var enkel: Om ett företag, likt SAAB idag inte kan överleva på sin verksamhet, om ett företag inte klarar av lönehöjningar så ska dessa inte räddas. Staten kan pumpa in hur mycket pengar som helst i bolag som går back, man kan sänka lönerna hur mycket man vill, i slutändan blir vi ändå omsprungna av låglöneländerna.
Jag är benägen att hålla med Stig Malm i den där analysen. Jag blev dock lika chockad Maria Abrahamsson blev i studion när han sa det, för jag har aldrig hört någon uttrycka den här åsikten så klart och tydligt tidigare.

Wednesday, May 27, 2009

Jag skriver för dom som…

Den här texten riskerar att bli svajigt osammanhängande. Jag ska försöka skriva en text likt hiphopgruppen MBMA: s låt ”Musiken”. Låten handlar om vem dom gör musiken för

Vi gör musik för dom som kutar runt med handeldvapen /
Utanför Handels, naken //

Så, alltså, börja med att titta på länkarna här på högersidan.
Vad har dessa bloggare gemensamt?
Jo, dom är skrivna av reflekterade, innerliga människor med förmåga att läsa av trender och tendenser i vårat samhälle: varmt till vänster, realistiskt till höger, nostalgiskt och konstnärligt åt alla håll samtidigt.

Den bästa av dom alla, Rum237 har gått i graven. Man möts bara av ett tackinlägg när man går in där nu. Rum237 avslutade sitt bloggande med ett jävla Budd Dwyer-spektakel över hela golvet. Jag skulle inte vilja påstå att han gick ut med klass, snarare liknade han en Don Quijote som stred mot Stureplansfeministiska väderkvarnar dom sista bloggdagarna.
Han la ner ofantligt mycket energi på att försöka göra ner en stackars tjej med ballongklänning som ÄNTLIGEN (efter sisådär 20 jordsnurr) hade lyckats landa ett jobb som frilansjournalist och klubbarrangör i innerstan.

Jag försöker hålla det fortet. Jag beefar gärna också helt i onödan. Jag vill öva mina skills. Jag blir gärna bloggvärldens svar på battleraparen Thesaurus om jag kan.
Vi får väl se vad jag kan dra igång i framtiden?

Nu senaste skrev jag i alla fall ett inlägg på Åke Catos blogg (ja gubben har en blogg!). Jag var tvungen att uppmärksamma honom på att det som producerades på 80-talet i humorväg verkligen inte var kul. Han tiggde om det eftersom att han skrivit ett bittert inlägg om hur ledsen han var över att Henrik Schyffert hade gjort ner honom i sitt försvarstal till 90-talet.

Kan ni för övrigt tänka er något mer ynkligt än en kille (30-something) som beefar med en 70-åring?
Jag erkänner, det verkligen är för dumt. Jag får nog anses vara Nelly, och han KRS-One i den beefen om det tar skruv…

Så alltså, jag skriver för dom som kan följa en skadad tankebana.
Jag skriver för dom som är intresserade av att läsa det som osorterat kommer ut ur en speedad hjärna. Jag skriver för dom som gillar verbala påhopp på random, och som kan hänga med när namnreferenserna duggar tätt (eller som åtminstone kan se bortom dom).

Men Rum237 var mer än dumma beefs. Rum237 handlade om VIKTIGA saker, om hur psykvården fungerade, om korkade människor, om sakernas tillstånd i Sverige, om vitpixlade lögner i media. Samma sak kan sägas om ”Min tankehörna”, men mer humanistiskt där kanske?
En SD-kvinna. En mamma. Det är skönt att se att det inte bara är skräniga män som tar upp all plats. Dessutom är det skönt att läsa en invandringskritisk sida som inte är PLASTRAD med bilder på Mohammedhundar och foton på blondinfejor som blivit ”kulturberikade”.

Blatte i Svenneland lyfter fram samma ämnen men belyser dom i ett annat sken.
Jag hyser den största respekt för blatten.

Så alltså, jag skriver för dom kan hålla divergerande åsikter i huvudet samtidigt.
Jag skriver för reflekterade människor som gillar att lära sig nytt.
Jag skriver för dom som anser att en nation ska bygga på debatt snarare än ryggdunkar.

Jag skriver INTE för folk som lämnar kommentarer i stil med ”Ja, sådana är dom, Somalierna” och dylikt. Jag är helt ointresserad av oneliners från okritiska dumskallar som inte har vett att ifrågasätta.

Monday, May 25, 2009

Det är väl aldrig så vi lär oss?

Det finns säkerligen människor som fortfarande lever i villfarelsen att Sverige har ett fungerande rättssystem, att Sverige är ett land där rättvisa skipas och skurkar inte kan undgå sitt straff.
Mordet på Ahmed Ibrahim Ali (känd under namnet ”Romario” i kvällspressen) torde få alla människor att ompröva den uppfattningen.
I det här fallet handlar det nämligen om en klanmentalitet och en gängkodex som tidigare bara kunnat bevittnas i USA: s ghetton.

Det handlar om folk som sett men inte vill/vågar vittna. Det handlar om en kille som eventuellt har tagit på sig skuld för att skydda andra. Det handlar om hur man inte kan dömas för medhjälp till mord i Tingsrätten ens med ett erkännande och ett par blodindränkta skor.

Nu verkar det dessutom som om rättegången i Hovrätten inte kommer kunna genomföras då han som erkänt att han huggit Ahmed Ibrahim Ali med kniv inte längre bor kvar i Sverige(!).
Ja, ni läste rätt, killen som friades i Tingsrätten trots sitt erkännande befinner sig nu på okänd ort i Somalia. Han har inga planer på att återvända ”hem” inom någon snar framtid låter hans pappa hälsa.

Att fly undan en framtida rättegång var alltså inte svårare än att gå in på SAS.se och boka en flygbiljett till landet som man tidigare flytt från.
.
Kalla mig dum i huvudet, men visst borde väl myndigheterna direkt efter den friande domen i Tingsrätten ha insett att fallet skulle komma att tas upp i Hovrätten?
En naiv människa som jag trodde kanske att ett huvudvittne åtminstone skulle behöva ge någon slags garanti för att han i sådana fall skulle komma att infinna sig vid den rättegången?
Men, näe, så kan man förstås inte ha det i en global värld med fri rörlighet.

Men det är väl aldrig så här man lär sig?
Det är något som är ruttet i landet Sverige, det måste ni väl ändå se?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2949177.svd

Sunday, May 24, 2009

Man mobbas inte med punchlines

På Aftonbladets debattsida går Katarina Rosenqvist från antimobbingorganisationen Friends ut och fördömer SVT: s program Grillad. Programmet har verkligen attackerats från alla håll och kanter, men Katarina är nog ändå den som är mest fel ute av alla kritiker. Hon säger att Grillad lär barnen att mobbas. Det är helt befängt: mobbing ser inte ut så. Mobbing innebär inte att någon står och drar Yo mama-skämt. Mobbing innebär inte att man drar roastskämt.
Det är faktiskt läskigt att någon som arbetar med mobbingfrågor inte vet hur mobbingen ser ut.
Friends-reklamfilmen med den söta tjejen som sjunger en sorglig låt om sitt liv som mobbad missar också målet. Varför skulle en välartad, söt övre medelklasstjej som går på Lasse Kühlers dans och sångskola mobbas?

Man kan mobbas av en massa olika orsaker. Man kan mobbas för sin klädsel, för sitt utseende, för sin lukt, för att man är svensk.

Men aldrig någonsin har jag sett barn mobba varandra med punchlines.
Det existerar inte i mobbarens sinne att vara rolig när man är ute efter att såra.
Snarare skulle jag vilja påstå att humorn fungerar som självförsvar mot mobbare.
Det är med humorns hjälp som en fysiskt svagare person kan vinna över sina antagonister.
Även om det är överdrivet att säga att dom flesta komiker har varit mobbade som barn så ligger det i alla fall en viss sanning i det.
Att säga ”du är ful” är alltid mer effektivt för mobbaren än att säga ”det ser ut som om du har Chewbaccas mormors fitta på huvudet”
Den senare citatet är snarare den mobbades motreplik.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article5203891.ab

Friday, May 22, 2009

Now SVT does something like this…and TOTALLY redeem themself!

Jag hackade ju på SVT häromdagen för att dom just nu repriserar dom två sämsta humorproduktionerna någonsin (Sjukan och Pistvakt). Ilskan släppte dock snabbt när jag i tablån såg att dom i morgon Lördag kommer sända Henrik Schyfferts fantastiska försvarstal till 90-talet. Jag var och såg föreställningen på Cirkus för några månader sedan och jag berördes enormt av Henriks humor och nyvunna allvar.
Henrik har ju aldrig varit särkilt folklig. Inte ens under Nile Citys glansdagar förstod sig folk på honom och hans smala humor. Gemene man har alltid sett honom som en viktigpetter som hellre slänger in indiemusikreferenser än vågar skämta om sådant som verkligen berör.

Själv har jag alltid befunnit mig på samma våglängd som Henrik, har förstått alla dom där skämten om obskyra brittiska DJ: s och Hadar Cars-figuriner, men jag måste erkänna att allvaret i showen ger en tyngd som han tidigare har saknat.
Vid ett par tillfällen i showen så blir det pinsam tystnad på ett bra sett: Allvar som kväver skratten för ett ögonblick.
Sedan på´t igen.

Namnreferenserna haglar fortsatt tätt, men denna gång kan folk faktiskt uppskatta skämten fullt ut även om namnen inte alltid är bekanta.

Jag tror till och med att Henrik har chans att bli folklig efter det här.

Thursday, May 21, 2009

Debatt 21/5

Janne Josefssons lämnade sannerligen djupa avtryck i asfalten när han gjorde sin sista insats som programledare i SVT: s Debatt. Jag vet inte alls var PK-Axel hade tagit vägen, men han hade säkert kreverat om han hade fått uppleva diskussionen om den misslyckade integrationen.
Långa stunder kändes det som om Nyamko Sabuni och Nalin Pekgul satt på dom anklagades bänk när publiken öppet vädrade sitt hat.
Det var inte Sverigedemokrater eller elitistiska proffstyckare som stod för kritiken: det var alla som var inbjudna. Det var svenskar, invandrare och flyktingar. Vanligt folk från både höger och vänster som gemensamt ropade ut samma budskap –Ni har misslyckats, ni har fel, ni har INTE folkets stöd i denna fråga.
Så var det alltså när Janne gjorde sorti.

Cecilia Beckroth –Vår tids Ebbe Carlsson

Om man alltid befinner sig i rampljuset så beror det naturligtvis på att man dras till det. Cecilia Beckroth finns överallt där saker händer. När en TV4-journalist får en bomb upptejpad på dörren så visar det sig sedan naturligtvis vara på Cecilias gamla adress. Spekulationerna drar igång när hennes namn dyker upp, det är oundvikligt.
Saken är den att ingen frisk människa kan hänga med i alla svängar om mordhot, sexförsäljning, OG och galna bloggrivaler. Jag kan det i alla fall inte. Det enda som jag hänger med på är att denna människa ALLTID lyckas befinna sig på fel/rätt plats när det händer något.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5186106.ab
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1577025/attentatet-kan-vara-riktat-mot-annan

Tuesday, May 19, 2009

SVT: s nya humorsatsning på fredagar!

Fredagar innebär nu repris av Sjukan och Pistvakt.
Vänta lite, jag känner att jag måste förtydliga mig lite här: REPRIS AV SJUKAN OCH PISTVAKT!
Självmorden ökar ju sommartid och det här kan väl knappast hjälpa?
Om jag skulle göra en lista över dom två sämsta humorsatsningarna av SVT någonsin så skulle jag placera Sjukan och Pistvakt på den listan, den enda frågan är i vilken ordning jag hade placerat dom?
Det finns så sjukt mycket bra humor som producerats genom åren, med Hasse och Tage, Skäggen, Rally-gänget, Varanteatern, Killinggänget etc, och så väljer man att reprisera den sämsta dyngan som någonsin gjorts?
Jag är stum av förvåning. Vad kommer härnäst, reprisering av Helt apropå och Solstollarna?
FY FAAN!
Hoppas TV-sommaren blir kort så att räddarna i nöden (Skavlan och Oldsberg) hinner komma till vår undsättning!

Monday, May 18, 2009

Innebörden av att vara medelklass är att inte provoceras

Jag är medelklass. Jag kan inte fly från min egen spegelbild. Det spelar ingen roll hur lite jag tjänar eller hur mycket förortsbo jag än är: jag är och förblir medelklass.
Intellektuell medelklass.
Ett av dom stora kännetecknen för medelklassen är att det främmande inte skrämmer. Därför var steget gigantiskt när det gällde min egen inställning till invandringen och dess konsekvenser. Att tillskriva sig själv epitetet ”Realist” är nämligen det mest extrema ställningstagande som man kan ta om man kommer från en tolerant medelklassfamilj.
Min tolerans är fortfarande oerhörd. Konst kan aldrig bli tillräckligt provocerande i mina ögon. Skämt aldrig för råa. Punk aldrig för hård.
Jag håller med Karin Magnusson när hon skriver att det är underklassen som provoceras av Anna Odells verk OKÄND KVINNA 2009-349701. Och ärligt talat, även fast jag själv inte provoceras så är det ingenting som säger att jag skulle ha rätt i sakfrågan. Känslan av provokation måste vara upp till var och en att avgöra.

Som en liten bonus kommer här den myckna bra videon ”Being alive by playing dead” av GuiltyGuilty –Ett projekt som i likhet med Annas inte kan härstamma från en annan klass än medelklassen.




http://www.aftonbladet.se/kultur/article5171775.ab

Sunday, May 17, 2009

Eurovision Final 2009

Eurovisionen är slut för i år –Pust! Det har verkligen varit en pers/pest att lyssna igenom dessa bidrag. Huga!
I vanliga fall brukar det finnas åtminstone 2-3 låtar som jag gillar. I år räknade jag till noll.
Visst, det fanns bidrag som jag tyckte var okej som Norge, Frankrike och Moldavien, men inte mer än okej.

Ryssarna har verkligen spänt musklerna i år och presenterat bombastiska Tingaling-nummer i både semifinalerna och finalen.
Det har varit ryska björnar, dockor, balalajkor och Röda arméns manskör.
Tyvärr verkar det som om man inte hade tillräckligt mycket pengar över för att få fram någon respektabel programledare.
I finalen slapp man visserligen Roman Polanski on ice men fortsatt var det stora problem med manus och engelskakunskapen. Underligt att ett så stort land inte kan få fram en enda programledare som kan säga ”Hello Europé” utan att låta som en Bond-skurk.

Att Andreas Rybak skulle vinna var naturligtvis inte helt överraskande men att han skulle vinna så överlägset var chockartat. Det förklaras nog med det nya jurysystemet. Norge hade vunnit oavsett men med juryns inflytande så var seger stensäker.
Jag vet dock inte om jag uppskattar juryn. Visst, det är väl kul att ett land som Storbritannien för en gångs skull kan placera sig en bit upp men jag tycker ändå att folket ska få välja segraren trots allt kompisröstande.
Apropå röstandet så har vi Svenskar ingenting att skylla på i år. Det var varken Öststatspakter eller Juggepakter som fällde avgörandet: vi förseglade vårt öde helt själv genom att skicka en operapoplåt till finalen.
Jag vet inte hur svenska folket tänkte riktigt när dom röstade?
Vi hade naturligtvis nått betydligt högre upp på listan med en låt som ”Snälla, snälla”.
För att nå ända upp till toppen hade vi dock behövt någon riktig artist (alltså någon som kan hålla EGNA konserter utan att det presenterar som ett paket med Lasse Kronér, Robert Wells och Robert Gustafsson).

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/melodifestivalen/artikel_2908021.svd

Saturday, May 16, 2009

Alexander Rybak Wikipedia i natt -Ett urval







Topp 3 David Letterman-ögonblick

1. Crispin Helion Glover

Efter att ha spelat rollen som pappan i Tillbaka till framtiden så blev Crispin ett stort namn i Hollywood. Istället för att rida på framgångsvågen genom att göra lättviktiga Hollywoodkomedier så valde Crispin istället att använda pengarna till att skriva underliga böcker, regisera filmer med förståndshandikappade, och delta i rubbade filmer som ”Rubin and Ed”. I denna intervju klär sig Crispin som sin karaktär i den filmen.






2. Andy Kaufman och Jerry Lawler

Komikern Andy Kaufman hade stor framgång som wrestlare i Memphis på 70-talet. Han började dock sin brottarkarriär tidigare, då som World Intergender-mästare: vilken kvinna som helst fick utmana honom om Världsmästartiteln och han vann alltid. I Mephis stötte han dock på motstånd för där fanns det MÄN som ville göra upp med honom och hans diviga Hollywood-fasoner. Andy använde diverse tjuvknep, speciellt i matcherna mot Jerry Lawler som är med i detta klipp, men straffades också ett par gånger av samma Lawler som med flit försökte skada Andy.






3. Harvey Pekar

Harvey var ofta inbjuden till Letterman som någon slags comic relief, en kille som publiken gillade att skratta ÅT, inte MED. Naturligtvis var det ingen som köpte Harveys serier, man tyckte bara att han var skum och rolig. I dessa två intervjuer går Harvey hårt åt företaget General Electrics (GE) som nyligen hade köpt upp NBC där Letterman var anställd. Diverse skandaler om GE kom fram i samma veva och Dave var av naturliga orsaker inte särskilt intresserad av att prata om dessa saker.

Besök 1:


Besök 2:


Lettermans inslag om GE: http://www.youtube.com/watch?v=_8xk360Kzcc

Thursday, May 14, 2009

Uppföljning om Vännäs

I skrivande stund är sidoantalet i diskussion om mobben i Vännäs uppe i 169 på Flashback. Det är stört omöjligt att hitta kärnan av sanning bland alla one liners och spekulationer.
Jag tror inte att det är någon mening att jag försöker mig på någon sammanfattning heller. Det är fortfarande saker som är oklara när det gäller själva mobben och deras agerande: Vad i hoten bestod i, hur det uttrycktes, hur länge det pågick, hur många stenar som kastade, hur många glasrutor som krossades, hur många som hotades?
Historien om vad som hände innan dess klarnar dock mer och mer för varje dag som går. Det är mestadels på bloggar och genom kommentarer till tidningarnas artiklar som informationen sipprar fram. Tidningarna i sig är dock fortsatt lika enkelspåriga och okritiska.
Folkbladets journalist Viljo Thornberg är i stort sett den enda journalist i denna soppa som lever upp till epitetet ”kritiskt granskande journalist”: något som är så ovanligt i dessa dagar att man får lust att ställa sig upp och ge honom en spontan applåd!


http://www.folkbladet.nu/?p=145588#comment-111750

Tuesday, May 12, 2009

Andres har naturligtvis helt rätt

Andres Lokkos påhopp på Polarprisets jury är naturligtvis fullständigt berättigat. Hur kan en insatt jury tilldela ett MUSIKPRIS till Peter Gabriel?
Jag trodde att hans enda insats för musikvärlden var införande av stop motion animationer i musikvideos?
Juryn har i sanning stannat vid 1985 när det gäller pristagarna. Visserligen kanske priset mer ska ses som ett life time achivement-award, och att det då ska stå som förklaring för varför inga moderna artister vinner priset?
Men näe, det finns ingen ursäkt. Inte när en sövande pajas som Gabriel vinner utmärkelsen: då har juryn diskvalificerat sig för all framtid. Varför kan inte Sonic Youth vinna priset? Morrisey eller kanske Public Enemy?
Jag skulle kunna dra en massa namn på artister som borde vinna priset (Earth, Melvins, De la soul etc), men dom finns nog inte ens i juryns medvetande…


http://www.aftonbladet.se/kultur/article5128415.ab

Skräcken för tillsatsämnen

Det senaste tiden har skräcken för tillsatsämnen i mat spridit sig som en löpeld genom media. Jag antar att det hela började med Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken". Jag måste säga att jag förblir orädd.

Tillsatser används i huvuddel av två orsaker:
1) Det gör att maten håller bättre
2) Det gör att maten ser mer aptitlig ut

Man dör inte av tillsatser, aromer osv, man tar inte ens skada av det. Om jag ska vara ärlig så tycker jag till och med att sjukhusmaten ser riktigt god ut: bra mycket godare än skolmaten såg ut på min tid i alla fall.

Sedan skiter jag fullständigt i vad man har i maten så länge som det är ofarligt: Jag reciterar en Jim Gaffigan-dialog:
- You eat THOSE chicken nuggets, do you KNOW what they are made of?
- No, but please tell me, because they are delicious!



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2869511.svd

Det är dom friska som är galna

David Eberhard, har JO-anmälts för att ha röjt sekretessbelagda uppgifter i fallet med Konstfackstudenten Anna Odell.

Wow! Jag vill verkligen inte att den här bloggen ska förvandlas till en blogg i mängden som konstaterar självklarheten med ”spetsfyndiga” one liners, men det här verkligen jävligt roligt. Någon har alltså JO-anmält Eberhard för att han röjt uppgifter om en patient som inte är en patient…

Det är nästan så att det blir en del av konstverket, ett sidoverk som vi kan kalla ”svenskars anmälningsiver 2009”.



http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odells-lakare-jo-anmald.1.864256

Monday, May 11, 2009

Jag sätter på mig dumstruten

Kalla mig dum men jag betalar till A-kassa och fack varje månad.
Förr i tiden gjorde jag det gladeligen.
Jag hade en naiv tro på att jag själv snart skulle omfattas av anställningstrygghet och semesterersättning. Jag tänkte att om jag bara rider ut stormen som det innebär att vara ungdom på arbetsmarknaden så kommer jag snart få ta del av frukterna av det gemensamma arbetet.

Jag såg förvisso aldrig till någon facklig representant under många år. Jag arbetade år in och år ut på olika arbetsplatser utan att få någon fast anställning.
Varje sommar innebar ofrivillig arbetslöshet för min del.

Eftersom att arbetsgivarna inte ville betala semester så sades jag tillfälligt upp under somrarna med motivationen ”arbetsbrist”.

Saken är att jag inte hade beklagat mig om jag inte hade vetat att detta är en verklighet som väldigt många människor lever i. Arbetslösheten är högre än den redovisade, för den visar inte alla dom som hankar sig fram på olika typer av timanställningar, visstidsanställningar, behovsanställningar mm.

Att arbeta hela året för att sedan gå och skriva in sig på AF under sommarmånaderna var något som jag gjorde i många år, men till slut så tröttnade jag.
Jag ville vara helt ledig på somrarna ”som alla andra”.
Jag sket tillslut i min rättmätiga ersättning, avstod från den. Blanketter som skickades in kom ändå alltid tillbaka som ”ofullkomliga”.

Problemet var att den typ av anställningar som jag hade inte stämde in med fackets mall.
Dom skrev alltid tillbaka att anställningsbevisen måste ha ett fastställt sista datum (trots att ett sådant inte existerade). Jag fick skriva egna lappar undertecknade av arbetsgivarna där dom intygade att jag faktiskt kunde få sparken med en timmes varsel om det fanns för lite att göra.

Naturligtvis ligger problemet till största del hos arbetsgivarna som skor sig på ungdomar, men facket och Arbetsförmedlingens oförstående var ändå oroväckande, särkilt då med tanke på att en majoritet av dom jobb som förmedlas via ams.se är jobb som INTE är fasta fulltidstjänster.
Det finns hundratals sätt för en arbetsgivare att slippa betala onödiga kostnader för en anställd (semester, sjukersättning mm).

Så nu betalar jag alltså för en tjänst som jag troligtvis aldrig kommer utnyttja.
Jag kommer ha mina fyra veckors semester i år också –Obetald.
Det gör mig inte så mycket, jag har en bra timlön nu: har sparat en hel del så jag klarar mig.

Saken är den att det bär mig emot att gå ur A-kassan och facket. Jag önskar verkligen att dom hade kunnat göra en skillnad men det känns som om jag kastar pengarna i sjön.

Var finns facket bland dom lågavlönade i vårat land?
Var finns dom bland städare, bland folk i restaurangnäringen?
När jag slet som ett djur för 80 spänn i timmen så fanns dom ingenstans att finna.
Jag ser att pamparna har så det räcker och blir över, och när man talar om att ta kampen för låglöneyrken idag så talar man oftast om folk som tjänar 20 tusen eller mer i månaden.
Jag har ALDRIG nått dom nivåerna, och då tycker jag ändå att min lön idag är bra…

Jag hade verkligen behövt argument att stanna kvar nu när A-kasseavgiften återigen ska höjas.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2871131.svd

Sunday, May 10, 2009

Lynchmobb helt på random?

33 sidor inlägg på Flashback. Mina ögon är fyrkantiga av läsandet. Jag försöker förstå?
Vad hände som fick cirka 40 personer att gemensamt tåga mot ortens irakiska flyktingar och där kasta sten?
Det är samma gamla klyscha som vanligt men den måste upprepas: ”våld löser ingenting”, men samtidigt så finns det så många luckor i historien.
Vilka var det som tågade mot huset? Var det i huvudsak ungdomar?
Varför tågade dom mot huset? Vad i bestod konflikten? På vilket sätt manifesterades ilskan?
I vilken utsträckning förekom hot? Krossades några fönster? Hur många var involverade i stenkastningen?

Det lutar åt att bakgrunden var att en tjej hade fått en käftsmäll vid ett tidigare tillfälle och att man senare gått för att göra upp.

Om detta är sant låter jag vara osagt, men jag kan lova er att ingen lynchmobb startar ur intet. Detta inträffar i stort sett aldrig, och det är ALDRIG så enkelt som att några galna rasister helt på random gör ett utfall: det finns alltid något annat bakom. Frågan är bara vad?
Dom inblandade från Vännäs tiger än så länge som muren.

Det läskiga med historien är att media väljer att förmedla en sida av händelsen som en absolut sanning utan att ställa en enda av frågorna här ovan.

Jag återkommer när jag vet mer.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2869691.svd

Sverige

Detta är min hugfästelse denna vackra kväll. Ännu finns det fiskar i havet, får i hagarna, fåglar i bergen. Ännu finns det svenskar i Sverige! Ännu är vi ett med klippor och fjäll.
Ett med framtid och forntid. Ett med jorden, ett med fosterlandet

...en tanke som alltid tröstat mig är tanken på att den svett som springer ur mig och varje tår som jag gråter i kampen för Sverige, det är samma svett och samma tårar som fälldes av mina fäder när grunden till Sverige lades. Samma svett och samma tårar kommer också att fällas av de som skall komma efter oss. Denna svett och dessa tårar rinner ned i samma kar och ur detta kar kan alla som vill tillhöra fosterlandet hämta kraft. En av dem som offrat sin svett och sina tårar i detta kar står här på torget, stöpt i brons. Karl den XII. Hans ande är fortfarande levande och närvarande.

När jag vandrade i hagen häromdagen kunde jag inte låta bli att plocka upp en sten, som säkert varit där 1000 år längre än jag. Jag kysste stenen... och den kysste mig tillbaka. Det var tydligt att den kände mig så mycket bättre än vad jag kände den. Kände min trånad, min längtan och min plåga. Där i hagen mittemellan himmel och jord, kände jag mig som ett med Sverige - och jag storgrät. Grät som Sverige, grät för svenskarna.

Fosterlandet är en ande som lever genom släktleden. Om du offrar ditt liv till henne, så lever du vidare i hennes starka hjärta efter det att ditt eget lilla hjärta har slocknat. Karl den XII lever än och han och du kommer att fortsätta att leva i kommande åldrar. Det är bara den enskilda människan som både lever och dör, fosterlandet bara lever! Bara den enskilda människan är liten, fosterlandet är allt!

Min moder, hon är som en drottning, som den vackraste melodi.
Som en blomma, som ett träd.
Min moder är mitt älskade hem, min tryggaste plats att vara.
Min moder är det starkaste ljuset på min mörkaste väg.
Hennes starka hand leder mig säkert hem.
Med dig står jag alltid min moder, i mitt hjärta skall jag skydda dig.

Betänk att när ni tar strid för Sverige, så kan ni göra det med vissheten om att ni därigenom får evigt liv. Ty den som reser sig för fosterlandet, den blir ett med de gamla kämparna från förr och ett med de generationer som i kommande åldrar skall utkämpa denna goda strid. Fosterlandet är en ande som lever genom släktleden. Om du offrar ditt liv till henne, så lever du vidare i hennes starka hjärta efter att ditt eget lilla hjärta har slocknat. [...] Den enskilda människan lever och dör, fosterlandet bara lever! Den enskilda människan är intet, fosterlandet är allt! Sverige för evigt!

Den här texten var naturligtvis satir.

http://www.expressen.se/debatt/1.1563416/hjalp-sd-tar-mig-pa-allvar#comments

Saturday, May 9, 2009

Min bok

Jag har skrivit en del på min bok idag. Den är i stort sett klar, jag sitter bara och korrläser nu. Jag känner att publiceringsdatumet börjar närma sig. Första kapitlet är helt klart. Det blir ganska babbligt, en torr inledning, men förhoppningsvis kan det ändå väcka läsarens intresse.
Rationellt sett så är det naturligtvis inte värt att offra all denna tid på ett projekt som inte ger mer än kanske tio läsare. Det är naturligtvis helt dåraktigt. Men samtidigt så känns det som om jag inte har något val (vilket även besvarar frågan om varför min blogg heter som den gör). Boken var tvungen att skrivas. Att förlagen inte kommer vilja ta i den ens med en tvåfotspinne var något som jag visste redan från början, så därför bemödar jag inte ens att skicka den någonstans. Den ska upp här på bloggen, ingen annan stans.
Om någon vill kopiera den, göra om den till sin egen, sprida den som PDF eller som Word-fil
–Det skulle bara göra mig glad.

Wednesday, May 6, 2009

Två helt orelaterade artiklar

Dessa artiklar har ingenting med varandra att göra, och det har heller ingen påstått.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5077855.ab

http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_2822113.svd

Svenska Dagbladet:




















Aftonbladet:

Tuesday, May 5, 2009

EU-valet

EU-val har en tendens att bli protestval.
Junilistans framgång visade med tydlighet att röstandet i EU-valet är betydligt friare och mer öppet än ett riksdagsval.
Min gissning är att det kommande EU-valet kommer bli det största missnöjesvalet någonsin.
Troligtvis kommer vi ha representanter i Europa från såväl Junilistan, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.
Resultatet ska naturligtvis inte ses som indikation på var rösterna kommer att hamna år 2010 men det kommer att bli en jävla näsknäpp för dom etablerade partierna, det är jag övertygad om.

Jag simultantolkar

Idag utbrast plötsligt en kollega ett frustrerat ”Aaargh!” bakom datorn när han satt och läste en artikel om valet i Sydafrika. Artikeln som tilldrog hans intresse och ilska avhandlade ANC:s ledare Jacob Zumba och hans åsikter om aids.
Zumba tror att aids kan hindras genom duschning efter samlag.
Kollegan ondgjorde sig högljutt om den okunskapen som hade skapat en sådana vanföreställning.
Han ondgjorde sig vidare över att det finns dom i Sydafrika som tror att aids hindras genom att man har sex med oskulder. Många kvinnor har våldtagits för att män vill ”rena” sig själva och sitt blod.
Där satt min kollega och ondgjorde sig över fruktansvärda seder och bruk som inte ens kan benämnas som ”medeltida” eftersom att dom aldrig har praktiserats i andra delar av världen ens under medeltiden.
Men så kom den då, brasklappen:
”Alltså, det där kanske lät fördomsfullt, jag är inte fördomsfull. Jag hatar dom vita i Sydafrika också, dom är FORTFARANDE rasister!”.
Naturligtvis var det tvunget att sägas. Han ville inte missförstås på den punkten.

Jag kan förstå rädslan som min kollega kände, men samtidigt så är det ju så: man måste kunna fördöma något som är idiotiskt och avskyvärt utan att jämt och ständigt dra in den vite mannens skuld i allt.

Monday, May 4, 2009

Vad satir kan och borde vara

Det är inte utan att jag är rödkindad när jag skriver detta inlägg, jag är nämligen utanför min comfort zone nu. Det känns som om jag måste poängtera det. Det finns väl för mycket ängslighet kvar inom mig antar jag?

Men samtidigt så är det exakt såhär som satir ska kännas. Satir ska vara vass, inte kamma medhårs. Satir ska inte rädas att sparka nedåt. Överdrifterna ska vara så groteska att man blir äcklad.

MetalMatte88 på youtube har på ett väldigt drastiskt och raljerande sätt beskrivit baksidorna av invandringspolitiken i Sverige. Alla invandrare dras över samma kam och benämns som ”blattar”, Mona Sahlin kallas genomgående för ”Mona Muslim”.
Det är ett språkbruk som värker i min sköra PK-nerv. "Men så får man väl inte säga?".

Det vore lätt att avskriva MetalMatte88 som en tokig rasist, men ju mer jag tänker på saken, desto mer tycker jag att han liknar den enda sanna satiriker som levt i detta land, Lars Hillersberg.

För när Lars ritade judar med krokiga näsor och händerna utslagna i en oförstående gest (i exemplet nedanför visserligen i självporträttsform) så gör MetalMatte88 naturligtvis samma sak, fast tvärtom.
Och det blir så pinsamt hårdslående att man lämnas varmkindad och matt.
Det här är vad satir kan och borde vara.
Lars hade säkerligen inte varit stolt, men han hade troligtvis förstått.

Reinfelds sång av MetalMatte88:



Teckning av Lars Hillersberg:

Rättsväsendet agerande underligare än Nugs

Nug gjorde i mitt tycke ett fantastiskt examensarbete i Territorial Pissing (och då har jag inte ens sett verket i fråga, bara korta klipp från ett liknande verk). Det är känslan som jag gillar, uppkäftigheten, en ironisk sten i huvudet på ”mannen”, Nirvana-referensen, rullningarna på golvet, den svarta ninjadräkten, what ever nevermind.
–Det sinnessjuka i det hela om ni så vill

Men rättsväsendets agerande är verkligen underligare än Nugs. Man tar inte ens in Nug till förhör eftersom att man förutsätter att han kommer neka. Det kanske är sant, men torde det inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att Nug antingen ÄR gärningsmannen eller att han vet vem gärningsmannen är? Jag kanske inte kan lagen så bra, men om man VET något men förtiger detta i ett förhör kan man inte dömas för mened då?


http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2836181.svd

Sunday, May 3, 2009

Framtidsvisionen är grusad

När man var liten så var visionen av 2000-talet en tid då robotar skulle göra allt tungt och hjärndött jobb åt oss människor.
Nu några år in på nämnda årtusende kan vi se att den visionen har blivit fullständigt grusad.

Igår var jag vid återvinningscentralen. Där stod lördagslediga människor och sorterade skräp.
Minns ni hur det var innan?
Det är knappt så att jag själv minns.
Man hade grovsoprum (ett ord som inte ens finns i Words rättstavningsprogram).
Det var ett rum som man kunde nå utan bil, och utan kodbricka. Där kunde man ställa in all skit som man hade, sedan kom någon yrkesskicklig människa och tog hand om bråtet.
Det var inget fel på det yrket.
Det var inget att skämmas över.
Min klasskamrats farsa jobbade sortering av grovsopor. Deras familj bodde i radhus precis som alla andra.
Jag minns att hans farsa tog med sig hundratals serietidningar hem som folk av någon outgrundlig anledning hade slängt(!).
Det jobbet som hans farsa gjorde finns inte idag.
Vi har bestämt att det inte ska finnas några sådana yrken längre.

Men skulle inte denna typen av arbeten kunna hjälpa oss med dagens arbetslöshet?
Måste det vara hugget i sten att alla jobb ska vara utvecklande och givande?

Idag finns det massor av unga människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Det måste ju vara mer ekonomiskt för samhället att folk har jobb att gå till än att dom sitter på hjärndöda ”Söka jobb-kurser” på Arbetsförmedlingen?

Efter att ha sorterat skräp (och betalat för att sortera skräp) så åkte jag till Konsum för att handla. Där hade dom infört ett nytt system: obemannade kassor där man själv scannar sina varor och sedan betalar genom att sätta in pengar i en maskin.

Jag är inte odelat positiv till alla ”framsteg”. Jag hade önskat att framtiden hade inneburit att robotar skulle göra allt skitgöra, inte att jag själv var tvungen att göra allt skitgöra…

Ceci n'est pas un pipe

Man röker inte i filmer längre. Eller, jo, visst kan man röka, men då tappar man också viktiga sponsorer. Det må så vara. Det är ett val som produktionsbolagen får ta.
Rökstoppet leder säkerligen till en stärkt folkhälsan. Jag kan själv bli röksugen när någon blossar på i en film. Det är inget stort offer för mig att filmrökarna nu mer eller mindre har upphört att existera.
Det blir dock konstigt när man i efterhand och ändrar på kända rökikoner.
Det franska tunnelbaneföretaget RATP har gått in och censurerat reklambilder av rökare. Bilder av rökare får inte existera i tunnelbanan. Rökning finns inte längre. Därför har Tati fått en vindflöjel i munnen istället för sin sedvanliga pipa...









http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2817769.svd

Hitler lackar ur

Saturday, May 2, 2009

En rolig ursäkt

Sedan ungefär en vecka tillbaka har jag haft ALLA kanaler från Comhems digitalTV-utbud gratis. Jag vet inte riktigt varför, men det är ju trevligt. Jag fastnade för programmet ”Antique road show” på BBC. Det är den engelska förlagan till Antikrundan (för ni trodde väl inte i er enfald att Antikrundan var en svensk programidé?).
Nåväl, det här är verkligen irrelevant kuriosa, men det var en händelse i programmet som jag upplevde som väldigt rolig, som fick mig att garva rakt ut.
Det var så att en tant hade med sig ett brosch som var tillverkad i Tyskland. Smycket var från tiden för andra världskriget. Hennes engelske far hade fått smycket i Tyskland under kriget.
Detta är naturligtvis ett känsligt kapitel för engelsmän, men på detta sätt beskrev hon hur det kom sig att smycket hade hamnat i hennes ägo::

”Min far blev tillfångatagen av Tyska soldater under kriget och sattes på ett tåg som skulle föra honom till ett koncentrationsläger i Tyskland, men min far lyckades hoppa av tåget i Berlin och fly. Han lyckades gömma sig undan militärerna under hela kriget arbetade med allt möjligt för att överleva. Han fick broschen som betalning för ett jobb som han hade utfört, och efter kriget så återvände han hem till England”.

Är jag ensam om att finna vissa hål i denna historia? Ett koncentrationsläger i Tyskland?
En godsvagn med defekt hasp? En engelsman som utan tyskkunskaper lyckas klara sig under hela kriget genom att göra alltiallojobb i Berlin?

Jag tror snarare att denna sanna historien är följande:

”Min far var en av alla dom i europa och england som under 30-talet rycktes med av fascismens ideal och som tyckte att Hitler var en skön gubbe som hade insett att judar var jordens kackerlackor. Han flyttade till Tyskland med löfte att han skulle få pengar och bostad mot byte av diverse information som han kunde delge nazisterna. Han fick bland annat detta fina smycke som ett tecken på hans uppskattning. Efter kriget så skämdes han som hund och för att undvika att lynchas som krigsförbrytare så flydde han tillbaka till England och kokade ihop en historia om att han hade tagits som krigsfånge”.

Det är naturligtvis spekulation från min sida, men jag tycker helt klart att story nr 2 känns mer trovärdig…

Friday, May 1, 2009

Peter Wahlbeck-special

För mig är Peter Wahlbeck en sann allkonstnär, en person som med bravur har gjort i stort sett allt inom den kreativa sfären.

För att nämna några av hans projekt:
TV für alle
Kalender für alle
Film für alle
Music für alle
Balett für alle
Cabaret für alle
Bok für alle
Stå upp für alle

Han blandar verkligen och ger som en croupier, ena gången är han pajig gäst in nått dåligt lekprogram på trean, nästa gång levererar han djup samhällskritik i Ring P1.
När Peter började sin ståuppkarriär så var det med figuren Moderatkommunisten, en karaktär som blandad humor och allvar till den graden att folk inte visste om han skämtade eller var på allvar. Den figuren finns fortfarande kvar i Peters sätt att framföra sina skämt/sin kritik.
Folk vet inte var dom har Peter, dom vet inte var han står någonstans.
Ingen kan som Peter skapa pinsam tystnad. Många skäms å Peters vägnar, förstår sig inte på honom, tror att han är psykiskt sjuk. Det är ofta så med genier, dom går inte alltid hem i dom breda folklagren.
Jag hyser väl ingen direkt förhoppning om att han någonsin ska bli folklig och populär, men jag vill med detta inlägg visa lite på den bredd som han besitter.

Peter skallknullar allt motstånd i Grillad:


Peter pratar viktiga saker med en livrädd och flamsig Täppas:


Peter är över mediaidioters huvuden när han pratar om danskar:


Peter blandar galenskap med genialitet:

Aftonbladet punkar loss

Aftonbladets löpsedel idag löd ”Robinson-Jarmo sköt ihjäl exfruns minigris”. Sug på dom orden, visst är dom fantastiska! Dom är så bra att jag nästan kan tänka mig att revidera min åsikt om vad mitt punkband skulle heta om jag hade haft ett. Tidigare har jag tänkt att vi skulle heta ”Skäggiga ankarbarn”, men nu lutar det faktiskt lite åt ”Jarmos exfrus minigris” istället.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/robinson2009/article5040695.ab