Thursday, April 30, 2009

Fabriksslitna gitarrer

Jag såg en annons idag om ”Road worn Fenders”, alltså replikor av 60-talsgitarrer som har försätts med repor och skador för att se äldre ut än vad dom är. Jag vet inte om det här är en ny företeelse men det är naturligtvis OTROLIGT löjligt. Varför skulle man vilja köpa en gitarr som ser sliten ut? Är det för att man ska ljuga om åldern på den? Är det för att man ska stå där uppe på scenen i sina färdigrippade jeans och LÅTSAS som att man turnerat med den där vintage-guran sedan 1968?
Vad kommer härnäst, gitarrer med färdigtryckta autografer på?
Shit alltså, Kurt Cobain would have blushed.

Wednesday, April 29, 2009

Min blogg –Döbelnsmedicin

Folk i dag bär med sig så mycket rädsla och osäkerhet att det håller på att koka över.
Jag hör kommentarer dagligen när det gäller invandringen. Senast kom orden från min egen mors mun.
Jag hade ärligt talat önskat att jag var den enda på jorden som såg och hörde, jag önskar verkligen att alla andra hade kunnat fortsätta leva i dvalan. Jag blir uppriktigt ledsen över att folk känner samma rädsla som jag.
Varför kan jag inte förbli ensam med insikten? Jag lägger gärna tyngden på mina egna axlar om det skonar andra.
Låt mina kollegor på jobbet vara: låt dom sussa sött bland rosa moln och drömmar om ett humanistiskt Sverige. Bespara dom kunskapen om bråk mellan Assyrier och muslimer, delge dom inte erfarenheter om våldtäktsligor i Södertälje.
Orden kom från min mors mun den här gången, har kommit därifrån lite smått förr. Hon har tröttnat: har valt att fly(tta).
Jag trummar med fingrarna mot bordet och bryter av, försöker hitta en ursäkt som gör att ämnet förminskas och försvinner. Hon är för gammal för att behöva beröras. Om vuxna hade betett sig som vuxna så hade hon inte behövt se. Hur kommer det sig att vuxna inte kan bete sig som vuxna i vissa kulturer?
Det finns inget svar. Inte sant?
Det är egentligen bara unga människor som ska ha den här insikten. I ett friskt samhälle så är det bara ungdomar som berör och berörs av sådant.
I Sverige är inte ens pensionärer fredade.
Jag önskar alla kunde fly till Stockholms innerstad. Jag kan stanna kvar här och rapportera om ni vill, men fly ni! Snälla fly! Låt er inte förvandlas till cyniska realister!
Sluta läsa min blogg om det hjälper er! Blunda!
Mitt hjärta blöder varje gång som någon halvt om halvt presenterar en kvävd åsikt i frågan. Man hör alltid att där finns mer som vill ut, men att normer och moral hindrar.
SNÄLLA låt moralen hindra er!
Jag vill inte se vänliga och fina människor nås av insikten att världen kan vara så ful.

Tuesday, April 28, 2009

Monday, April 27, 2009

Hamas mördande av sin egen befolkning

Låt oss släppa allt snack om Israels användning av vit fosfor under Gaza-konflikten för ett ögonblick. Varför undrar säkert Palestinavännen? -Därför att det redan nämnts hundra gånger förut. Tidningar och bloggar har redan nämnt allt som finns att nämna i den frågan.
Human rights watchs rapport handlar inte bara om dom över 3000 tusen palestinier som dog i Israels anfall, den handlar faktiskt om dom Palestinier som dödades av Hamas också.
Jag såg på engelska Al-Jazeera att ämnet togs upp igår, och reportern gick ganska hårt åt talesmannen för Hamas.
Rapporten presenter följande siffror:
18 Palestinier dödade utan rättegång av Hamas i Gaza under konflikten
49 Palestinier skjutna i ben/benen av Hamas i Gaza under konflikten.
79 Palestinier som fått ben/armar brutna av Hamas i Gaza under konflikten.
Talesmannen från Hamas svarade med ”Some misstakes can have been done”.
När reportern frågade talesmannen om rapporten var rättvis så svarade han ”No becaurse we didn´t have the chance to have our input on the investigation”.
Reportern meddelade då att HRW hade skickat brev till Hamas för att få deras sida av historien men att dom inte hade fått något svar tillbaka.
Talesmannen svarade med att säkerhetsläget var sådant att dom inte kunde svara på brev…
I en demokrati hade det naturligtvis varit en häpnadsväckande nyhet att dom ledande i en region, under pågående krig, dödar och torterar sin egen befolkning, men eftersom att det rör sig om brott begångna av en fundamentalistisk terrorgrupp så är det knappt ens notisvärdigt.
Tänk er själva hur det hade rapporterats om detta hade varit Israels agerande under konflikten? Debatten om vit fosfor har ju INGENTING på mördande och tortyr av sin egen befolkning.

Sunday, April 26, 2009

Dan Park –Ett geni

Egentligen räcker det med dom orden. Jag satt uppe i går natt och tittade på alla hans affischer och det är verkligen provocerande bra, helt i min smak. Streetkonsten är en av få konstuttryck som betyder något idag. Guilty Guilty och Dan Park gör mig glad.

http://pandark.atspace.com/

Saturday, April 25, 2009

TV 4 vill inte ge Sverigedemokraterna reklamplats

Nytt för det kommande EU-valet är att det är första gången som politisk TV-reklam är tillåten i Sverige. Jag är STARK motståndare till detta eftersom att jag inte vill att Sverige ska närma sig USA i detta fall. I USA satsas ofantliga summor på denna skit: Man smutskastar motståndare och tar billiga poänger med hjälp av kändisar och artister.
Jag kan redan nu se framför mig hur detta kommer att se ut i Sverige: Kristdemokraterna gör en reklamfilm där Alf Svensson går runt bland vackra gamla trähus i Gränna och talar om KD: s äldrepolitik. Kanske spelar gubben en trudelutt på saxofonen ute på Visingsö också?
Moderaterna kör en kampanj med Fredrik och Filippa som bakar bullar tillsammans med barnen, och pratar om saker som man har tid och råd till om man betalar lägre skatt. Kanske kastar dom deg på varandra också, sådär lite skämtsamt, skrattande, familjeharmoniskt…
Sverigedemokraterna kör en reklamfilm där barn dansar små grodorna runt en midsommarstång och… Näe, förresten, Sverigedemokraterna får ju inte visa sin reklamfilm för/på TV 4: a.
Naturligtvis har beslutet INGENTING med SD: s politik att göra. Nädå, enligt TV 4 handlar det helt enkelt om att Sverigedemokraterna är utanför Riksdagen, och någon gräns måste dom ju ändå sätta…
Jag hoppas att TV 4: a står fast vid denna princip nu. Jag sparar deras beslut i mitt långtidsminne. Vid nästnästa Riksdagsval kan vi ha ett läge där KD och Centern (kanske till och med båda) kommer vara utanför Riksdagen. Vi får väl se om dom tillåts köra sina TV-kampanjer då, eller om beslutet var en engångsföreteelse.

Thursday, April 23, 2009

Ibland är verkligheten som en film med manus av Rolf Börjlind

En Greve och hans flickvän skjuts mitt inne i Gamla stan av en lejd mördare som flyr genom folkvimlet på en gul vespa. En prisbelönad AD med celebritetskänning skriver Facebook-inlägg både före och efter att skotten avlossats och misstänks först, men släpps sedan.
En psykotisk ex-fru dyker upp i kulisserna och ett vårdnatstvistmotiv tycks kunna skönjas?
Ibland är verkligheten som en film med manus av Rolf Börjlind.
Det enda som saknas är en butter poliskonstapel med glasögonen i pannan, som med veckade ögonbryn drar fingret över den blodstänkta asfalten och synar det röda med ögon och näsa.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2782819.svd
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_2774813.svd

PK Syntax Error –Can´t compute!

Det är alltid kul när det blir PK Syntax Error hos välmenande vänsterliberaler (mitt nya favoritord). Det hela började med att Carina Rydberg skrev en artikel i DN där hon kallade Jonas Mohammed Omar för fundamentalist. Jag vet inte om det var meningen att Jonas skulle gå i taket av ”tillmälet”? Det är ju lite svårt att attackera någon med ett epitet som han mer än gärna tillskriver sig själv.
Jonas är fundamentalist.
Han har sedan han kom ut ur Islamistgarderoben inte påstått något annat.
När Jonas intervjuas i Aftonbladet talar han gärna om för reportern att homosexualitet är en sjukdom och att han stödjer Hamas och Hizbollah. Han undviker även skickligt att svara på frågan om huruvida han tror på förintelsen eller inte. Det är dock inte direkt en man med dold agenda som visar upp sig. Han är väldigt rättfram med sina åsikter.

För Carina blir detta besvärande, hon är inte van vid att komma i kontakt med religionen på detta hotfulla sätt. Jag vet inte var Carina bor eller hänger men jag kan gissa att hon inte brukar frekventera våra förorter.

Hon har säkerligen fått sin erfarenhet genom filmer som ”Flyga drake” och trevliga, intellektuella författarvänner med turkiskt och iranskt ursprung (ateister).
Vackra historier om olivlundar, och historier om starka kvinnor som strider mot Israels tanks har alltså fått henne att tro på att det existerar en moderat gren av Islam i mellanöstern?
-HAHAHAHA!
Störtlöjligt, jag vet, men vi kanske inte ska väcka henne ur dvalan, det är ju lite som att väcka någon som går i sömnen: Det kan bli farligt!
Jonas säger i intervjun att det bara finns ETT islam.
Nu är detta visserligen inte helt sant. Det finns skillnader mellan olika länder och förgreningar, men i Palestina, som Carina tror så gott om, så är det ”moderata Islam” i stort sett helt död, hur utsvängda byxor man än hade under första intifadan.

Jonas är lika svensk som jag. Han är född och uppvuxen här. Naturligtvis är språket en jävla fördel då han kan säga sådant som annars brukar försvinna i språkförbistringens tecken.
Jonas förmedlar ingen extrem version av Islam, han förmedlar den rådande versionen.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article4959206.ab
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4959206.ab

Wednesday, April 22, 2009

Vi har ju ingen lokal!

”Rovfisket gör oss till pirater” säger en Somalisk pirat. Citatet får mig att tänka på den gamla Lorry-sketchen där Johan Ulvesson i rollen som punkare säger ”vi har ju ingen lokal!” när han får frågor rörande varför han och hans kompisar begår allehanda brott.
Ursäkten är usel. Bara människor utan inre spärrar sätter en k-pist mot en annan människas huvud. Jag hoppas och tror att dom flesta människor på den här jorden hellre svälter ihjäl innan dom skadar andra människor.

Ni kan kalla mig för idiot, det har jag ingenting emot, men jag skulle hellre dö än att vara till besvär –Jag antar att jag är lite ”asiatisk” på det viset.



http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2780631.svd

Tuesday, April 21, 2009

Pirate bay –En ickefråga

Det finns få ämnen som jag undviker att skriva om. Det finns få saker som gör mig oroligt när jag sätter fingrarna mot tangentbordet. Jag kommer nog inte skriva så utförligt nu heller.
Men jag måste verkligen skriva det här: nedladdning av musik och film är verkligen en ickefråga. Ärligt talat, jag tycker att vi ska stödja och KÖPA den bra musik och film som görs.
Titta på den svenska popmusiken av idag. Den är helt fantastisk. Jenny Wilson, Lykke li, Robyn, Frida Hyvönen, Those dancing days, Miss Li, Säkert (need I go on?). Att stödja dessa personer med tvåhundra pix är väl inte mycket begärt?

Jag vill inte se fler musikstudios och små skivbolag läggas ner.
Jag vill inte behöva höra fler historier om MBMA-medlemmar som arbetar extra inom vården.

Jag struntar faktiskt i om artisterna själva inte ser något fel med det. Heck, jag har ju själv ingenting emot om någon skulle sätta ihop allt jag skrivit och kalla det sitt eget. Men ärligt talat, jag kan än idag skämmas över att jag inte hjälpte den svenska hiphopscenen på det sena 90-talet och tidiga 2000-talet. Visst, jag köpte ju dom skivor som släpptes, men jag köpte aldrig dom där mixtapen, och jag gick aldrig på dom där konserterna. Jag satt på mitt feta arsle och tryckte på en knapp samtidigt som dom vars namn jag fyllde blocken med slet som djur. Det är faan inte rätt att grymma skivbolag lägger ner, och lägger upp allt sitt material på nätet för gratis tankning bara för att vi har vant oss vid att få allt serverat på fat. Det är ingen mänsklig rättighet att ladda ner musik och film: det är ett privilegium som vi ska uppskatta jävligt mycket.

Det är ingen demokratifråga, och det är ingen livsnödvändighet. Folk svalt inte på den tiden då man stod på Mega Superstore och bläddrade bland Sonic Youth och Nirvana-släppen.

Vi lever i ett våldsamt samhälle. Vi blinkar knappt när folk skjuts på öppen gata längre, att i det läget lägga sin röst på Rick Falkvinge (låter som en seriefigur) är verkligen ett hån mot det som sker IRL.

http://www.aftonbladet.se/debatt/lottagroning/article4951872.ab

Durban II

Uppföljare blir sällan bra, det blir oftast saggigt och överspelat. Mahmoud Ahmadinejad drar dock några sköna Death to Israel-rants som gör en glad. – Det är ju alltid kul när galningar får uppträda på världspolitikens scener, det avslöjar deras agenda ganska så duktigt. Jag önskar självklart inte att sådant beteende ska stoppas genom lagstiftning, vad skulle då hända med alla sköna Islambloopers från Memri på youtube?
Skämt å sido, det känns lite läskigt att man fattar beslut så lättvindigt i frågor rörande yttrandefrihet. Vem vinner på att det finns ett dokument som säger vad som är rätt och fel att säga när det gäller folks kultur och ras? Min känsla är att det är styrande i diktaturer som har mest nytta av det. Sådana som Mahmoud Ahmadinejad kan säkert komma att använda dokumentet mot sin egen befolkning: är man kritisk mot honom och hans regim så kan ni ger er faan på att han får det till en fråga om rasism gentemot Perser.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2771775.svd

Monday, April 20, 2009

Söndagsparty

Det har hört lite till på sistone när det gäller nya TV-produktioner från Fredrik och Filip, folk SKA ”rasa” och tycker att ”dom var bättre förr”.
Visst, jag kan också nostalgiskt tänka tillbaka på den enkla men geniala humorn i ”Ursäkta röran (vi bygger om)” eller minnas sköna intervjuer med Gary Busey och Fabio, men sanningen är att jag aldrig blir besviken på F&F. Jag har sett i stort sett ALLT som dom gjort på TV, förutom den amerikanska valvakan –Som ansvarstagande arbetare kan jag inte vara uppe mitt i natten på en vardag!
Jag har till och med sett delar av deras bedrövliga insats i Öppna kanalen, och jag minns fortfarande hur totalt menlösa dom var i Hello Sydney.
Söndagsparty är hysterikt. Många stör sig säkert på det, tycker att det blir för skrikigt.
Själv njuter jag i fulla drag.
Visserligen kände jag en liten besvikelse över att dom inte vågade gå hela vägen med Marilyn Manson (dom borde ha öst på med frågor om åldersnoja, och hur han såg på fyrtioåringar som sexar med tonåringar). Det hade helt enkelt varit kul med en liten skandal, det piggar alltid upp!
Inslaget om Wrestling var också kul, även om jag själv mest satt och försökte känna igen ansikten, och komma underfund med om det kanske vara ett systerförbund till AJPW som dom besökte?
Vad bjöd programmet på mer?:
Nancy Spungens spöke, en återuppstånden Kurt Olsson, en ”skönsjungande” Howlin Pelle, en subtil hommage till Skäggen och en nipprig Jonas Gardell som drog anektdoter som vi alla hört några gånger för mycket.
–It´s all good! Fredrik och Filip är fortsatt det överlägset bästa inom svensk TV-underhållning!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4942481.ab

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4947822.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4942331.ab

Sunday, April 19, 2009

Musik och film påverkar oss

Det är inte speciellt hippt att påstå att musik, film och andra kulturyttringar påverkar oss människor. Eller rättade sagt, när det gäller den välgörande effekten så är alla rörande överens (man blir glad av musik), men påstår man att våldsam musik och misantropisk film skulle påverka oss negativt så är man en tråkig moralistisk gubbe. Låt mig då ta på mig rollen som gubbe. Jag gör det så gärna.
Lill Lindfors sjöng att musik ska byggas utav glädje. Det är ett ganska tråkigt och livlöst förhållningssätt till skapandet men samtidigt är det naturligtvis den friskaste approachen.
När jag lyssnar på mörk dronemusik i stil med Thrones och SunnO))) så är det ju knappast glädje jag känner, det är en vurm för det tungsinta. Om jag lyssnar på våldsironisk hiphop i stil med Ungdumshälsan eller De 6 apornas armé så pumpar adrenalinet. Om jag tittar på Container av Lukas Moodysson känner jag näppeligen samma sak som efter att jag sett Björn och Bennys Mamma Mia.
Varför är det så fruktansvärt tabu att påstå att TV-spel, filmer och musik verkligen påverkar oss? Vi kan ta skolskjutningen i Columbine som exempel. Där hade vi sju vänner som kallades sig Trench coat maffia (varav två begick dödandet i slutändan). Dom sju vännerna kom från den övre medelklassen och umgicks i stort sett dagligen.
Chris Rock tog i en av sina ståuppshower upp det faktum att dom var sju till antalet på följande sätt: ”There were seven of them. Seven!? I haven´t had seven friends in all my life!”.
Alltså, vi kan inte skylla på sociala faktorer som ensamhet eller fattigdom i det fallet.
I dag sitter säkerligen hundratusentals ungdomar med massor av vänner på MSN/IRL samtidigt som dom lyssnar på Morrissey och läser Kafka. Till och med i gemenskapen så vurmar man känslan av utanförskap. Det egensinniga och excentriska blir en mall, ett sätt att passa in. I fallet med Columbine var gissningsvis Marilyn Manson husguden. Man kan tänka sig att FPS-spel fanns på hårddiskarna.
Slumpade det sig bara så att sju personer från samma skola RÅKADE ha samma störning eller påverkades dom av varandra, av den musik dom lyssnade på, av dom böcker dom läste, av dom filmer dom tittade på?
Är det omöjligt att se framför sig hur nazister i SMR sitter och peppar sig själva genom att sjunga med till Pluton Svea?
Är det omöjligt att se förortsgangsters peppa sig själva med Kartellen innan dom går ut och begår brott?
Kulturens makt är enorm enligt mig, speciellt när den delas av en grupp människor.
Om man vurmar sin egen förträfflighet och hat mot poliser genom att lyssna på Kartellen, eller om man vurmar sin ensamhet och egensinnighet genom Marilyn Manson spelar egentligen ingen roll: det är två sidor av samma mynt.
Faktum är att det är precis på samma sätt som man skapar sekter.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1195846.ab

Saturday, April 18, 2009

Neil Boortz lackar ur

Neil Boortz är en rasistisk bigott, det har han visat i andra sammanhang, men i detta gamla inslag har han helt rätt. Det är ALLTID samma visa. Muslimer beklagar sig ALDRIG över brott begångna i Islams namn. Dom enda gångerna man hör muslimer säga ”We muslims condome” är när dom tvingas till det, och då är det alltid muslimer som heter saker som ”Jeff”, eller engelsmän som talar ”her Queens english”.
Jag skulle vilja höra en skäggig Imam (som inte är född i Skövde) säga att självmordsbombningar är absolut förbjudet inom Islam och att dessa martyrer kan vänta sig NOLL oskulder i HELVETET.

Burkah-lärarinnan går på en nit

Aj då, intervjun gick inte riktigt så som den skulle. I Sverige hade reportern varit mycket mer förstående mot kvinnan och aldrig ställt sådana jobbig frågor...

Friday, April 17, 2009

Människor det varit synd om

Om ni är som mig och älskar allt som rör skvaller om kändisar (riktiga kändisar) så bara måste ni checka boken ”Människor det varit synd om”. Författaren Kalle Lind är ett geni som snappar upp detaljer i bortglömda mediahändelser och historiska dokument. Han skriver roande om allt från Carolas oförmåga att greppa Hagge Geigerts Göteborgshumor, till hur Stalin brukade knacka ut askan från sin pipa på Nikita Chrusjtjovs panna.
Boken tar upp 48 människor/folkgrupper som det på något sätt varit synd om. Som bäst är dock Kalle när han är elak och knappt förmår få in det där ”tyck synd om-inslaget” i sina texter.
Två exempel på detta är texten om den självgode ”poeten” Lasse Berghagen, samt texten om när Sven-Bertil Taube gangbangade en hora i Paris på ett väldigt ”gentilt” och ”gentlemannamässigt” sätt.

Många av händelserna i boken finns fångade av TV: s kameror (nej tyvärr, Sven-Bertils gangbang finns ej att tillgå). En del är sådant som man har sett tidigare, men det mesta kommer som nyheter, i alla fall för mig.
Visst, Fredrik och Filip har ju varit och rotat i arkiven förut och plockat upp många av dom roligaste TV-händelserna (KU-förhöret mellan Anders Björck och Carl Lidbom, intervjun med Martin Dahlins mamma, Kjell Bergquists rasistattack mot den koreanska skvallerkärringen Tom Hjelte etc) men man önskar verkligen att SVT kunde ta hjälp av folk som Kalle Lind och gräva fram allt det där andra gottiga som döljer sig där. Jag skulle älska om ”Människor som det varit synd om” hade blivit TV-serie.
Jag hade älskat att få höra Arne Thorens fucka upp rapporteringen vid månlandningen OCH Kennedys begravning…
Jag hade älskat att få se Görans Skyttes bögnojjiga intervju med Rickard Woolf.

Kalle Lind +Karin af Klintberg hade varit en perfekt kombination för uppdraget.
Karin har ju visat att man till och med kan göra långfilm av Ebbe Carlsson, trots att det i mångt och mycket saknas rörlig film som dokumenterar dom viktigaste delarna av hans liv.

Thursday, April 16, 2009

Jätten Dumdum existerar inte i min begreppsvärld

Jag läste ”Mig äger ingen” när den kom ut för något år sedan. En väldans bra bok, en sann och ärlig bok. Åsa Linderborgs porträtt av sin far var förstående och förlåtande, även om han på alla sätt och vis var en looser. Jag tror många kunde känna igen sig i det porträttet: Alla människor lyckas inte med det dom tar sig till i livet helt enkelt.
En del super bort sin charm, andra stammar sig högröda så fort det blir på allvar.
Att man haft det tufft i livet betyder dock inte att man skulle ha sämre känsel eller luktsinne. Tvärtom, sensorerna är faktiskt oftast mer intakta hos folk som mött motgång i livet.

Jag kan själv känna igen mig i Åsas porträtt av sin far.
Jag har själv inte läst alla böcker som man ska ha läst. Jag har inte gått alla dom där högskoleutbildningarna, eller jobbat på den där hippa reklambyrån. Jag har slitit i låglöneyrken sedan jag gick ut gymnasiet. Men JA, om jag hade varit liberalvänster av klassiskt innerstädmått så hade jag säkerligen tagit mig epitetet ”intellektuell” utan att tveka.

Åsas pappa kände samma oro som jag. Han såg hur samhället blev sämre och sämre. Han vågade knappt ens säga det rakt ut. Jag tror till och med att han tvekade att säga vad han tyckte inför sin egen dotter (precis som jag själv tvekar inför min far och mor).

Förlåt, jag ska inte tillskriva en för mig okänd människa fler egenskaper nu.
Jag ska inte gå samma väg som Åsa gör i sin krönika.
Men det är faktiskt så jag känner när jag läser Åsas fantasier om Sverigedemokrater: det är på sätt och vis sin egen far som hon attackerar när hon blandar ihop oroliga människor med våldsälskande nazister på Info-14.

Skillnaden är inte ens hårfin för den som vågar ta av sig PK-glasögonen för ett ögonblick.
Men det är klart, på innerstadsredaktionen så ser man kanske inte skogen för alla fräcka Cafe latte-ställen. I innerstaden så behöver man kanske inte bry sig om gruppvåldtäkter på tolvåringar i Hovsjö?

Om jag har förstått det hela rätt så är Åsa rädd eftersom att hon har hängts ut på info14. Jag vet inte riktigt vilka Info14 är men det är någon slags Nazister med allehanda konspirationer och Judehat. Jag har varit inne på deras sida någon gång (know your enemy) och det är helt galet att Åsa i sin krönika försöker koppla samman sådana som sin far med dessa nazistgalningar.
- Men fine, Vi säger väl så.

Jag förstår samtidigt Åsa rädsla. Jag förstår att hon har svårt att se skillnaden mellan dom hårda mejl hon får från Sverigedemokrater, kontra det hot som Info-14 utsatt henne för. En räddhågsen kille som jag själv hade blivit minst lika rädd. Hade jag fått något som ens liknade ett hot mot så hade jag nog aldrig mer lämnat min lägenhet. Då hade även jag sett spöken bland Ungvänstrare och SSU:are…

Men att Åsa får motta argsinta mejl när hon påstår saker som att ”det går hundra högerdåd på ett som kan tillskrivas vänstern” är inte konstigt.
Tvärtom så är det ett sundhetstecken att folk reagerar på medialögner (enligt Säpo har var tredje Sverigedemokrat hotats, överlägset mest av alla partiers företrädare).
Att det fortsatt bara är män (eller i alla fall huvudsakligen män) som mejlar till Åsa när hon ljuger är förstås en indikation på att vi har lång väg att gå innan vi är fullständigt jämställda i det här landet. Det är fortfarande fult för kvinnor att sätta sig in i samhällsfrågor.
Jag vet dock inte om jag skulle tillskriva kvinnors tystnad till någon form av naiv humanism. Faktum är att jag dom senaste dagarna har hört tjejer på jobbet säga att man borde skära kuken av alla män som våldtar.

Vi lever alltså i ett samhälle där det är mer politiskt korrekt att säga att kukar ska avlägsnas med kniv från kroppen, än att säga att våldtäktsmän som inte är svenska medborgare borde utvisas…
Herre gud, ibland vill jag bara nypa mig själv i armen och vakna upp från den här surrealistiska mardrömmen.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article4866058.ab

Wednesday, April 15, 2009

Afrikansk stoner-rock från 70-talet!

Ibland upptäcker man musik som man inte visste existerade, musik som gör att hjärtat slår några extra slag av glädje. Jag hade verkligen ingen aning om att Zambia hade en stonerrock-scen på 70-talet. Min okunskap har alltid tillskrivit scenen vita män i USA på 90-talet med band som Kyuss, Karp och Sleep. Det är kul att få historien omskriven ibland.

Amanaz -history of the man


Chrissy Zebby Tembo -Fisherman

Grillad läggs ner? -Ett tecken i tiden

”Blatte i Svenneland” skrev för ett tag sedan ett intressant inlägg på sin blogg om att svenskar var det mest lättstötta folket han kände till. Han skrev det i samband med Lotta Bromés obegripliga utspel där hon påstod att hon hade beskrivits som kriminell i SVT: s program ”Grillad”. Jag håller med svennen (förlåt, blatten) där, men ärligt talat, det är en ganska ny företeelse det här.
Jag tror tyvärr att denna lättkränkthet har kommit lite som ett resultat av den danska Mohammed-teckningskrisen. Innan dess så kunde folk skratta åt ”indianer” som ”rasade” mot Henrik Schyfferts gubbskinkor eller ”Centrum mot Rasism” och deras Nogger-nojja.
Så det är väl ett tecken i tiden antar jag? Folk har blivit uppriktigt sårade av SVT: s elaka komiker. Det finns till och med folk som på allvar anser att vi är skyldig Ryssland en ursäkt efter Tingelinvisan. På något sätt så är det ett tecken på att vi har blivit mer amerikaniserade än amerikanerna själva. Amerikaner är ju kända för att vara lättstötta (ni minns kanske Ola Salos flygplansvitsar på den svenska ambassaden i New York). Han mordhotades då, bad om ursäkt och flydde landet. Skillnaden mellan Ola Salo och en amerikansk artist i samma läge är att den amerikanska artisten inte ber om ursäkt utan ber den felknullade dåren att dra åt helvete.
I USA har man lärt sig att ignorera dom kritiska rösterna. Hur många hatmejl tror ni inte att Jeffrey Ross, Bill Maher och Sarah Silverman får? Hur mycket tror ni att dom bryr sig?
Svaret =Noll gånger noll.
I Sverige har vi inte fattat detta än. SVT tror att man måste lägga ner ett program om 90 % av befolkningen hatar det. Sanningen är att man behöver göra JACK SQUAT!
Man ska inte lyssna på nymoralistiska idioter.
Låt oss istället kritisera Grillad där det förtjänar att bli kritiserat: På humorfronten. Och ärligt talat, om man inte kan humor (ja, det är en vetskap) så ska man inte öppna sin käft i den debatten. Så alltså: kritisera gärna Pang Prego-gänget som inte kan humor, men säg inte ett ord om Peter Wahlbeck eller Kristoffer Appelquist, för då har du diskvalificerat dig från debatten för all framtid.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2736061.svd

Välbehövlig vila

Så kommer jag då tillbaka efter välbehövlig vila. Bloggen har fått ligga i träda under påsken, och ärligt talat så har jag varit ganska tom i bollen den senaste tiden. Jag har i stort sett tvingat mig själv till, att efter 8 timmars arbetsdag sätta mig ner och skriva om saker som jag egentligen inte haft tillräcklig passion att skriva om.
Så är det alltid för mig: det kreativa blir ett ok och jag sätter en orimlig press på mig själv.
Om jag en dag har lämnat bloggen utan inlägg så ska ni veta att hundra idéer har ratats. Ett inlägg per dag har jag haft som outtalat mål. Det är fortfarande det som gäller. När bloggen firar ettårsjubileum så måste jag ha skrivit 365 inlägg…
Inte konstig då att en av dom sista anteckningarna som jag skrev ner i mitt block innan ledigheten var denna talande text:

Bloggåret

Jag har pressat ur mig så många sanningar den senaste tiden att innerligheten har börjat ta slut.
Snart återstår bara tomma ord, floskler och upprepningar.
Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta ett år till utan att framställa mig själv lika enkelspårig som en Mondrian eller Klein?
Jag vet inte hur jag ska kunna återskapa mig själv när morgondagen ser likadan ut som gårdagen?



Ja, vilken tur då att jag fick den här ledigheten. Nu känner jag mig pigg igen. Idéerna bubblar, det finns så mycket nytt att skriva, så mycket nytt att kommentera. Huka er gubbar och kärringar för nu laddar jag om!

Wednesday, April 8, 2009

Kontraster

Jag tittar på John Waters film ”This dirty world” och fascineras av kontrasterna.
Igår satt Jimmie Åkesson i Debattstudion i SVT och beklagade sig djupt över att han hade sjungit med i en burlesk visa om mordet på Olof Palme, i ”This dirty world” berättar John om när han och transvestiten Divine (i rollen som Jackie Kennedy) filmade en scen där dom återskapade mordet på JFK. Divine hade haft pillerburkshatt och blodig Chaneldräkt –Hela kittet.
John Waters erkände nu i efterhand att det kanske var lite osmakligt. Han menade på att han åtminstone kunde ha väntat med biopremiären av filmen tills EFTER John F Kennedys jordfästelse.

Osamanhängande ramblings om Kurt Cobain, Sabu och Adam McKay

Det har blivit populärt att bespotta Nirvana dom senaste åren. Folk skryter med att dom ogillar Nirvana på samma sätt som dom skryter med att dom inte tycker om Adam McKays filmer.
Jag är ledsen, men det är inte okej, inte på något sätt.
Per Bjurman gör någon slags konstig avbön i sin senaste krönika och säger att 80-talsrocken inte var så dålig trots allt…
-Ärligt talat den var skitkass!
När Kurt Cobain sparkade Krist Novoselic i arslet på Video music awards samtidigt som Dave Grohl stod bakom trummorna och skrek ”hi Axl! Hi Axl” så garvade jag.
När Kurt slog gitarren blodig mot anabolavaktens huvud i Dallas så njöt jag.
Musik ska vara fysiskt. Musik ska resultera i blodiga knäskålar annars är den inget värd. Musik ska byggas utav ångest, av ångest bygger man musik.
Och ironi förstås: ett 90-talsfenomen som få begriper sig på idag.
Kanske är det därför som Per och hans gelikar saknar humorn i det som Nirvana gjorde? Dom kan kanske inte se att Kurt hade massvis av humor, mer humor än vad något hårrockband på 80-talet någonsin hade.

Honkies kan ha sin amerikanska bajsrock. Dom kan ha sina Coors light och truckerkepsar. Dom kan ha sitt World Wrestling Entertainment.

Kurt hade gjort sig utmärkt som wrestlare i det lilla indieförbundet ECW på 90-talet.
Kurt hoppade in i trummorna mer death defying än Sabu.
ECW skapades med "grungen" som förebild, det var det förbundet som skapade föredettingar av sådana som Mickey Rourkes karraktär i filmen the wrestler.
Ingen ville längre se glammiga muskelberg. Alla längtade efter något som var äkta, något som kändes: något som skrapade knäskålarna blodiga.

Sabu:


Kurt:


http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/perbjurman/article4299970.ab

Tuesday, April 7, 2009

Det svartnade och slog slint

Jag gjorde något radikalt idag, jag fattar knappt att jag gjorde det.
Steget mellan tanke och handling brukar ofta vara väldigt långt för min del, men idag handlade jag på instinkt.
Självklart har jag stört mig på beteendet förut: folk som står framför dörrarna på tunnelbanan/pendeltåget och som inte låter avstigande kliva av innan dom själva klampar in, men idag flög faan i mig!
Jag satte krokben för den störiga tjejen som trängde sig, och hon tappade sånär balansen.
Hon tittade förvånat bakåt men jag avslöjade inte med en min att krokbenet var avsiktligt, och att jag helst hade sett henne falla med näsan före.
Jag tror att hon upplevde det hela som en olyckshändelse.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå att jag verkligen gjorde det, jag trodde ärligt talat inte att tanken skulle slå ut i handling –Steget var denna gång så ofantligt kort att det bidde till ingenting.
Det kändes på samma sätt som när man utsätts för psykisk och fysisk mobbing: tillslut slår det slint och näven åker upp i ansiktet på plågoanden.
Det var länge sedan jag kände så senast –Jag är inte säker på att känslan var så tillfredsställande som jag hade önskat.

Monday, April 6, 2009

Wanja Lundby-Wedin –Inte en kvinnofråga

På SVT: s morgonsändning ondgjorde sig Nalin Pekgul över att Wanja hade attackerats pga sitt kön. Hon nämnde namn på andra som suttit med i AMF:s styrelse som sluppit påhopp (däribland även en annan kvinna vilket ju pajade poängen något).
Maj Britt Theorin var inne på samma linje som Nalin ”såhär hade man aldrig agerat mot en man”.
Naturligtvis håller inte det argumentet. Wanja ifrågasätts därför att hon på pappret kallar sig själv för Socialist.
En socialist ska inte göra politisk ”karriär”.
Ordförandeskapet i LO är ett förtroendeuppdrag, inte ett sätt att tjäna pengar på.
En socialist sitter inte med i 24 styrelser.
En socialist äter inte dyra bjudluncher med pengakåta svin från svenskt näringsliv.
En socialist går inte ut på lunchen och handlar kläder på NK.
En sann socialsist bespottar tvärtom allt det som Wanja och hennes polare i den Socialdemokratiska toppen står för.
För det är ju så, Wanja är naturligtvis inte ensam, det finns många ”socialister” som tjänar för mycket pengar (både kvinnor och män).
Det är en gigantisk skillnad mellan vad en socialist gör, och vad en moderat gör: Moderater har inte någon moral när det gäller att lägga pengar och satsen på sig själva. Det hör liksom till att dom anlitar lettiska barnflickor för tjugo spänn i timmen och äger en diamantgruva i Kongo.
En socialist bör, och ska känna djupt obehag när deras lön är mångdubbel mot den som han/hon företräder. Det obehaget tycks inte existera längre.
Wanja har varken straffats för att hon är slarvig eller för att hon är kvinna: hon har straffats därför att hon av någon outgrundlig anledning kallar sig själv för socialist.
Som äkta socialist ska man leva efter punkgruppen Grisen skrikers ord: ”Jag tycker det mesta i samhället är skrep, önskar alla rika dingla i ett rep”. Och det ska sägas med den dialekten också: inbrottstjuvs-Stockholmska eller Frank Baude-Göteborgska.
Socialister har inga dyra kostymer.
Socialister har inga dyra designerglasögon.
Socialister åker inte helikopter till sina politiska möten.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2705145.svd

Sunday, April 5, 2009

Intressekorgen bångnar: Jimmie Åkesson sjöng en låt om mordet på Olof Palme

Jag har inte tagit mig tid att lyssna på Kalibers reportage om Sverigedemokraterna. Jag kommer nog inte göra det heller. Jag tycker det är ointressant att lyssna på fyllevisor och talibanskämt inspelade med mobilkamera (det finns för mycket sådant på youtube i dessa tider). Jag har aldrig roats av vitsar av den sorten. Däremot har jag vid otaliga tillfällen sjungit med i "Jag sköt Palme" med Looptroop och Pst/Q, för det är en fantastisk låt. Flera vänstermänniskor har närvarat vid dessa tillfällen och gormat med i refrängen. Det finns till och med onda röster som gör gällande att Looptroop själva skulle vara vänsterorienterade (men det kan väl aldrig stämma med den hatiska texten?).
Jag har även hört om vissa vänstermänniskor som heilat sig rödkindade på skoj och som dragit skämt om judar som vaktar sitt guld, och afrikaner som kokar missionärer i stora grytor.
Jag har inte haft kameran och mikrofonen med mig vid dessa tillfällen, jag hade nog inte tyckt att det var inspelningsvärdigt heller om jag ska vara ärlig.
"Jag sköt Palme" är dock länkvärdig, för det är en av dom bästa låtarna i svensk hiphophistoria.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4831349.ab

Kom tillbaka Göran, allt är förlåtet!

För Socialdemokraterna hade det förstås varit bättre att stämma i bäcken än i ån, men nu är situationen som den är: ohållbar, och läget kommer inte stabiliseras förrän Wanja Lundby-Wedin avgår som ordförande i LO.
Om Mona och Wanja tror att drevet kommer att upphöra för att Wanja nu lämnar AMF-pension så tror dom helt fel.
Sanningen är att hela Socialdemokratin måste genomgå en massiv rensning för att ha någon som helst chans till makten år 2010.
Var det verkligen någon som i sin enfald trodde att Mona flankerade av Östros och Baylan skulle vara hållbart? Fanns det verkligen en PR-strateg som trodde att ”Yes we can” skulle fungera i Sverige? Det är ju nästan så att man längtar tillbaka till ”Alla ska med”.
Lesbiska kyssar och öppna brev till Bruce Springsteen… Herregud!
Hade verkligen Olof Palme, eller ens foten accepterat detta förfall?
Varför kan inte Socialdemokraterna gå tillbaka och bli ett genuint parti igen?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2699959.svd

Vad är det som ska "exponeras" Lars?

Lars Nord skriver i en debattartikel i Aftonbladet att den onyanserade granskningen av Sverigedemokraterna gör SD till martyrer. Det hade varit enkelt att skriva under på artikeln, men jag är faktiskt hjärtligt trött på liberaler som vill förmedla att det är fel metod, att det gör att Sverigedemokraterna vinner sympatier. Det handlar alltså bara om strategi: vilket som är det bästa sättet att få Sverigedemokraterna att minska i popularitet.
Lars skriver om ”felen” som begåtts i andra länder när man tillämpat samma grovkorniga journalistiska strategi mot exempelvis Le pen och Danskt folkeparti: det har bara stärkt dom partierna påstår han.
Det där sista är dock inte sant.
Sanningen är att Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen redan i förra valet om inte media hade gjort ALLT för att framställa partiets medlemmar som kriminella nynazister. Frågan som jag ställer mig är inte varför Sveriges radio gör ett reportage om Sverigedemokraterna, utan varför man försöka stjälpa ett legitimt parti?
Yttrandefrihetsförespråkare som Lars Nord går det tretton på ett dussin av. Orden har förmedlats hundratals gånger förr. Man ska ta debatten heter det, mörkermännen skyr ljuset och kan inte vinna en debatt sägs det.
Sanningen är att jag ännu aldrig sett en Sverigedemokrat förlora en debatt.
Istället för att ta debatten så skriver man artiklar om vikten av att ta debatten…

I slutet av artikeln skriver Lars att demokratins marodörer kan, och bör exponeras i offentligheten.
Det hade ju varit kul om Lars hade delgett för oss hur han själv hade tänkt att exponera Sverigedemokraterna, jag menar nu när han ändå var inne på ämnet. men nä, det stannar som vanligt vid tomma ord: debatten får någon annan ta...

Frågeställningen/omröstningen i anknytning till artikeln är också lite speciell: ”Borde etablerade partier granskas lika hårt som SD?”.
Visserligen är det lite intressant att drygt 94 % av dom röstande har valt JA-alternativet, men svaret måste naturligtvis vara ett benhårt NEJ!
NEJ, legitima partier ska inte övervakas av spioner med gömda mikrofoner och kameror.
NEJ, legitima partier ska inte behöva stå till svars för lösryckta citat från 90 timmars inspelat material.
NEJ, legitima partiers medlemmar ska kunna få ha sin privata sfär ifred. Dom ska inte behöva riskera att bli filmade och inspelade under en Estlandskryssning eller på sina hotellrum.
NEJ, Fredrik Reinfeldt ska inte behöva leta buggutrustning i blomkrukorna innan han går och lägger sig på kvällen.
NEJ, Mona Sahlin ska inte behöva stå till svars för vad någon i SSU Säffle (ursäkta mina fördomar) har att säga om svarta människor och judar.
NEJ, NEJ och åter NEJ!




http://www.aftonbladet.se/debatt/article4816269.ab

Leo Sundbergs avhopp från Sverigedemokraterna

Den här bloggen är en av få socialistiskt realistiska bloggar i hela Sverige. Bloggen är partipolitiskt obunden men i den så går jag ofta till försvar för Sverigedemokraterna eftersom att det är det enda partiet som har insett att integrationsproblematiken är ett dilemma som inte kommer att lösas av sig självt som genom magi.
Jag ser mig allt jämt som socialist, och tycker absolut att det epitet är förenligt med att vara kritisk, till och med hatisk mot kulturer som förespråkar kvinnoförtryck och religiös indoktrinering.
Jag är inte rädd för att sparka nedåt, men jag skulle aldrig slicka uppåt.

För mig har det funnits väldigt få politiska förebilder som ens till 90 % varit i linje med mina egna åsikter. Om jag skulle lyfta fram en person som jag dock verkligen respekterar så är det Leo Sundberg.
Jag har ingen insyn i Sverigedemokraternas interna arbete. Jag vet inte hur det gick till när han hoppade av. Jag vet inte hur diskussionerna gick innan och efter avhoppet. Jag känner Leo enbart som en duktig och engagerad debattör på Flashback. Visserligen har jag sett honom som ganska naiv emellanåt, lite lättledd, lite vilsen.
Jag har upplevt Leo som en känslomänniska, en gråtmild individ som låter vädret och impulserna styra åsikterna.

Jag ser inte detta som svaghetstecken hos Leo. Tvärtom.
Saken är den att jag anser att man som tänkande människa måste vara naiv, lättledd och vilsen. Att som tänkande människa helt benhårt stå fast vid sitt partis politik, oberoende av vad som sker utanför tyder på att man saknar ALL analytisk förmåga.
Att Leo hoppade av SD är inte förvånande, jag skulle själv ha blivit tokig av att sitta i ett rum med the likes of Dragan Klaric. Jag hade inte stått ut med att låta kommentarer om dålig, ointressant svensk kultur få stå oemotsagd. Jag hade inte stått ut med partikollegor som använder sig av ord som ”kulturberikare” ”babbar” och ”Mona Muslim”
Lika lite hade jag stått ut i Vänstern. Jag hade mått illa av att sitta i ett kvavt rum och höra om ”mångfald” och ”arbetslösa läkare som kör taxi”.
Jag tycker således att Leo gjorde rätt som hoppade av Sverigedemokraterna. Jag tycker att alla tänkande människor gör rätt i att hoppa av sina politiska uppdrag. Det är ju ändå bara idioter som dras till politiken, det torde väl Socialdemokraterna vara ett tydligt exempel på.
Jag menar, när man tvingats gräva fram namn ur hatten som Thomas Östros, Ibrahim Baylan och Mona Sahlin då är det ganska illa ställt…
Leo har kvar sina åsikter, han skriver fortsatt bra och vettiga saker på Flashback.
Han kommer fortsätta vela, och så länge som han gör det så är det ett tecken på att hjärnan fortfarande fungerar.


http://sydsvenskan.se/malmo/article423696/Lamnade-SD-efter-besok-pa-Rosengard.html

Friday, April 3, 2009

Är Michael Carlsson Aftonbladets ritneger?

För några år sedan så talade jag med en arkitekt som berättade för mig att han var företagets
allt-i-allo, ”allt från VD till ritneger”.
Jag fick aldrig bakgrunden till det där N-ordet men jag antog att det var en nedsättande term om någon som gör allt skitgöra på en arkitektbyrå; som ritar fönster och dörrar efter färdigbestämda mallar på ritningarna, och som hämtade kaffe till alla sina kollegor.
Exakt den rollen tycks Michael Carlsson ha på Aftonbladet. Jag har redan tidigare kommenterat hans artikel om travtränare Stefan Hultmans ”intressanta” koppling till Daniel Westling. Nu har Michael skrivit en artikel om Johannes Brost och hans tippkompisar. Intressegymnasten går ner i spagat och slår en bakåtvolt i pur glädje!
Michael måste i sanning vara hatad för att straffas med alla dessa förnedrande uppdrag.
– Öh, du Micke, kan du ringa den där tjocka travtränaren och höra om han fått några gymtips av Daniel Westling?
– Öh, du Micke, ring Johannes Brost och fråga om han och hans bettingpolare fortfarande brukar festa tillsammans?
Med ollonröda kinder skrider Michael till verket.

Om jag hade varit Hindu så hade jag trott att Micke hade varit mördare i sitt tidigare liv, han måste ju ha gjort något vidrigt för att straffas så i detta liv.

Ett annat scenario är att Mickes roll är självpåtagen och att han faktiskt är stolt över sina artiklar.
Oh du milde! Tanken svindlar!


http://www.aftonbladet.se/trav365/article4812102.ab

Thursday, April 2, 2009

Lotta Bromé är skinntorr

Lotta Bromé är förbannad över ett skämt som Josefin Johansson drog på Grillad i SVT när den gamla knarkaren Sanna Bråding var inbjuden som gäst.
”Du åkte ju dit. Papa Dee blev dömd för hmmmpfff ... Men hur länge ska Lotta Bromé få hålla på?”
Lotta missförstod skämtet och trodde att det anspelade på att hon skulle vara kriminell precis som sina radiokollegor. Sanningen är ju att det var precis tvärtom: det anspelade på att Lotta är så PK-torr och bajsnödig att det inte finns en chans i helvetet att hon skulle göra något kriminellt.
Det var det som var det roliga. Det var absurt. Absurd humor.
Eller, tja, olagligt och olagligt, det som hon och Carl-Jan Granquist gör med varandras prostator (hur faan böjer man det ordet?) är måhända olagligt i 48 amerikanska delstater, men Sverige är ett öppet och liberalt land så här är det helt okej.
För övrigt så är det inte så många som vet det, men Lotta har faktiskt en dotter tillsammans med Lasse Kronér. Maria heter hon, har blivit ganska stor nu. Hon vann Eurovisionen för något år sedan med Serbien.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4808660.ab