Söndagsparty

Det har hört lite till på sistone när det gäller nya TV-produktioner från Fredrik och Filip, folk SKA ”rasa” och tycker att ”dom var bättre förr”.
Visst, jag kan också nostalgiskt tänka tillbaka på den enkla men geniala humorn i ”Ursäkta röran (vi bygger om)” eller minnas sköna intervjuer med Gary Busey och Fabio, men sanningen är att jag aldrig blir besviken på F&F. Jag har sett i stort sett ALLT som dom gjort på TV, förutom den amerikanska valvakan –Som ansvarstagande arbetare kan jag inte vara uppe mitt i natten på en vardag!
Jag har till och med sett delar av deras bedrövliga insats i Öppna kanalen, och jag minns fortfarande hur totalt menlösa dom var i Hello Sydney.
Söndagsparty är hysterikt. Många stör sig säkert på det, tycker att det blir för skrikigt.
Själv njuter jag i fulla drag.
Visserligen kände jag en liten besvikelse över att dom inte vågade gå hela vägen med Marilyn Manson (dom borde ha öst på med frågor om åldersnoja, och hur han såg på fyrtioåringar som sexar med tonåringar). Det hade helt enkelt varit kul med en liten skandal, det piggar alltid upp!
Inslaget om Wrestling var också kul, även om jag själv mest satt och försökte känna igen ansikten, och komma underfund med om det kanske vara ett systerförbund till AJPW som dom besökte?
Vad bjöd programmet på mer?:
Nancy Spungens spöke, en återuppstånden Kurt Olsson, en ”skönsjungande” Howlin Pelle, en subtil hommage till Skäggen och en nipprig Jonas Gardell som drog anektdoter som vi alla hört några gånger för mycket.
–It´s all good! Fredrik och Filip är fortsatt det överlägset bästa inom svensk TV-underhållning!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4942481.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4947822.ab
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article4942331.ab