Det svartnade och slog slint

Jag gjorde något radikalt idag, jag fattar knappt att jag gjorde det.
Steget mellan tanke och handling brukar ofta vara väldigt långt för min del, men idag handlade jag på instinkt.
Självklart har jag stört mig på beteendet förut: folk som står framför dörrarna på tunnelbanan/pendeltåget och som inte låter avstigande kliva av innan dom själva klampar in, men idag flög faan i mig!
Jag satte krokben för den störiga tjejen som trängde sig, och hon tappade sånär balansen.
Hon tittade förvånat bakåt men jag avslöjade inte med en min att krokbenet var avsiktligt, och att jag helst hade sett henne falla med näsan före.
Jag tror att hon upplevde det hela som en olyckshändelse.

Jag har faktiskt lite svårt att förstå att jag verkligen gjorde det, jag trodde ärligt talat inte att tanken skulle slå ut i handling –Steget var denna gång så ofantligt kort att det bidde till ingenting.
Det kändes på samma sätt som när man utsätts för psykisk och fysisk mobbing: tillslut slår det slint och näven åker upp i ansiktet på plågoanden.
Det var länge sedan jag kände så senast –Jag är inte säker på att känslan var så tillfredsställande som jag hade önskat.