Min blogg –Döbelnsmedicin

Folk i dag bär med sig så mycket rädsla och osäkerhet att det håller på att koka över.
Jag hör kommentarer dagligen när det gäller invandringen. Senast kom orden från min egen mors mun.
Jag hade ärligt talat önskat att jag var den enda på jorden som såg och hörde, jag önskar verkligen att alla andra hade kunnat fortsätta leva i dvalan. Jag blir uppriktigt ledsen över att folk känner samma rädsla som jag.
Varför kan jag inte förbli ensam med insikten? Jag lägger gärna tyngden på mina egna axlar om det skonar andra.
Låt mina kollegor på jobbet vara: låt dom sussa sött bland rosa moln och drömmar om ett humanistiskt Sverige. Bespara dom kunskapen om bråk mellan Assyrier och muslimer, delge dom inte erfarenheter om våldtäktsligor i Södertälje.
Orden kom från min mors mun den här gången, har kommit därifrån lite smått förr. Hon har tröttnat: har valt att fly(tta).
Jag trummar med fingrarna mot bordet och bryter av, försöker hitta en ursäkt som gör att ämnet förminskas och försvinner. Hon är för gammal för att behöva beröras. Om vuxna hade betett sig som vuxna så hade hon inte behövt se. Hur kommer det sig att vuxna inte kan bete sig som vuxna i vissa kulturer?
Det finns inget svar. Inte sant?
Det är egentligen bara unga människor som ska ha den här insikten. I ett friskt samhälle så är det bara ungdomar som berör och berörs av sådant.
I Sverige är inte ens pensionärer fredade.
Jag önskar alla kunde fly till Stockholms innerstad. Jag kan stanna kvar här och rapportera om ni vill, men fly ni! Snälla fly! Låt er inte förvandlas till cyniska realister!
Sluta läsa min blogg om det hjälper er! Blunda!
Mitt hjärta blöder varje gång som någon halvt om halvt presenterar en kvävd åsikt i frågan. Man hör alltid att där finns mer som vill ut, men att normer och moral hindrar.
SNÄLLA låt moralen hindra er!
Jag vill inte se vänliga och fina människor nås av insikten att världen kan vara så ful.