Friday, January 30, 2009

En sko som symbolhandling

Jag vet att många har svårt att greppa det här, men skorna som kastades mot George W Bush var en symbolhandling. Dom flesta av oss har svårt att greppa vad en symbolhandling innebär eftersom att vi inte har några sådana i Sverige. Vi kanske känner till att folk från vissa kulturer använder uttrycket "Jag knullar din morsa" som det mest fruktansvärda man kan göra mot en annan människa (och jag skriver göra här eftersom att det är en symbolisk handling som för dessa människor är mycket värre än orden i sig).
I Sverige betyder ord inte mer än orden i sig. Vi blir inte fruktansvärt upprörda om någon säger "fuck" eller "faan". Vi tycker att ett par kastade skor mot en korkad amerikansk president är roliga. Och det är det också. Men symbolhandlingen "att visa undersidan av sina skor mot en annan människa" är i Irak ungefär motsvarigt till att kissa den personen i munnen. I Irak så är det värre att kasta skor på någon än att repa deras bil. Mycket värre. När Saddamstatyn revs ner så sprang män (vissa säger betalda av USA) fram och slog med sin sandaler på statyns ansikte. Det är den yttersta hathandlingen.
Visst har Irakier rätt att hata USA och Bush, men jag vill verkligen att ni ska förstå vad handlingen innebär. Muntadhar al-Zeidi som kastade skorna riskerar fängelsestraff. Själv hoppas jag att han slipper fängelsestraff eftersom att Symbolhandlingar är något av det löjligaste som finns. Jag hoppas att alla sådana banala kulturyttringar försvinner och ersätts av logik istället, där saker är vad dom är och inget annat. Nu har konstnären Laith al-Amari gjort en staty av en av skorna, en gigantisk sak i glasfiber och koppar. Men som sagt, jag hoppas att ni förstår varför statyn rests och varför Muntadhar al-Zeidi hyllas. Det är inte för att det var en ”rolig grej”, eller för att det var en ”uppkäftig protest”, det är för att många Irakier anser att demokrati är värd att visa undersidan av sin sko.


Alibisvenskar

Jag hatar Svenne-bananer, jag hatar WT-Jon –Dom orden bjuder inget motstånd när jag skriver ner dom.
Det är lätt att skriva dom orden. Dom är ofarliga. Jag kan stå för dom.
Jag skulle kunna stå på ett hustak och ropa ut dom för hela världen att höra.
Jag kan lyssna på ”Kill all the white man” med Nofx, stå framför stereon och gorma med i refrängen.

Igår när jag satt på tåget hem så satt några bandana- och tank top-bärande eurodiscolyssnande svennejävlar bakom mig. Dom kastade pistagenötskal omkring sig, varav ett la sig på min halsduk och en andra studsade ner på marken via min jackärm.
Ni har sett dom där idioterna själva. Dom brukar ha gröna T-shirtar med ett stort vitt ”T” tryckt på bröstet. Dom umgås med blonderade våp som dricker Xider cactus lime (den svenska motsvarigheten till amerikanernas Coors light).
Så jag satt där och gödde mitt hat.

Jag tänkte alltså skriva om alibisvenskar. Ni känner kanske inte till begreppet eftersom att jag uppfann det här och nu, men låt mig förklara. I alla svenska dramaproduktioner finns dom. Om man ska ha en Obs-klass med i en film så är det nästan uteslutande svenskar i klassen.
En TV-serie om hedersvåld bland kurder kan inte spelas in om inte Reinold Brynolfsson iklär sig rollen som galen hustrumisshandlare. Det må vara hur det vill med procentandelen helsvenska interner på fängelserna i Sverige, den största galningen är naturligtvis en renrakad Jakob Eklund. Skurkarna är i bästa fall Tyskar.
I EN ENDA svensk film har jag sett ett brott utföras av invandrare UTAN att man slängt in en alibisvensk som motvikt, och det var i filmen Miffo, där huvudpersonen blir rånad vid en busshållplats. Det var så jäkla befriande att slippa nazisten med hakkors tatuerad i pannan, eller den girige bankmannen som utnyttjade sina svarta städhjälp sexuellt.

I min bok ”Skitstorm” som jag håller på att skriva så har jag verkligen försökt låta bli att ha med några alibisvenskar. Men det är faan svårt, det är djupt rotat i min kultur. Naturligtvis måste jag nämna något om fascister i Folkfront, och SD-anhängares dåliga smak när det gäller kultur.

Jag vet att jag borde låta bli, men jag hatar ju verkligen dom där pistagenötskastande äcklena!

Thursday, January 29, 2009

Dagens Debatt SVT

Debatt på Torsdagar känns som ett måste nu när jag har börjat blogga. Det är alltid hätskt och oförsonligt, precis så som jag gillar det.

Rasismen på Södertälje sjukhus intensivvårdsavdelning känns som en helt naturlig konsekvens av sjukhusets geografiska belägenhet. Om jag hade arbetat i Södertälje så hade jag blivit tokig. Jag kan förstå att folk sjunger sånger om talibaner och snackar illa om romer på fikarasterna. Men samtidigt, det är ALDRIG okej. I dessa tider där i stort sett varje tidningsrubrik angående våld och brott döljer en vitpixlad utlandsfödd så skapas det lätt rasistiska stämningar på arbetsplatser, men det är inte okej att bli osaklig och börja slänga sig med uttryck som "blattar". "talibaner", "kulturberikare" mm. Jag tycker att Peter och Peter var jävligt modiga som vågade gå ut med sina erfarenheter. Förhoppningsvis kan man få bort rasistiska tillmälen. Men som sagt, ilskan och frustrationen som sköterskorna känner i sin vardag kan inte arbetas bort med mångfaldhetsplaner. Det måste ske en övergripande samhällsförändring som på inget sätt tolererar att män talar för sina fruar, eller att döttrar inte får öppna munnen för sina bröder och kusiner.

Konstdebatten om Anna Odells(?) psykfallsverk missade målet som alla debatter som rör provocerande konst. Om den inbjudna konstnärinnan hade kommit till poängen innan programtiden och Jannes tålamod rann ut så hade vi kanske fått höra något väldig intressant, nämnligen frågan om ansvar. Folk tror att konstnärer ser sig som förmer, att dom inte tillhör samhället. Sanningen är att konstnärer som gör provocerande saker är beredda att ta sitt straff. Just detta konstverk vet jag ingenting om, ingen annan heller för den delen, och jag vet inte vad Annas poäng med verket var, men jag är fullständigt övertygad om att hon är beredd på både debatten och dom konsekvenser som hennes handlande kommer få.

Som man frågar får man svar

Årets skönaste snubbe måste vara Markus Öholm, VD på 118100. Ni känner säkert till 118100:s tjänst, man kan SMS:a in vilken fråga som helst och få svar. Jag tycker att tjänsten är ganska rolig, lite avslappnat skön sådär. Visst, det kan vara hårt för föräldrar att få räkningar där barnen har SMS:at in frågor som ”vad luktar bajs?” osv, men mest är det en harmlös plojgrej som bara blir ekonomiskt svidande för folk som är dumma i huvudet. Nåväl, prästen Erik Holke bestämde sig för att testa tjänsten och SMS:ade in frågan ”Vem är Jesus Kristus” (observera avsaknaden av frågetecken och användningen av ordet ”är” istället för ordet ”var”).
Ganska snart fick den gode Erik svar på frågan. Det plingade till i hans mobil och han läste meddelandet: ”Det är han som i den påhittade religionen kristendomen ska vara frälsaren. Sagan säger att han levde för 2000 år sedan och gick på vatten och hade sig".
När Erik läste detta så blev han så förbannad att han helt glömde bort den gamla kristna devisen ”vända andra kinden till”. Istället vände han sig istället till den kristna tidningen Dagen för att beklaga sig. Tidningens redaktör delegerade jobbet till en av journalisterna som ringde till Markus på 118100 för att genomföra en intervju.
Journalisten hade naturligtvis trott och hoppats på att Markus skulle vara djupt ångerfull, men tvärtom: Markus tog på sig allt ansvar för svaret som Erik hade fått. Markus gick till och med så långt att han sa att det var han själv, PERSONLIGEN som hade skickat SMS:et till prällen. När journalisten ringde så kunde Markus inte låta bli att skratta. Eriks ilska över denna vardagsmotgång var verkligen underbart kul i Markus öron. På frågan om det var företagets policy att göra kunder missnöjda så replikerade Markus ” Nej, men om man hör av sig till tidningar har vi det”.
Men var det då ett korrekt svar som 118100 delgav Erik?
Enligt Markus var det helt korrekt, enligt honom var det Erik som var felunderrättad.
Men sanningen är att Jesus namn finns kvar i en del romerska polisrapporter från den aktuella tiden. Där finns han, Jesus från Nazareth.
Men gick han på vatten och helade folk? Tja, där kan vi bara anta, men en god gissning är att han inte gjorde det eftersom att det är OMÖJLIGT. Kanske var den där Jesus som figurerar i Romarnas rapporter bara en halvkriminell spoling som på frågan om brotten han hade begått kanske på dåtidens geografiska motsvarighet till inbrottstjuvsstockholmska hade svarat:
- Jasså, dom där prylarna, ähh, det var bara några skitsaker som jag gjorde på 00-talet, det är väl preskriberat nu?

Wednesday, January 28, 2009

Mohammed Omar

Poeten Jonas Mohammed Omar var igår inbjuden till Aktuellt för att debattera Regeringens rapport om radikaliseringen av Rosengård.
Av debatten blev det intet, Jonas stod mest och skrek om 1300 döda Palestinier i Gaza och att sionisterna i Sverige är dom som ska skyllas för att åsiktspoliser går omkring i Rosengård och tvingar på kvinnor slöjor. Det är högst förvånande att denna Jonas är halviranier. Jag har ALDRIG i hela mitt liv stött på en Iransk islamist i Sverige, men tja, någon gång ska ju vara den första.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2387435.svd

Tuesday, January 27, 2009

Malmö är en förlorad stad

Brottsförebyggande rådets undersökning av ungdomsrån år 1999 visade för Malmös del att:
* 69 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i utlandet
* 21 procent av de misstänkta gärningsmännen var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder
* 10 procent var födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar

När det gäller offren var:
* 71 procent födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar
* 22 procent var födda i Sverige av minst en utlandsfödd förälder
* 5 procent var födda utomlands

Detta var alltså 1999, tänk då hur illa det är idag!

Nu har ju Slagthuset slagit igen också, en i raden av nattklubbar som fått slå igen tack vare sin öppna och fördomsfri behandling av folk från Rosengård och Landskrona.
-Hur kommer Malmö se ut om några år?

LuFisto

Med feta lår och blodigt ansikte så iklär sig LuFisto rollen som "hardcore anime". Hon ramlar över häftstift, glödlampor och lysrör. Hon slåss mot killar. Slår så hårt hon kan. Slår så hårt hon förmår. En liten del av mig önskar att den extrema wrestlingen ska slå igenom i Sverige. Kanske blir det en liten hype i och med den nya filmen "The Wrestler"?
Tron bland folk att wrestling är lika med något man sett på svensk TV är liksom inte sann. Wrestling är en konstform. Den vackraste formen av wrestlingen är den blodiga, den självuppoffrande. LuFisto är den vackraste av alla konstnärer.
Men jag vet, jag kommer få dela intresset med mig själv för all framtid. En gång såg jag en tjej på stan med en GBG-Wrestling T-shirt, jag hade nästan lust att springa fram och krama henne.


Hamas-matematik

Jaha, så var det igång med dödandet i Gaza igen då. Föga förvånande. Jag hade egentligen tänkt att skriva ett inlägg idag om hur överraskad jag var över att Hamas hade kunnat hålla fingrarna i styr så länge. Men, tja, idag sprack det, och mitt tänkta inlägg gick av intet. Idag dog en Israelisk soldat i ett bombattentat och Israel, dom gjorde som dom alltid gör: slår tillbaka tiofallt.
En palestinier död hittills och två skadade i dom efterföljande flygräderna.
Med Hamas-matte så är alla dödsoffer en vinst. Israeliska soldater som dödas är troféer, Palestinska civila som dödas är viktiga när det gäller omvärldens medkänsla, och Hamassoldaters död är viktiga för kampmoralen hos befolkningen (martyrer är ballt i Gaza).
Eftersom att alla dödsoffer är viktiga, var och en på olika sätt så får propagandaministeriet jobba på högvarv för att värdera hur man ska räkna var och en av dom döda. Att det av Hamas källor anses att Israel mörkar med antalet döda Israeliska soldater är en självklarhet: Gaza skulle ju förvandlas till en judisk kyrkogård och där smäller inte elva soldaters död särskilt högt. Hamas måste även begrunda hur många civila respektive Hamassoldater som man anger bland sina egna offer eftersom att ett lågt antal Hamassoldaters död kan få Gazas befolkning att ifrågasätta modighetsgraden bland dom män som skulle färga marken röd av judeblod.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2380091.svd

Monday, January 26, 2009

Mammut / Mammoth

Förväntningarna på Lukas Moodyssons nya film har varit höga. För min egen del har dom varit närmast sjukligt höga. Enligt mig så måste Lukas filmer bedöma på en helt annan skala än andra regissörers filmer. Jag menar, det var ju självklart att Mammut skulle bli bra, frågan var om den skulle bli "Lukas-bra"?
Och, ja, jo, det tycker jag nog att den är. Den är emotionell som alla av hans tidigare filmer och man blir verkligen berörd av den korkade men sanna verklighet som han gång på gång målar upp.
Det finns nog ingen regissör i världen som är så bra på att visa upp mänskligt beteende så realistiskt som Lukas. Folk brukar bli ängsliga när det är för nära ”hemmaplan” och jag minns fortfarande dom många nervösa skratten som den unga delen av publiken fyrade av under visningarna av Fucking Åmål. Sexpackskartongen på huvudet under hemmafesten var lite FÖR sann för en del av oss...
I Mammut har jag lite svårare att hitta mig själv. Jag är varken fattig filipin, prostituerade thailändska eller rik amerikan. För karriärmänniskor som försöker pussla ihop ”grabbarnas” hockeytider med Au pair-flickans schema kommer dock filmen pricka rätt i hjärtat. Det kommer bli många nervöst plågade leenden från Brommapappor och Brommammor i publiken.

Om ideal

Jag kan inte riktigt bestämma mig, vem är bäst/värst på att cementera kvinnans roll i samhället? -En svettig tysk med hästsvans som producerar bajsporr eller en modebloggare på en kvällstidning med "svår" lugg och plutande mun?
Hmm, jag vet inte...
Allt jag vet är att jag hatar det "väna": tjejer som inte förmår vara annat än en extension av sin pojkväns knä.

Friday, January 23, 2009

Skavlan

Jag missade förra avsnittet av Skavlan men såg programmet som gick nyss. Det var underhållande. Bra blandning av högt och lågt. Det blev en skön kontrast när rummet fylldes med skrän och tjim efter den inledande, lågmälda intervjun med Lukas Moodysson. Fredrik och Filips uppskruvade röster och jargong lät lite som ett jetplan när dom körde igång.
Det finns få människor som jag respekterar så mycket som dessa tre herrar och mina förväntningar (både på Lukas nya film och F&F tramsiga USA-show) är så högt ställda att dom omöjligtvis kommer kunna leva upp till dom.
Petras historia om sin ryggskada och hennes vassa replik till lyckoforskaren om hans brist på källförteckning och överflöd av ansiktsbehåring gjorde att hon växte i mina ögon. Länge har jag annars tyckt att hon är bra mycket sämre än sin komikerpartner Anna Granath, och att Anna i större utsträckning hade förtjänat framgången. Att Petra, precis som Anna är gammal dansare var också intressant att höra, någon får gärna förklara hur det kommer sig att dessa två komiker har dansen gemensamt?
Annars då? Kjerstin Dellert bar guldjacka och gjorde övningar med en stol, några präster sjöng singback och Skavlan gick ut med att han var bisexuell.

Thursday, January 22, 2009

De halvt dolda

Så har man då sett det sista avsnittet av Jonas Gardells serie ”De halvt dolda”. Dom två första avsnitten var verkligen lysande, men detta det sista avsnittet fuckade upp mycket av det som hade byggts upp under seriens gång. Klichéerna haglade verkligen tätt på slutet. Det var en tant som spökade på sin egen begravning, det var en ful gubbe som lockade till sig barn på Internet, det var homosexuella män med designerglasögon, det var en gubbe som inte kände igen sina barn. Och framför allt: det var skinheads med baseballträn. Jag tror inte jag har sett en enda skinhead på tio år, och framför allt inte någon med baseballträd.
Synd att Gardell fegade ur där, för jag antar att även han vet att det stora hotet mot homosexuella inte är skinheads utan snarare det som man på 90-talet kallade för ”kickers”.
Annars fanns det många ljusglimtar i serien, enormt bra skådisinsatser av framför allt barnen och en del riktig vass dialog.
Ia Langhammer var lysande som WT-morsa, och att ena ungen hette Liam kändes som en självklarhet. Allt som allt en bra serie, dock klarar den sig inte upp på min topp fem-lista över svenska dramaserier. Den ser fortfarande ut som följande:

1. Det nya landet
2. Hammarkullen
3. Svenska hjärtan
4. Upp till kamp
5. Lasermannen

Konstig matematik

Södersjukhuset följer nu Karolinskas väg och hänvisar patienter som behöver höftledsoperationer till andra sjukhus. Men var ska patienterna ta vägen när alla vårdgivare till slut säger stopp? Anledningen till att Södersjukhuset tackar nej till patienter är att ändringar som gjorts i vårdgarantin gör att dom sjukhus som har för långa köer till operation riskerar böter i mångmiljonbelopp. Har inte allt en väldigt bakvänd logik på något sätt?
För att skydda sig mot böter så föser man patienterna framför sig tills inget annat återstår än ättestupan.
Varför har man ett system som straffar sjukhusen över huvud taget? Tror politikerna verkligen att piskan på något sätt ska få arbetet att gå snabbare?
Om man vill minska köerna så måste man anställa mer folk, så enkelt är det.
Sjukhus måste få kosta.
Sjukhus kan inte, och ska inte vara vinstdrivande företag.

Tuesday, January 20, 2009

Om ett fotografi

Vissa bilder sitter djupt präntade inom oss. Vi har sett dom många gånger men frågar oss sällan om hur eller varför? Bilden på Phan Thị Kim Phúc när hon den 8: e juni 1972 brännskadad springer från den bombade byn Trang Bang i närheten av Saigon är en sådan bild.
Som så många av dom klassiska krigsbilderna från 1900-talet så finns bilden även som film. Den Sydvietnamesiska byn var under attack från Nordvietnamesiska soldater och byns invånare hade tillsammans med Sydvietnamesiska soldater samlats i ett tempel vid byns utkant för att ta skydd.
På amerikanska order skulle dom nordvietnamesiska soldaterna bombas med napalm, men den Sydvietnamesiska piloten misstog situationen och släppte istället bomberna över templet.
TV-kanalen ITN befann sig på platsen och filmade händelserna. AP: s fotograf, den i Vietnam födde Nick Ut tog den klassiska stillbilden.
Man kan se Nick 38 sekunder in i klippet där han står och fotograferar eldregnet över vägen. I slutet av klippet ser man dom amerikanska journalisterna från ITN iförda uniformer när dom ger Phan Thị Kim Phúc vatten. Nick förde efter attacken Kim till ett sjukhus i Saigon som var specialiserat på plastikkirurgi för barn. Specialvården som hon fick där räddade hennes liv men blev långårig. Under dom följande tre åren besökte Nick henne många gånger. Andra hade inte samma lycka i anfallet, exempelvis Kims treåriga kusin som kan ses buren av Kims farmor i slutet av klippet. Nick och Kim har förblivit vänner genom åren och Kim bor numera i Kanada tillsammans med sin make Bui Huy Tuan och deras två barn.

Jacques Wallner

Det finns vissa människor som försvinner in och ut ur ens medvetande. Under långa perioder glömmer man bort deras namn och ansikte, men så gör dom entré igen och minnena kommer tillbaka. En sådan person är Jacques Wallner. Jag minns honom från 90-talet då han ibland brukade vara gäst i Aschbergs program. Han var som alla andra av Roberts gäster med i egenskap av provokatör. Jacques var alltid rolig att se. Han hade en skön style, han pratade med bred stockholmsdialekt och bar kravatt.
En gång när veganism diskuterade (kan ha varit med Peter Wahlbeck) så drog Jacques den klassiska repliken "Jag älskar djur, gärna med någon god sås på".
Efter det föll hans namn i glömska för min del. Det var flera år senare som jag hörde hans röst igen. Denna gången som medarbetare på DN när Hassangänget ringde dit för att busa. Det var inte Jacques som blev lurad, han kopplade bara samtalet vidare men det var ändå kul att höra hans röst.
Ytterligare något år gick, innan jag nu nyligen fick se hans nuna på TV.
Han var med på SVT: s morgonsändningar och uttalade sig om SAAB: s framtid. Han hade visst blivit Motorjournalist på DN. Det är säkerligen så att han har jobbat där i många herrans år, men jag läser sällan DN och allra minst då bilreportagen.
Jacques hade skaffat sig ett galet stort helskägg. Han såg ut som Per Fritzells rollkaraktär "Rollo Rotting" i Galenskaparnasketchen "Hobby" där en Ulk ska hyvlas.

Monday, January 19, 2009

Idrottsgalan

Jaha, så var då duellen över. Det stod mellan två, på många sätt identiska idrottare. Kalla och Kallur är inte bara lika till namnet, dom är bägge två unika när det gäller charmen och uppriktigheten.
Även kärleken från det svenska folket är uppriktig och unik. När Kallur gråter så gråter vi, när Kalla vinner så skriker vi oss hesa av glädje.
För mig var det dock en självklarhet att Kalla var den mest värdiga vinnaren av dom två. För mig var rycket i Tour de ski helt magiskt. Jag vet inte hur många gånger jag sett det där klippet när hon rycker i backen: Ståpäls som Gunde hade sagt.
Annars var 2008 ett väldigt dystert idrottsår för Sverige del och det märktes på galan. Det kändes som ett år då vi fick vara glada över om det över huvud taget blev en svensk som vann SM. Dysterheten låg till en början som en tjock dimma över lokalen. Vinnarna var ganska slätstrukna, Björn och Robert visade dålig dagsform etc.
Ett tag höll Settman upp galan helt på egen hand. När han gick runt bland borden och berömde Göran Hägglund för hans insats som domare i Dansbandskampen garvade jag rakt ut. Det var bara en av hans många geniala små gliringar under kvällen.
Den stora vinnaren på galan vid sidan av Kalla var annars Björn Ranelid. Han körde återigen sin gamla "utan manuskript-rutin", och faan trot om den pretentiösa jäveln inte kommer bli folkkär vad det lider.
Tror dock inte att han någonsin kommer rå på Kalla och Kallur, han är inte tillräckligt söt för det.

Lite skit rensar magen

Varför ser folk det som sin samhällsplikt att rapportera olika äckliga saker som dom hittat i sin mat? Om man hittar något äckligt i sin mat så slänger man det i soporna. På sin höjd kan man sträcka sig till att kontakta företaget för ersättning. Vad man inte gör som sund och tänkande individ är att fotografera sig själv med sur min och skicka in historien till tidningarna.

Do you really want to hurt me?

Det verkar som om vissa "likes it rough". Boy George har nu dömts till femton månaders fängelse för att ha misshandlat en gigolo med en metallkedja. Och hur ser han ut egentligen? Är inte likheten med Uncle Fester slående?
Förresten så kommer jag och tänka på insändarsidan i den värdelösa serietidningen "No!" som utkom några år på det glada 80-talet. Där skrev tjejer in och diskuterade vem som var sötast av Michael Jackson och Boy George. Huvaligen!

Sunday, January 18, 2009

Vapenvila/Eldupphör -En lek med ord

Israels ensidiga eldupphör inleddes i morse och bemöttes av raketbeskjutning från Hamas. Senare under dagen sa sig Hamas gå med på en vapenvila om Israel lämnar Gaza inom en vecka. Nu lämnar dom israeliska soldaterna Gaza och det är ju gott så, men jag är tveksam till att raketbeskjutningarna mot Israel någonsin kommer att upphöra.
Det blir kanske lite färre raketer ett tag fram över, men det kommer nog aldrig att upphöra helt och hållet. Israels eldupphör bygger dessutom på totalt vapenstillestånd. Om det så bara landar en kinapuff inne i Israel så kommer dom besvara elden tiofalt. Därmed kan vi se fram emot fortsatt raketbeskjutning från bägge parter under en obestämd tid framöver.

Om ni såg debatt på SVT så framgick det ganska tydligt varför en fred är utesluten i regionen. När ena sidan inte ens kan TITTA på sin meningsmotståndare så blir det omöjligt att diskutera sig fram till en lösning. Att den inbjudna palestinska kvinnan inte kunde besvara den enkla frågan "ska Israel få existera som stat?" tyder dessutom på en grav oärlighet. Varför kan inte Palestinier från Gaza vara ärliga med sin åsikt att dom
A) Inte anser att staten Israel ska få existera
B) Inte anser att judar är människor.

För vi får inte glömma det, Hamas har röstats fram i ett demokratiskt val, och det är just dessa två frågor som Hamas brinner för mest av allt.
För övrigt var det kul att se Andreas Malm och hans perfekta uttal av ”Hamääs”. Som vanligt är det den svenska vänstern som är mest ”insatta” och ”bäst” på att föra fundamentalisternas talan. Detta beror på att fundamentalisterna sällan kan språket så bra, dessutom kan dom råka göra pinsamma liknelser med Auschwitz.
I dessa fall får dom en klapp på axeln av den intellektuella västerlandssocialisten som fyller i med ”Vad han egentligen menade”…
Men sanningen är att alla vet vad idioter egentligen menar, vi kan utläsa det trots språkförbistringar.

Faan vad den här låten rockar:

Saturday, January 17, 2009

Gala för Obama

Jag tyckte att det var positivt att Barack Obama vann presidentvalet. USA är verkligen ett land i desperat behov av CHANGE, och jag tror till och med att jag grät en skvätt under Obamas segertal.
Det där med change har dock gått till överdrift. På CNN pratar man om en global förväntan, och vissa tycks tro att Mellanösternkrisen kommer lösas så fort Obama har tillträtt Presidenttronen. Riktigt så kommer det nog inte bli.
Dessutom är det djupt osympatiskt med alla dessa kändisar som går man ur huse för att hylla, stötta och hjälpa Obama. Det är inte direkt som att Obama har lidit brist på cash (hans valkampanj var den dyraste kampanjen som en presidentkandidat någonsin har haft).
Nu har då turen kommit till Sverige. Gala för Obama den 20:e januari lockar med ett utbud av alla som är någon inom den svenska mulatt/svarta kändiseliten. Visserligen saknar jag Mapei, men även hon har skrivit en hyllningslåt till Obama såg jag på youtube senast jag var inne där.
Alla människor i västvärlden (speciellt om dom är svarta) har förvandlats till någon slags Obama girls som svassar runt och skryter med hur mycket dom älskar den sexiga och intelligenta Obama. Kan vi inte vänta med hyllningsgalor tills vi ser någon form av resultat?
Jag vill faktiskt inte att valkampanjer ska vinnas på MTV med Black eyed peas och bling bling, utan genom debatter och differentierade åsikter.
Jag vill inte ha några jävla galor för NÅGRA presidenter (även om dom råkar vara svarta).
Putin och hans knähund, Presidenten Medvedev måste för övrigt ses som någon slags föregångare vad gäller "Money is king val". Bikinibrudar och fotbollsspelare har trängt undan politikerna från valtorgen eftersom att deras budskap säljer bättre.
Om några år kommer vi säkert få se samma sak i Sverige: Christer Sjögren spelar goa låtar i en Moderat stödgala för inrättande av dödsstraff.

Friday, January 16, 2009

På Spåret, ur spår

Zinat Pirzadeh verkar vara go´och glad men det är nästan plågsamt att se henne i På Spåret. Man sitter med skämskudden framför ansiktet och biter ihop tänderna i en desperat min när hon öppnar munnen. När Henrik Schyffert vann utmärkelsen som Sveriges bästa ståuppkomiker så sa han att han hädan efter bara tänkte uppträda tillsammans med Iranska kvinnliga ståuppare och CP-skadade med talfel. Han ville på det sättet få sig själv att framstå som ett geni i jämförelse. Naturligtvis var det en passning till Zinat. Naturligtvis fanns det ett visst mått av uppriktighet i det uttalandet. Jag såg hennes ståuppakt i Stockholm live och det fick dom kurdiska hårbröderna, samt dom där andra två (Biffen och Bananen) att framstå som komiska genier.
Di Leva får dock köra lite geografi med Zinat, det vore ju olyckligt om hon tog båten ut i Mälaren om hon har stämt träff med honom vid hans föräldrahem i Gävle...

Den första posten

Med trevande steg påbörjar jag arbetet med denna blogg. Tonen kommer vara hård, oförstående och elak. Den stora inspirationskällan till denna blogg är Flashback, och framför allt då användaren Herr Bökberg, som utan inre monolog brukar tömma ut sina tankar över tangentbordet. Jag tänker inte lägga fingrarna emellan när det handlar om att sabla ner idioter som jag anser förstår vårat land och våran värld. Jag tänker inte spendera tid på att ge er bakgrundsinformation och beskrivningar på ord som ni kanske aldrig har hört förut. Om ni exempelvis fastnar vid ord som "balkongflickor" och "Pallywood" så hoppas jag att google fortfarande är i funktion. Perspektivet på inläggen kommer vara socialistiskt men med stor betoning på realism. Jag har inte ork med förljugenhet och spelad humanism. "Ärligt så det värker" är bloggens ledstjärna. Denna blogg kommer existera i exakt ett år, så passa på att läsa och kommentera.
Ganska snart kommer jag lägga upp min bok här också, en fiktiv roman (till skillnad från Marklunds "Gömda"). Boken heter skitstorm och kommer i sanning vara en samhällskritisk samtidsroman.