Alibisvenskar

Jag hatar Svenne-bananer, jag hatar WT-Jon –Dom orden bjuder inget motstånd när jag skriver ner dom.
Det är lätt att skriva dom orden. Dom är ofarliga. Jag kan stå för dom.
Jag skulle kunna stå på ett hustak och ropa ut dom för hela världen att höra.
Jag kan lyssna på ”Kill all the white man” med Nofx, stå framför stereon och gorma med i refrängen.

Igår när jag satt på tåget hem så satt några bandana- och tank top-bärande eurodiscolyssnande svennejävlar bakom mig. Dom kastade pistagenötskal omkring sig, varav ett la sig på min halsduk och en andra studsade ner på marken via min jackärm.
Ni har sett dom där idioterna själva. Dom brukar ha gröna T-shirtar med ett stort vitt ”T” tryckt på bröstet. Dom umgås med blonderade våp som dricker Xider cactus lime (den svenska motsvarigheten till amerikanernas Coors light).
Så jag satt där och gödde mitt hat.

Jag tänkte alltså skriva om alibisvenskar. Ni känner kanske inte till begreppet eftersom att jag uppfann det här och nu, men låt mig förklara. I alla svenska dramaproduktioner finns dom. Om man ska ha en Obs-klass med i en film så är det nästan uteslutande svenskar i klassen.
En TV-serie om hedersvåld bland kurder kan inte spelas in om inte Reinold Brynolfsson iklär sig rollen som galen hustrumisshandlare. Det må vara hur det vill med procentandelen helsvenska interner på fängelserna i Sverige, den största galningen är naturligtvis en renrakad Jakob Eklund. Skurkarna är i bästa fall Tyskar.
I EN ENDA svensk film har jag sett ett brott utföras av invandrare UTAN att man slängt in en alibisvensk som motvikt, och det var i filmen Miffo, där huvudpersonen blir rånad vid en busshållplats. Det var så jäkla befriande att slippa nazisten med hakkors tatuerad i pannan, eller den girige bankmannen som utnyttjade sina svarta städhjälp sexuellt.

I min bok ”Skitstorm” som jag håller på att skriva så har jag verkligen försökt låta bli att ha med några alibisvenskar. Men det är faan svårt, det är djupt rotat i min kultur. Naturligtvis måste jag nämna något om fascister i Folkfront, och SD-anhängares dåliga smak när det gäller kultur.

Jag vet att jag borde låta bli, men jag hatar ju verkligen dom där pistagenötskastande äcklena!