Monday, December 28, 2009

Nykolonialism och nyliberalism i äckligt samklang

Sofia Nerbrand missionerar i Svenska Dagbladet för den fria invandringen. Hon skriver ”Vi borde klargöra att alla är välkomna hit, men att alla kulturella uttryck inte är det.”.
Vad detta ”klargörande” ska bestå i nämner hon inte. Kanske tror hon i sin enfald att det räcker med en instruktionsbok i hur man beter sig i Sverige:

”I Sverige får man inte slå sina barn eller sin fru”
”I Sverige ska man arbeta och sköta sig”
”I Sverige våldtar man inte tjejer även om dom går i kortkort och har lårhöga fuck me-boots”
”I Sverige är män och kvinnor jämställda”

Till viss del tror nog Sofia på det där nykolonialistiska skitsnacket: att människor från andra kulturer FÖRSTÅR att vår kultur är bättre bara vi förklarar det tillräckligt TYDLIGT.

För mig är tanken förlegad och korkad. Visst, det finns många unga invandrartjejer från machokulturer som absolut lockas av det svenska, och många blir också snabbt försvenskade, men vad finns det för vinning för en man från en machokultur att frivilligt avstå från sin makt? Varför skulle han genomgå den förvandlingen?
Och framförallt, varför tror vi att våran moral och etik går att lära ut, när vi själva aldrig skulle göra den transformationen om vi flyttade utomlands?
Jag menar, inte faan skulle jag som svensk anamma det sydländska temperamentet eller åsikten att kvinnans uppgift är att stå vid spisen och föda barn bara för att jag flyttade till Italien. Det finns liksom inte på kartan.

Sofia tror kanske att en leende socialtant, en pogopedagogfilm och en medalj från Kungen kan göra skillnad?
Näe, fullt ut tror hon nog inte det, och vad återstår i sådana fall?
Jo, nyliberalism naturligtvis, en tro på ett samhälle där enbart dom starka överlever. Ett samhälle där en arbetslös knappt ens är värd existensminimum. Ett samhälle där ghetton är en naturlig utveckling (ni har inte sett någonting hittills!). Ett samhälle där ”alla”, om dom bara är ambitiösa nog har möjlighet att slå sig upp och bli något. Ett mini-USA helt enkelt.

Varje ort ska ha sitt eget ”Rosengård”.
I tonårskillarnas rum ska det hänga Zlatan-affischer och Black Scorpions-tröjor: Valmöjligheter. Den som inte lyckas kriga sig loss från kackerlackamissären får skylla sig själv. En Original gangster kan man ha eller missta: en del blir ju uppätna av lejonen, det är en del av den naturliga urvalsprocessen. Det drabbar ju ändå inte Sofia och hennes gelikar.

Jag äcklas faktiskt av tanken på Sofias ”öppna” samhälle.
Jag väljer hellre det kravlösa multikulti-samhället alla dagar i veckan.
Jag tar hellre islamister och våldtäktsmän som lever på bidrag samtidigt som dom jobbar svart, än lever i ett pyramidsamhälle där människor ska slås ut för att andra ska lyckas.

Man kan förstås fråga sig om vi inte redan nu lever i ett pyramidsamhälle, men än så länge finns det åtminstone NÅGRA som fortsatt kämpar för en fungerande stat.
Det finns fortfarande kvar kommunala skolor. Alla lärare har ännu inte flytt fältet.
Det finns fortfarande en ambition att även dom mest slitna förorterna ska ha ett apotek, en matbutik, ett Postkontor (nåväl, ett ställe där man åtminstone kan hämta ut paket)…

Tyvärr är nyliberalismen populär i dessa tider. Det är jävligt hippt nu för tiden att spotta på arbetarrörelsen, att lägga sin sats på sig själv. Att vara sittpissare och aktiegissare.
Folk reagerar faan i mig mer när grisar lider än när folk svälter ihjäl. Det är väl något som står galet till då, det måste ni väl ändå inse?

Jag vet att folk generellt sätt vill att det ska bli hårdare straff för våldsbrottslingar i Sverige. Jag vet att många med glädje ser hur Statliga bolag säljs ut och hur facket förlorar makten med bemanningsföretagens framväxande och lönedumpningar som följd. Jag vet att många anser att arbetslösa är latmaskar som får skylla sig själva.

Själv köper jag det inte. Jag vill inte leva i nyliberalismen.

Ja, jag vill att samhället ska vara ytterst restriktivt när det gäller vilka som får komma in i landet. Jag vill att bedömningen ska göras INNAN dom välkomnas.
Dels ska det röra sig om verkliga flyktingar, dels vore det ju bra om flyktingarna inte är orsak till att andra människor flyr från samma land (exempelvis så är det ju ganska beklämmande att se nyheter om Eritreaner i Sverige som demonstrerar FÖR den sittande regimen i Eritrea, eller att se Iranier på plattan som demonstrerar FÖR den Muslimska staten).

Dom människor som man välkomnar ska bemötas och behandlas som alla andra medborgare!

Med fri invandring omöjliggörs detta. Med fri invandring så kommer mardrömmen att bli så påtaglig att vi snart kommer att behöva skriva in rätten för alla medborgare att bära skjutvapen i grundlagen.

Om det är illa nu, så är det bara en försmak på hur det hade blivit om Sofia hade suttit vid makten…

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/fri-invandring-borde-vara-sjalvklart_3998015.svd

Friday, December 18, 2009

Konsten att ljuga utan att fara med osanning

I Sverige finns några av världens främsta experter i konsten att ljuga utan att fara med osanning. Jag tänker inte nämna några namn den här gången.
För det första är dom för många för att uppmärksamma, för det andra är dom inte värda det.

Stefan Ritter, en inringare till radioprogrammet Ring P1 döpte nyligen om Sverige till Ljugoslavien. Jag tycker att det är ett passande namn.
Ljugoslavien är ett land där sanningen varken är hipp eller populär.
I Ljugoslavien ljugs det jämt och ständigt.

Om det ser för jävligt ut på skoltoaletterna så är det i Ljugoslavien ett uppdrag för barnkonsumentmagasinet REA –Vuxna beslutsfattare ska ställas till svars!

Det kan aldrig, under inga omständigheter vara elevernas eget fel att toaletterna ser ut som dom gör, detta trots att alla VET att det är eleverna själva som skräpar ner och vandaliserar.

Om en skola har många elever med IG så är detta ett tecken på dålig pedagogik och ineffektivt resursanvändande.
Alla med ögon ser ju dock att det finns en koppling mellan betygsnivån och andelen nyanlända invandrare på skolan. Det talar man dock om med väääldigt små bokstäver.
Skolor som skulle ha behövt MER resurser tvingas fiffla upp betygen för att slippa att straffas ekonomiskt till nästa termin…

I Ljugoslavien tar man bort vårdköerna, inte genom att anställa fler inom sjukvården, utan genom att exkludera köande från statistiken.
Om man ska genomgå en operation så får man hem ett brev där det står något i stil med:

”Vi kommer att operera dig om 12 månader. Om du vill beröras av vårdgarantin och få din operation inom 3 månader istället, så måste du aktivt svara på detta brev, annars undantas du från statistiken och räknas därmed som frivilligt köande”.

Om man inte läser brevet så noga/Om man inte är skillad på det svenska språket och därmed inte förstår brevets innehåll (ni kan nog gissa att språket är mer byråkratiskt än mitt)/Om man inte har tid att sitta och ringa och kräva en fullständig självklarhet, så blir man inte ens ett streck i statistiken. Man blir en nolla, zipp, nada.

Antalet människor som väntar på sin operation kan i Ljugoslavien ÖKA samtidigt som köerna MINSKAR…

I Ljugoslavien kan man kritisera Påven för hans löjliga hatt och hans utspel om avhållsamhet som botemedel mot AIDS.
Om samma ord sägs, och en lika ful hatt bärs av en afrikansk President så låtsas man som om det regnar.

I Ljugoslavien kan man hävda att det finns logik bakom en kulturellt betingad sjukdom som enbart existerar i Ljugoslavien och som enbart drabbar Uigurer och Romer…

I Ljugoslaviens tjänst arbetar ett antal opinionsbildare inom politik och media som kan bevisa i stort sett vad som helst med hjälp av statistik.

Dessa människor kan exempelvis räkna fram att musikindustrin vunnit på nedladdningen genom att jämföra siffror från år 2009 med siffror från år 2000.

Att nedladdningen var i full gång redan år 2000 nämner man förstås inte.
Samtidigt så passar man sig för att komma med påståenden som är osanna. Siffrorna är helt och hållet riktiga, man har bara valt att inte publicera det som skulle kunna motbevisa ens tes.

I Ljugoslavien kan man påstå att kriminaliteten i stort sett legat kvar på samma nivå dom senaste åren genom att peka på en ytterst liten diskrepans mellan olika år under 2000-talet. Man jämför självfallet inte med hur det såg ut på 60- eller 50-talet, för då skulle man se att ökningen har varit gigantisk. Flera hundra procent rent utav.

Alla vet ju att det är lögner som vi blir matade, men ingen säger något.
Men då och då kommer en sanningssägare, ett barn som ser att Kejsaren är naken, och då är det som om invånaren i Ljugoslavien går bananas!
Man riktigt ser hur det blixtrar till i ögonen hos folk. Plötsligt finns det ingen hejd på ärligheten. Det är som om någon öppnar en ventil och ärligheten bara forsar ut!

Lite grann känns det som om vi närmar oss det nu. Faktiskt så känns det ganska hoppfullt. Stefan Ritter är bara ett av tecknen i tiden.

Wednesday, December 16, 2009

Felet rättades men hade med logik inte behövt uppstå

Jag höll på att sätta kaffet i halsen i morse. Expressen och DN gick i sina respektive webbtidningar ut med resultatet på en undersökning från Universitet i norska Bergen som gjorde gällande att kriminella hade varit utsatta för mobbing i större utsträckning än andra i sin barndom/ungdom(!)

Att det uppenbart var felaktigt förstod jag direkt, och jag förberedde mig på att skriva ett hätskt blogginlägg när jag kom hem där jag skulle ge undersökningen lika mycket värde som en snäckformad askkopp i plastig pärlemorimitation.

När jag så kom hem så började leta efter artikeln. Jag letade och letade. I säkert tjugo minuter letade jag. Jag hittade ingenting på Expressens sida!

Sedan såg jag att DN hade tagit bort artikeln och lagt upp en ny.
Det riktiga resultatet visade på att kriminella i större utsträckning SJÄLVA hade varit mobbare. Alltså den exakta motsatsen av det som först hade skrivits. Bra, då var ordningen återställd, det resultatet lät betydligt mer trovärdigt.

Min upprördhet dämpades. Hjärtat fann sin takt igen.

Men så kom det tillbaka till mig, smygande… Hur kunde missförståndet ens uppstå?
Jag vet ju att Bergen-mål kan vara klurigt med sina ”ka” och ”Kofur”, men ändå?
Jag menar, hur kommer det sig att en journalist över huvud taget kan köpa en sådan uppenbar felaktighet och låta publicera den? Varför fanns det ingen annan på redaktionen som reagerade?

Jag kanske drar för stora växlar av ett simpelt missförstånd nu, men var det månne ett utslag av den så kallade Milgram-effekten? Att man litar på vilket budskapet som helst, bara det kommer från någon med auktoritet?

Jag tror tyvärr det...

Varför tror jag det? Well, ta Jerzy Sarnecki som exempel: Han kan ju år efter år påstå att kriminaliteten minskar. Hans mediastatus är trots det oförändrad. Han är ju "Expert" gud bevars...

http://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-brottslingar-har-ofta-varit-mobbare-1.1015106

Tuesday, December 15, 2009

Plötsligt igen

I dag missar jag inte "plötsligt igen" på SVT, uppföljaren till den magiska dokumentären "plötsligt i Vinslöv". Det ska bli kul att få återse Grill-Anders, Moppe-Holger och dom andra (tyvärr har jag hört att NEJ!-mannen är död.

Monday, December 14, 2009

Varannan svensk ogillar Islam

I en ännu opublicerad undersökning från Survey-Institutet på Växjö Universitet uppger 50 % av dom tillfrågade svenskarna att dom ogillar Islam, 7 % är positiva medan resten är neutrala. 40 % tycker att vi ska förbjuda moskébygge, 20 % tycker inte att vi ska förbjuda medan resten är neutrala.

Undersökningen gjordes i våras på ett representativt urval av Sveriges befolkning på 3500 personer, varav drygt hälften har svarat.

Man kan naturligtvis ifrågasätta svarsfrekvensen, och fråga sig hur resultatet ser ut för andra religioner (svenskar är ju överlag inte särskilt troende, och Judendomen lär inte heller ha fått särkilt höga poäng?).

Däremot så tyder resultatet på ett starkt missnöje som inte borde flamsas bort genom att lyfta fram okunskap och rädsla som faktorer. Om vi ska tala om okunskap så är svenskars okunskap om Hinduism och Buddism betydligt större. Jag erkänner villigt att jag knappt kan något alls om dom två världsreligionerna.

När det gäller Islam så är svenskens kunskap betydligt större. Jag tror överlag att folk i Sverige vet mer om Islam än vad dom vet om exempelvis Judendomen. Naturligtvis spelar den stora muslimska invandringen dom senaste åren in i ekvationen. Det finns nog nära på ingen i Sverige som inte stött på muslimer under skolgång, i arbetslivet, i sociala sammanhang etc. Många svenskar har vänner som är muslimer. Många har besökt muslimska länder som Turkiet och Egypten. Man känner till mycket av deras seder och bruk.

När undersökningen diskuteras i Sveriges radio får två PK-nissar allt utrymme. Den ene är journalisten Carl Rudbeck och den andra är Miljöpartisten Mehmet Kaplan (tidigare ordförande och sekreterare i Sveriges Unga Muslimer).

Mehmet och Carl kör hårt på ”rädsla” och ”okunskap” som förklaringsmodell. Sedan spinner Mehmet vidare och försöker förminska rädslan genom att peka på att det finns en nästan lika stor ovilja gentemot judendomen i Sverige trots att judar levt i Sverige under lång tid.

För det första är det inte sant att oviljan gentemot Judendomen kan mäta sig med Islam, det kommer undersökningen visa när resultatet kommer. Oviljan gentemot Judendomen har dessutom en stark koppling till Israel-Palestina-konflikten där svenskar år efter år har matats med en ensidig mediabild. Naturligtvis har det satt sina spår.

Dessutom påstår Mehmet att svenskars "kunskap", och därmed Islam-gillande har ÖKAT i områden där Moskéer har byggts. Det finns naturligtvis ingen sådan undersökning att peka på, men eftersom att Kaplan påstår det så vore det kul att höra hur han kommit fram till den slutsatsen?

Min egna empiriska erfarenhet i frågan är att närapå inga svenskar besöker en moské av nyfikenhet. Besöker man en moské så handlar det om obligatorisk närvaro vid studiebesök i skolsammanhang och dylikt. Politiker brukar dock vilja hälsa på, då gärna iklädd slöja för att visa respekt för mångfalden.

Överlag är nog intresset väldigt svagt bland svenskar att besöka moskeér. Och tvärtemot vad Mehmet Kaplan säger så skulle jag vilja påstå att närvaron av svenskar boendes i närområdet markant MINSKAR vid beslut av moskébygge.
Man kan närmast tala om en flykt.

Det kan man naturligtvis skylla på okunskap om man vill, men jag tror att det blir svårt att bevisa att svenskar kunskap och gillande ökar när dom får en moské till granne...

Avslutningsvis tar Mehmet Kapalan upp Europolls undersökning om terrorism i Europa. Där slår han/man fast att enbart EN av 500 terrordåd hade muslimsk koppling det senaste året.
Carl Rudbeck lägger till att det är större risk att dö av att få en läskmaskin över sig än att dö i ett terrordåd.

För det första vet jag inte varför terrorfrågan överhuvudtaget lyfts upp då Moskéförbud har väldigt lite med terrorism att göra (i alla fall inhemsk terrorism). Om vi ändå ska titta på vad Europolls siffrorna innebär så kan det vara bra att veta att i stort sett alla övriga 499 ”terrorattacker” var attacker från ETA där målen var att oskadliggöra bankomater...
Det handlar således inte om dödsfall, eller ens attacker mot människor. Det har vi tack och lov varit befriade ifrån sånär som på någon enstaka Real IRA-attacker dom senaste åren.

Dom senaste STORA terrordåden i Europa (Madrid och London) hade däremot defintivt kopplingar till Islam.

Att det ser annorlunda ut utanför europa behöver ingen ifrågasätta. Där är det mer än bankomater som sprängs, och där utgör muslimer både offer och förövare.
Senast var det en "dansk" som sprängde sig själv i Somalia. Han var för övrigt klädd i Burqa för att lättare kunna smyga sig in i folkmassan.
Fostrad i en dansk moské?
-You bet ya!

Om man tror att en backpackerresa i MENA-länderna är lika ofarligt som att stå bredvid en läskautomat så är man jävligt lurad, men Carl kanske har lust att statuera exempel och visa på hur ofarligt det är att röra sig på Mogadishu och Islamabads gator? Kanske vill han guida oss bland hans ofarliga smultronställen?

Del 1:


Del 2:

Kroppskontroll

Dagens bloggpost avhandlar något så underligt som kroppskontroll. Visst, det är kanske en ursäkt för mig att länka till fantastiska youtubeklipp, men dom här personerna har ändå det här med kroppskontrollen gemensamt.

Jag vet inte om jag är ensam om att fascineras av människor som tycks sakna fysiska begränsningar, som trotsar gravitation och tröghetslagar, som tycks kunna stanna upp i luften innan dom tar mark? Det må så vara men bättre än så här blir det inte.

Först ut är skejtaren Rodney Mullen. Över 39 trick har han kommit på och namngett, däribland två av dom mest väsentliga och grundläggande för alla skejtare: flatground-kickflip och ollien. Lägg där till närmast omöjliga trick som Casper slide och darkslide (där man grindar på skatens ovansida).

Rodneys innovativa förmåga när det gäller street-skejten kommer sig av att han till en början förvägrades åka i ramp av sin far. Han var tvungen att hålla sig på familjens garageuppfart, och det begränsade utrymmet gjorde att han utvecklade en fantastisk teknik på små utrymmen:



Med en medfödd polioskada på benen var det inte en självklarhet för franskfödde Junior att bli breakdancare, men utan ett endaste mått av “tycka-synd-om-mig-syndrom” har Junior tränat sin överkropp till omänsklig styrka och är i dag en av dom bästa i världen på sitt gebit:



En annan person som dansar, fast med lite mindre råstyrka är David Elsewhere:



Sist ut är en av mina favoritwrestlare, Takuya Sugi (mannen med hundra identiteter).
Den gamla wrestlinglegenden Hayabusa sa att varje gång han slängde sig över topprepen så gjorde det FRUKTANSVÄRT ont. När Takuya Sugi kastar sig ut i publikhavet så ser det ut att vara helt naturligt, som att landningen knappt ens känns. Jag tror inte det finns någon wrestlare i världen som är lika tekniskt fulländad som Takuya.

Sunday, December 13, 2009

KTH-rapport visar på ökade intäkter för musikindustrin i Sverige under 2000-talet

Japp, det är slutsatsen som man kan dra av rapporten. Och visst, tittar man på faktiska siffror så stämmer det säkert. Skivbolagen har tappat ungefär hälften av sina intäkter, men detta har avvägts av ökade intäkter för livespelningar.

Jag ifrågasätter inte det (även om det hade varit intressant att se hur det såg ut INNAN år 2000 eftersom att fildelningen då redan var igång).

Vad som också vore intressant att se är VILKEN SORTS artister som fått ökade intäkter och vilka som har förlorat på fildelningen? Där är forskningsrapporten (vad det verkar, har inte läst hela) lika mycket värd som en sammetstavla av två hånglande delfiner i en solnedgång.

För det är ju ungefär den kvaliteten vi talar om när det gäller vilka artister det är som lever gott under nedladdningens tidegång är jag rädd. Det är inte bra artister. Det är rakt igenom usla artister som frodas i det klimatet.

Att det överhuvudtaget finns människor i Sverige som ger upp allt vad ekonomisk trygghet heter för att satsa på att göra smal och bra musik är något som vi borde tacka vår lyckliga stjärna för.

Dom som lever gott har hängt med i kommersialismen. Det är arenarock på Ericsson Globe (japp, den heter faktiskt så numera). Det är svulstig operapop. Dansband. Samlingsskivor med knasiga grodor och falsettsjungande Smurfer. Det är sommarturnéer där Thomas Ledin åker runt bland slottsruiner och kränger bilar till gubbar i City shorts.

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/artister-vinnare-pa-fildelningen-1.1012896

Topp 100 2000-talets bästa låtar

Japp, japp. Även fast jag i mångt och mycket tycker att 2000-talet hittills har varit ett skitdecennium om man jämför med den fantastiska musik som gjordes på 90-talet, så kände jag mig ändå nödgad att göra en egen topp 100-lista. Den här listan är högst personlig och jag är säker på att ni har invändningar.

1 .Immortal Technique –Dance with the devil
2. Robyn & Kleerup - With every heartbeat
3. Pharaoahe monch –When gun draws
4. Thrones –The anguish of bears
5. Basutbudet –Fett med soft
6. Big business –Another 4th of July
7. Mapei –Video vixen
8. Teddybears STHLM –Punkrocker
9. Aesop rock –No regrets
10. Fronda –En spark i ansiktet
11. Ladytron –Versus
12. Robyn –Be mine!
13. The streets –Banquet
14. The radio dept. –Why won´t you talk about it?
15. Bondage faries –He-man
16. The Streets –Stay positive
17. Aaliyah -Try again
18. Sonic Youth –Pattern recognition
19. El-P –Step father factory
20. Dizzee Rascal –Jus a rascal
21. The Knife –Heartbeats
22. Interpol -Slow hands
23. Ludacris –Get back
24. The notwist –Pick up the phone
25. Ladytron -Destroy everything you touch
26. Glasvegas –Daddys gone
27. Outkast -Hey ya
28. Midnight movies –Mirage
29. The White stripes -Seven nation army
30. The Hives –Hate to say I told you so
31. Those dancing days –Hitten
32. De La Soul feat MF Doom – rock Co.Kane flow
33. Familjen –Det snurrar i min skalle
34. Frida Hyvönen –Pony
35. Johnny Cash –Hurt
36. Daft Punk –Face to face/Short circuit
37. Frida Hyvönen –Dirty dancing
38. Tiger Army –Rose of the devil´s garden
39. Thrones –Oso Malo
40. JJ72 –Oxygen
41. Hello Saferide –Anna
42. Daft Punk –Aeorodynamic beats/Gabrielle, forget about the world
43. Yeah Yeah Yeahs –Pin
44. Those dancing days –Run Run
45. Yeah Yeah Yeahs –Maps
46. Morrissey –First of the gang to die
47. MGMT –Kids
48. Wiley –Wot do U call it?
49. Dizzee Rascal - Fix up, look sharp
50. Boris –Akuma no uta
51. Mew -156
52. Miss Li –Miss Li
53. Gnarls Barkley –Crazy
54. System of a down –Chop suey
55. Glasvegas –Geraldine
56. The Latin Kings -Blend dom
57. t.A.T.u –Not gonna get us
58. The Mitchell brothers feat Baby blue –Excuse my brother
59. Kittie –Run like hell
60. The White stripes –The hardest button to button
61. Mew –She spider
62. Matt and Kim –Jesse Jane
63. t.A.T.u –How soon is now
64. Matt and Kim -5k
65. Jello Biafra & Melvins –Kali-fornia über alles 21 century
66. The Mitchell brothers feat The Streets –Harvey nicks
67. The Mitchell brothers feat The Streets & Kano –Routine check
68. Morrissey –Irish blood, english heart
69. Queen of the stone age –No one knows
70. Eminem –Kim
71. Jeff Hanson –Hiding behind the moon
72. Interpol –Evil
73. Tomahawk –God hates a coward
74. JJ72 –October swimmer
75. System of a down –Toxicity
76. Melvins –History of bad men
77. Kittie –Brackfish
78. JJ72 –Snow
79. Midnight movies –Patient eye
80. De la soul feat Redman –Oooh
81. Sophie Rimheden och Håkan Lidbo –Främling
82. The White stripes –Jolene
83. Anna Ternheim –To be gone
84. And you will know us by the trail of dead –Rest will follow
85. Teddybears STHLM –Yours to keep
86. Sylvia Night –Congratulations
87. Eminem –ass like that
88. I´m from Barcelona –Were from Barcelona
89. Apman och Noja –Stockholm
90. Dungen –Du är för fin för mig
91. Earth –Plauge of angels
92. Ian Brown –Time is my everything
93. Aphex twin –Rubber Johnny
94. Ane Brun –Big in Japan
95. Markus Krunegård –Jag är en vampyr
96. Kylesa –Descend within
97. Om –Unitive knowledge of the godhead
98. Kittie –Spit
99. Veronica Maggio –Dumpa mig
100. Scarling –Crispin Glover

Bubblare:
Squarepusher –Come on my selector
The Blood brothers –Ambulance vs Ambulance
Sage Francis –Cafe girl
Raymond och Maria –Ingen vill veta vart du köpt din tröja
Pst/Q feat Trogledytes och Leo –Koboltbomb
Afasi & Filthy –Hej hej
Proof –Kurt Kobain
Organism 12 –Karlakarl
MF Doom –Kookies
Pst/Q –Vid hans dödsbädd
The radio dept. –Strange things will happen
Heli feat Professor P och Emilia –Busiga uslingar
Fantomas –Rosemarys baby
Eminem –Mocking bird
Doktor Kosmos –Å vem faan är du?
De 6 apornas armé –Ooh aah
Efterblivna -14 svåra år
Blonde redhead –Missery is a butterfly
Apman och Noja –Teknikt
Dom viktiga skorna –Jag älskar dig

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jag-kunde-inte-forma-mig-att-hoppa-over-hey-ya-jag-vet-att-jag-kommer-att-alska-d-1.940533

Thursday, December 10, 2009

De La Soul firar 20 år!

Jag brukar alltid säga att Three feet high and rising var den första skivan som jag köpte. Det låter bäst så, lite kreddigt. Sanningen är nog att jag köpte en skiva med Trazan och Banarne några år innan dess (skämskudde), men De la Soul var i alla fall det första bandet som jag verkligen hajade till på.

Jag spelade den där skivan tills det blev djupa spår i vinylen. Kärleksbudskapet, glädjen, det egensinniga: det lyste igenom även om engelskan var svår för en tolvåring svensk.

Tillsammans med artister som Tribe called Quest, Monie Love, Common, Mos def, Jungle Brothers och Queen Latifa tillhör(de) De La Soul hiphopkollektivet ”Native tounge”. Idén bakom kollektivet var att föra fram ett positivt budskap. Att visa stolthet över sitt afrikanska ursprung. Att vara förebilder för ungdomen. Att föra fram ett antivåldsbudskap med hjälp av kärlek. Det var en absolut motsats till dåtidens gangsterrappare.

Enligt mig blir det inte bättre än så här. Det finns mycket av den hårdare hiphopen som jag gillar, men när jag tänker tillbaka på dom där åren så är det inte bara nostalgi som får mig att tycka att det var bättre då. Budskapet var vackert. Pretentiöst naivt kanske, men vackert.



http://www.dn.se/kultur-noje/musik/de-la-soul-firar-20-ar-1.1011363

Wednesday, December 9, 2009

Hjältar och totala as

Varje dag ser jag dom.
Hjältarna:
dom som gör mer än vad någon kan förvänta sig.

Det är inte en självklar kamp. Långt därifrån.
Om jag hade befunnit mig i deras situation så hade jag troligtvis lagt mig ner och dött i brist på alternativ.

Vilka syftar jag på?
Jag syftar på dom invandrare som gör allt det skitjobb som INGEN svensk skulle finna sig i att göra. Jag syftar på dom som städar i tunnelbanan. Som plockar fimpar från marken. Som svabbar kontorsgolven. Som (förr) stod i vinterkylan och delade ut gratistidningar.

Aldrig någonsin får dom någon uppskattning.
Aldrig någonsin slåss facket för deras sak.
Aldrig någonsin skrivs det några artiklar om deras arbete.

Jag syftar på människor som hade kunnat välja bidrag och backgammon-spel på Somaliska föreningen, men som väljer att försöka komma in i samhället genom att börja på den absoluta botten.

Det är långt ifrån ett självklart val, men det är fruktansvärt hedervärt!

I kontrast till dessa hjältar finns asen. Totala as.
Jag ser dom varje dag till och från jobbet när jag väntar på tåget.

Jag tävlar mot mina egna fördomar. Tänker tankar i stil med ”håll upp dörren åt den som går bakom”, ”lämna företräde för dom som ska gå av” och ”sätt inte upp fötterna på sätet”.

Jag förlorar mot fördomarna nästan varje gång!

Om jag hade varit en hjälte, eller bara någonstans mittemellan hjälte och as, så hade jag fullständigt HATAT dom individer som skapar rasism genom att vara fördomsklyschor.

Tuesday, December 8, 2009

Slaget om muslimerna

Det första som slår mig när jag ser Evin Rubars film ”Slaget om muslimerna” på SVT: s Dokument Inifrån är: "Varför i helvete har PK-eliten släppt greppet om censuren?
Varför skriker dom inte av skräck och hat?"

Det var mindre än ett år sedan jag började skriva den här bloggen. Då hade jag verkligen ”Inget val”. Då var det viktigt att protestera mot PK-drevet. Mot lögnerna. Mot okunskapen.
Nu är det mindre viktigt måste jag säga.

Dom flesta old school dinosaurier har dött ut känns det som?
Reportage likt Sveriges radios ”Kaliber” står inte längre oemotsagda.
Realister och människor från humaniströrelsen har fått sin rättmätiga plats i media.
Alternativa röster har börjat höras.

Nu är det inte dom ”nazistiska” Sverigedemokraterna som filmas snett underifrån i slow motion med skräckfilmsmusik och dämpad belysning, utan muslimska företrädare.
Välförtjänt naturligtvis.

Vinden vände på ett halvår.

På kort tid har SVT visat program som avhandlat ämnen som kriminella Romer, tvångsgifte bland muslimer och Sveriges misslyckade integrationspolitik. Var och vart annat ”Debatt” handlar om saker som tidigare förtegs. Vitpixlingen inom den statliga televisionen tycks helt enkelt ha upphört!

Tillbaka till Evin då.
Jag uppskattar Evin, inte tu tal om saken.
Visserligen är jag ledsen att hennes dokumentär "Könskriget" skadade kvinnojourerna. Dom tjejer som frivilligt sliter utan ersättning gör verkligen ett hästjobb. Det är tyvärr ett viktigt och nödvändigt jobb, och det är synd att "stjärnor" som Alexa Wolf och Eva Lundgren har smutsat ner så mycket av det goda jobb som gjorts.

Samtidigt så var det rätt och riktigt att belysa den sinnessjuka radikalfeminsmen: Ritualslakt är inte ett verkligt problem även om män må vara djur.

I "Slaget om muslimerna" gör Evin en poäng av att dom muslimska företrädarna i Sverige är Islamister, och att dessa inte representerar den "normala" muslimen i Sverige.

Må hända är det sant? Någon undersökning om muslimers tro finns inte i Sverige.
Det är dock ingen vild gissning att en majoritet av Sveriges muslimer inte är så vidare intresserade av att bygga upp en muslimsk stat inom den svenska (även om en oroväckande stor del säkert är för det om man tittar på utländska undersökningar om bland annat synen på Sharia-lagar).

Däremot är det nog ett felaktigt antagande att säga att ledarna på något sätt skulle tillhöra en extrem falang av Islam?
Mig veterligen förekommer det inga stora protester bland muslimer i Sverige när det gäller ledarna och deras makt?
Det finns ingen anledning att tro att muslimer i gemen skulle tycka att det är extremt att en Imam verkligen tror på det som står i Koranen.

För det är liksom det som är poängen med Islam: det som står i Koranen är lag. Om du själv inte håller så noga på det där med att be fem gånger per dag så är du helt enkelt inte tillräckligt troende.

Man kan liksom inte, som inom Kristendomen, tro lite halvt om halvt: Man är antingen bokstavstroende och rättlärd, eller slarvig och okunnig.

Ledarna representerar helt enkelt religionen Islam på det enda sättet som man kan representera religionen Islam: med extrem utvecklingsfientlighet, starkt judehat och medeltida syn på mannen och kvinnan.

Jag har personligen arbetat med massor av människor från muslimska länder. Dessa människor tillhör den grupp av ca 400 000 muslimer i Sverige. Men INGEN av dom har varit särkilt religiösa.

Dom "muslimer" jag har arbetat tillsammans med har kommit från länder som Turkiet och Iran. Dom har varken gått iväg och bett på arbetstid eller begärt Niqab-dispans.

Och visst har Evin en poäng där. Varför skulle inte muslimer kunna representeras av en sekulär turk likaväl som en halal-förespråkande Somalier?

Men å andra sidan: att extrema rörelser representeras av extrema ledare är inte särskilt underligt.

Saturday, December 5, 2009

Jag är en feg stackare men jag knullar inte får

Just nu slår jag bort tusen idéer för att inte bli för personlig på bloggen. Det var aldrig meningen att det här skulle bli en dagbok där jag ger uttryck för min egen osäkerhet, mina egna tillkortakommanden.

Jag skulle inte använda utrymmet till att skriva om hur jag går med blicken i marken, hur jag döljer min ensamhet med filmkunskap och nördig alternativmusik.

Men just i dag, det känns som om jag måste skriva om min rädsla för att inte gå under.

En gammal vän sa till mig att han förstod SD: s framgångar eftersom att ingen politiker vill prata om problemen som finns i dag (inte för att han själv har något problem, men…).
Och jag då, den fegaste människan på jorden svarade med ett kort ”mmm” och bytte sedan samtalsämne till vem som borde vinna Idol.

Förstår ni? Vi har känt varandra i femton år. Han vet INTE vem ”Inget val” är.
Ingen vet vem ”Inget val” är (nästan).
Jag vågade inte ta debatten med honom. Jag vågade inte ens ge honom medhåll…

När Nima Dervish sa att Islam är en efterbliven våldskult (i dess ursprungliga och delvis efterlevda tillstånd) så möttes han visserligen av burop från muslimerna i Debatt-studion men hans röst var i alla fall legitim. När samma ord kom från Dick Erixons mun så var det bara rasistiskt dravel.

Är man vit och vägrar köpa lögner så är man per automatik en efterbliven redneck förstår ni.
Man är en idiot som inte kan göra distinktionen mellan muslimer och Islam, och detta TROTS att man alltid är noga med att klargöra att kritiken riktas mot dom fascistiska idealen inom RELIGIONEN Islam, och inte mot moderata UTÖVARE, eller icketroende.

På samma topic så sa Mona Sahlin nyligen att ”Allt är viktigare än att någonsin ge Sverigedemokraterna inflytande”.
Hur detta ska göras torde vara helt uppenbart vid det här laget. Man kommer att fortsätta använda sig av en taktik som politiker och medier rönt framgång med i ett tiotal år nu: Rasistanklagelser och ”guilty by association”.

Tycker man fel så är man en rasistisk Bonnläpp: En sån där snubbe med truckerkeps, grovsnus och vapensamling i gillestugan. En sån där snubbe med hängslebyxor som tar ut löständerna för att tungkyssa sin ”flickvän”, tamfåret Bäärta. En sån där snubbe med sydstatarflagga och negeravatar på Flashback.

Man är INTE en flumsnäll humanist som jag och min vän sedan femton år tillbaka i alla fall.
Man är inte normalbegåvad.
Man är ABSOLUT INTE över snittet när det gäller IQ.

Vi är många realister som har ett genuint intresse för andra kulturer. Vi skrattar när Maud Olofsson använder sig av ”gulasch” som ett exempel på mat som kommit som inspiriation utifrån eftersom att det låter så mossigt jämfört med dolmar och Meze. Vi skrattar åt det på samma sätt som vi skrattar åt andra 70-talsmaträtter som ”flygande Jakob” och ”Curry-höns med ris”.

Vi kan se alla dom där maträtterna framför oss på Mauds köksbord i massiv, ljus ek. Kanske finns där i köket även en bonad i stil med ”Borta bra men hemma bäst”. Hon är helt enkelt en utmärkt representant för verklighetens folk, men samtidigt helt jävla verklighetsfrånvänd…

En annan sak som vi vet är att Iranier inte är araber, utan till största del perser.
Folk i allmänhet verkar ha problem med sådant? Dom flesta vet väl knappt ens vad Eid Al-Fitr är för något? Och inte bara det, vi kan göra distinktionen mellan Wahabiter och moderata muslimer också. Vi vet att det finns stora skillnader mellan individer i denna världsreligion.

Vi vet att dom Somaliska tjejer som stoppas från att gå på Disco i Rinkeby är muslimer precis som dom skäggiga Somalier som försöker hindra dom.

Vi vet tusen saker om tusen saker helt enkelt men ändå är vi trångsynta och okunniga enligt människor som inte ens kan uttala eller stava till ordet ”Minaret”.

Hur skulle det kunna vara sant?
Är det inte vi som levt med problemen som borde veta bäst?
Jag har aldrig bott i något annat än förorter i hela mitt liv. Det har haft en väldigt stor inverkan på mig som person.

Anledningen till att jag tittar ner i marken och undviker ögonkontakt med dom tuffa grabbarna på perrongen beror på att jag vet saker, inte på okunskap. Min rädsla är fullt befogad.

Anledningen till att jag inte vågar hålla med min vän när han sträcker ut sin hand och vill få medhåll i en debatt där vi båda innerst inne (troligtvis) är överens beror på att jag inte vill förknippas med en bild som jag vet är felaktig, men som jag inte har mod att försvara mig mot.

Det längsta vi kan sträcka oss till är att säga att problemen (inte våra) har gjort att SD har rönt framgång…
Jag önskar så att jag någon dag ska våga säga att jag PERSONLIGEN har problem med det, och att jag därför kommer att lägga min röst på SD.

Om jag någon dag skulle göra det så är jag säker på att vi skulle ”förstå” bägge två, men än så länge väljer jag att hålla käft. Jag vill helt enkelt inte brännmärkas som den där fårknullande rednecken.

För den fegheten är jag enbart värd förakt.

Thursday, December 3, 2009

Aftonbladet vitpixlar fantombild!

Japp, nu är galenskapen officiell!
Poängen med att gå ut med en fantombild är ju att allmänheten ska känna igen personen i fråga, vilket i sin tur ska leder till en arrestering. Det handlar inte om nyhetsvärde. Det handlar inte om att undvika att peka ut vissa grupper i samhället som potentiella våldtäktsmän. Det handlar helt enkelt om att skydda andra människor från att utsättas för brott.

Vitpixling av foton förekommer jämt i media. Där förstår jag åtminstone argumentet (även om jag inte skriver under på det) men i detta fall rör det sig alltså om en SKAPAD bild. Bilden är gjord allena för att underlätta ett gripande.

Mannen på fantombilden har våldtagit en gravid kvinna i Jordbro söder om Stockholm. Han knackade helt sonika på hos henne och klev in efter att ha förhört sig om att hennes man inte var hemma. Att det fanns barn i lägenheten brydde han sig tji om.

Även andra kvinnor i Jordbro har trätt fram och sagt att dom blivit skuggade av mannen i vintermörkret.

Polisen har satsat stora resurser på digitalisering av fantombilder, att Aftonbladet då gör gärningsmannen ljusare och gråhårig i sin fantombild borde rubriceras som hjälpande av brottsling.

Fantombild i Svenska Dagbladet:












Fantombild i Aftonbladet:


















http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3878899.svd
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6220767.ab

Wednesday, December 2, 2009

Ned ringer runt

Hur har jag kunnat missa Ned, han är ju ett geni!





Tuesday, December 1, 2009

Battle rap

Det finns vissa saker som jag måste ha en daglig dos av. Det är högflygande hardcore-wrestling, och det är battle rap: Det bästa USA har att erbjuda helt enkelt.

Att försöka förklara storheten med battle-rappande för oinsatta är i stort sett en omöjlighet, jag vet, det är inte ens värt att försöka.

Man måste ha ett intresse för att upptäcka nyanserna, för att ens kunna uppfatta vad det är som sägs.

Hur säger dom det? Vilka är namnen dom nämner? Vad syftar referenserna till?
Vad är färdigskrivet? Vad är intränat? Vad är improviserat? Vad är repliker på sådant som tidigare sagts?

Det vore hyckleri om jag påstod att mitt intresse väcktes tidigt. Jag har visserligen lyssnat på hiphop så länge jag minns: De la Soul, A tribe called quest, Public Enemy etc, men på 80-talet var det ingen som pratade om beefs, freestyles eller battles i Sverige.

Någon kanske hävdar att han/hon hade VHS:er med KRS ONE-battles redan 1987, men i sådana fall så ljuger den personen!

För dom flesta, och så även för mig, väcktes intresse för battlandet någon gång på det sena 90-talet.

Eminems påverkan på den svenska underground rapscenen (med artister som Motorisk Afasi, Mobbade barn med automatvapen, De 6 apornas armé etc) var naturligtvis enorm, även om dom flesta från den tiden gärna lyfte fram namn som Kool Keith och Big Pun när inspirationskällor kom på tal.

Eminems battleförmåga var dock legendarisk, närmast mytisk. Vissa påstod att han var omöjlig att besegra.
Det enda problemet var att dom få videor och ljudinspelningar som fanns med Eminems battles på Internet hade så dålig ljudkvalitet att man knappt kunde urskilja ett enda ord.

Därför var det dom svenska freestyle-rapparna jag hörde först. Det var Organism 12, Glazius the ICY, Form One, Professor P etc.

Mycket var jävligt kasst förstås, men jag diggade aggressiviteten, flytet, förmågan att improvisera fram punchlines.

Här är ett lite mer sentida battle med Danne från Snook och Professor P:


Det tog ganska lång tid innan jag hörde något med dom amerikanska battlerapparrna som gav mersmak. Efter en del sökande (och otaliga videoklipp med undermålig ljudkvalitet) hittade jag slutligen Jin som hade rönt framgång i TV-programmet “Freestyle Friday”:


Därifrån var vägen inte lång till namn som Sage Francis, Brother Ali, Immortal Technique och Slug. Detta klipp med Sage och Slug är från Scribble Jam 2001:


Men Scribble Jam, som är den största battletävlingen i USA, var bara i sin barndom vid den här tiden. Det är nästan plågsamt att se det där gamla klippet. Det är knappt ens lyssningsbart nu. Framstegen har verkligen varit enorma dom senaste åren.

Till stor del måste man tacka alla dom eldsjälar som skapat nya tävlingar och underground sessioner. Stjärnor som Iron Solomon, Swann, Illmaculate, Hom och The Saurus har verkligen ingjutit nytt blod i scenen.

Iron Solomon och Madness battlar på gatan:


Swann mot Illmaculate på Scribble Jam 2004:


Illmaculate och The Saurus mot Hom och Piff James i World rap champion 2006:


Real Deal mot The Saurus på Scribble Jam 2007:


Vad som skett är att genren fått en internationell spridning.
Det som förr enbart var en angelägenhet i det amerikanska ghettot finns nu runt om i hela världen. Engelsmännen har sina Grime-sessioner och i Australien håller Anecdote och Justice fortet:


Den svenska battlescenen känns dock lite slummrande just nu. Synd, men jag hoppas och tror på en andra vår!

Tackfilm!

Stina Ekbladh har verkligen retat mig dom senaste dagarna. Hennes propagandaskrikande trailer på SVT har kallat på mig. Hon vill något men hon säger det inte rakt ut. Det är någon som ska tackas.

Tillslut var jag tvungen att gå in på hemsidan och kolla.
Tackfilm.se är en sida där man kan göra en egen tackfilm till valfri "svensk hjälte". Självklart var jag tvungen att göra en film.

http://www.tackfilm.se/?id=1259695465425RA41

Monday, November 30, 2009

Minareter JAVISST, men inte just HÄR!

Jag tror att det var Jesus som sa det, eller Hejsuus som spanjorerna kallar honom. Han sa ”må den som inte har någon skuld kasta första stenen”.
Vad han menade med det var att vi alla är horor i någon utsträckning. Själviska syndare.
Vi kan inte kräva av andra vad vi inte kan kräva av oss själva.

I Schweiz har man nyligen haft en folkomröstning där man röstade JA till ett Minaretförbud.
Nu står svenska innerstadsjournalister på kö för att kasta första stenen mot dom som röstade så illvilligt.

Måhända hindrar dom sig själva för ett ögonblick, hinner tänka ”skulle jag själv vilja ha en Minaret på granntomten?” innan dom slår bort tanken och med sänkt huvud låter kastarmen fullfölja sin rörelse.

Sedan nås dom av en snilleblixt: Det är det att dom är emot Minareter, men det skulle inte passa in i stadsbilden där dom bor så bra. Det skulle störa fågellivet! Det skulle bli så tung trafik på gatan utanför!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article6212281.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6209064.ab

Thursday, November 26, 2009

Dan Park anmäld för hets mot folkgrupp

Det är ingen hemlighet att jag gillar gatukonstnären Dan Park (se länken här till höger). Jag har själv gjort en bild starkt influerad av honom här på bloggen där Lieberman håller i en njure med bildtexten ”Judarna måste vara tokiga!”. Det var naturligtvis en referens till filmserien ”Gudarna måste vara tokiga!” där svarta afrikaner avbildades som stora dumma barn.

Dom filmerna var extremt rasistiska, och så var även min bild. Det fanns en medveten koppling där. Provocerande naturligtvis, men det var aldrig meningen att den skulle ses som judehat. Jag ville bara belysa hur fel det är när INDIVIDER försöker kväva diskussioner med argumentet att sakfrågan inte kan diskuteras då det är rasism att ens föra fram åsikten. Självfallet älskar jag judar (se bara hur många grymma komiker och Nobelpristagare som är judar!): Dom är i sanning det utvalda folket! -Mellanösterns asiater om ni så vill.

Självklart trodde jag inte heller att Lieberman var organhandlare, det var sekundärt i sammanhanget. Det handlade om yttrandefrihet och inget annat.

Dan Parks produktion har alltid varit provocerande. Hans affischer har slagit vilt åt alla håll samtidigt. Det har varit Islamhat och judehat om vart annat. Det har varit bildkollage med döda barn och seriemördare, det har varit Åke Green och Saddam Hussein, pedofili och skolmassakrer.

Man kan naturligtvis fråga sig vad provokationerna ska vara bra för?
Troligtvis finns det inget värde i det, men det är skönt med punkig uppkäftighet ibland.
Speciellt är det befriande i ett PK-land som Sverige att se någon som törs sparka både uppåt och nedåt.

Just det här med sparkarna som riktas åt alla håll samtidigt är även något som många finner förvirrande. Normen är ju att gatukonst följer vissa bestämda regler (alltid vänster, alltid anti-USA, alltid anti-Israelisk). Det var därför inte så konstigt att den våldsvurmande AFA-iten Fredrik ”Finken” Jönsson nyligen laddade upp en av Dan Parks bilder på Facebook i tron att den var gjord som en antirasistisk protest mot behandlingen av ensamkommande flyktingbarn.

Hade han tittat lite närmare hade han dock förstått att bilden hade en helt annan poäng. Bilden föreställde ett antal ensamkommande flyktingbebisar i barnvagnar, alla med Bin Ladens ansikte påklistrat, och bildtexten ”Ge oss välling!”.

Nu åtalas alltså Dan för hets mot folkgrupp efter att ha satt upp tomma plåtburkar med texten ”Zyklon B –Giftgas” i närheten av Judiska församlingens lokaler i Stockholm. Jag förstår åtalet. Jag förstår att det är läskigt att se något sådant om man är jude. Det är inget konstigt att provokationer väcker ilska, hat och rädsla. Det är liksom helt naturligt.

Samtidigt så vet man aldrig så noga med Dan. Han säger att Zyklon B-aktionen gjordes för att påminna folk om förintelsen. Samtidigt har han tidigare gjort affischer om ”Sex miljoners-myten”.

Min gissning är att Dan inte alls ogillar judar, men att han gillar att stöta sig med folk som är lättstötta. Till dessa grupper hör kristna, muslimer och självklart även Judar.
Ibland är det nog bara provokationen i sig som han är ute efter.

Dan är en snubbe som helst inte vill förlika sig med vuxenvärldens tråkiga krav. Han är en evig ungdom som fortsätter trotsa och hänga på musikfestivaler. Det finns en frihet i det som jag gillar.

Jag hoppas att han hamnar i finkan!

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3852419.svd

Saturday, November 21, 2009

Marla Olmstead

Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag fascineras oändligt av historien om den lilla konstnärstjejen Marla Olmstead från Binghamton i New York.
Dom där abstrakta tavlorna griper verkligen tag i mig.
Jag hoppas i alla fall att det är tavlorna som lockar mig, men jag är osäker på om så verkligen är fallet?

Marla började måla som tvååring. Hon satt på köksbordet i blöjor och fyllde duken med fantasi och glädje. Det är omöjligt att inte ryckas med när man ser hennes oskuldsfulla lekfullhet.

Men sagan är inte utan kontrovers.
Det är många som ifrågasätter huruvida Marla verkligen målar sina tavlor själv.
Till viss del kan det säkert vara hennes verk men finishen känns många gånger allt för vuxen för att det ska vara helt trovärdigt.

CBS 60 Minutes gjorde ett inslag om Marla där dom filmade hennes arbete med tavlan ”Ocean”. I reportaget kunde man höra Marlas far Mark ge direktiv och uppmaningar som ”paint the red” och ”That´s not how it´s supouse to be”.
I reportaget framställs Mark som en gåpåig ”regissör” som coachar fram tavlan.

Andra tavlor som filmats från start till slut är "Fairy Map", "Rabbit" och "Colorful Rain". Dessa anses av många, inklusive mig själv, inte hålla samma kvalitet som merparten av dom tavlor som Marla gjort utan insyn från kamerans vakande öga.

Samtidigt finns det trots allt en tveksamhet inom mig.
I dokumentärfilmen ”My kid could paint that” finns en tvehågsenhet som jag gillar.
Svaren är inte givna. Frågorna är öppna.

Stundtals framstår Mark som oäkta och sliskig i filmen, lite som en bilförsäljare, andra gånger som en älskvärd men naiv fader.

Det är svårt att sätta fingret på vad som är sanning eller lögn i den här historien och det tog mig faktiskt nästan en hel genomtitt av filmen innan jag insåg att det verkligen rörde sig om dokumentär och inte en mockumentär.

Jag vet att abstrakt konst för många är skräp oavsett.
En tavla på Moderna museet och en tavla målad av ett barn kan te sig likadana.
För mig är dock skillnaden oftast monumental. Bara en sådan enkel regel som att fylla ut hela duken med färg är för dom flesta barn ett mysterium. Dessutom brukar barn som regel måla föreställande (även om det ibland är svårt att se vad det föreställer).

Att ett barn då väljer bort huvudfotingar, och istället målar vuxna, abstrakta tankar som ”ilska”, ”dans” och ”vind” är egentligen orimligt. Det ska inte vara möjligt. Det ska inte finnas i deras begreppsvärld. Och kanske är det så också? Kanske är det verkligen Marks tankar som vi får se manifesteras på duken?

Om det är så, om så är fallet så tappar tavlorna helt sin lockelse.

Det är ju däri fantasisummorna hos vissa konstnärer kommer in i bilden. Det handlar naturligtvis inte om huruvida man kan måla SOM Picasso utan om det verkligen ÄR Picasso som målat tavlan.

Värdet på tavlan bestäms av personens värde, och medan Marlas historia har ett fantastiskt värde, så har Marks inget alls.

Om han har målat tavlorna, om så bara genom att avsluta Marlas påbörjade verk så tappar dom värdet till noll och ingenting: då förvandlas det till helt ordinära barntavlor som en vuxen sedan adderat med vuxna begrepp och vuxna tankar. Då har tavlorna lika lite värde som en förfalskad autograf.

Samtidigt finns det ett moment av ”fusk” i all abstrakt konst. Konstnären tar en medveten genväg när han/hon går bort från det figurativa. Troligtvis är det därför som så många hatar modern konst.













Friday, November 20, 2009

Kommentar bortplockad igen

Det är sällan jag kommenterar andras bloggar (bli inte ledsna, jag läser många av er som jag länkar till, men oftast har jag ingenting att tillägga).

Ibland händer det (hittills bara på vänsterbloggar) att mina kommentarer inte godkänns för publicering.
Detta gör mig uppriktigt ledsen, för jag sysslar inte med personpåhopp, hot eller annat dravvel. Jag är enbart ute efter debatten´, och jag har lovat mig själv att rapportera varje gång mina kommentarer tas bort.

Nu var det bloggen "Svensson -Varmt och rättframt åt vänster" som tog bort min kommentar.

Jag har fram tills nu haft hans blogg på min bloggroll eftersom att jag vill ha en politisk spridning på mina länkar då jag vill uppmana folk att läsa andra människors åsikter. För som det är nu så länkar realist/SD-bloggar i stort sett bara till folk med liknande åsikter, och samma sak omvänt då: Vänsterbloggar länkar bara till andra vänsterbloggar.

Tyvärr fungerar inte den öppna debatten då vissa människor helt enkelt inte vill ha den. Jag vet inte varför det är så?

Debatten hade kunnat vara levande, men jag har ärligt talat inte lust att länka till folk som avskyr mig så mycket att dom inte ens vill ta debatten med mig. Då måste jag göra det grövsta jag kan tänka mig: lyfta bort länken från min lista.

Wednesday, November 18, 2009

Svart verkstad får Stocksundsbor att bajsa på sig av rädsla!

Regeringens rapport om ensamkommande flyktingbarn

Regeringens rapport om ensamkommande flyktingbarn har några år på nacken (2004), och tyvärr ger den inte svar på alla mina frågor.

Jag kan förstås ha missat något? Rapporten är 128 sidor lång och jag skummade bara igenom den.

Hela rapporten igenom så definieras flyktingbarnen som varandes under 18 år, men det framgår aldrig HUR detta kontrolleras?
För mig är det knäckfrågan i hela debatten.

Jo, jag vet att man ibland gjort medicinska test, och i andra fall bedömningar, men i vilken utsträckning har man gjort det ena eller det andra?

Eftersom att dom flesta som anländer är i spannet 15-17 år så är frågan verkligen av vikt. Asylbehovet uppfylls sällan av dom ensamkommande ungdomarna, så oftast är det barnstatusen som blir skillnaden mellan PUT och avslag.

Naturligtvis skulle jag själv, om jag var en 20-årig Somalier hävda att jag var 17 år om det är skillnaden mellan att flytta tillbaka till fattigdom eller att leva hotellivet i Sverige.

Självklart kan man inte skylla individen i det fallet, det är ju bara mänskligt att önska komma bort från svält och missär.

Men samtidigt så är det inte rätt att premiera lögner och taktik. Det är inte rätt mot dom som faktiskt flyr för sina liv.

Nu vet jag att det för många människor i Vellinge inte skulle ha spelat någon som helst roll huruvida barnen verkligen var barn, och flyktingstatusen var på riktig eller inte. Många i Vellinge ville inte ta emot Jugoslaver på 90-talet heller, trots att det då ALDRIG var snack om apatiska flyktingbarn, ensamkommande eller papperslösa. Dessa personers avoghet är tyvärr ett utslag av själviskhet i mångt och mycket, även om det denna gång slumpat sig så väl att dom troligtvis har rätt.


1.1 Varför kommer barn till Sverige?
Instabiliteten i världen har medfört att många människor i dag
befinner sig på flykt. Bland dessa finns ett stort antal barn varav
en del som av en eller annan orsak skiljts från sina föräldrar.
Det finns flera olika skäl till att barn kommer till Sverige. De
flesta ensamkommande barn som kommer till Sverige söker asyl
och åberopar således att de lämnat sitt hemland för att
undkomma förföljelse. I många fall är emellertid skälet till att
barnet kommer till Sverige i praktiken ett helt annat. Många barn
lever t.ex. under svåra ekonomiska förhållanden i sitt hemland
varför föräldrarna, av omtanke om barnen, skickar iväg sina barn
i hopp om att dessa skall slippa leva i fortsatt ekonomisk misär.
Det förekommer också att barn skickas hit för att om möjligt få
behandling mot någon sjukdom som inte kan behandlas i barnets
hemland.
I vissa fall kommer barnen till Sverige i avsikt att utnyttja det
svenska mottagningssystemet. Således förekommer att barn
skickas till Sverige för att söka asyl med avsikten att asylansökan
skall fungera som en täckmantel för kriminell verksamhet. Det
finns även misstankar om att unga flickor som kommer hit som
offer för människohandel, av sina hallickar uppmanas att anmäla
sig som asylsökande för att inte få problem med myndigheterna.
Det händer också att barn skickas till Sverige för att barnet sedan
skall skicka hem dagersättningen till familjen i hemlandet.
Tidigare förekom ofta att barn skickades hit som s.k.
ankarbarn för att familjen sedan skulle kunna följa efter och
beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till barnet.
Denna möjlighet har emellertid väsentligt begränsats på senare
tid. En släkting som åberopar sin anknytning till ett
ensamkommande barn som grund för att erhålla
uppehållstillstånd får i dag uppehållstillstånd endast om barnet
ansetts ha ett skyddsbehov och av detta skäl har fått
uppehållstillstånd i landet. Detta i sin tur har minskat antalet
”ankarbarn”.
Oavsett av vilket skäl ett barn kommer till Sverige är det sällan
barnet själv som bestämt sig för att lämna sitt hemland. Detta
beslut har i stället ofta fattats av en förälder eller annan
vårdnadshavare. Det är långt ifrån säkert att barnets egen önskan
är att få stanna i landet. Barnets lojalitet mot den eller de
personer som skickat henne eller honom till Sverige är emellertid
ibland så stark att barnet fullföljer ansökan om uppehållstillstånd
mot sin egen vilja. Bortsett från att det på grund av vad ovan
sagts är utomordentligt viktigt att man försöker ta reda på vad
barnet själv vill, medför barnets utsatta situation att det är
angeläget att barnet tas emot på ett bra sätt och får nödvändig
vård och omsorg.



3.1.1.2 Nuvarande mottagnings- och ansökningsförfarande
Enligt Migrationsverket uppmärksammas majoriteten av de
ensamkommande barnen i samband med att de anmäler sig vid
någon av Migrationsverkets transitenheter. Det är sällsynt att
barn upptäcks vid den svenska gränsen. Hos transitenheten
framför barnet vanligtvis första gången sin begäran om asyl
och/eller uppehållstillstånd.
Endast ett fåtal av de ensamkommande barnen har några
identitetshandlingar. De flesta uppger emellertid att de har
föräldrar antingen i hemlandet eller i något tredje land, men det
är enligt Migrationsverket svårt att få barnens uppgifter
verifierade. Det förekommer att Migrationsverket får kontakt
med barnens föräldrar i hemlandet, men det är sällan
kontakterna leder fram till en återförening, eftersom barnets
föräldrar som regel anser att det är bättre för barnet att det får
stanna i Sverige och därför motarbetar ett återvändande.
Avsaknaden av identitetshandlingar gör det vidare många gånger
svårt att avgöra om en person fyllt 18 år. En del asylsökande
utger sig för att vara yngre än 18 år i hopp om att få en mer
gynnsam behandling av sin asylansökan.


Läs mer:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/69/59/36eefbf0.pdf

Tuesday, November 17, 2009

Den roliga filmens historia

Nu kanske jag kommer uppröra någon? Det är inte realisten i mig som skriver det här inlägget, utan HUMORISTEN. Jag satt och tänkte på det här om dagen. När gjordes egentligen den första roliga filmen?

Jag vet att många skulle säga Chaplin eller någon annat muggigt. Och, tja, visst, jag kan också uppskatta Chaplin, Keaton och Bröderna Marx I SMÅ DOSER, men hela filmer, ja, då måste man gå långt fram i historian för att jag ska hitta guldkornen.

Zucker-bröderna, Jerry och David, var förstås något av pionjärer när dom 1977 skrev manuset till debutfilmen Kentucky fried movie.



Senare gjorde dom bland annat Titta vi flyger och Nakna Pistolen-filmerna.

Det var dock fortsatt lite halvmuggigt och ojämt på sina ställen.

Monty python-gänget kan man förstås bara fetglömma i det här sammanhanget. Deras filmer är gigantiska gäspfester med kanske 2-3 minnesvärda scener i vardera film på sin höjd.

Näe, den första rakt igenom roliga filmen i mitt tycke kom så sent som 1994 när ytterligare ett brödrapar (Peter och Bobby Farrelly) gjorde filmen Dum och dummare.



Sedan följde en rad komedier, både av Farrelly-bröderna själva (Den där Mary, Kingpin, Me myself and Irene etc) men även av andra som inspirerats av brödernas filmspråk.

En av dom som tog inspiration av Farrelly-bröderna var Ben Stiller som skrev manus och regisserade Zoolander



Torrhumoristen Bob Saget hittade också inspiration från bröderna Farrelly när han gjorde Dirty Work med dom komiska genierna Norm MacDonald och Chris Farley



Dom senaste åren har utvecklingen gått till mer lågmälda, smått surrealistiska dramakomedier med en tragisk underton. Inget fel med det, jag älskar filmer som Juno, Broken Flowers, The Royal Tenebaums, Napoleon Dynamite, Garden state etc.

Jag uppskattar även Judd Apatows intåg på scenen där filmerna har tydliga teman, starka historier och genomarbetade karaktärer.

Men om det är gapflabb som man är ute efter så är Adam McKay det viktigaste namnet att hålla i minnet. Med bakgrund som huvudmanusförfattare på Saturday night live har han en fantastisk känsla för off beat punchlines och skruvade tankekedjor. Filmer som Anchorman, Step brothers och Talladega nights har gjort honom till en innovatör när det gäller talking head komedier.



Komedier i dess renaste form får ofta skit för att det är dumt och tramsigt, men det krävs ett GENI för att göra rakt igenom roliga filmer. Genren borde lyftas upp på samma sätt som drama och thrillers. Det är dags att dom som förtjänar det får sitt rättmätiga beröm!

Dagens citat

"Jag har brunnit för Europafrågor sedan jag var ett barn"

/Cecilia Malmström

Man ska visserligen inte håna folk som brinner för något, men det måste ha varit det tråkigaste barnet i hela Göteborg!

Monday, November 16, 2009

Topp 20 -Orsaker till att SD ligger över riksdagsgränsen i Sifos novembermätning

Okej, 5,8 %, det lär ju inte stanna där för Sverigedemokraterna. Ju mer etablerat partiet blir, ju mer grupptrycket släpper, ju fler människor kommer våga säga sin mening.
Än är skamkänslan stor hos vissa grupper.
Här är min topplista på saker som fått folk att ta bladet från munnen.


1. Aftonbladet. Ingen tidning har byggt upp Sverigedemokraterna bättre än Aftonbladet. Med någon slags schizofren good cop/bad cop-taktik har dom lyckats göra SD till en följetång. Spaltmeter efter spaltmeter med reklam för ett litet parti som ännu inte sitter i riksdagen.
2. Verkligheten. Japp, egna erfarenheter är fortsatt en av SD: s största rekryteringsgrunder.
3. Förorterna. Det är inga bra reklampelare för mångkulturen med brinnande bilar och stenkastning mot polis och brandkår.
4. Mehdi, Awad och Safias Pakistanresa. Vad tyst det blev efter hemkomsten.
5. Krav från muslimer på särbehandling vid exempelvis döttrarnas simundervisning.
6. Dom apatiska flyktingbarnen –IGEN! Gellert Tamas var helt enkelt tvungen att öppna den där maskburken en gång till.
7. Halal-TV. Den surrealistiska handskakningsdebatten.
8. Kaliber. Klipp och klistrajournalistik med dold kamera och överanvändande av begrepp som ”främlingsfientlig” och ”Vit makt musik”.
9. Niqab/burka-debatten.
10. Jan Guillou. Janne blev den första journalisten som skrev en artikel om Sverigedemokraterna utan att benämna dom som ”högerextrema”.
11. Matbutiksbränderna i Södertälje.
12. Jonas Mohamed Omar och andra islamister. Har nu startat parti. Bemöttes av protester från ilskna iranier när han höll islamofascistmöte tillsammans med nazister på Sergels torg.
13. Ensamkommande flyktingbarn. Ett nytt fenomen som är något av en bubblare på den här listan. Vellingedebatten är långt ifrån över.
14. Etablerade journalister som ger Sverigedemokraterna medhåll i Islamdebatten, exempelvis Lena Andersson, Per Gudmundsson och Marie Söderquist.
15. Malou von Sivers. Fortsätter leka SD-rekryterare genom att med PK-floskler tvinga fram kontroversiella åsikter från folk som Ken Ring och Alexander Bard.
16. Attackerna på SD-politiker av AFA-anhängare.
17. Vitpixling av gärningsmän i kvällstidningarna.
18. BRÅ. Den statistik som finns och den som inte finns.
19. Vännäs. Kanske glömt nu? Men det var raskravaller där.
20. Flashback och bloggarna. Jo, en liten del av framgången kan man nog tillskriva vissa av oss som skriver om dessa frågor.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3800169.svd

Efter tio

Det är sensationellt egentligen, men Malou von Sivers har en förmåga att jaga upp sina gäster med PK-floskler till den grad att dom till slut kapitulerar och säger saker rakt ut som vanligtvis inte ventileras ens i den innersta kretsen av vänner och familj.

På kort tid har hon lyckats med konststycket att få en författarintervju med Ian Wachtmeister att svänga om till att handla om Sverigedemokraterna, och tidigare fick hon Ken Ring att säga att Sverige kanske har tagit emot för många invandrare.

Nu senast var det alltså Alexander Bard som kläckte ur sig att han hatar Islam när PK-dimman blev för tät i studion.
Spektakulärt!
Även för en galen fritänkare som Bard så är det en åsikt som är mer tabu än att säga att man gillar bajssex.

Jag applåderar det naturligtvis, för det innebär att debattklimatet sansas och att sakfrågorna kommer upp på agendan snarare än huruvida Jimmie Åkesson är en bondlurk som handlar alla sina kläder på Dressman.

Det Bard visar på är att man kan vara emot Sverigedemokraterna men samtidigt vara emot exempelvis behandlingen av homosexuella i muslimska länder. Det behöver inte alls finnas en motsättning där, och Sverigedemokrater välkomnar debatten med meningsmotståndare alla dagar i veckan.

Sanningen är att en påläst politiker med sakargument verkligen har chansen att vinna över Jimmie Åkesson i en debatt, men dom VÄLJER att förlora alla debatter genom att komma oförberedda och utan argument.

Naturligtvis förlorar man debatten om ens huvudargument består i hur god kebab man kan köpa nu för tiden, och att Zlatan är så bra på fotboll.
Det är liksom argument som till och med ett barn ser igenom.

Ibland får jag kommentarer på min blogg av meningsmotståndare som faktiskt tänkt till (nu senast av Ibou) och det är ju den typen av debatt som man vill ha!

Del 1:


Del 2:

Wednesday, November 11, 2009

Det är bara sunt att säga nej

När jag skriver om humanismen, och hur behjärtansvärd den är, så handlar det naturligtvis om bemötande av dom människor som idag bor och lever i Sverige. Man kan inte tala om repatriering och samtidigt vara trovärdig. Dom människor som kommit till Sverige från andra kulturer måste åtminstone FÖRSÖKA integreras.
Flyktingar med skyddsbehov måste även fortsättningsvis beredas plats.

I det arbetet måste kommuner som Vellinge och Danderyd hjälpa till. Att som idag centrera problemen till storstadsområden och förorter kommer leda till ett helvete.
Samhällen i samhället.
Till stor del är det naturligtvis så redan i dag.

När det gäller motståndet till att ta emot trettio tonåringar från Somalia och Afghanistan i Vellinge så handlar det dock till viss del om något annat. Det handlar om självbevarelsedrift och en önskan att inte öka på dom problem som vi redan har i vårat land.

Det finns inget humant med att skapa ghetton och motsättningar. Det finns inget behjärtansvärt med att ge fördelar till familjer som av taktiska skäl låter sina äldsta söner (aldrig döttrar) göra resan till Sverige för att vinna ankarstatus och därmed uppehållstillstånd till efterkommande familj och anhöriga.
Den typen av taktik premieras jämt. Papperslös och barn med hopljugen biografi är en vinnande kombination.

Det finns ingen tvekan hos mig. Det är inte ens ett frågetecken. Det kommer att bli bråk i Vellinge. Det kommer att bli motsättningar. Det kommer sluta med våld precis som överallt annars.

Det finns naturligtvis inget självändamål med att skapa problem i Vellinge. Tvärtom hoppas jag att denna lokala protest sätter fingret på vad fenomenet ensamkommande flyktingbarn verkligen handlar om.

Jag hoppas att vi snart vågar ha en debatt om huruvida taktik ska löna sig när det gäller att få Uppehållstillstånd i Sverige.
Borde inte skyddsbehovet vara det allenarådande vid ett sådant beslut?

Sedan hoppas jag att protesten sätter fingret på hur stort behov Malmö har av hjälp, och att man någon gång måste säga att nog är nog.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3779815.svd

Välkomna nästan allihopa

För första gången såg jag TV-programmet ”Välkomna nästan allihopa”.
Kvällens avsnitt avhandlade det mångkulturella Södertälje. Doreen Månssons reportage var vänsterflummigt ointressanta, medan Musse Hasselvall försök att bygga broar mellan Syrianer och blonda estetbrudar faktiskt var både sevärt och ömmande.

Jag återkommer till det ofta, men den humanistiska vägen är berömvärd. Naiv men berömvärd.

Det finns INGEN anledning för någon ”svennehora” att acceptera att hon får mat och glåpord kastade på sig bara för att hon går förbi ett bord med syrianer.
Det finns INGEN anledning att vara intresserad av ett möte med någon som man inte delar en enda värdering eller intresse med.

För det är ju faktiskt så som verkligheten ser ut.
Vi har INGENTING gemensamt! Man kan hålla händer och sjunga Kumbaja hur mycket man vill, men det förändrar inte det faktumet.
Det går inte att fejka ett intresse heller. Det lyser igenom om man ljuger.
Men nyfikenhet, godhet, och förmågan att vända andra kinden till är bra egenskaper, även om det till slut blir självförtärande.

Jag är själv uppväxt i förorten. Har gått förbi dom där borden i gymnasiet många gånger. Försökt tänka på HUR jag går, verkligen ansträngt mig själv för att inte röra mig på ett sätt som kan provocera (inte för mesigt och inte för kaxigt).
Till slut brister det.

Kvällens höjdare var annars när Adam den lille talade om sina fördomar i programmets vinjett. Alltid kul att se Sveriges mest lovande rappare sedan -89 på TV.

Tuesday, November 10, 2009

Larmsamtal från World trade center

Den största anledningen till att jag hatar konspirationsteorier om Elfte september är för att konspirationstokarna SPOTTAR på alla dom som dog den dagen, människor som Melissa Doi och Kevin Cosgrove. Det är inte bara offren som spottas på, utan även deras efterlevande.

Det är valfritt om man vill lyssna på dessa inspelningar. Jag gråter när jag gör det. Gråter och skakar av ilska.

Melissa Doi:


Kevin Cosgrove:

Monday, November 9, 2009

Vilka? Hur? Varför?

Konspirationsteorier…
Ibland krävs det en barns näsvishet för att åskådliggöra hur dumma vissa argument är.

Var ska jag börja?
I vilken ända av dumheterna ska jag hugga in?

Man kan förstås snöa in sig på teknikaliteter som att stål inte smälter vid brand men att det försvagas, böjer sig och till sist bryts av om det utsätts för stor vikt och hög temperatur under lång tid.

Men vågar man släppa teknikaliteter och rikta in sig på grundläggande frågeställningar som ”Vilka?” ”Hur?” och ”Varför?” så sätter man på ett tydligt sett fingrarna på hur ologiska dom flesta konspirationsteorier är.

Som Schyffert uttryckte saken ”Man kan tro på konspirationsteorier om man vill. Man kan blanda in höga polischefer, PKK, FBI och CIA, men i slutändan så är det ändå mest troligt att gärningsmannen är en alkis från Sundbyberg med snowjoggers”.

Tar vi konspirationsteoriernas konspiration nummer ett, Elfte september, så finns det ingen hejd på dumheterna.
Här blandas en rad teorier som varierar starkt mellan olika ”Truthers”.
Olika "sanningar" som sällan är kompatibla med varandra.

Om vi börjar med frågan ”vilka?” så får man en rad olika förslag på grupperingar och personer som var involverade beroende på vem man frågar.
Media, Bush-regimen, Dick Cheney och Halliburton, Donald Rumsfeld, Frimurarorden, Illuminati, Militären, Rothschildsläkten, USA, Republikanerna, Skulls and bones, Bilderberggruppen, Mossad, lögnaktiga ögonvittnen, påstådda dödsoffer, Israel, Polisen, Brandkåren, CIA, FBI, rivningsfirmor, husägare, rika Manhatten-judar, Judar i allmänhet etc.

Det roligaste är att majoriteten i ”Sanningsrörelsen” blandar in dom flesta av dessa grupperingar och namn i sina teorier. Gärna med egen tillägg för att verka initierade.

Det borde knappt behöva påtalas, men tror man ens att hälften av dom påstådda människorna skulle vara involverade så har man lätt ett tusental människor som alla har klarat av att hålla käften i snart tio år: det är högst osannorlikt, för att inte säga omöjligt.

INGEN har yppat ett ord. INGEN, inte ens på sin dödsbädd har gått ut med ”sanningen”.

Min erfarenhet, och den delar jag för övrigt med konspirationstoken Jim Garrison, är att det är omöjligt att hålla en hemlighet ens mellan tio personer.
Här har vi, lågt räknat att göra med minst ett hundratal människor som lyckats hålla snattran. Inte ett knyst. Zipp. Nada.
Det är klart att det är svårt att tro på.

Men en liten gruppering då? Tja, varför inte, det låter betydligt mer troligt.
Vi säger att Dick Cheney som har intressen i sitt Oljebolag Halliburton, la fram idén till Bush om att starta ett krig mot Irak där man skulle vinna olja.
Vilka aktörer skulle behövas för en sådan aktion? Tänk er nu in i Bush situation.

Om jag hade varit Bush och hade nappat på Cheneys idé så hade jag anförtrott mig till någon högt uppsatt militär som jag kunde lita på till hundra procent, och gett honom uppdraget att iscensätta en nedskjutning av ett militärflygplan i Irak.

Man ”störtar” ett flygplan i Irak och ger piloten en välbehövlig semester i något varmt land med några miljoner på fickan, eller mer säkert, en evighetssemester under några meter jord.

Sedan är det bara att slänga in lite falsk spaningstrafik om hus där man ”vet” att det finns massförstörelsevapen. Krydda anrättningen med lite dokumenterat USA-hat (och det är inte svårt att hitta i något arabland). Resten sköts av FOX, tankesmedjor och spinndoktorer.

Det hade egentligen räckt med det. Inte sant?

Näe, istället så tror konspirationsteoretikerna att Bush skulle ha valt den krångligaste av alla lösningar.

Han skulle till och med gå en helt onödig omväg genom Afghanistan för att nå sitt mål…

Om vi utgår från att målet med Elfte september var att skaffa makt över Iraks olja så måste delmålet ha varit att skapa opinion för ett USA-lett krig med Irak.

Ett nedskjutet flygplan I IRAK hade inte varit tillräckligt enligt dessa konspiratörer (trots att Bushs företrädare Bill Clinton tidigare hade gått ut i krig med Somalia där INGEN visste vad motivet var).

Nåväl, det skulle alltså krävas grövre doningar den här gången.

I verkligheten så vet vi att USA gick emot FN: s beslut när det gällde kriget mot Irak. Dessutom fattades det besluter på felaktiga, troligtvis skapade spionageuppgifter (och det är verkligen något som konspirationsteoretikerna BORDE forska i!).

Man hade alltså noll och inget att gå på när det gällde kopplingen mellan Elfte september och Irak.

Alla pilar pekade tvärtom mot Saudiarabien (vilket inte kunde attackeras pga stora ekonomiska intressen) och fattiglandet Afghanistan (där det inte fanns något av värde över huvud taget).

Hade konspirationsteorin varit hållbar så hade man naturligtvis skapat en halmgubbe av Saddam Hussein direkt istället för att ”skapa” en Usama som bara ledde till en fruktlös jakt i Tora bora-grottorna.

Varför skulle man kriga med skäggiga klansmän och talibaner när det svarta guldet fanns i Irak?

Det finns ju ingen logik där. Jag menar, om nu Usama var skapad av USA, varför kunde han inte då lika gärna huserat i Irak om det nu var där som oljan fanns?

Om konspiratörerna var kapabla att skapa kaparnas identiteter så hade man ju naturligtvis gjort åtminstone några av dom till Irakier.
Att göra dom till Saudiaraber skapade bara "bad will".
Man ska hålla sig på god fot med den Saudiska Kungen, han har kulor om man säger så! Det vittnar privatflygplanen om som flög ut Saudier ur USA efter elfte september om inget annat. Till och med Bin Ladins släktingar flögs ut för att slippa obehaget.

Och varför genomföra Elfte september om man ändå var tvungen att gå emot FN: s beslut när det gällde kriget i Irak? Man hade ju vunnit noll och ingenting på elfte september.

Men, men, vi släpper att hela elfte september-aktionen hade riktat in sig på att skapa ett helt jävla onödigt krig mot Afghanistan, och säger att det allmänna arabhatet som skapades var tillräckligt för att kriget mot Irak skulle vinna folkligt stöd i USA.

Vad hade då varit tillräckligt för att skapa detta hat?

Var det månne så här som samtalet gick mellan Cheney och Bush:

– Vad tror du? Räcker det med att vi låter ett flygplan köra in i World trade center?

– Näee, även fast den nyheten allena skulle bli den största sedan Andra världskriget så är det inte nog

– Okej, TVÅ flygplan som kör in i World trade center då, ett i vardera torn?

– Nej, nej, nej, inte på långa vägar! Det är väl ingen som vill att vi går ut i krig för en sådan petitess

– Okej, vi… lägger till ett flygplan som kör in i Pentagon?

– Nehähähä, det ser fortfarande för mycket ut som en olycka. Om vi ska vinna opinion så måste vi ta i mer!

– Okej, ett flygplan som kör in Vita huset!

– Ta inte i så du spricker nu, jag bor ju där! Det flygplanet låter vi störta på en åker någonstans istället

– Okej, är vi klara då?

– Nej, tornen…

– Vad är det med dom?

– Dom måste störta

– Va! tror du inte det räcker med att flygplanen kör in i dom då? Tror du inte att det blir ganska effektfullt? Med eldmolnen och så?

– Nej, flygplanen måste tankas fulla med bensin, och sedan så måsta vi aptera tornen med dynamit och termit. Dessutom borde vi kanske skjuta av en missil precis när vi är en meter ifrån målen för att få bättre effekt!

– Ehhh, okej?

– Sedan kanske vi borde skapa fiktiva passagerare också. Arrangera falska samtal till larmcentralen, skapa offer med färdiga biografier. Plantera poliser och brandmän som ljuger om händelserna

– Ehhh…

– Sedan har jag en vild tanke, stoppa mig om du tycker att den är galen, men varför inte måla om ett militärflygplan så att den ser ut som ett passagerarflygplan?

– Vi kunde ju använda ett passagerarflygplan annars...

– Nej, jag vet, bättre upp, vi målar om en missil så att den ser ut som en flygplan!!!



...................................................................

Sunday, November 8, 2009

Sanningsrörelsen och Egon Frid

Människor som läst mycket men ingenting förstått står högst upp på min hatlista.
Till skillnad från analfabeter i mellanöstern så har dessa västerländska MÄN faktiskt ingen ursäkt för sin okunskap. Dom får mig att skaka av ilska.

Hur är det överhuvudtaget möjligt att tro på konspirationsteorier rörande Elfte september, JFK-mordet, Månlandningen etc när man har tillgång till all fakta genom böcker och internet i dag?

En av dessa Sanningsidioter är vänsterpartisten Egon Frid (han är utvecklingsstörd va?).

Han har nu blivit tagen i örat av Alice Åström.
Han har tvingats dementera det han verkligen tycker i Elfte september-frågan.

"Tråkigt att han inte vågar uttrycka sin åsikt" kanske någon säger och drar paralleller till den infekterade invandringsfrågan.

Inte alls säger jag. Vissa åsikter ska nämnligen ALDRIG uttryckas utanför drängstugan, vissa åsikter är så dumma att dom aldrig borde få lämna hjärnan över huvud taget.

Saturday, November 7, 2009

Jimmie Åkesson i dansk TV

Jimmie Åkesson på DR Deadline, del 1:


del 2:


När Jimmie är med i svensk TV så sitter han oftast mellan minst två kritiska röster (varav den ena är en programledare på SVT). Det blir gärna gapigt, anklagande och osakligt. Inte sällan får han svara på "relevanta" frågor som huruvida Judar är nästa grupp på SD:s hatagenda, eller varför han vill utvisa alla muslimer från Sverige...

Det är tröttsamt, oiniterat och pajjigt.

Men se här, i Danmark kan man faktiskt ha en diskussion om Sverigedemokraterna på en saklig nivå. Det är otroligt hur vår mediakultur kan skilja sig så mycket åt. Människor som lyssnar, som analyserar, som kommer med intressanta frågor och påståenden. Man blir chockad!