Battle rap

Det finns vissa saker som jag måste ha en daglig dos av. Det är högflygande hardcore-wrestling, och det är battle rap: Det bästa USA har att erbjuda helt enkelt.

Att försöka förklara storheten med battle-rappande för oinsatta är i stort sett en omöjlighet, jag vet, det är inte ens värt att försöka.

Man måste ha ett intresse för att upptäcka nyanserna, för att ens kunna uppfatta vad det är som sägs.

Hur säger dom det? Vilka är namnen dom nämner? Vad syftar referenserna till?
Vad är färdigskrivet? Vad är intränat? Vad är improviserat? Vad är repliker på sådant som tidigare sagts?

Det vore hyckleri om jag påstod att mitt intresse väcktes tidigt. Jag har visserligen lyssnat på hiphop så länge jag minns: De la Soul, A tribe called quest, Public Enemy etc, men på 80-talet var det ingen som pratade om beefs, freestyles eller battles i Sverige.

Någon kanske hävdar att han/hon hade VHS:er med KRS ONE-battles redan 1987, men i sådana fall så ljuger den personen!

För dom flesta, och så även för mig, väcktes intresse för battlandet någon gång på det sena 90-talet.

Eminems påverkan på den svenska underground rapscenen (med artister som Motorisk Afasi, Mobbade barn med automatvapen, De 6 apornas armé etc) var naturligtvis enorm, även om dom flesta från den tiden gärna lyfte fram namn som Kool Keith och Big Pun när inspirationskällor kom på tal.

Eminems battleförmåga var dock legendarisk, närmast mytisk. Vissa påstod att han var omöjlig att besegra.
Det enda problemet var att dom få videor och ljudinspelningar som fanns med Eminems battles på Internet hade så dålig ljudkvalitet att man knappt kunde urskilja ett enda ord.

Därför var det dom svenska freestyle-rapparna jag hörde först. Det var Organism 12, Glazius the ICY, Form One, Professor P etc.

Mycket var jävligt kasst förstås, men jag diggade aggressiviteten, flytet, förmågan att improvisera fram punchlines.

Här är ett lite mer sentida battle med Danne från Snook och Professor P:


Det tog ganska lång tid innan jag hörde något med dom amerikanska battlerapparrna som gav mersmak. Efter en del sökande (och otaliga videoklipp med undermålig ljudkvalitet) hittade jag slutligen Jin som hade rönt framgång i TV-programmet “Freestyle Friday”:


Därifrån var vägen inte lång till namn som Sage Francis, Brother Ali, Immortal Technique och Slug. Detta klipp med Sage och Slug är från Scribble Jam 2001:


Men Scribble Jam, som är den största battletävlingen i USA, var bara i sin barndom vid den här tiden. Det är nästan plågsamt att se det där gamla klippet. Det är knappt ens lyssningsbart nu. Framstegen har verkligen varit enorma dom senaste åren.

Till stor del måste man tacka alla dom eldsjälar som skapat nya tävlingar och underground sessioner. Stjärnor som Iron Solomon, Swann, Illmaculate, Hom och The Saurus har verkligen ingjutit nytt blod i scenen.

Iron Solomon och Madness battlar på gatan:


Swann mot Illmaculate på Scribble Jam 2004:


Illmaculate och The Saurus mot Hom och Piff James i World rap champion 2006:


Real Deal mot The Saurus på Scribble Jam 2007:


Vad som skett är att genren fått en internationell spridning.
Det som förr enbart var en angelägenhet i det amerikanska ghettot finns nu runt om i hela världen. Engelsmännen har sina Grime-sessioner och i Australien håller Anecdote och Justice fortet:


Den svenska battlescenen känns dock lite slummrande just nu. Synd, men jag hoppas och tror på en andra vår!