Konsten att ljuga utan att fara med osanning

I Sverige finns några av världens främsta experter i konsten att ljuga utan att fara med osanning. Jag tänker inte nämna några namn den här gången.
För det första är dom för många för att uppmärksamma, för det andra är dom inte värda det.

Stefan Ritter, en inringare till radioprogrammet Ring P1 döpte nyligen om Sverige till Ljugoslavien. Jag tycker att det är ett passande namn.
Ljugoslavien är ett land där sanningen varken är hipp eller populär.
I Ljugoslavien ljugs det jämt och ständigt.

Om det ser för jävligt ut på skoltoaletterna så är det i Ljugoslavien ett uppdrag för barnkonsumentmagasinet REA –Vuxna beslutsfattare ska ställas till svars!

Det kan aldrig, under inga omständigheter vara elevernas eget fel att toaletterna ser ut som dom gör, detta trots att alla VET att det är eleverna själva som skräpar ner och vandaliserar.

Om en skola har många elever med IG så är detta ett tecken på dålig pedagogik och ineffektivt resursanvändande.
Alla med ögon ser ju dock att det finns en koppling mellan betygsnivån och andelen nyanlända invandrare på skolan. Det talar man dock om med väääldigt små bokstäver.
Skolor som skulle ha behövt MER resurser tvingas fiffla upp betygen för att slippa att straffas ekonomiskt till nästa termin…

I Ljugoslavien tar man bort vårdköerna, inte genom att anställa fler inom sjukvården, utan genom att exkludera köande från statistiken.
Om man ska genomgå en operation så får man hem ett brev där det står något i stil med:

”Vi kommer att operera dig om 12 månader. Om du vill beröras av vårdgarantin och få din operation inom 3 månader istället, så måste du aktivt svara på detta brev, annars undantas du från statistiken och räknas därmed som frivilligt köande”.

Om man inte läser brevet så noga/Om man inte är skillad på det svenska språket och därmed inte förstår brevets innehåll (ni kan nog gissa att språket är mer byråkratiskt än mitt)/Om man inte har tid att sitta och ringa och kräva en fullständig självklarhet, så blir man inte ens ett streck i statistiken. Man blir en nolla, zipp, nada.

Antalet människor som väntar på sin operation kan i Ljugoslavien ÖKA samtidigt som köerna MINSKAR…

I Ljugoslavien kan man kritisera Påven för hans löjliga hatt och hans utspel om avhållsamhet som botemedel mot AIDS.
Om samma ord sägs, och en lika ful hatt bärs av en afrikansk President så låtsas man som om det regnar.

I Ljugoslavien kan man hävda att det finns logik bakom en kulturellt betingad sjukdom som enbart existerar i Ljugoslavien och som enbart drabbar Uigurer och Romer…

I Ljugoslaviens tjänst arbetar ett antal opinionsbildare inom politik och media som kan bevisa i stort sett vad som helst med hjälp av statistik.

Dessa människor kan exempelvis räkna fram att musikindustrin vunnit på nedladdningen genom att jämföra siffror från år 2009 med siffror från år 2000.

Att nedladdningen var i full gång redan år 2000 nämner man förstås inte.
Samtidigt så passar man sig för att komma med påståenden som är osanna. Siffrorna är helt och hållet riktiga, man har bara valt att inte publicera det som skulle kunna motbevisa ens tes.

I Ljugoslavien kan man påstå att kriminaliteten i stort sett legat kvar på samma nivå dom senaste åren genom att peka på en ytterst liten diskrepans mellan olika år under 2000-talet. Man jämför självfallet inte med hur det såg ut på 60- eller 50-talet, för då skulle man se att ökningen har varit gigantisk. Flera hundra procent rent utav.

Alla vet ju att det är lögner som vi blir matade, men ingen säger något.
Men då och då kommer en sanningssägare, ett barn som ser att Kejsaren är naken, och då är det som om invånaren i Ljugoslavien går bananas!
Man riktigt ser hur det blixtrar till i ögonen hos folk. Plötsligt finns det ingen hejd på ärligheten. Det är som om någon öppnar en ventil och ärligheten bara forsar ut!

Lite grann känns det som om vi närmar oss det nu. Faktiskt så känns det ganska hoppfullt. Stefan Ritter är bara ett av tecknen i tiden.