Jag kan förstås ha missat något? Rapporten är 128 sidor lång och jag skummade bara igenom den.
Hela rapporten igenom så definieras flyktingbarnen som varandes under 18 år, men det framgår aldrig HUR detta kontrolleras?
För mig är det knäckfrågan i hela debatten.
Jo, jag vet att man ibland gjort medicinska test, och i andra fall bedömningar, men i vilken utsträckning har man gjort det ena eller det andra?
Eftersom att dom flesta som anländer är i spannet 15-17 år så är frågan verkligen av vikt. Asylbehovet uppfylls sällan av dom ensamkommande ungdomarna, så oftast är det barnstatusen som blir skillnaden mellan PUT och avslag.
Naturligtvis skulle jag själv, om jag var en 20-årig Somalier hävda att jag var 17 år om det är skillnaden mellan att flytta tillbaka till fattigdom eller att leva hotellivet i Sverige.
Självklart kan man inte skylla individen i det fallet, det är ju bara mänskligt att önska komma bort från svält och missär.
Men samtidigt så är det inte rätt att premiera lögner och taktik. Det är inte rätt mot dom som faktiskt flyr för sina liv.
Nu vet jag att det för många människor i Vellinge inte skulle ha spelat någon som helst roll huruvida barnen verkligen var barn, och flyktingstatusen var på riktig eller inte. Många i Vellinge ville inte ta emot Jugoslaver på 90-talet heller, trots att det då ALDRIG var snack om apatiska flyktingbarn, ensamkommande eller papperslösa. Dessa personers avoghet är tyvärr ett utslag av själviskhet i mångt och mycket, även om det denna gång slumpat sig så väl att dom troligtvis har rätt.
1.1 Varför kommer barn till Sverige?
Instabiliteten i världen har medfört att många människor i dag
befinner sig på flykt. Bland dessa finns ett stort antal barn varav
en del som av en eller annan orsak skiljts från sina föräldrar.
Det finns flera olika skäl till att barn kommer till Sverige. De
flesta ensamkommande barn som kommer till Sverige söker asyl
och åberopar således att de lämnat sitt hemland för att
undkomma förföljelse. I många fall är emellertid skälet till att
barnet kommer till Sverige i praktiken ett helt annat. Många barn
lever t.ex. under svåra ekonomiska förhållanden i sitt hemland
varför föräldrarna, av omtanke om barnen, skickar iväg sina barn
i hopp om att dessa skall slippa leva i fortsatt ekonomisk misär.
Det förekommer också att barn skickas hit för att om möjligt få
behandling mot någon sjukdom som inte kan behandlas i barnets
hemland.
I vissa fall kommer barnen till Sverige i avsikt att utnyttja det
svenska mottagningssystemet. Således förekommer att barn
skickas till Sverige för att söka asyl med avsikten att asylansökan
skall fungera som en täckmantel för kriminell verksamhet. Det
finns även misstankar om att unga flickor som kommer hit som
offer för människohandel, av sina hallickar uppmanas att anmäla
sig som asylsökande för att inte få problem med myndigheterna.
Det händer också att barn skickas till Sverige för att barnet sedan
skall skicka hem dagersättningen till familjen i hemlandet.
Tidigare förekom ofta att barn skickades hit som s.k.
ankarbarn för att familjen sedan skulle kunna följa efter och
beviljas uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till barnet.
Denna möjlighet har emellertid väsentligt begränsats på senare
tid. En släkting som åberopar sin anknytning till ett
ensamkommande barn som grund för att erhålla
uppehållstillstånd får i dag uppehållstillstånd endast om barnet
ansetts ha ett skyddsbehov och av detta skäl har fått
uppehållstillstånd i landet. Detta i sin tur har minskat antalet
”ankarbarn”.
Oavsett av vilket skäl ett barn kommer till Sverige är det sällan
barnet själv som bestämt sig för att lämna sitt hemland. Detta
beslut har i stället ofta fattats av en förälder eller annan
vårdnadshavare. Det är långt ifrån säkert att barnets egen önskan
är att få stanna i landet. Barnets lojalitet mot den eller de
personer som skickat henne eller honom till Sverige är emellertid
ibland så stark att barnet fullföljer ansökan om uppehållstillstånd
mot sin egen vilja. Bortsett från att det på grund av vad ovan
sagts är utomordentligt viktigt att man försöker ta reda på vad
barnet själv vill, medför barnets utsatta situation att det är
angeläget att barnet tas emot på ett bra sätt och får nödvändig
vård och omsorg.
3.1.1.2 Nuvarande mottagnings- och ansökningsförfarande
Enligt Migrationsverket uppmärksammas majoriteten av de
ensamkommande barnen i samband med att de anmäler sig vid
någon av Migrationsverkets transitenheter. Det är sällsynt att
barn upptäcks vid den svenska gränsen. Hos transitenheten
framför barnet vanligtvis första gången sin begäran om asyl
och/eller uppehållstillstånd.
Endast ett fåtal av de ensamkommande barnen har några
identitetshandlingar. De flesta uppger emellertid att de har
föräldrar antingen i hemlandet eller i något tredje land, men det
är enligt Migrationsverket svårt att få barnens uppgifter
verifierade. Det förekommer att Migrationsverket får kontakt
med barnens föräldrar i hemlandet, men det är sällan
kontakterna leder fram till en återförening, eftersom barnets
föräldrar som regel anser att det är bättre för barnet att det får
stanna i Sverige och därför motarbetar ett återvändande.
Avsaknaden av identitetshandlingar gör det vidare många gånger
svårt att avgöra om en person fyllt 18 år. En del asylsökande
utger sig för att vara yngre än 18 år i hopp om att få en mer
gynnsam behandling av sin asylansökan.
Läs mer:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/69/59/36eefbf0.pdf
No comments:
Post a Comment