De halvt dolda

Så har man då sett det sista avsnittet av Jonas Gardells serie ”De halvt dolda”. Dom två första avsnitten var verkligen lysande, men detta det sista avsnittet fuckade upp mycket av det som hade byggts upp under seriens gång. Klichéerna haglade verkligen tätt på slutet. Det var en tant som spökade på sin egen begravning, det var en ful gubbe som lockade till sig barn på Internet, det var homosexuella män med designerglasögon, det var en gubbe som inte kände igen sina barn. Och framför allt: det var skinheads med baseballträn. Jag tror inte jag har sett en enda skinhead på tio år, och framför allt inte någon med baseballträd.
Synd att Gardell fegade ur där, för jag antar att även han vet att det stora hotet mot homosexuella inte är skinheads utan snarare det som man på 90-talet kallade för ”kickers”.
Annars fanns det många ljusglimtar i serien, enormt bra skådisinsatser av framför allt barnen och en del riktig vass dialog.
Ia Langhammer var lysande som WT-morsa, och att ena ungen hette Liam kändes som en självklarhet. Allt som allt en bra serie, dock klarar den sig inte upp på min topp fem-lista över svenska dramaserier. Den ser fortfarande ut som följande:

1. Det nya landet
2. Hammarkullen
3. Svenska hjärtan
4. Upp till kamp
5. Lasermannen