Välbehövlig vila

Så kommer jag då tillbaka efter välbehövlig vila. Bloggen har fått ligga i träda under påsken, och ärligt talat så har jag varit ganska tom i bollen den senaste tiden. Jag har i stort sett tvingat mig själv till, att efter 8 timmars arbetsdag sätta mig ner och skriva om saker som jag egentligen inte haft tillräcklig passion att skriva om.
Så är det alltid för mig: det kreativa blir ett ok och jag sätter en orimlig press på mig själv.
Om jag en dag har lämnat bloggen utan inlägg så ska ni veta att hundra idéer har ratats. Ett inlägg per dag har jag haft som outtalat mål. Det är fortfarande det som gäller. När bloggen firar ettårsjubileum så måste jag ha skrivit 365 inlägg…
Inte konstig då att en av dom sista anteckningarna som jag skrev ner i mitt block innan ledigheten var denna talande text:

Bloggåret

Jag har pressat ur mig så många sanningar den senaste tiden att innerligheten har börjat ta slut.
Snart återstår bara tomma ord, floskler och upprepningar.
Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta ett år till utan att framställa mig själv lika enkelspårig som en Mondrian eller Klein?
Jag vet inte hur jag ska kunna återskapa mig själv när morgondagen ser likadan ut som gårdagen?


Ja, vilken tur då att jag fick den här ledigheten. Nu känner jag mig pigg igen. Idéerna bubblar, det finns så mycket nytt att skriva, så mycket nytt att kommentera. Huka er gubbar och kärringar för nu laddar jag om!