Stig Malm sa en väldigt tänkvärd sak i Nyhetspanelen nyss. Panelen (Stig Malm, Maria Abrahamsson och Pontus Schultz) diskuterade LO-ekonomernas förslag på löneökning för nästa år med upp till 3,5 % kontra Svenskt näringslivs förslag att lönesättningen skulle bestämmas på varje enskilt företag (dvs. ingen höjning alls i praktiken).
Att Stig som gammal LO-boss stod på LO: s sida i denna debatt var inte underligt men hans utvecklande argument för fortsatt löneökning var verkligen intressant.
Naturligtvis berörde han dom gamla klassiska argumenten som att vi inte ska ha lönedumpning och att mindre pengar i plånboken hos den enskilde arbetaren riskerar att fördjupa krisen då köpkraften minskar, men det han lyfte fram som huvudargument var att man inte ska rädda jobb som går dåligt!
Han tog upp våra gamla båtvarv som exempel.
Han berättade hur man i en räddningsaktion slog ihop våra sex varv till ett gemensamt bolag (Svenska varv) men att detta i slutändan ändå inte hjälpte i konkurrens från låglöneländerna. Han gick vidare med ett annat exempel, vår gamla konfektionindustri.
Han sa att om vi hade haft Svenskt näringslivs strategi med nollökningar av löner för att rädda kvar jobb på 70-talet så hade vi än idag haft lågavlönade sömmerskor i Sverige som skulle försöka konkurrera med Kineser och indier.
Slutsatsen var enkel: Om ett företag, likt SAAB idag inte kan överleva på sin verksamhet, om ett företag inte klarar av lönehöjningar så ska dessa inte räddas. Staten kan pumpa in hur mycket pengar som helst i bolag som går back, man kan sänka lönerna hur mycket man vill, i slutändan blir vi ändå omsprungna av låglöneländerna.
Jag är benägen att hålla med Stig Malm i den där analysen. Jag blev dock lika chockad Maria Abrahamsson blev i studion när han sa det, för jag har aldrig hört någon uttrycka den här åsikten så klart och tydligt tidigare.
Thursday, May 28, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Men grejen är ju att folk vill ha t.ex. bilar, men inte vågar köpa de just nu. Skulle det ha varit bra att ha sett på och låtit exakt alla företag med problem krascha under 30-talskrisen?
ReplyDeleteJag förstår din tanke, men det är skillnad på en strukturell nedgång i intresset för att t.ex. köpa stora skepp från svenska varv, och en tillfällig konjunkturell nedgång i försäljning.
Om Volvo konkar skulle det inte bara ge konsekvenser för arbetarna där, utan hela samhället skulle bli av med skatteintänkter (från företaget och arbetarna), och dessutom behöva betala en massa pengar i a-kassa, omutbildning etc.
Så hur man än gör behöver samhället betala, om man nu inte är lagd till att expropriera storföretag och banker (är väl inte en hemlighet att jag tycker att det skulle vara rätt åt dom).
Om en massa fasta, trygga arbetsplatser skulle konka, skulle också den flexibla arbetsmarknad som du hatar så mycket utvidgas massivt. Jag tror det vore väldigt förödande för hela den svenska arbetarklassen om de starkare delarna skulle upplösas och/eller knäckas.
Det blir inte lättare att försvara rättigheterna för lågavlönade lagerarbetare, barnskötare, bussförare osv om stålverks- och bilarbetare får kicken.
För övrigt vill jag att du tar dig en titt på det här:
http://lagerarbetare.wordpress.com
(Lagenaarbetarna i Jordbros blogg. De försöker ersätta den ordinarie arbetsstyrkan med tiotals inhyrda.)
Problemet med vänstern är att ni inte kan prioritera. Vänstern kämpade ju stenhårt för varven trots att det var dödfött.
ReplyDeleteDet är naturligtvis skillnad på Volvo som haft både framgång och nedgång, och SAAB som gått back 20 år på raken.
Jag tycker att man kan prioritera såhär: Volvo kan vara kvar, SAAB kan få i graven (väldigt förenklat jag vet, men du förstår nog).
Att inte acceptera lägre löner är ju också till försvar för den svenska välfärdsmodellen. Survival of the fitest om du så vill. Klarar inte ett telemarketingbolag att leverera vinster och ge skälig lön så har dom heller inget existensberättigande.
Som det är nu så har IF metal prioriterat att gå ner 20% i arbetstid för att rädda jobb. Jag tror nog att den typen av aktioner i dom flesta fall är rätt väg igår. Företag som KAN överleva krisen med stöd från staten ska naturligtvis få det, men dom företag som likt SAAB inte kunnat visa på vinst dom senaste 15 åren måste prioriteras bort.
Kan du tänka dig hur låga löner vi hade haft inom industrin om man med näbbar och klor hade försvarat bruksorterna, om man med näbbar och klor försvarat minsta lilla lanthandel och postkontor?
Visst är det hemskt att folk förlorar jobbet, men att hålla orter igång med konstgjord andning är inte rätt väg att gå.
Som det är idag så har man tillverkning av exempelvis lastbilar. Ingen köper. Man ställer upp lastbilar på långtidsparkeringen och ingen kommer någonsin att köpa dom.
Stig Malm berättade också att det mitt i denna kris finns en indiskt biltillverkare som har tvåhundratusen förhandsbeställda och betalda exemplar av bilar som är på väg ut från tillverkningen: en bil som kostar i stort sett ingenting jämfört med europeiska och amerikanska bilar.
Stig drog en parallell till hur man i slutet av perioden med Svenska varv konkurrerade mot Brasilianska varv som byggde båtar till ett lägre pris än materialkostnaden(!)
Det säger sig självt att vi inte ska konkurrera med en sådan marknad.
När det gäller Jordbros lagerarbetare så är jag helt med dig, jag tycker det är helt förskräckligt att man sparkar fast personal för att dra ner på lönekostnaderna. Företaget behöver ju bevisligen arbetskraften eftersom att dom hyr in den men då ska dom också betala för den. Om företaget inte har råd att behålla 10 fastanställda så får dom väl i sådana fall dra ner på personalen, men ingen inhyrd ska komma in och ta över platsen från någon fastanställd (dom flesta som är inhyrda jobbar ju heltid men arbetsgivaren anställer dom inte för dom vill slippa att betala arbetsgivaravgifter, sjuk- semesterersättning etc).
Om personalminskningen innebär att företaget inte kan leverera tillräckligt snabbt/tillräckligt mycket så får dom väl återanställa och höja priset på sin tjänst/vara. Om ingen vill köpa varan till det nya priset så får dom väl lägga ner verksamheten.
Alltså, huvudbudskapet: Prioritering.