Sverige

Detta är min hugfästelse denna vackra kväll. Ännu finns det fiskar i havet, får i hagarna, fåglar i bergen. Ännu finns det svenskar i Sverige! Ännu är vi ett med klippor och fjäll.
Ett med framtid och forntid. Ett med jorden, ett med fosterlandet

...en tanke som alltid tröstat mig är tanken på att den svett som springer ur mig och varje tår som jag gråter i kampen för Sverige, det är samma svett och samma tårar som fälldes av mina fäder när grunden till Sverige lades. Samma svett och samma tårar kommer också att fällas av de som skall komma efter oss. Denna svett och dessa tårar rinner ned i samma kar och ur detta kar kan alla som vill tillhöra fosterlandet hämta kraft. En av dem som offrat sin svett och sina tårar i detta kar står här på torget, stöpt i brons. Karl den XII. Hans ande är fortfarande levande och närvarande.

När jag vandrade i hagen häromdagen kunde jag inte låta bli att plocka upp en sten, som säkert varit där 1000 år längre än jag. Jag kysste stenen... och den kysste mig tillbaka. Det var tydligt att den kände mig så mycket bättre än vad jag kände den. Kände min trånad, min längtan och min plåga. Där i hagen mittemellan himmel och jord, kände jag mig som ett med Sverige - och jag storgrät. Grät som Sverige, grät för svenskarna.

Fosterlandet är en ande som lever genom släktleden. Om du offrar ditt liv till henne, så lever du vidare i hennes starka hjärta efter det att ditt eget lilla hjärta har slocknat. Karl den XII lever än och han och du kommer att fortsätta att leva i kommande åldrar. Det är bara den enskilda människan som både lever och dör, fosterlandet bara lever! Bara den enskilda människan är liten, fosterlandet är allt!

Min moder, hon är som en drottning, som den vackraste melodi.
Som en blomma, som ett träd.
Min moder är mitt älskade hem, min tryggaste plats att vara.
Min moder är det starkaste ljuset på min mörkaste väg.
Hennes starka hand leder mig säkert hem.
Med dig står jag alltid min moder, i mitt hjärta skall jag skydda dig.

Betänk att när ni tar strid för Sverige, så kan ni göra det med vissheten om att ni därigenom får evigt liv. Ty den som reser sig för fosterlandet, den blir ett med de gamla kämparna från förr och ett med de generationer som i kommande åldrar skall utkämpa denna goda strid. Fosterlandet är en ande som lever genom släktleden. Om du offrar ditt liv till henne, så lever du vidare i hennes starka hjärta efter att ditt eget lilla hjärta har slocknat. [...] Den enskilda människan lever och dör, fosterlandet bara lever! Den enskilda människan är intet, fosterlandet är allt! Sverige för evigt!

Den här texten var naturligtvis satir.

http://www.expressen.se/debatt/1.1563416/hjalp-sd-tar-mig-pa-allvar#comments