Framtidsvisionen är grusad

När man var liten så var visionen av 2000-talet en tid då robotar skulle göra allt tungt och hjärndött jobb åt oss människor.
Nu några år in på nämnda årtusende kan vi se att den visionen har blivit fullständigt grusad.

Igår var jag vid återvinningscentralen. Där stod lördagslediga människor och sorterade skräp.
Minns ni hur det var innan?
Det är knappt så att jag själv minns.
Man hade grovsoprum (ett ord som inte ens finns i Words rättstavningsprogram).
Det var ett rum som man kunde nå utan bil, och utan kodbricka. Där kunde man ställa in all skit som man hade, sedan kom någon yrkesskicklig människa och tog hand om bråtet.
Det var inget fel på det yrket.
Det var inget att skämmas över.
Min klasskamrats farsa jobbade sortering av grovsopor. Deras familj bodde i radhus precis som alla andra.
Jag minns att hans farsa tog med sig hundratals serietidningar hem som folk av någon outgrundlig anledning hade slängt(!).
Det jobbet som hans farsa gjorde finns inte idag.
Vi har bestämt att det inte ska finnas några sådana yrken längre.

Men skulle inte denna typen av arbeten kunna hjälpa oss med dagens arbetslöshet?
Måste det vara hugget i sten att alla jobb ska vara utvecklande och givande?

Idag finns det massor av unga människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Det måste ju vara mer ekonomiskt för samhället att folk har jobb att gå till än att dom sitter på hjärndöda ”Söka jobb-kurser” på Arbetsförmedlingen?

Efter att ha sorterat skräp (och betalat för att sortera skräp) så åkte jag till Konsum för att handla. Där hade dom infört ett nytt system: obemannade kassor där man själv scannar sina varor och sedan betalar genom att sätta in pengar i en maskin.

Jag är inte odelat positiv till alla ”framsteg”. Jag hade önskat att framtiden hade inneburit att robotar skulle göra allt skitgöra, inte att jag själv var tvungen att göra allt skitgöra…