Jag simultantolkar

Idag utbrast plötsligt en kollega ett frustrerat ”Aaargh!” bakom datorn när han satt och läste en artikel om valet i Sydafrika. Artikeln som tilldrog hans intresse och ilska avhandlade ANC:s ledare Jacob Zumba och hans åsikter om aids.
Zumba tror att aids kan hindras genom duschning efter samlag.
Kollegan ondgjorde sig högljutt om den okunskapen som hade skapat en sådana vanföreställning.
Han ondgjorde sig vidare över att det finns dom i Sydafrika som tror att aids hindras genom att man har sex med oskulder. Många kvinnor har våldtagits för att män vill ”rena” sig själva och sitt blod.
Där satt min kollega och ondgjorde sig över fruktansvärda seder och bruk som inte ens kan benämnas som ”medeltida” eftersom att dom aldrig har praktiserats i andra delar av världen ens under medeltiden.
Men så kom den då, brasklappen:
”Alltså, det där kanske lät fördomsfullt, jag är inte fördomsfull. Jag hatar dom vita i Sydafrika också, dom är FORTFARANDE rasister!”.
Naturligtvis var det tvunget att sägas. Han ville inte missförstås på den punkten.

Jag kan förstå rädslan som min kollega kände, men samtidigt så är det ju så: man måste kunna fördöma något som är idiotiskt och avskyvärt utan att jämt och ständigt dra in den vite mannens skuld i allt.