Jag skriver för dom som…

Den här texten riskerar att bli svajigt osammanhängande. Jag ska försöka skriva en text likt hiphopgruppen MBMA: s låt ”Musiken”. Låten handlar om vem dom gör musiken för

Vi gör musik för dom som kutar runt med handeldvapen /
Utanför Handels, naken //

Så, alltså, börja med att titta på länkarna här på högersidan.
Vad har dessa bloggare gemensamt?
Jo, dom är skrivna av reflekterade, innerliga människor med förmåga att läsa av trender och tendenser i vårat samhälle: varmt till vänster, realistiskt till höger, nostalgiskt och konstnärligt åt alla håll samtidigt.

Den bästa av dom alla, Rum237 har gått i graven. Man möts bara av ett tackinlägg när man går in där nu. Rum237 avslutade sitt bloggande med ett jävla Budd Dwyer-spektakel över hela golvet. Jag skulle inte vilja påstå att han gick ut med klass, snarare liknade han en Don Quijote som stred mot Stureplansfeministiska väderkvarnar dom sista bloggdagarna.
Han la ner ofantligt mycket energi på att försöka göra ner en stackars tjej med ballongklänning som ÄNTLIGEN (efter sisådär 20 jordsnurr) hade lyckats landa ett jobb som frilansjournalist och klubbarrangör i innerstan.

Jag försöker hålla det fortet. Jag beefar gärna också helt i onödan. Jag vill öva mina skills. Jag blir gärna bloggvärldens svar på battleraparen Thesaurus om jag kan.
Vi får väl se vad jag kan dra igång i framtiden?

Nu senaste skrev jag i alla fall ett inlägg på Åke Catos blogg (ja gubben har en blogg!). Jag var tvungen att uppmärksamma honom på att det som producerades på 80-talet i humorväg verkligen inte var kul. Han tiggde om det eftersom att han skrivit ett bittert inlägg om hur ledsen han var över att Henrik Schyffert hade gjort ner honom i sitt försvarstal till 90-talet.

Kan ni för övrigt tänka er något mer ynkligt än en kille (30-something) som beefar med en 70-åring?
Jag erkänner, det verkligen är för dumt. Jag får nog anses vara Nelly, och han KRS-One i den beefen om det tar skruv…

Så alltså, jag skriver för dom som kan följa en skadad tankebana.
Jag skriver för dom som är intresserade av att läsa det som osorterat kommer ut ur en speedad hjärna. Jag skriver för dom som gillar verbala påhopp på random, och som kan hänga med när namnreferenserna duggar tätt (eller som åtminstone kan se bortom dom).

Men Rum237 var mer än dumma beefs. Rum237 handlade om VIKTIGA saker, om hur psykvården fungerade, om korkade människor, om sakernas tillstånd i Sverige, om vitpixlade lögner i media. Samma sak kan sägas om ”Min tankehörna”, men mer humanistiskt där kanske?
En SD-kvinna. En mamma. Det är skönt att se att det inte bara är skräniga män som tar upp all plats. Dessutom är det skönt att läsa en invandringskritisk sida som inte är PLASTRAD med bilder på Mohammedhundar och foton på blondinfejor som blivit ”kulturberikade”.

Blatte i Svenneland lyfter fram samma ämnen men belyser dom i ett annat sken.
Jag hyser den största respekt för blatten.

Så alltså, jag skriver för dom kan hålla divergerande åsikter i huvudet samtidigt.
Jag skriver för reflekterade människor som gillar att lära sig nytt.
Jag skriver för dom som anser att en nation ska bygga på debatt snarare än ryggdunkar.

Jag skriver INTE för folk som lämnar kommentarer i stil med ”Ja, sådana är dom, Somalierna” och dylikt. Jag är helt ointresserad av oneliners från okritiska dumskallar som inte har vett att ifrågasätta.