Jag sätter på mig dumstruten

Kalla mig dum men jag betalar till A-kassa och fack varje månad.
Förr i tiden gjorde jag det gladeligen.
Jag hade en naiv tro på att jag själv snart skulle omfattas av anställningstrygghet och semesterersättning. Jag tänkte att om jag bara rider ut stormen som det innebär att vara ungdom på arbetsmarknaden så kommer jag snart få ta del av frukterna av det gemensamma arbetet.

Jag såg förvisso aldrig till någon facklig representant under många år. Jag arbetade år in och år ut på olika arbetsplatser utan att få någon fast anställning.
Varje sommar innebar ofrivillig arbetslöshet för min del.

Eftersom att arbetsgivarna inte ville betala semester så sades jag tillfälligt upp under somrarna med motivationen ”arbetsbrist”.

Saken är att jag inte hade beklagat mig om jag inte hade vetat att detta är en verklighet som väldigt många människor lever i. Arbetslösheten är högre än den redovisade, för den visar inte alla dom som hankar sig fram på olika typer av timanställningar, visstidsanställningar, behovsanställningar mm.

Att arbeta hela året för att sedan gå och skriva in sig på AF under sommarmånaderna var något som jag gjorde i många år, men till slut så tröttnade jag.
Jag ville vara helt ledig på somrarna ”som alla andra”.
Jag sket tillslut i min rättmätiga ersättning, avstod från den. Blanketter som skickades in kom ändå alltid tillbaka som ”ofullkomliga”.

Problemet var att den typ av anställningar som jag hade inte stämde in med fackets mall.
Dom skrev alltid tillbaka att anställningsbevisen måste ha ett fastställt sista datum (trots att ett sådant inte existerade). Jag fick skriva egna lappar undertecknade av arbetsgivarna där dom intygade att jag faktiskt kunde få sparken med en timmes varsel om det fanns för lite att göra.

Naturligtvis ligger problemet till största del hos arbetsgivarna som skor sig på ungdomar, men facket och Arbetsförmedlingens oförstående var ändå oroväckande, särkilt då med tanke på att en majoritet av dom jobb som förmedlas via ams.se är jobb som INTE är fasta fulltidstjänster.
Det finns hundratals sätt för en arbetsgivare att slippa betala onödiga kostnader för en anställd (semester, sjukersättning mm).

Så nu betalar jag alltså för en tjänst som jag troligtvis aldrig kommer utnyttja.
Jag kommer ha mina fyra veckors semester i år också –Obetald.
Det gör mig inte så mycket, jag har en bra timlön nu: har sparat en hel del så jag klarar mig.

Saken är den att det bär mig emot att gå ur A-kassan och facket. Jag önskar verkligen att dom hade kunnat göra en skillnad men det känns som om jag kastar pengarna i sjön.

Var finns facket bland dom lågavlönade i vårat land?
Var finns dom bland städare, bland folk i restaurangnäringen?
När jag slet som ett djur för 80 spänn i timmen så fanns dom ingenstans att finna.
Jag ser att pamparna har så det räcker och blir över, och när man talar om att ta kampen för låglöneyrken idag så talar man oftast om folk som tjänar 20 tusen eller mer i månaden.
Jag har ALDRIG nått dom nivåerna, och då tycker jag ändå att min lön idag är bra…

Jag hade verkligen behövt argument att stanna kvar nu när A-kasseavgiften återigen ska höjas.


http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2871131.svd