Man kan inte lagstifta bort radikaliseringen

I dagens Aftonbladet Debatt skriver Roya Hakimnia (Fi!) förljuget om Frankrikes förbud mot heltäckande slöja. Jag lägger inte så stor värdering i sakfrågan. För min del är förbudet något av en ickefråga då väldigt få människor berörs av det.

Dom gånger jag sett kvinnor i Sverige gå omkring i Niqab eller Burqa är lätträknade, och jag tror knappast att det är ett mode på frammarsch.

Näe, det jag vänder mig emot i texten, det större problemet, det som Roya påstår är en lögn som ”aldrig hållit vid närmare granskning”, är den radikalisering inom Islam som heltäckande slöjor är en biprodukt av.

Det handlar inte om tusenåriga läror, utom om en rörelse som växer sig starkare just i detta nu!

Jag vet att många islamkritiker gillar att ta fram hemska citat från Koranen och genom dessa försöka bevisa hur galenskapen funnits där sedan dag ett.
Och visst, det kanske rymmer en sanning eller två, men att påstå att den Wahabitiska rörelsen var lika stark för tjugo år sedan som den är i dag är ett falsarium. Den är mångfalt starkare i dag!

Den går dessutom långt utanför Saudiarabiens gränser. Den drabbar oskyldiga av alla trosuppfattningar och färger (nu senast Ugandiska fotbollsfans).

För tjugo år sedan fanns det inga halshuggningsvideos att köpa på Mogadishus eller Bagdads gator. Det hade naturligtvis varit än mer otänkbart att en TOLVÅRING skulle ha kunnat spela huvudrollen som bödel i en dylik film. Men det är alltså dit utvecklingen har fört oss. Jag har ingen lust att länka till videon här. Men ni förstår säkert att det är det gamla vanliga. Allahu Akbar-körer under gurglande dödsrossel.

Tolvåringen som skär halsen av meningsmotståndaren (en annan muslim) har dock inte tillräcklig styrka i pojkhanden för att tränga igenom adamsäpplet, så en vuxen får gripa in och vara behjälplig halvvägs in.

Hade någon presenterat en sådan nyhet för tjugo år sedan så hade det varit förstasidesstoff. Idag är det inte ens värt en notis. Det är vardagsmat helt enkelt. Bara en i raden av sinnessjuka händelser i ett krig som ständigt trappas upp.

Vi har kommit till ett läge där muslimer dödare andra muslimer för att dom inte är tillräckligt rättrogna, för att dom tittar på fotboll, för att dom klär sig fel, för att dom tittar snett…

Och Sverige är naturligtvis inte en ö i den allt mer globaliserade världen.

En snabb googlesökning på terroristgrupperingar som har medlemmar/stödmedlemmar i Sverige ger fler träffar än jag orkar plöja igenom:
al-Gama'a al-Islamiyya, Hizbollah, GIA, Al- Jihad, al-Shabaab, Hizbul Islam, Hamas, Ansar al-Islam, Islamic Jihad, al-Qaida. Den som kände till hälften av dessa grupper för femton år sedan kan ju räcka upp handen (om ens hälften av dessa grupper existerade för femton år sedan).

Som sagt jag gjorde bara en snabb google-koll. Det handlar inte om den exakta kopplingen mellan enskilda individer i Sverige och dom berörda organisationerna. Det handlar inte om huruvida dom bistått med ekonomiskt hjälp, handgriplig hjälp på plats, eller om dom ska betraktas som oskyldiga.
Ej heller handlar det om huruvida dessa grupper bör benämnas som frihetsrörelser eller terrororganisationer. Nej det är mängden grupper som är det intressanta i sammanhanget: att terrorism och fanatism blivit en sådan självklarhet i alla människors medvetande under 2000-talet.

Det ingår liksom numera i alla västerlänningar och muslimers vokabulär.
Man kan höra 80-åringar tala om al-Shabaab.

Som en slags biprodukt av all radikalisering så har vi då slöjan. En ickefråga på många sätt, men som ändå ganska tydligt sätter fingret på ett lands utveckling, och religionens ställning hos individen.

Jag lämnar er med några historiska foton från avgångsklasserna på Kairos Universitet genom åren (klicka för större bilder).

1959:
















1978:




















1995:














2004:











http://www.aftonbladet.se/kultur/article7465568.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7463240.ab