Solen skiner bort allt vämjeligt

Jag vet att solen skiner i dag.
Folk har längtat.
Äntligen kan man gå ut i t-shirt och shorts! Äntligen kan man dra igång grillen!

Men jag kan inte förstå hur man kan vara så care free när det gäller utvecklingen i det här landet.
Det är som ingenting utom det egna välbefinnandet just denna SEKUND spelar någon roll.

Men jag tror faktiskt att ointresset i mångt och mycket är en illusion, en fasad som satts upp för att slippa ”tycka fel”.

Att attackerna på Lars Vilks bemöts med ett sömnigt ”jasså?” av den stora massan beror nog inte i huvudsak på ointresse.

Visst finns det en del människor som är genuint ointresserade: som låter sig vaggas till trygghet av ”Let´s dance” och ”Så ska det låta”. Men till stor det så tror jag att tystnaden beror på en blandning av rädsla och uppgivenhet. Man vet inte vad man ska säga, så man väljer att låta bli.
Det är som när en tjej säger ”Usch vad fet jag ser ut i den här klänningen”: vad du än svarar så blir det fel.

Men rädslan har inte alltid funnits där. När Mohammed-krisen började i Danmark så skrev jag flera satiriska texter i ämnet, i mitt EGET namn.

Jag var inte ett dugg rädd då, för det gällde inte Sverige. Vi stod utanför det där. Det var inte på riktigt. Man behövde inte frukta för sitt liv. Som skribent hade man inga DOS eller Hacknings-attacker att frukta (se Vilks hemsida och Fria tider bland annat). Man behövde inte vara rädd att någon skulle komma till ens hem och sätta en yxa i dörren.

Alla som kommenterade mina texter då gav mig medhåll. Det var ingen stor grej. Alla var överens om att det var sinnessjukt att folk ville döda för några teckningars skull. Att Danmark som LAND blev ett mål var en annan skruvad aspekt av det hela (och en läskig föraning om vad som kan komma att ske när Lars Vilks nu blivit aktuell igen).

På bara några korta år har alltså stämningen ändrats till den grad att jag inte längre vågar skriva självklara sanningar i mitt eget namn.

Jag vågar inte fördöma mordförsök utan att vara extremt tillrättalagd och flat.
Det är knappt så att jag vågar skriva under pseudonym ens.

I Rosenbad slåss man nu med tanken. Fördöma eller inte uttala sig alls?
Det lutar åt att man tänker låta saken bero. Man sitter likt dom tre aporna, den blinda, den döva och den stumma och hoppas att vinden blåser över.

Jag förstår dom, det handlar om både rikets säkerhet och deras egen. ETT enda litet felsteg och du har en kniv i bröstet. ETT enda litet felsteg och Sverige blir ett legitimt mål för terrorattacker.

Jag förstår att folk solbadar bort tanken. Det är fullt förståeligt. Men i morgon skiner kanske inte solen, och då ska vi leva i det här landet. Då ska vi leva med tanken på att oliktänkande tystas, och i värsta fall mördas. Och då ska ni som hatar Sverigedemokraterna leva med att gemene mans ”ointresse” har resulterat i att Sverigedemokraterna fått mer än 10 % av rösterna i septembers val.

http://hd.se/hoganas/2010/05/15/mordbrand-i-vilks-hem/
http://www.nyhetskanalen.se/1.1639055/2010/05/15/lars_vilks_utsatt_for_mordbrand
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vilks-hem-utsatt-for-mordbrand_4721029.svd