Blir man dum i huvudet av att jobba på TV4?

Frågan ställdes av Fredrik Wilkingsson i en pod cast på Aftonbladet.se.
Frågan var ställd till TV4: s ”humorkung” Peter Magnusson (Hey Baberiba, Pjamas etc).

Jag måste säga att det är en berättigad fråga.

Här har vi alltså en kanal, som mer än någon annan symboliserar förljugenheten i Sverige.
Med småputtrig familjeunderhållning pumpas bilden ut av att alla svenskar är någon slags välmående medelklass. Att vi alla spenderar våra helger med att dricka whiskey i hammocken samtidigt som våra lintottar till barn dansar runt midsommarstången.

TV4: s bild av Sverige är så skev den kan bli.
Alla bilder som visas är den av den lyckade/lyckliga människan. Det är allsång på Liseberg med blommor i håret, det är vattenkammade ungdomar som sjunger fint, det är programledare med vita leenden och vågigt hår. Det är Sissel Kyrkjebø-vackert.

Och trots denna rakt igenom rasrena, kristna image försöker TV4 ha någon slags trovärdighet som företrädare av mångkulturen i Sverige. Det är antirasism-veckor och illa redigerade dokumentärer om rasismen bland svenska bönder.

Frågan är om det ens finns någon invandrare som jobbar på TV4?
Jag menar, förutom i kantinen och som städare alltså?

I alla deras program hyllas det svenska. Det är midsommarfirande, renovering av sommarstugor, antikmagasin etc. Det ena programmet mer arisk än den nästa.

Och mitt i allt detta så vill man alltså ha någon slags auktoritet som förespråkare av mångkulturen? Och man tror alltså att man vinner legitimitet genom att anställa någon dansexpert som bryter på engelska och en lustig kille som kan förortsbryta och sjunga roliga låtar om ”rompa” (vilket INTE AAAALLS är att spela på folks fördomar).

Man väntar bara på att någon ska komma in med skokrämen och dra ett Al Jolson-nummer.

Alla tunga programledarbefattningar, alla i ledande ställning är svenskar. Det är faan i mig rasrenare än ett ND-konvent på TV4.

Man har inte ens bemödat sig med att anställa någon integrerad Iranier.
Det närmaste man kommer är väl ”Italienaren” Marcus Birro och ”Juden” Göran Rosenberg.

Jag är dessutom alldeles säker på att TV4: s ledning anser att dom speglar den svenska befolkning på ett bra sätt… Så verklighetsfrånvända är dom.

Skäms dom inte på TV4?
Jag hade faan i mig skämts. Jag hade dessutom inte stått ut där en enda dag.
Jag är van vid att jobba med människor med olika bakgrund.
Det behöver inte nödvändigtvis vara människor från olika länder, men i alla fall människor som kommer in från olika samhällskick, med olika synvinklar.

Det hade känts otroligt fattigt att bara omges med vita övre medelklassmänniskor som gillar segling och goda viner.

Vad svarade då Peter Magnusson på frågan?
Det var faktiskt inte helt tydligt. Peter är flummig och ickeverbal. Han symboliserar dessutom TV4 humorn på ett väldigt bra sätt: dvs han är INTE rolig.



Vad är då raka motsatsen till TV4?
Det första jag kommer att tänka på är street art.

Jag är själv ett stort fan av street art. Uppkäftighen, det frihetliga.
Jag uppskattar till och med den i konservativa kretsar så djupt hatade NUG. Ni vet, han Konstfackseleven som sprejade sönder en hel tunnelbanevagn och sprang bort från lagen.



Naturligtvis säger folk: ”men vad är det för konst att springa omkring som en dåre och förstöra?”

Jag kan inte ge något rationellt svar på den frågan. Det blir bara flummigt om jag försöker, men jag gör väl ett försök i alla fall.

Jag antar att gillar utloppet i handlingen, den totala bristen på kontroll. Kaoset.

Sedan är skuldfrågan helt separat. Jag anser att man bör straffats om man bryter mot lagen. Jag anser dessutom, tvärtemot hur NUG agerade, att man bör ta på sig ansvar för det brott man begått.

För mig är det en del av det hela: självuppoffringen.
Och jag vet att NUG mottog en del mordhot efter uppståndelsen och jag kan inte säga annat än att det var rätt åt honom.

Det där med destruktivitet är något som även återfinns i musiken. När punkaren skriker ut sitt hat, eller slår sönder sin gitarr så är det som om alla spänningar inom mig släpper. Alla känslor bara flyger ut. Jag känner att jag kan andas igen.



Kurt Cobain brukade säga att vissa konserter krävde att avslutas i kaos. Det hade ingenting med om det hade gått dåligt eller bra, det var en nödvändighet helt enkelt. Om känslan fanns där så var det tvunget att ske. Dom sista åren skedde det allt mer sällan.
Han tappade gnistan.
Brann upp.
Gav upp.
Kände ingenting längre.

På slutet kunde han skjuta upp tre gånger "dödlig" dos av heroin utan att ens känna något.

Det finns ingen logik i det där. Det finns inget vackert att slå sönder saker.
Och kanske är det just det som jag uppskattar: bristen på det vackra.

Jag är nämligen en sucker för ”äkta”. Det är en extremt destruktiv kraft att vara "äkta". Dom flesta människor som är ”äkta” brinner ut på något år, eller blir sinnessjuka.

Ola Salo berättade nyligen hur han hade brutit med äktheten då den var förödande. Han hade gått omkring så länge och mått piss. Nu mår han bra och känner sig hel som människa.

Jag vet att det låter sinnessjukt, och ingen vid sina sunda vätskor kommer hålla med mig, med det kanske är ett pris som man måste betala trots allt?

För om man med sin konst vill säga något om den tiden vi i dag lever i så kan man inte måla en soluppgång. Det är inte så som världen ser ut.
Man måste måla fult. Det är mycket ärligare. Helst skulle man måla i fekalier och spyor.

Men mitt i allt det fula och förstörda har ironin och humorn en viktig plats. Allt kan inte vara mörkt hela tiden. Mina favoriter på det området är street-konstnärerna Adams och Akay som tillsammans bildar ”Guilty Guilty”.

Guilty Guilty jobbar med olika uttryck: Affischering. Graffiti. Husbyggen (!) etc.
En av mina favoriter var när dom under några år gjorde egna löpsedlar genom att klippa ihop olika befintliga löpsedlar från Aftonbladet och Expressen.

Det väckte naturligtvis ont blod hos dom bägge tidningarna som inte alls ville stå för dom vidriga budskap som Guilty Guilty spred. Att det sedan i vissa lägen var svårt att avgöra vilka löpsedlar som var fejk, och vilka som Aftonbladet och Expressen faktiskt själva tryckt var naturligtvis en knorr på anrättningen.























Guilty Guilty arbetar även med kortfilm.

Filmen om att spela död på offentliga platser skapar oro. Den säger väldigt mycket om hur den stressade nutidsmänniskan slutat ta ansvar. Det är alltid någon annan som ska göra det där jobbiga. Folk låter bli att ringa polisen. Det finns ju alltid någon annan som gör det.



Man är bekväm helt enkelt. Man är den där TV4: a medelklassaren som skyndar hem till Let’s dance och chipsskålen. Man har inte tid att störas av oväsentligheter. Man blundar för att samhället håller på att upplösas.

Att ens barn i slutändan kommer betala priset kan inte hjälpas. Det är viktigare att lyssna på vilket vin Bengt Frithiofsson rekomenderar till Söndagssteken, och vilka cigarrer som Steffo tycker att man ska puffa på i träbåten.

Den andra filmen visar på den nyfikenhet som trots allt ryms inom oss människor: vi måste få veta hur saker ligger till. Vi vill inte dö nyfikna. En annan sak som filmen tydligt exemplifierar (något som det inte finns utrymme till på TV4: a) är den ensamhet som många känner i detta moderna samhället.

Den visar även på det hat som ensamheten/uppmärksamhetstörsten väcker. ”Hur vågar dessa ligister tapetserar upp sin tristess på våra gator?”. ”Hur vågar dom tvinga mig att läsa något som stör mig i min medelklassexistens?”. ”Aarg, jag blir så sur över att behöva tänka”.



Man blir alltså förbannad över att någon satt upp skyltar som man inte begriper: Detta på samma gator där folk kan ligga döda utan att någon bryr sig…

Guilty Guilty, NUG och andra street konstnärer passar inte i TV4: as tillrättalagda världsbild.
Dom symboliserar det som är felande eller fult.
Så kan vi naturligtvis inte ha det i vårt fina samhällsbygge!

Och slutligen, för att besvara frågan. Blir man dum i huvudet av att jobba på TV4?

Jag svarar som kungen när han blev påkommen med att tjuvröka på Nobelmiddagen:

- Säkert