Debatten som inte finns

Dom senaste åren (i takt med SD: s framgångar) har det blivit populärt bland politiker från dom etablerade partierna att säga att integrations/invandringspolitiken är ett misslyckande.

Detta krassa konstaterande är naturligtvis inte värt ett piss om man inte samtidigt redovisar för vad man bör göra åt problemen, eller talar om vad som gjorts fel.

I dagens Aftonblad skriver Martin Ezpeleta om denna icke-existerande debatt. Men saken är den att Martin gör samma misstag själv: han skriver att debatten saknas, men han låter själv bli att ta den…

Vi har alltså en debatt om att man borde ta debatten… Det känns ju fräscht… Och nytt...

Martin skriver vidare att bristen på debatt är ett resultat av den svenska narcissistiska självbilden där varken segregering eller främlingsfientlighet egentligen spelar någon roll så länge som SD inte kommer in i Riksdagen. Man trivs helt enkelt inte med vetskapen att fina gamla Sverige skulle kunna hysa ett främlingsfientligt parti i dess styrande organ.

Bra så, det finns säkert någon sanning i det. Men i huvudsak så tror jag att bristen på debatt snarare är ett utslag av rädsla. Jag tror exempelvis att antalet SD-anhängare är större än dom 4-6 % som vågat uttrycka sin åsikt i opinionsundersökningarna.

Skamfaktorna är fortsatt stor (det känns som om jag upprepat det tusen gånger nu, men det fortsätter vara viktigt och riktigt).
Jag skulle själv ALDRIG uppge min politiska åsikt till en anonym telefonröst som hävdar sig komma från ett undersökningsföretag.
Varför skulle jag?
Vad har jag för säkerhet?
Vi pratar om åsikter som gett folk sparken, som gjort att folk slängts ut från facket, som gjort att folk förlorat vänner.
Det är inte värt chansningen helt enkelt.

Och i och med denna oändliga feghet som finns hos mig och många andra så kommer opinionsinstituten aldrig få ärliga svar på sina frågor.

Därför hamnar Invandringsfrågan utanför topp 10-listan när det gäller vilken som är valets viktigaste fråga.

Det är egentligen väldigt logiskt. Det är mycket lättare att uppge en mjuk fråga som skola, vård eller omsorg.

Att vi är oärliga (i mitt tycke av nöd) kan "på stan-enkäter" ses som bra exempel på. Du hittar i stort sett inga ”Vi fem” eller dylika tidnings-enkäter där folk uppriktigt svarat att dom tänker rösta på SD, eller att dom ens är det minsta tveksamma till den förda invandringspolitiken.
Det existerar inte, för man vill inte fronta med sådana åsikter.
(och här måste jag igen, för tusende gången, skriva hur mycket jag beundrar dom människor som står för sina åsikter utåt sett!).

Oron för invandringspolitiken finns där. Tro inget annat. Den ligger inte på tiondeplats av valfrågor. Den ligger betydligt högre upp än så.
Jag håller med Stig Björn Ljunggren i hans analys om att SD kommer få runt 12 % av rösterna i valet.

Men den största orsaken till SD: s framgångar beror naturligtvis inte på debatt eller brist därav. Den stora valmagneten är folks empiriska erfarenhet av mångkulturen.

Häromdagen berättade en vän till mig att hans kompisar hade misshandlats och rånats nu i helgen. Dom hade gett bort allt dom hade på sig men skulle ändå ner på asfalten och förnedras. Sparkades när dom låg ner. Sparkades i huvudet tills dom förlorade medvetandet.

Jag frågade ingenting om händelsen, förstod ju vad som hade hänt, beklagade situationen och sa något platt och intetsägande om den förskräckliga förorten.
Jag yppade inte med ett ord något om kultur eller etnicitet.

Min vän kände sig ändå nödgad. Han lutade sig fram och lade till ”dom var inte svenskar”.

Det hade inte behövt sägas, för så självklart är det i dagens samhälle. Ändå kände han sig tvungen att få dom där orden sagda.

Jag skakade på huvudet och suckade till svar.

Denna person, som viskade fram en, enligt etablissemanget, ”oviktig” information, och jag då som inte förmådde svara med mer än en huvudskakning och en suck: skulle vi på något sätt vara exempel på ett öppet och fritt debattklimat?
Naturligtvis inte. Det vi manifesterade var en feghet utan dess like.

Om SCB ringde oss i dag så skulle vi bägge hävda att skola, vård och omsorg är valets viktigaste frågor, även fast vi inte för en sekund skulle tycka det.

Tillbaka till textens inledning då: det här med diskussionen om den misslyckade invandringspolitiken. Den där debatten som inte förs.

För min egen del anser jag naturligtvis att det är för sent att titta på andra lösningar än att drastiskt dra ner invandringen. Men det finns en hel radda med olika förslag, som jag anser måste implementeras i kombination med SD: s förslag på minskad invandring.

Här följer några av dessa:

Bostadsort kan inte fortsätta vara ett eget val för nyanlända. Som det är i dag bestämmer man helt och hållet själv var man vill bo som nyanländ. Av naturliga skäl söker sig folk därför till orter där det finns landsmän.
Detta i sin tur skapar ökad segregation, minskade möjligheter att lära sig svenska, arbetslöshet och ökad kriminalitet i området.

Naturligtvis borde man kunna hänvisas till en bostadsort under dom första åren man befinner sig i Sverige (förslagsvis under tiden som man lär sig svenska, och sedan vidare in på arbetsplatsintroduktion).

Detta i sin tur kräver att ALLA kommuner (inklusive kommuner som Vellinge) drar sitt strå till stacken. Finns det arbeten och bostäder på orten så är det hit FLYKTINGARNA (och nu menar jag flyktingar i FN: s definition av ordet) ska flyttas.

Det finns naturligtvis inget självändamål med att förstöra fina bostadsområden, men det har helt enkelt gått för långt med enklavsamhällen. Det är en väg som vi färdats nedför dom senaste 20 åren, och den har inte resulterat i nånting gott.

Samma sak gäller naturligtvis skolan. Det skulle naturligtvis vara omåttligt impopulärt bland barn och föräldrar att behöva blanda sig med barn från förorten, men menar man allvar med att bryta segregeringen i exempelvis Rinkeby eller Rosengård, så måste dessa barn slussas ut i andra ”finare” skolor. Man måste också ta bort alla privata skolor, vare sig dom hyser skötsamma nördar eller islamister.

Jag vet att det låter orättfärdigt och elakt att tvinga folk samman på det här viset, men har vi verkligen något alternativ?

Dessutom är det bra om folk från finare områden som köpt sig fria får ta del av sin egen kreation (det skulle dessutom obönhörligen skynda på processen av minskad invandring).

Något som man också måste göra för att minska problemen är att fullständigt ösa pengar över problemområden.
Som det är i dag så blir skolor tilldelade resurser utifrån resultat. Det är naturligtvis helt bakvänt: det är ju dom skolor som presterar SÄMST som behöver mest pengar. Att arbeta i förorten som lärare borde naturligtvis rendera HÖGRE lön än hos den som arbetar som lärare i Stockholms innerstad. Annars fortsätter ju det precis som vanligt med att förorterna dräneras på kompetens.

För sådant är läget: Förorten måste få kosta pengar. Den måste få kosta ofantligt med miljarder! Det gäller allt från polis, skola, dagis, sjukvård etc.

Att som i Frankrike lämna förorterna åt sitt eget öde är inget alternativ. Det leder bara till ännu värre problem längre fram, och snart har vi en situation där polisen inte ens vågar ta sig in i områdena.

Politikerna måste helt enkelt få veta vad deras kreation kostar. Det måste få svida i alla våras plånböcker!

Åtgärder som politiker talar om idag (dom få gånger dom för det på tal) handlar om någon miljon här och nån miljon där: Små skvättar i ett gigantiskt hav.

För politikerna är det lätt att säga att problemen finns, men att göra något konkret åt dom, eller ens debattera lösningar skulle gränsa till rasism enligt gängse samhällsordning som dom själv varit med att skapa.

Uttrycket "målat in sig i ett hörn" har aldrig varit lika applicerbart.

Så man låter helt enkelt bli att ta debatten. Eller så lägger man löjliga förbudförslag mot extremt marginella företeelser som heltäckande slöjor (som gäller, vaddå, tio pers i hela Sverige?).

Invandringsfrågan kvalar inte ens in på topp tio listan över valets viktigaste frågor… Jovisst, vi säger så… och Hitler var indier…


http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article7595273.ab