För att vara ett extremt parti så agerar SD ganska milt

”Sverigedemokraternas historia” så påbörjar många SD-kritiker sina långa haranger av påhopp. Man har hört allt tusen gånger förr: det är skinnbulor, naziuniformer, Hitler-affischer på väggarna och marschmusik på tyska.

Kortfattat och oinitierat kan man säga att SD: s historia ser ut ungefär såhär: partiet skapades 1988 som en utbrytning ur paraplyföreningen Bevara Sverige Svenskt (en förening som samlade alla som kritiserade den förda invandringspolitiken). Partiet var inte mer radikalt än i dag, men däremot fanns det medlemmar som sympatiserade med odemokratiska metoder och som hyllade nazismen.
År 2001 uteslöts ett antal medlemmar. Några av dessa medlemmar bildade Nationaldemokraterna. Uteslutningar har sedan pågått under hela 2000-talet, men framför allt efter att Jimmie Åkesson klev in i partiledarrollen år 2005.
I dag är alla på det klara med var partiet står. Man är helt enkelt inte välkommen som judehatare (då får man hellre gå till Vänstern) och åsikten "kasta ut alla invandrare" är inte accepterad heller.

Det är ungefär så mycket jag vet. Och det är ungefär så långt mitt intresse sträcker sig. Jag är inte så särdeles intresserad av hur detta promillestora parti såg ut på 90-talet.
Det är mig helt egalt om dom stod och heilade, eller klädde sig i bruna skjortor.
Jag var inte där då, och knappt någon annan heller.

Jag, likväl som över 90 % av SD: s nuvarande röstare (troligtvis mångt fler) har funnit partiet under den senare delen av 2000-talet, och det finns mig veterligen inte ETT enda exempel sedan Åkesson tog över partiet där SD: are har misshandlat meningsmotståndare, stört möten etc.

Om jag får säga det själv så är det ett ganska mjäkigt facit för ett extremt parti: jag menar, någon lite molotov-coktail hade dom väl ändå kunnat avvara? Någon liten AFA: it hade väl åtminstone kunnat få lite däng?

Men näe, det finns inget där. Jag känner det inte. Inget analsex. Ingenting.

Däremot provocerar naturligtvis partiet globaliseringshetsarna. Det är bara bra. Utmärkt rent utav.

Burqa-reklamen satte allt på sin spets. Naturligtvis är den skapad för att väcka ilska hos meningsmotståndare. Naturligtvis är den gjord för att skapa debatt. Det är en Mohammed-karikatyr om ni så vill. Den vill dig något. Den pockar på uppmärksamhet. Den pockar på censur. Den vill sätta fingret på vad vi inte kan prata om.

MEN, det är inte bara en provokation. Naturligtvis inte. Den rymmer sanning också. Den handlar inte om burqan (som är en ickefråga) utan SD:s vilja är naturligtvis mycket konkret: att vi ska upphöra med det sinnessjuka mångkulturprojekt som vi har i Sverige i dag. Man vill ta bort särlagstiftning för muslimer som vill att deras barn ska få slippa skolgymnastik, som vägrar skaka hand med kvinnor etc.
Det är väldigt konkret. Det är inget man hymlar med. Man gömmer sig inte bakom "fina ord" som meningsmotståndarna brukar påstå. Man är rättfram och rak.

Vi som väljer att rösta på SD den 19:e tror helt enkelt inte på det samhällsbygge som vi nu har. Vi vill minska på invandringen för att ta hand om dom som bor här idag. Vi anser att ghettobyggnade är ett faktiskt problem.

Naturligtvis provocerar den åsikten, det har jag full förståelse för, men samtidig, jag tittar i min DVD-hylla: näe, inte en enda Hitler-DVD. Inte ens den minsta lilla skallmätningsutrustning. Jag har inte skaffat "ras-indikatorn" som app till min I-phone heller.

Det kanske trots allt är så att det finns faktiska problem i samhället kopplat till mångkultur som inte har med någons krokiga näsa eller skallform att göra?

Man kanske rent utav kan dra slutsatser genom att faktiskt öppna ögonen? Fungerar våra förorter? Är enklavsamhällen en bra utveckling? Känns det vettigt att ha en nettoinvandring på 60 000 människor (förra året). Är det vettigt att ha en arbetskraftsinvandring på 23 000 människor (förra året) när vi har en gigantisk arbetslöshet bland ungdomar?

Dom etablerade partierna behöver en näsbränna, och dom kommer få det den 19: e (och nu menar jag en parlamentarisk näsbränna, inte att Jimmie skulle kasta brandbomber på Mona och Fredrik).

...Men å andra sidan, dom kanske är ett sånt där lurigt extremistiskt parti som håller sig i skinnet i tio år bara för att slå till i riksdagen? Jo, så är det nog. Jag tror att Sverigdemokraterna är lite som ödlorna i TV-serien V. När dom väl har kommit till makten så åker masken av och dom börjar äta råttor.

Mooooahahaha!

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jimmie-akesson-ar-jokern-i-leken_5258531.svd