Realismen drivs av berättigad oro, inte glädjen över att sprida hat

Många missförstår realismens syften. Inte så konstigt egentligen: vi lär oss från ung ålder VILKA som är onda och VILKA som är goda i samhället.

Realismen är ondska. Enligt alla vedertagna definitioner: vidriga rasister som gör skillnad på människor beroende på vilket ursprung dom har.

Ja, jag är realist.
Ja, jag är ond.
Ja, jag är rasist enligt definitionen här ovan.

Jag önskade att det hade varit ett lätt ok att bära, att jag hade kunnat borsta av mig dom dömande blickarna från humanister och liberaler. Men det är inte så lätt, jag tvivlar och tvekar över mina val varje dag.

Det är dubbel eggat då jag inte bara har att försvara mina ståndpunkter inför mig själv, utan även måste försvara mig mot andra människor som missförstått allt det som jag står för.

Och jag vet att det är löjligt att klaga under anonymitetens skydd. Det finns andra som står för sina åsikter rakt ut, utan att tveka. Som går ut och tar en sten i ansiktet för min skull.

För min egen del handlar det om att ta små steg i mitt erkännande inför andra. Sakta men säkert berättar jag vad jag är för typ av människa: att jag är ond.
Jag tar små babysteg.

Erkände för några vänner för ett tag sedan att jag sympatiserar med SD. Låter små halvt talande kommentarer på Facebook smita igenom.
Blir mer och mer oförsiktig när det gäller glappet mellan min Internetperson, och den som jag förmedlar bland verkliga, levande människor.

Men ändå, jag vet ju, innerst inne att jag faktiskt har rätt! Det är inte ÅSIKTERNA jag tvekar om, utan hur jag väljer att förtiga vissa saker bland folk, hur jag döljer annat. -Vad som är moraliskt rätt. Vad som är fegt. Vad som är nödvändigt.

Och samtidigt så vet jag att det finns vissa saker som måste förmedlas, som MÅSTE sägas.
En sådan sak är våltäktsstatistiken från Oslo.



Situationen går inte rakt av att applicera på svenska förhållanden, men det ger ändå en fingervisning åt den utveckling som vi befinner oss i.

Oslo är inte en helt skild värld från Sverige, men hela Oslos innerstad är full med knarkförsäljare, prostituerade, uteliggare och zigenarläger.
Det är ärligt talat en stad som är mer förstörd än Malmö. Det är en stad som troligtvis aldrig kommer repa sig…

Dock bedriver Norrmännen nu mera en i stort sett Sverigedemokratisk politik i regi av Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet, så helt given är väl inte den utgången?

Jag vet att det är en ond, inhuman information.
Det kan inte hjälpas. Den måste spridas vidare.

Varför? -För att väcka folk, få folk att förstå att alla problem faktiskt inte kan förklaras med socioekonomiska förklaringsmodeller . Att få folk att förstå vad som måste göras.
-I förlängningen att öka förståelse för realismen: varför vi finns.

Men viktigast av allt: för att inte ytterligare spä på skulden på dom tjejer som våldtagits.

Tjejerna är nog fullständigt på det klara med att dom själva har en skuld i frågan: som ättlingar till kolonisatörer, som döttrar till rika vita män.

Jag är övertygad om att många av tjejerna gör allt i sin makt för att slå bort tanken på att det var folk från en främmande kultur som gjorde dom illa.
Dom gör nog allt i sin makt för att ersätta den tanken med ”det kunde varit vem som helst”.

Den tanken är naturligtvis skadlig och potentiellt livsfarlig: den fungerar inte läkande, tvärtom, den gör att livskraftiga känslor av hat och hämnd trängs undan och ersätts med skamfyllt ludd.

Jag vet att det är ondska, men ibland måste man erkänna inför sig själv: nej, det kunde inte vara vem som helst, vår kultur är bättre. Om det gör mig till rasist så må det vara så: jag vet ändå att jag har rätt.
Jag har slutat skämmas över valen nu.