Saturday, May 28, 2011

Svenskfientlighetens komplexitet

Om det finns ett ämne som jag dragit mig för att skriva om så är det svenskfientligheten. Det beror inte på att jag är rädd för ämnet, eller för att jag anser att den inte existerar, utan det beror helt enkelt på att ämnet är extremt komplext.

För att kunna definiera svenskfientlighet så måste man först kunna definiera svenskhet, och det är naturligtvis svårt, nästintill omöjligt att sätta ord på.

Jag lyssnade på Axess föredrag ”Bortom Multikulti” och där talade Nima Dervish om just detta med svenskhet.

Han berättade att samma definitionssvårighet finns inom alla kultur (kan han exempelvis som iranier hävda att kebaben är en del av hans kultur när den även förekommer i Turkiet mm?).

Men ändå finns känslan där, det är som rosens doft: Lätt att känna men svår att förmedla till andra.

Och ATT man besitter känslan är alldeles uppenbar, det är bara att gå till valfri förort och höra med människorna där om dom känner sig som en del av det svenska?
Vissa kommer säga ja, och andra kommer säga nej. Ingen kommer ifrågasätta svenskhets existens.

Men visst blir det komplext, för känslan är flytande och kan ha olika innebörd beroende på vilken miljö man befinner sig i.

Om man tar Nima som exempel så har han själv berättat om sin kluvenhet och dubbelhet i detta. Han är både iranier och svensk.
Jag tror dom flesta människor i Sverige kan acceptera det. Men han är naturligtvis mer svensk när han går på hårdrockskonsert, än när han går på persiskt bröllop.

Tomtemor (fd Metalmatte88, här med voiceover av Bubba och Sadulisten från Eurocop) har gjort två ganska upplysande och roliga filmer om det här med definitionen av svenskar och invandrare:





Man kan naturligtvis hävda att man är heeelt oförstående kring det här med den inneboende känslan av svenskhet (dels hos en själv, och dels i hur man ser andra människor), men enligt mig är det ganska tydligt att det handlar om skådespeleri när man låtsas som att det inte skulle finnas några skillnader, och att man själv skulle vara blind inför dessa.

Nåväl, när det gäller svenskfientlighet så kan man i huvudsak dela in det i två kategorier, dels den del som rör töntigheten i att vara svensk, att beskriva vårt kulturella arv som barbariskt etc...
– Detta, den vite mannens skam har jag berört i så många texter nu att jag hoppar det denna gång.

Istället tänkte jag belysa den svenskfientlighet som rör våldsbrott och trakasserier.

Det hade varit lätt för mig att som Metapedia dra ett likhetstecken mellan svenska offer och utländska gärningsmän:
http://sv.metapedia.org/wiki/Offer_f%C3%B6r_svenskfientligheten

Den typen av förenklingar låter sig naturligtvis inte göras.

Däremot görs det omvända väldigt godtyckligt. Ta bara det nötta gamla slagordet om hur många politikiskt motiverade mord som blivit begångna av extremhögern dom senaste åren. När debattörer drar den gamla klyschan så är det alltså fallen här nedan dom avser:

27 mars 2008:
En 32- årig man som varit medlem i Nationaldemokraterna hugger ihjäl
sin flickvän och styvdotter i Surahammar. Han döms till livstids fängelse.
17 juni 2007:
En 55-årig man i Upplands Väsby misshandlas till döds. Två pojkar, med kopplingar till Nationalsocialistisk front, döms till ungdomstjänst.
15 januari 2005:
En 15-årig pojke luras till muslimska kyrkogården i Stockholm där han blir ihjälslagen för att gärningsmannen tror att 15-åringen är homosexuell.
28 febrari 2004:
En 38- årig man med hakkors tatuerat på bröstet hugger ihjäl en tidigare kamrat i Växjö.
Mannen döms till tre års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död.
2 februari 2004:
En 46-årig man blir ihjälskjuten, inrullad i en matta och dumpad utanför Göteborg. En 43-årig man med bakgrund i Nordiska rikspartiet döms till livstids fängelse. Samme man dömdes 1985 för ett annat mord.
19 maj 2003:
En psyksjuk 32-årig man, med bakgrund inom skinnskallekretsar, går bärsärkagång vid tunnelbanan i Åkeshov. Lennart Landin, 71, avlider och sju personer skadas.
9 april 2000:
En man dödas med sex knivhugg utanför en krog i Norrköping. Gärningsmannen, en 20-årig man med förflutet inom nazikretsar, döms till rättspsykiatrisk vård.
1 januari 2000:
Salih Uzel, 19, knivhuggs till döds i samband med ett bråk i Skogås. En 25-årig nazist döm till åtta års fängelse för dråp.
12 november 1999:
Fackföreningsmannen Björn Söderberg, 41, skjuts till döds i Sätra utanför Stockholm. Två aktiva nazister, 22 och 23 år, döms till 11 års fängelse.
28 maj 1999:
Poliserna Olov Borén och Robert Karlström skjuts till döds av tre nazistiska bankrånare – Jackie Arklöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson. Alla tre döms till livstids fängelse.

Jag har svårt att se det politiska motivet i huvuddelen av dessa mord, precis som jag har svårt att se svenskfientligheten i många av dom fall som Metapedia omnämner.

När det gäller Svenskfientlighet så tycker jag att det är en självklarhet att den finns (även om det rymmer en större komplexitet än det som brukar föras fram), frågan är bara hur det ska definieras?

För jag menar, om en man från en hederskultur dödar sin svenska flickvän med fyrtio knivhugg så är det ju frågan om det är svenskfientlighet, eller om samma öde hade kunnat drabba en annan tjej om mannen i fråga hade varit ihop med en tjej som inte var svensk?

Eller ta exemplet med Elin Krantz, var hennes öde särdeles skiljt från det som drabbade Nancy Tavsan?

Jag tycker inte det. Dom var väl i båda gärningsmännens ögon degenerade västerländska slynor som inte hade rätt att som kvinnor neka honom inträde?

Enligt mig borde definitionen vara "oprovocerade attacker där gärningsmannen explicit valt ut offer efter deras kulturella tillhörighet".

Dvs man borde definiera svenskfientlighet på samma sätt som man BORDE definiera det högerextrema våldet, eller det homofoba våldet.
Om offret är etniskt svenskt är inte relevant i sammanhanget. Det som är viktigt är VARFÖR offret valts ut.

För i det oprovocerade våldet är inte bara etniska svenskar offer, utan egentligen alla som på en kort blick från gärningsmannen kan definieras som avvikande från machomallen.

Offret för en happy slapping kan lika gärna vara kines, spanjor, kurd med töntiga kläder som en svensk. Det är inte svenskheten i sig som gör offret idealt, utan att personen i fråga framstår som mesig, svag, någon som tittar ner i marken etc.
Pga av denna definition så stannar heller inte exemplen inom Sveriges gränser, utan finns i stort sett i hela västvärlden.

Exempel från Holland, offret är tydligt utvalt. För den som säger "boys will be boys" så kan jag lova att hon aldrig hade råkat ut för detta om hon hade varit en slöjbärande marockanska eller kepsbärande cooling med adidasbyxor):
http://www.liveleak.com/view?i=38b_1297381894

Jag tror för övrigt att vi kommer få se en rejäl debatt om svenskfientlighet när Ruben Östlunds film ”Play” har premiär i Sverige, en film som bygger på verkliga händelser där svarta ungdomar rånade vita svenskar på mobiltelefoner.

Rubens analys av det jag förstått utan att ha sett filmen är att gärningsmännen agerar utifrån fördomsmallen av dom själva som svarta: dvs förstärker dom drag av vildhet och grymhet som samhället projicerat mot dom.
Jag är ganska säker på att det är en relativt korrekt analys. Det är naturligtvis så att utanförskapet och låga förväntningar har en gigantisk betydelse i den roll som man väljer att ta i samhället.

Den rollen är så viktig att även folk födda i Sverige kan begå svenskfientliga gärningar.

Självklart fick Ruben den obligatoriska frågan om han inte var rädd att hans film skulle kunna utnyttjas av rasistiska krafter nu när SD satt i Riksdagen och allt?
Ruben (för övrigt Sveriges bästa regissör) svarade med att alla Sverigedemokrater skulle få gratis på hans film om dom kom dit i folkdräkt. :)

No comments:

Post a Comment