Saturday, May 28, 2011

Den vite mannens överbett version 2.0

Jag tänkte skriva om Fredrik och Filip denna gång.
Eller kanske till och med, skriva TILL Fredrik och Filip.
Inte för att jag tror att dom kommer läsa detta, men jag tänker skriva som om dom hade varit målgruppen: Exkluderande och elitistiskt.

Självklart har denna text kommit till på grund av det SD-hat som F&F är noga med att sprida varje gång som dom får etertid. Ett hat som känns helt missriktat om jag ska vara ärlig.

Min egen uppfattning om Fredrik och Filip var att dom länge var det bästa som svensk TV hade att erbjuda: en slags förlängning av den referenshumor och elitism som enbart en Z-TV-produktion som ”Tommy på Duken” tidigare hade kunnat erbjuda.

Det gällde att hänga med i alla referenser till ”Sverige-turkar” och producenter på obskyra produktionsbolag. Det gällde att förstå referenserna till mediasfärens ankdamm.

Redan med ”Ursäkta röran (vi bygger om)” var jag fast.

Och jag följde varje upptåg dom gjorde intensivt. Läste allt jag kom över. Minns skandalen då dom hade gått runt på Skansen och deklarerat att Lasse Berghagen var död. Skrattar än i dag åt nakenbilden på Michael Bindefeldt och tutandet på Lidingö golfklubb.

Den humor dom då stod för sparkade mot det ”trygga”, det ”gubbiga” och ”sega”.
Det var en slags hån mot det DDR-Sverige som dom själva hade växt upp i, ett samhälle där man helt och fullt kunde lita på en man i Brandhjälm:
Ett, i det närmaste japanskt samhälle där folk led med knytnäven i fickan medan ungdomar levde rövare.

Idag tar Fredrik och Filip inte fem män på snoppen, dom skulle kunna råka värre ut än att råka väcka vredet hos en man som gör ett nummer av att karma är något som man får tillbaka av det man ger ut.

Jag följde dom till och med när dom slängdes ut på Öppna kanalen. Och självklart när dom gjorde sin bombastiska comeback i rampljuset på Kanal5.

Det var nog för övrigt från Fredrik och Filip som jag lärde mig uttrycket ”den vite mannens överbett” också? Det är ett utryck som jag använder ofta och gärna.

Dess innebörd: vit schavottering av cool kultur (inte nödvändigtvis svart kultur), ett fult tandgrin på en Eric Clapton medan han spelar ”blues”, eller en tysk DJ som vevar armen till någon ”frän” discodänga.

För mig har den vite mannens överbett alltid stått för det fulaste av allt kulturellt: det gubbiga och stela. En total motsats till det punkiga som vanligtvis lockar mig.

Jag minns att Filip en gång fick Fredrik skämmas. Det var när Filip på en turistbuss i New York (där det satt en del svarta människor) deklarerade att Fredrik inte hade en enda svart artist i sin skivsamling.

Man såg att Fredrik skämdes något enormt över detta, och han gick genast i försvarsställning och försökte komma på några artister som var svarta, som han faktiskt gillade.

Problemet var att Fredrik inte kom på ett enda namn. Han blev bara högröd och tittade generat ner i backen.

Filip gladde sig naturligtvis åt debaclet och tyckte att Fredriks reaktion var väldigt rolig!

Jag tyckte också att reaktionen var rolig. Men samtidigt så tyckte jag att det hela var pinsamt å Fredriks vägnar.

För där satt han alltså, en självpåtagen elitist och kunde inte komma på en enda bra svart artist!
Jag hade också skämts om jag hade varit så stel och gubbig.

Finns det då ett självändamål med att ha svarta artister i sin skivsamling (eller snarare mp3-samling)? Nej, självklart inte, men om man är intresserad av musik på en elitistisk nivå, och har ett intresse av att vara progressiv och hitta nyskapande musik så måste man ha örat mot gatan, och då är det omöjligt att undvika svart musik.

Man kan liksom inte komma undan med en mossig samling av Bob Dylan-bootlegs eller vit pop av Coldplay när musiken är under ständig utveckling. Den typen av nörderi och muzak är själva definitionen av den vite mannens överbett.

Och Fredrik och Filip faller tyvärr i den fällan.

Länge ursäktades dom av att dom var så pass nyskapande i sina TV-program, radioprogram och böcker (Två nötcreme och en Moviebox är fortsatt det bästa tidsdokumentet över det svenska 80-talet).

Men sedan hände något: samhället förändrades, och Fredrik och Filip hängde inte med. Dom förstod inte att elitismen och örat mot gatan inte bestod av egna hem hus och sena ankdamskvällar på Riche.

Dom förstod inte att konsumtionsamhället, det globala tjänstesamhället faktiskt var ett problem som måste tas på allvar. Protesterna från sådana som jag själv framstod bara som löjliga där dom befann sig i sin innerstadsgryta av fina, liberala humanistiska värderingar.

Den där förmågan att sådär på pricken beskriva sin samtid ersattes med trött gubbighet. Bekvämhet.

Kanske berodde det på att Fredrik fick barn? Kanske dog förmågan när man bestämde sig för att göra lekprogram alá TV4:a eller dialekthumor alá Bonde söker fru?

Jag vet ärligt talat inte, men när man blev bekväm så infann sig också ett ganska osmickrande hyckleri. Man ville plötsligt framställa sig som folkliga.

-Ni märker kanske att jag genom hela denna text använt mig av ordet ”elitister”. Det är nämligen något som F&F aldrig skulle erkänna att dom är, men det är samtidigt precis det som dom är!

När jag skriver att JAG är elitist så är jag uppriktig. Jag hycklar inte med det. Det är sant att jag hänger med i allt vad alternativvärldar heter, och jag skäms inte över det.

Jag skulle dock ALDRIG gå över folks huvuden på det sättet som F&F gör i sitt möte med några svensksomalier. Det hela var en kampanj som skulle vara lite rolig sådär, något som skulle reta Sverigedemokrater.

Tanken var att F&F skulle förmå Sveriges somalier att alla gå med i SD, och därmed skulle dom pursvenska (för att använda ett populärt ord) hoppa av.



För det första framställde sig F&F som totala nykolonisatörer: två ELITISTER som istället för dialog framför en envägskommunikation där dom försöker förmedla för människor från en annan kultur hur DOM borde agera.

Om initativet hade kommit från Somalierna själva så hade det naturligtvis varit jävligt roligt. Jag hade applåderat ett sådant initiativ.
Men problemet är att F&F inte talar för somalier i gemen, eller ens för någon enskild Somalier, dom talar enbart för sig själva: ett rent själviskt och egenkärt intresse.

Det saknar liksom allt vad analytisk förmåga heter. Det är INTE att ha örat mot marken.

Att mala på, utan att ens avvakta ett svar betyder att F&F inte vet ett jävla skit om Somalier.

Dom skulle ALDRIG bjuda hem en Somalier till en fest om det inte fanns kameror där. Och dom skulle heller aldrig själva bli bjudna.

Att tro att man kan tala för en grupp på det sättet är bara väldigt konstigt.

Jag vet att provokationen ibland sker för provokationens skull, men precis som när man skyller ogenomtänkta utspel på fylla så finns det också många verkliga åsikter att finna i en persons provocerande utlägg.

Ett sådant provocerande utlägg är Filip Hammars utspel om det ruttna svenska folkets rasism i podcasten här:



Låt mig börja med att saga att Filip naturligtvis har helt rätt i den första delen av sin rant: JA, svenskarna är ett ruttet rasistiskt folk som tänder på skärgårdsporr. JA, svenskar kan inte få nog av mysiga deckare som utspelar sig i rasrena miljöer, eller brittiska dramaserier om Viktorianska kvinnor i vida klänningar som har sex i lador med någon ung förman med gigantiska polisonger.

Det är givet helt sant, och det passar också in väldigt väl i bilden av Fredrik och Filip som två elitister. Men jag har väldigt svårt att se skillnaden mellan detta och den rasrena och elitistiska tillvaro som Fredrik och Filip själva lever i?

Coldplay är väl liksom inte att vara nere med gatan?
-Det är väl bara version 2.0 av "Den vite mannens överbett"?

Jag gillade Fredrik och Filip mycket bättre när dom inte hycklade med sin elitism.

3 comments:

  1. Återigen ett mycket bra inlägg:=) Kan bara nicka instämmande.

    ReplyDelete
  2. Kan du ge några exempel på icke ruttet rasistiska folk? Finns det överhuvudtaget folk, eller raser? Om inte, vad är rasism? Är man rasist för att man gillar skärgårn, sin kultur och etnicitet, eller för att man inte strävar att utplåna alla utseendeskillnader så fort som möjligt genom blind sex kors och tvärs?

    //Jazznisse (per def. "elitist" har jag hört?)

    ReplyDelete