Man måste ju ändå avhandla ämnet Michael Jackson en dag som denna.
Även fast jag själv aldrig har gillat hans musik så är jag naturligtvis inte helt oberörd inför Michael Jackson som människa och fenomenet.
Jag har i högsta grad varit en del av MTV-generationen även om min idoldyrkan aldrig varit riktad mot den mjäkiga soul-popartisten .
Tvärtom, dagen då Michael Jacksons skiva ”Dangerous” petades från Billboardlistan av Nirvanas skiva ”Nevermind” var ett av dom vackraste ögonblicken i musikhistorien i mitt tycke.
Jag tycker att Michaels död säger en hel del om ”the American dream” och hur den är totalt oförlåtande mot dom som ramlar av från tronen.
Hur många konserter var Michael bokad till att spela? Femtio bara i London…
Konsertarrangören AEG hade redan sålt biljetter för 650 miljoner kronor.
Det här kommer bli en dyr historia. AEG kommer att få ta den huvudsakliga ekonomiska smällen själva. Försäkringsbolagen har nämligen inte skrivit avtal på att dom ska ta ansvar vid inställda konserterna.
Dom fruktade, och det på goda grunder, att Michael Jackson inte var i så bra form (undrar var den uppfattningen kom ifrån?).
AEG bedyrade att Michael var i toppform, och lyckades till och med hitta ”läkare” som kunde sätta sina signaturer på detta ”faktum”.
Jag är osäker på hur dom där ”läkarna” nådde sin slutsats? Själv hade jag varit väldigt tveksam till att ge grönt ljus till en kille som sitter i rullstol, tuggar smärtstillande och väger 45 kilo, men så är ju jag å andra sidan bara en simpel lekman på området…
Man slutar inte mjölka en kassako.
The show must go on helt enkelt.
http://www.e24.se/lifestyle/kultur/artikel_1415705.e24
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3124327.svd
Friday, June 26, 2009
Tuesday, June 23, 2009
Trio Lligo
Ibland dyker band upp i helt fel tid. Trio Lligo hade kunnat bli ett av nittiotalets största indieband, helt klart i paritet med bob hund eller Broder Daniel. Tyvärr ville ödet annorlunda för bandet hade oturen att ha sin ”storhetstid” i slutet av 80-talet.
På den tiden så fanns det inget utrymmer för quirky vispop med filosofiska texter.
På den tiden var det new wave från helvetet som gällde, blipblop-synthar och pudelfrillor. Man tyckte till och med att Orup var ”annorlunda” på den tiden.
Trio lligo körde ståbas, RIKTIGA trummor samt akustisk gitarr. Något sådant hade man inte sett sedan Dylans dagar. Det måste ha tett sig väldigt otidsenligt och fel.
Torrent:
http://www.triolligo.com/index.html.sv
Lyssna:
http://www.klicktrack.com/nons/releases/trio-lligo/bulldozerballader-lika-latt-som-ingenting-i-usa
På den tiden så fanns det inget utrymmer för quirky vispop med filosofiska texter.
På den tiden var det new wave från helvetet som gällde, blipblop-synthar och pudelfrillor. Man tyckte till och med att Orup var ”annorlunda” på den tiden.
Trio lligo körde ståbas, RIKTIGA trummor samt akustisk gitarr. Något sådant hade man inte sett sedan Dylans dagar. Det måste ha tett sig väldigt otidsenligt och fel.
Torrent:
http://www.triolligo.com/index.html.sv
Lyssna:
http://www.klicktrack.com/nons/releases/trio-lligo/bulldozerballader-lika-latt-som-ingenting-i-usa
Monday, June 22, 2009
Revolution i Iran ett önsketänkande?
Troligtvis och förhoppningsvis så kommer jag ha anledning att återvända till det här ämnet längre fram, men ännu känns utvecklingen i Iran allt för luddig för att jag ska kunna ha en klar uppfattning om vad som verkligen sker i landet.
Väktarrådet medger ”vissa valfel”. Däribland att vissa av dom räknade distrikten hade mer än 100 % valdeltagande. Det är föga förvånande. Valfusk förekommer nog i alla val i den regionen. Men även om det skulle vara så att valfusket var utbrett, är det då säkert att det är en folklig revolution som vi ser i Iran? Jag hoppas det innerligt, men om jag ska vara ärlig så är min gissning att en majoritet av Irans befolkning fortfarande stödjer Mahmoud Ahmadinejad.
Det är naturligtvis en djup splittring i landet.
Det är en konflikt mellan olika etniska grupper. Det är en konflikt mellan fattig och rik, mellan ung och gammal, mellan stadsbo och landsortsbefolkning.
Det är inte konstigt om den unga, urbana, bättre bemedlade gruppen i större utsträckning når ut genom bloggar och twitter.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle bli jublande glad när iranska ungdomar började protestera, och initialt så jublade jag. Till viss del gör jag det fortfarande även om tveksamheten växer sig större ju mer jag läser i ämnet.
Vilken revolution är det FOLKET i Iran vill se? Vill FOLKET ens se en revolution?
Bland exil-Iranier i Sverige och övriga Europa så finns det en uppfattning om att demonstrationerna inte handlar om Mir Hossein Mousavi, utan att dom är ett rop på demokrati. Det finns en uppfattning om att protesterna har ett stort folkligt stöd.
Jag hyser den högsta respekten för Iranier i Sverige. Jag har stött på många av dom på diverse arbetsplatser och jag har inte stött på en enda iranier som jag inte funnit sympatisk.
Speciellt så har den iranska kvinnan alltid haft en speciell plats i mitt hjärta: vackra, mentalt starka (mycket starkare än männen), vänliga och djupt Islamkritiska.
Men jag tror faktiskt att deras estimeringar i denna fråga kan vara fel. Protesterna som vi ser i Iran går under den gröna flaggan, islams färg. Och let´s face it, om inte den andlige ledaren försvinner så kommer Iran aldrig bli ett demokratiskt land.
Jag tror exil-iraniernas önskan är önsketänkande.
Jag hoppas så jävla hårt att jag har fel. Jag håller tummarna tills knogarna vitnar.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3098141.svd
Väktarrådet medger ”vissa valfel”. Däribland att vissa av dom räknade distrikten hade mer än 100 % valdeltagande. Det är föga förvånande. Valfusk förekommer nog i alla val i den regionen. Men även om det skulle vara så att valfusket var utbrett, är det då säkert att det är en folklig revolution som vi ser i Iran? Jag hoppas det innerligt, men om jag ska vara ärlig så är min gissning att en majoritet av Irans befolkning fortfarande stödjer Mahmoud Ahmadinejad.
Det är naturligtvis en djup splittring i landet.
Det är en konflikt mellan olika etniska grupper. Det är en konflikt mellan fattig och rik, mellan ung och gammal, mellan stadsbo och landsortsbefolkning.
Det är inte konstigt om den unga, urbana, bättre bemedlade gruppen i större utsträckning når ut genom bloggar och twitter.
Jag trodde ärligt talat att jag skulle bli jublande glad när iranska ungdomar började protestera, och initialt så jublade jag. Till viss del gör jag det fortfarande även om tveksamheten växer sig större ju mer jag läser i ämnet.
Vilken revolution är det FOLKET i Iran vill se? Vill FOLKET ens se en revolution?
Bland exil-Iranier i Sverige och övriga Europa så finns det en uppfattning om att demonstrationerna inte handlar om Mir Hossein Mousavi, utan att dom är ett rop på demokrati. Det finns en uppfattning om att protesterna har ett stort folkligt stöd.
Jag hyser den högsta respekten för Iranier i Sverige. Jag har stött på många av dom på diverse arbetsplatser och jag har inte stött på en enda iranier som jag inte funnit sympatisk.
Speciellt så har den iranska kvinnan alltid haft en speciell plats i mitt hjärta: vackra, mentalt starka (mycket starkare än männen), vänliga och djupt Islamkritiska.
Men jag tror faktiskt att deras estimeringar i denna fråga kan vara fel. Protesterna som vi ser i Iran går under den gröna flaggan, islams färg. Och let´s face it, om inte den andlige ledaren försvinner så kommer Iran aldrig bli ett demokratiskt land.
Jag tror exil-iraniernas önskan är önsketänkande.
Jag hoppas så jävla hårt att jag har fel. Jag håller tummarna tills knogarna vitnar.
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3098141.svd
Sunday, June 21, 2009
Richard Dollarhjärta
Johan af Donner festar på STHLM finest (mannen med snusnäsduken i kavajfickan).
Det om något är ett gott tecken på att han är en idiot. En Gratisätande paria.
Men faktiskt, även fast Johan har förskingrat 2,7 miljoner av Röda Korsets pengar och ljugit om sina betyg så borde han på inget sätt vara ensam att hängas ut nu när Röda korset ändå är på tapeten.
Vi talar om en välgörenhetsorganisation nu. Vi talar om en välgörenhetsorganisation som förväntar sig donationer och frivilligarbete samtidigt som dom tycker att man kan ha en Ordförande i Bengt Westerberg som tjänar 822 000 kronor per år (på en tjänst som beräknas vara 70% av full tid). Eller som tycker att det är rimligt med en månadslön på 86 000 kronor för Generalsekreteraren Christer Zettergren...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5408772.ab
Det om något är ett gott tecken på att han är en idiot. En Gratisätande paria.
Men faktiskt, även fast Johan har förskingrat 2,7 miljoner av Röda Korsets pengar och ljugit om sina betyg så borde han på inget sätt vara ensam att hängas ut nu när Röda korset ändå är på tapeten.
Vi talar om en välgörenhetsorganisation nu. Vi talar om en välgörenhetsorganisation som förväntar sig donationer och frivilligarbete samtidigt som dom tycker att man kan ha en Ordförande i Bengt Westerberg som tjänar 822 000 kronor per år (på en tjänst som beräknas vara 70% av full tid). Eller som tycker att det är rimligt med en månadslön på 86 000 kronor för Generalsekreteraren Christer Zettergren...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5408772.ab
Saturday, June 20, 2009
Eden Lake
Jag är stålmagad när det gäller skräck och thriller-filmer. Jag tål det mesta. Men idag såg jag den engelska filmen Eden Lake och det var knappt så jag kunde sitta stilla av den stigande obehagskänslan. Filmen är fullständigt realistisk i all sin vidrighet och den påminde mig om en dokumentär som jag såg för några år sedan där polis hade beslagtagit hemmagjorda filmer från ett gäng i USA. Det där gänget åkte runt i bilar och gjorde drive byes med paintballgevär. Dom skrattade högljutt när folk kastade sig mot marken av rädsla och tog sig för bröstet för att se om dom var skadade.
Sedan filmade dom sig själva när dom bröt sig in och slog sönder nybyggda hus. Dom skrattade så att dom kiknade när dom klöv toalettstolar med hammarslag eller när dom slog en slägga genom en gipsvägg. Dom tyckte att vandaliseringen var så roligt att dom höll på att kissa på sig av skratt, men allra roligaste tyckte dom att det var när folk blev rädda.
Dom hoppade på folk på random. Lät slumpen välja offren. ”Ini-mini-minie-moe”. Happy slapping.
Eden Lake förmedlar samma känsla, en känsla av total bortdomnad humanism: obefintlig. Torra, dissande ögon utan liv.
En uppväxt på MTV: s Pimp my ride, Yo mama-skämt, Man U-matcher och fags.
I England finns ett fenomen som vi än så länge saknar i Sverige: Chavs, vita ungdomar med pottfrillor och fräknar som i stort sätt kan mäta sig med minoritetsgängen. Det finns historier liknande den i Eden Lake som faktiskt har inträffat på riktigt i England.
Chavs är en verklighet och dom är i många fall exakt så avhumaniserad som filmen vill låta påskina. Du kan inte vinna mot dom här monstren för dom är i högsta grad verkliga, och dom kommer inte att försvinna bara för att du blundar. Det är det som gör det så jävla läskigt.
Sedan filmade dom sig själva när dom bröt sig in och slog sönder nybyggda hus. Dom skrattade så att dom kiknade när dom klöv toalettstolar med hammarslag eller när dom slog en slägga genom en gipsvägg. Dom tyckte att vandaliseringen var så roligt att dom höll på att kissa på sig av skratt, men allra roligaste tyckte dom att det var när folk blev rädda.
Dom hoppade på folk på random. Lät slumpen välja offren. ”Ini-mini-minie-moe”. Happy slapping.
Eden Lake förmedlar samma känsla, en känsla av total bortdomnad humanism: obefintlig. Torra, dissande ögon utan liv.
En uppväxt på MTV: s Pimp my ride, Yo mama-skämt, Man U-matcher och fags.
I England finns ett fenomen som vi än så länge saknar i Sverige: Chavs, vita ungdomar med pottfrillor och fräknar som i stort sätt kan mäta sig med minoritetsgängen. Det finns historier liknande den i Eden Lake som faktiskt har inträffat på riktigt i England.
Chavs är en verklighet och dom är i många fall exakt så avhumaniserad som filmen vill låta påskina. Du kan inte vinna mot dom här monstren för dom är i högsta grad verkliga, och dom kommer inte att försvinna bara för att du blundar. Det är det som gör det så jävla läskigt.
Nirvanas topp sex (sju) trummisar
Aahh, Nirvanas trummisar, ett ämne som man skulle kunna doktorera i. Det verkar råda någon slags koncensus bland fans, musikkännare och tyckare i allmänhet att Nirvana var ett helt värdelöst band innan David Grohl gjorde entré. Det är naturligtvis bullshit, Kurt hade kunnat turnera med i stort sett vilken trummis som helst. Grohl var bara en i raden av trummisar.
Men det är klart, hade man frågat Kurt när han levde så hade han valt David Grohl alla dagar i veckan. Kurt var nämligen sjukligt besatt i att ha en trummis som kunde slå hårt och som lydde hans direktiv. Allt annat var underordnat. Så här skulle jag själva ranka Nirvanas trummisar (åren bakom namnen anger deras tid i bandet).
1. Dale Crover (1987) (1988) (1990)
Kurt hade aldrig velat gjort något som hade kunnat äventyra hans favoritband Melvins överlevnad, därför var Dale aldrig någon långsiktig lösning. Dale koncentrerade sig på Melvins men hjälpte Nirvana vid några kortare turnéer och vid några demo- och studioinspelningar. Dale kan höras på skivan Bleach bland annat.
Jag skulle ranka Dale, inte bara som Nirvanas bästa utan även som VÄRLDENS bästa trummis.
2. Dave Foster (1988)
Kurt och Krist kände sig aldrig riktigt bekväma med Dave Foster. Delvis berodde det på fördomar. Dave hade mustach och jeansväst: En riktig metalkille. En metalkille som dessutom spelade spelade trummor på ett jazzinfluerat manér som inte riktigt gladde Kurt. Daves tid i bandet blev kortvarig, men själv anser jag att han var otroligt talangfull.
3. David Grohl (1990-1994)
Redan efter någon minut på Davids audition stod det klart att han var den rätta trummisen för Nirvana. Efter Grohls entré så var hattandet över. Kurt sa att David var en miniversion av Dale Crover, och att han en dag kanske till och med kunde bli bättre än Dale. Grohl kommer förstås aldrig att slå Crover men när det gäller hårdslående timing så finns det ingen levande trummis som klår honom.
4. Dan Peters (1990)
När Dans band Mudhoney hade tagit time out på obestämd tid så kallades Dan in i Nirvana.
Dan fick ETT fototillfälle tillsammans med bandet, EN studioinspelning (singeln Sliver) samt EN livespelning. Han gjorde definitivt inte bort sig, men Kurt hade precis i samma veva träffat David Grohl.
Kurt och Krist vågade inte ens ge Dan sparken muntligt. Dan fick reda på att han hade ersatts av David Grohl genom att läsa om kommande Nirvana-spelningar i en rocktidning.
Dan var för övrigt inte den enda trummisen i Nirvanas historia som fick reda på att han hade fått sparken genom snacket på stan, det samma gäller även Burckhardt och Foster.
5. Mike Dillard (1987)?
Det råder delade meningar om huruvida Mike Dillard verkligen har trummat för Nirvana. Den här osäkerheten säger en hel del om hur Nirvana och Melvins böt medlemmar med varandra som andra byter kalsonger. Det finns i alla fall ingen inspelning med Mike Dillard som Nirvana-trummis, däremot är han med på Melvins skiva ”Mangled demos from 1983” samt i denna reunionspelningen med Melvins från 2008.
6. Chad Channing (1988-1990)
Den lilla alvliknande trummisen Chad hade en förmåga att tappa tempo under spelningarnas gång. Kurt var aldrig riktigt nöjd med Chads arbete i studion heller. På det personliga planet så klickade det mestadels, men Chad var lite för mycket medelklasshippie för att Kurt och Krist skulle känna sig helt bekväma (Ja, Kurt och Krist var extremt dömande mot människor som inte var ”rätt” när det gäller punkideal).
7. Aaron Burckhardt (1987)
Ytterligare en metalkille med mustach och jeansväst. Aaron var allt för macho för Kurt och Krist, och om man ska vara ärlig så höll inte trummandet heller.
Men det är klart, hade man frågat Kurt när han levde så hade han valt David Grohl alla dagar i veckan. Kurt var nämligen sjukligt besatt i att ha en trummis som kunde slå hårt och som lydde hans direktiv. Allt annat var underordnat. Så här skulle jag själva ranka Nirvanas trummisar (åren bakom namnen anger deras tid i bandet).
1. Dale Crover (1987) (1988) (1990)
Kurt hade aldrig velat gjort något som hade kunnat äventyra hans favoritband Melvins överlevnad, därför var Dale aldrig någon långsiktig lösning. Dale koncentrerade sig på Melvins men hjälpte Nirvana vid några kortare turnéer och vid några demo- och studioinspelningar. Dale kan höras på skivan Bleach bland annat.
Jag skulle ranka Dale, inte bara som Nirvanas bästa utan även som VÄRLDENS bästa trummis.
2. Dave Foster (1988)
Kurt och Krist kände sig aldrig riktigt bekväma med Dave Foster. Delvis berodde det på fördomar. Dave hade mustach och jeansväst: En riktig metalkille. En metalkille som dessutom spelade spelade trummor på ett jazzinfluerat manér som inte riktigt gladde Kurt. Daves tid i bandet blev kortvarig, men själv anser jag att han var otroligt talangfull.
3. David Grohl (1990-1994)
Redan efter någon minut på Davids audition stod det klart att han var den rätta trummisen för Nirvana. Efter Grohls entré så var hattandet över. Kurt sa att David var en miniversion av Dale Crover, och att han en dag kanske till och med kunde bli bättre än Dale. Grohl kommer förstås aldrig att slå Crover men när det gäller hårdslående timing så finns det ingen levande trummis som klår honom.
4. Dan Peters (1990)
När Dans band Mudhoney hade tagit time out på obestämd tid så kallades Dan in i Nirvana.
Dan fick ETT fototillfälle tillsammans med bandet, EN studioinspelning (singeln Sliver) samt EN livespelning. Han gjorde definitivt inte bort sig, men Kurt hade precis i samma veva träffat David Grohl.
Kurt och Krist vågade inte ens ge Dan sparken muntligt. Dan fick reda på att han hade ersatts av David Grohl genom att läsa om kommande Nirvana-spelningar i en rocktidning.
Dan var för övrigt inte den enda trummisen i Nirvanas historia som fick reda på att han hade fått sparken genom snacket på stan, det samma gäller även Burckhardt och Foster.
5. Mike Dillard (1987)?
Det råder delade meningar om huruvida Mike Dillard verkligen har trummat för Nirvana. Den här osäkerheten säger en hel del om hur Nirvana och Melvins böt medlemmar med varandra som andra byter kalsonger. Det finns i alla fall ingen inspelning med Mike Dillard som Nirvana-trummis, däremot är han med på Melvins skiva ”Mangled demos from 1983” samt i denna reunionspelningen med Melvins från 2008.
6. Chad Channing (1988-1990)
Den lilla alvliknande trummisen Chad hade en förmåga att tappa tempo under spelningarnas gång. Kurt var aldrig riktigt nöjd med Chads arbete i studion heller. På det personliga planet så klickade det mestadels, men Chad var lite för mycket medelklasshippie för att Kurt och Krist skulle känna sig helt bekväma (Ja, Kurt och Krist var extremt dömande mot människor som inte var ”rätt” när det gäller punkideal).
7. Aaron Burckhardt (1987)
Ytterligare en metalkille med mustach och jeansväst. Aaron var allt för macho för Kurt och Krist, och om man ska vara ärlig så höll inte trummandet heller.
I´m back!
Hej hej!
Det var skönt med ledighet, att inte bry sig om current afairs och jobb. Dock så måste jag säga att det var svårt att släppa bloggandet helt och hållet. Jag har saknat skrivandet, i alla fall lite grann. Jag har saknat tillgången till nymedierna också (bloggar, Flashback mm).
När man enbart har tillgång till pappers- och TV-media så får man verkligen ha bra fantasi, fylla i luckorna själv där man tycker att det glappar. Dom rapporterade exempelvis på nyheterna att det går bra för dom Somalier som flyttar till England.
Dom presenterade inga siffror eller så, sa bara att det går bra för Somalierna där…
Jag var långt ifrån Internet när jag såg det så jag var tvungen att anta att det var en lögn.
Sedan läste jag i Aftonbladet om den där unga tjejen som hade mördats, och naturligtvis stod det inte ett ord om etnicitet i artikeln. Så, vad skulle jag göra? Jag antog naturligtvis. Jag antog att min statistiska och empiriska kunskap skulle slå rätt även i detta fall.
Det var först när jag kom hem igen som jag fick revidera min gissning. Bägge dom misstänkta är etniska svenskar. Bara en sån sak. Jag antar att gammalmedia har skadat sig själva genom att ropa varg (vitpixla) allt för många gånger?
Eftersom att dom inte brukar vara sena med att förtiga sanningen så är det inte konstigt att man skapar sina egna sanningar.
Allt hade fungerat bättre för medierna om deras mammor redan från början hade förklarat för dom att det är fult att ljuga.
Som det där som stod på Aftonbladets kultursidor: I en recension av en bok om kvinnor inom den HÖGEREXTREMA rörelsen (ni vet nazister) så skrev recensenten att Sverigedemokratiska kvinnor ser det som sin primära uppgift att föda barn och bevara rasen…
Jag skrattade rakt ut i luften när jag läste den meningen.
Föda barn och bevara rasen?
Är dom här hatmånglarna på Aftonbladet allvarliga?
Okej att dom flesta Sverigedemokrater är stockkonservativa, men synen på SD-kvinnan som någon slags rasbiologisk värphöna känns liiiite off (för att uttrycka saken milt).
Har dom talat med några SD-kvinnor och frågat vad dom har att säga i frågan? Självklart inte… Deras antaganden är lika goda som mina när jag är strandsatt utan dator antar jag?
Skillnaden är, att med dator så genomskådar jag alla lögner med några enkla klick.
Då får jag både namn och födelseort på dom misstänkta, då kvarstår inga frågetecken.
Två veckors ledighet med bara gammalmedia var verkligen ett intressant experiment, men jag känner att jag hade vunnit mer kunskap på att skippa medierna helt och hållet.
Det är bara förvirrande att ta del av en rapportering som man vet bara presenterar halva sanningar.
Jag skulle ha hållit mig till skogspromenader istället.
Det var skönt med ledighet, att inte bry sig om current afairs och jobb. Dock så måste jag säga att det var svårt att släppa bloggandet helt och hållet. Jag har saknat skrivandet, i alla fall lite grann. Jag har saknat tillgången till nymedierna också (bloggar, Flashback mm).
När man enbart har tillgång till pappers- och TV-media så får man verkligen ha bra fantasi, fylla i luckorna själv där man tycker att det glappar. Dom rapporterade exempelvis på nyheterna att det går bra för dom Somalier som flyttar till England.
Dom presenterade inga siffror eller så, sa bara att det går bra för Somalierna där…
Jag var långt ifrån Internet när jag såg det så jag var tvungen att anta att det var en lögn.
Sedan läste jag i Aftonbladet om den där unga tjejen som hade mördats, och naturligtvis stod det inte ett ord om etnicitet i artikeln. Så, vad skulle jag göra? Jag antog naturligtvis. Jag antog att min statistiska och empiriska kunskap skulle slå rätt även i detta fall.
Det var först när jag kom hem igen som jag fick revidera min gissning. Bägge dom misstänkta är etniska svenskar. Bara en sån sak. Jag antar att gammalmedia har skadat sig själva genom att ropa varg (vitpixla) allt för många gånger?
Eftersom att dom inte brukar vara sena med att förtiga sanningen så är det inte konstigt att man skapar sina egna sanningar.
Allt hade fungerat bättre för medierna om deras mammor redan från början hade förklarat för dom att det är fult att ljuga.
Som det där som stod på Aftonbladets kultursidor: I en recension av en bok om kvinnor inom den HÖGEREXTREMA rörelsen (ni vet nazister) så skrev recensenten att Sverigedemokratiska kvinnor ser det som sin primära uppgift att föda barn och bevara rasen…
Jag skrattade rakt ut i luften när jag läste den meningen.
Föda barn och bevara rasen?
Är dom här hatmånglarna på Aftonbladet allvarliga?
Okej att dom flesta Sverigedemokrater är stockkonservativa, men synen på SD-kvinnan som någon slags rasbiologisk värphöna känns liiiite off (för att uttrycka saken milt).
Har dom talat med några SD-kvinnor och frågat vad dom har att säga i frågan? Självklart inte… Deras antaganden är lika goda som mina när jag är strandsatt utan dator antar jag?
Skillnaden är, att med dator så genomskådar jag alla lögner med några enkla klick.
Då får jag både namn och födelseort på dom misstänkta, då kvarstår inga frågetecken.
Två veckors ledighet med bara gammalmedia var verkligen ett intressant experiment, men jag känner att jag hade vunnit mer kunskap på att skippa medierna helt och hållet.
Det är bara förvirrande att ta del av en rapportering som man vet bara presenterar halva sanningar.
Jag skulle ha hållit mig till skogspromenader istället.
Subscribe to:
Posts (Atom)