Nirvanas topp sex (sju) trummisar

Aahh, Nirvanas trummisar, ett ämne som man skulle kunna doktorera i. Det verkar råda någon slags koncensus bland fans, musikkännare och tyckare i allmänhet att Nirvana var ett helt värdelöst band innan David Grohl gjorde entré. Det är naturligtvis bullshit, Kurt hade kunnat turnera med i stort sett vilken trummis som helst. Grohl var bara en i raden av trummisar.
Men det är klart, hade man frågat Kurt när han levde så hade han valt David Grohl alla dagar i veckan. Kurt var nämligen sjukligt besatt i att ha en trummis som kunde slå hårt och som lydde hans direktiv. Allt annat var underordnat. Så här skulle jag själva ranka Nirvanas trummisar (åren bakom namnen anger deras tid i bandet).


1. Dale Crover (1987) (1988) (1990)

Kurt hade aldrig velat gjort något som hade kunnat äventyra hans favoritband Melvins överlevnad, därför var Dale aldrig någon långsiktig lösning. Dale koncentrerade sig på Melvins men hjälpte Nirvana vid några kortare turnéer och vid några demo- och studioinspelningar. Dale kan höras på skivan Bleach bland annat.
Jag skulle ranka Dale, inte bara som Nirvanas bästa utan även som VÄRLDENS bästa trummis.





2. Dave Foster (1988)

Kurt och Krist kände sig aldrig riktigt bekväma med Dave Foster. Delvis berodde det på fördomar. Dave hade mustach och jeansväst: En riktig metalkille. En metalkille som dessutom spelade spelade trummor på ett jazzinfluerat manér som inte riktigt gladde Kurt. Daves tid i bandet blev kortvarig, men själv anser jag att han var otroligt talangfull.





3. David Grohl (1990-1994)

Redan efter någon minut på Davids audition stod det klart att han var den rätta trummisen för Nirvana. Efter Grohls entré så var hattandet över. Kurt sa att David var en miniversion av Dale Crover, och att han en dag kanske till och med kunde bli bättre än Dale. Grohl kommer förstås aldrig att slå Crover men när det gäller hårdslående timing så finns det ingen levande trummis som klår honom.





4. Dan Peters (1990)

När Dans band Mudhoney hade tagit time out på obestämd tid så kallades Dan in i Nirvana.
Dan fick ETT fototillfälle tillsammans med bandet, EN studioinspelning (singeln Sliver) samt EN livespelning. Han gjorde definitivt inte bort sig, men Kurt hade precis i samma veva träffat David Grohl.
Kurt och Krist vågade inte ens ge Dan sparken muntligt. Dan fick reda på att han hade ersatts av David Grohl genom att läsa om kommande Nirvana-spelningar i en rocktidning.
Dan var för övrigt inte den enda trummisen i Nirvanas historia som fick reda på att han hade fått sparken genom snacket på stan, det samma gäller även Burckhardt och Foster.





5. Mike Dillard (1987)?

Det råder delade meningar om huruvida Mike Dillard verkligen har trummat för Nirvana. Den här osäkerheten säger en hel del om hur Nirvana och Melvins böt medlemmar med varandra som andra byter kalsonger. Det finns i alla fall ingen inspelning med Mike Dillard som Nirvana-trummis, däremot är han med på Melvins skiva ”Mangled demos from 1983” samt i denna reunionspelningen med Melvins från 2008.




6. Chad Channing (1988-1990)

Den lilla alvliknande trummisen Chad hade en förmåga att tappa tempo under spelningarnas gång. Kurt var aldrig riktigt nöjd med Chads arbete i studion heller. På det personliga planet så klickade det mestadels, men Chad var lite för mycket medelklasshippie för att Kurt och Krist skulle känna sig helt bekväma (Ja, Kurt och Krist var extremt dömande mot människor som inte var ”rätt” när det gäller punkideal).





7. Aaron Burckhardt (1987)

Ytterligare en metalkille med mustach och jeansväst. Aaron var allt för macho för Kurt och Krist, och om man ska vara ärlig så höll inte trummandet heller.