Ett starkt minne från min barndom var när jag stod på gränsen mellan Sverige och Norge. Jag hade vänsterfoten i Sverige och högerfoten i Norge. Hoppade mellan dom bägge länderna i någon slags surrealistiskt glädjerus.
Jag tvekar ofta att skriva om vissa ämnen eftersom att jag tror att saken redan är allmänt känd. Sedan kommer jag på mig själv tänkandes ”Det kanske inte är så, dom flesta har kanske inte Flashback och bloggar som sin främsta informationskälla? Dom flesta kanske fortsatt får sina nyheter genom Aftonbladet och Aktuellt? Det kanske inte alls är ett självklart faktum att samtliga av Oslos överfallsvåldtäkter dom senaste tre åren (41 till antalet) har begåtts av utomeuropeiska invandrare?
Jag måste helt enkelt sluta anta att folk vet en massa saker och skriva dom rakt ut istället.
När jag var liten så var det verkligen bara ett litet kliv så var jag över i Norge, och skillnaden var ingen alls. Det var samma land i mångt och mycket.
Idag ser det annorlunda ut. Idag finns det en levande debatt i Norge om Invandringens baksidor, och tidningarna skriver rakt ut när det gäller kulturella och etniska faktorer bakom brott (som att unga mobilrånare ofta har en rasistisk agenda när dom begår sina brott).
I Sverige är det dött på den fronten. Folk är verkligen livrädda. Vågar inte skriva ut sina namn, vågar inte visa sina ansikten. Tidningarna och TV-kanalerna ger heller inte ut något utrymme i onödan (även om det blivit mycket bättre på den fronten dom senaste åren).
Jag är själv livrädd. Jag skulle inte ens våga säga öppet att det är galet att en fjärdedel av Sydafrikas män säger sig vara våldtäktsmän. Jag skulle inte öppet våga säga att det är galet att en Sydafrikansk kvinna våldtas i snitt 2 gånger per liv.
När vågar Sverige bli som Norge eller Danmark i den här frågan?
När vågar Sverige bli en nation som bygger sin existens på dialog istället för nedtystad rädsla?
När vågar JAG blogga med mitt personnamn istället för ”Inget val”?
Om fyra år?
Om aldrig någonsin?
Sunday, June 28, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Tack för en viktig och välskriven bloggtråd!
ReplyDelete//Linus på Lamberget
Tack! Observera också att det är en feminst som utan undansvep uttalar sig i frågan. Var finns feministerna i Sverige när det gäller denna fråga?
ReplyDeleteFeminister vågar inte ta i frågor som berör invandringen av någon ytterst märklig anledning. Fast det kan bero på att kvinnor som har Schyman som Guru anser ju att det inte har med nationalitet att eller religion, allt handlar om att allt är männen fel punkt slut..Jag bara suckar jag..
ReplyDeleteMen du har rätt, många vågar inte av väl förståliga skäl. För det är farligt att nyttja sin demokratiska rättighet som yttrandefriheten är idag. Turligt nog så finns det dom som aldrig ger upp kampen.
Jag kallar mig själv för feminist. Och jag kan också hålla med Gudrun i mycket (som att företagsstyrelserummen är gubbhyllor mm). Jag håller också med om att det generellt är ett problem att män står för en majoritet av våldet i samhället. Men allt handlar förstås inte om manligt och kvinligt. Feminister vet mycket väl att det är skillnad på en svensk man uppväxt i 70-talets jämställdhet, och en taliban uppväxt i medeltiden.
ReplyDeleteMen se på kvinnan i videon, Feminist: En norsk feminist. Och hon vågar tala sanning! Visst är det fantastiskt? Om Gudrun hade talat sanning så hade hon suttit i EU-parlamentet nu.
När det gäller din och andras mod så tycker jag att det är fantastiskt. Jag beundrar ej djupt, alla ni som vågar!