När man talar om svensk kultur så kommer man alltid in på definitionsfrågan av svenskhet.
Svaret på frågan måste naturligtvis bli att svenskhet avgörs av varje enskild individ, men att vissa saker ÄR svenska genom ett outtalat majoritetsbeslut.
Vi behöver liksom inte ha en omröstning för att kapitulera inför vetskapen att kräftor, blyghet, midsommar, facket, kungen, dåligt väder, Astrid Lindgren och Allsång på skansen tillhör den svenska kulturen.
Man kan tycka vad man vill om dessa saker men faktum kvarstår.
När man talar om personer så brukar ju även Zlatan dyka upp som exempel? Ni har hört det förut inte sant…
- Är Zlatan svensk?
Återigen, samma svar: Individen bestämmer.
Personligen skulle säga att Zlatan är svensk. Men han är också en kaxig förortsbo med divaliteter och en förkärlek för att ge fula efterslängar.
Är Zlatan svensk enligt Zlatan själv?
Ja, troligtvis, men jag tror också att han definierar sig själv som Rosengårdare, Malmöit, förortsbo, Kroat, Bosnier, invandrare, samt Italienare med designerkalsonger och dyra bilar.
Är Zlatan svensk enligt det outtalade majoritetsbeslutet? Ja, jag skulle tro det, i alla fall dom (visserligen få) gånger som det går bra för honom i landslaget.
Om någon talar sig varm för svensk kultur så får denne hela tiden höra att saker och ting inte är svenska för att dom har sitt ursprung i andra länder.
Men är inte det en sanning som gäller för alla kulturer?
Finns det en enda ”genuin” (läs inavlad) kultur som inte tagit inspiration utifrån?
För även om kåldolmarna kommer från Turkiet, Julgranen från Tyskland och potatisen från Sydamerika så kan det väl inte råda något tvivel om att dessa saker är en del av den svenska kulturen?
Råder det något frågetecken: fråga majoriteten.
En av dom största svenska ikonerna, Cornelis Vreesvijk föddes inte ens i Sverige.
Råder det något tvivel om hans berättigande inom det svenska kulturarvet?
Jag skiter fullständigt om Ankan på julafton är en tvättäkta amerikan (skapad av en man med rötter i Irland, Kanada och Tyskland). Min upplevelse är ändå att det i högsta grad rör sig om en svensk tradition. Likaså tycker jag att Grevinnan och betjänten är lika mycket svensk tradition som lutfisk (om inte mer).
När jag lyssnar på Mapei rappandes, och ser Malin of Sweden skakandes rumpa i videon till ”Video vixens” så är det också svensk kultur, men det gäller förstås kanske bara mig?
Och som sagt, min definition är lika bra som din, det är bara majoritetsbeslutet som inte kan ifrågasättas.
Tuesday, June 30, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Så klockrent skrivet!
ReplyDeleteFör det är ju precis så som du beskriver det..
Tack! Och ja, det är väl så.
ReplyDeleteJag har försökt skriva den här texten förut men har fått kassera den då. Det har varit svårt att strukturera upp tankarna på ett icke-flummigt och lättbegripligt sätt men nu tyckte jag att jag lyckades ganska bra.