Det kommer bli blodigt i sommar

I början av maj fick jag en obehaglig förnimmelse i kroppen, en tanke som vägrade lämna mig.

”Den här sommaren kommer bli blodig”

Det kändes nästan som ett varsel men tanken var för luddig för att kunna kläs i ord så jag skrev aldrig ner det.

Nu skriver jag det i efterhand. Jag vet att det ser ut som en efterkonstruktion med bakgrund av alla vansinnighetsdåd som maj och juni hittills fört med sig.
Men det kommer att bli fler blodiga dåd även längre fram i sommar, fler än aldrig någonsin förr.

Måhända var det inte ens ett varsel? Måhända var det enbart en logisk slutsats av läget vi befinner oss i? Med en havererad psykvård och en galen invandringspolitik så var det väl exakt det här som vi hade att vänta oss?

Att kvinnor och män knivas på öppen gata, och att flyktingförläggningar utsätts för brandattacker och stenkastning känns så naturligt att det inte ens är värt en axelryckning längre. Ibland tycker inte ens tidningarna att det är notisvärdigt.
”Varslet” som jag fick i början av maj var i själva verket bara det sunda förnuftet.

Och som sagt: det kommer bli blodigt.