Sverigedemokraterna är inget missnöjesparti

Nästan dagligen läser jag kommentarer i stil med ”Sverigedemokraterna är ett missnöjesparti som vinner sympatier under lågkonjunkturen”, eller ”Parallellen mellan Sverigedemokraterna och Ny demokrati är tydlig, missnöjesrösterna ökar alltid när det blir dåliga tider”.

Jag kan verkligen inte köpa att Sverigedemokraterna skulle vara ett missnöjesparti, och jag ska förklara hur jag tänker.
Först av allt vill jag poängtera att dom som röstar på Sverigedemokraterna självklart är missnöjda. Men att vara missnöjd och att populistiskt söka missnöjesröster är två skilda saker.
Vänsterpartiet är också missnöjda med samhällsordningen, men ingen skulle få för sig att kalla dom för ett missnöjesparti.

Normen för missnöjespartier är att dom är populistiska, att dom får stora framgångar snabbt i dåliga tider. Men Sverigedemokraternas framfart har ju verkligen inte varit stormande.
Partiet har växt sakta i takt med att samhället håller på att gå sönder, och den långsamma ökningen påbörjades långt innan SAAB sökte pengar av staten.

Det har aldrig varit tal om några gigantiska skutt i ökningen.
Det har inte varit drag under galoscherna och staplande av drickabackar. Det har varit ett långsamt gnetande. Ett arbete som försiggått lika mycket internt i partiet som utåt mot väljarna.

Man har inte lockat med Skara Sommarland eller någon Greve med gula byxor. Man har lockat med hederlig tråkighet. Så vardagligt tråkigt att vissa meningsmotståndare har gett dom Sverigedemokratiska politikerna namn som Dressman-Erik och Dressman-Jimmie (eller om det var Brothers?).

Socialdemokraterna, där har ni det riktigt populistiska partiet.
Mona Sahlin har 2643 Twitter-vänner(!) Man snackar ”Sociala medier”. Man lägger sig till med catch frases som ”S we can”. Man photoshopar sig själva till oigenkännlighet på valaffischerna. Man kontrakterar Henrik Schyffert till Almedalveckan. Man har en partiledare som kysser Stoltenberg i TV och som skriver på DN-debatt om sin kärlek till Bruce Springsteen…

Ni förstår va? Jag pratar om tråkig ärlighet mot staplande av drickabackar nu.