Ahmed, det ensamkommande flyktingbarnet

Jag har inte skrivit så mycket här på sistone. Det är orken som trutit. Jag får skylla på arbete och kyla, en allmän apati och trötthet.

I och med det så är jag lite sent ute med den här storyn också. Den debatterades livligt på flashback för en månad sedan, men min input i historien om fjortonårige Ahmed kommer alltså först nu.

Först lite bakgrund:
I Uppdrag granskning häromdagen sa man att det kommer sextio ensamkommande flyktingbarn till Sverige i VECKAN. Sug på dom orden.
Över 3000 barn per år.

Eller barn föresten… Det är tveksamt om man ska kalla dessa unga herrar för barn. Lika tveksamt är om dom ska kallas för flyktingar.

Jag har länge hävdat att man inte ska publicera bilder på dessa ungdomar.
Som argument har jag haft att man inte ska lägga skulden på människor som bara vill få ett bättre liv.
Vem är jag att döma någon som vill slippa fattigdom. Hade jag varit i samma situation så hade jag kanske också tagit den där resan.
Dessutom är jag inte rätt person att bedöma om någon är sjutton eller tjugoett.

När det gäller fjortonårige Ahmed så är det dock något helt annat. Här rör det sig om en ålder som alla tänkande människor måste ifrågasätta.

Och det är just bristen på ifrågasättande som gjorde att debatten blossade upp. Kunde Sveriges radios reporter Elsa Persson verkligen vara så blind att hon inte såg?
Det var ju en vuxen man som stod där framför henne!

Varför nämndes inte detta faktum med ett ord i reportaget?
Hur kunde man ta det där fotot och med berått mod skriva i bildtexten att personen var fjorton år?
Hur är det ställt med intellektet då?

Nu ska Ahmed skickas tillbaka till Italien som var det första landet som Ahmed kom till i Europa.
Ahmed är dock livrädd för att åka tillbaka till det rasistiska Italien, han blir hellre tillbakaskickad till Somalia. Ja, då förstår ni hur hemskt det var. Inte ens krig kan mäta sig med den ONDSKA som italienare besitter.

I det här fallet så ska inte Ahmed stanna i Sverige, så det är onödigt att göra en utredning, men när det gäller dom ungdomar som får stanna så är bedömningen lika godtycklig som Elsa Perssons vad det verkar.

Varför görs inte en ordentlig utredning på barnens ålder?
Varför är det bara unga män som företar sig resan?
Hur kommer det sig att dessa unga män hamnar i Sverige som ligger högst upp i Europa när dom passerar så många länder på vägen?

Man behöver inte vara professor för att kunna besvara frågorna: Svaret på alla frågor är STRATEGI.
Sannolikheten att få stanna ökar avsevärt när man är under 18 år.
Sannolikheten att få stanna i Sverige är betydligt större än i andra europeiska länder.

I Italien är man medveten om att resorna över Medelhavet är en business som vilken annan, och att flykten består i att få ett bättre liv ekonomiskt, inte att man flyr från krig. I Italien vet man att desperata människor har en tendens att ljuga.

I Sverige vet folk inte detta... än... men medvetenheten kommer, tro mig. Hur mycket media än ljuger och förtiger så kommer sanningen fram till slut.

Så som artikeln såg ut från början:
http://img714.imageshack.us/img714/4461/oftaoklartkringflykting.png

Så som artikeln såg ut efter lite moderering av Nina Glans och hennes kamrater på Sveriges radio:
http://www.sr.se/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3459612