Varför kan inte Sverigedemokraterna få vara ett enfrågeparti?

Vem är det som sätter upp reglerna för vad ett parti ska vara? Vilka är det som bestämmer vad som ska tas upp på dagordningen?

Just nu känns det som om Sverigedemokraterna spelar med i mediernas spel: Om man ska få kallas för ett politiskt parti så ska man ha en heltäckande politik. In i minsta detalj ska man ha uppstaplade programpunkter.

Jag kommer inte få medhåll från Sverigedemokrater i den här frågan, men enligt mig är det helt onödigt, och i slutändan så kan ambitionerna bli något som fäller partiet i dess planer att nå riksdagen.

Rollen som opinionsbildare när det gäller invandringsfrågan är där som Sverigedemokraterna behövs som mest: att vara en sanningssägare, att vara barnet som poängtera att kejsaren är naken.
Om ambitionen hade varit att STYRA landet så hade en allomtäckande politisk agenda varit att föredra, men jag tror dom flesta vill att SD ska vara en nagel i ögat på etablissemanget, inte att dom ska sitta och detaljstyra på varje område.

Att ha en agenda för allt blir bara löjligt. Det blir som att utkräva svar från piratpartiet huruvida dom är för höjd bensinskatt eller inte. Vad ska dom tycka om det liksom? Kanske ett ”who the fuck cares” eller ”det kan vi väl lämna åt folk som kan någonting i frågan”.
Och visst, Sverigedemokraternas vill bli mer än ett enfrågesparti, men vem gör man det för? För sin egen del eller för att få sanktionsstämpeln från etablissemanget?

Jag är rädd att svaret är det senare.

När jag läste intervjun i Dagens arbete med Per Björklund, Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman och partikassör så blev jag uppriktigt ledsen.
Ni kan läsa den här:
http://www.dagensarbete.se/home/da/home.NSF/98770b2ae7748f3541256ce5006dad5f/1090acf0fc83b1d4c125739f002cbb75

Det var inte den uppenbara högerpolitiken som störde mig, utan snarare att han inte tycktes veta vad han själv eller partiet stod i dom arbetsmarknadspolitiska frågorna.

Frågan är om det ens finns någon riktig politik utstakad på dessa områden?
Och om det finns, varför finns det i sådana fall det? Är det inte viktigare att ta upp dom områden där det än så länge inte pågår någon debatt: exempelvis att ta upp frågan om ”ensamkommande flyktingbarn” eller ”apatiska barn”?

Är det inte av större vikt att avslöja lögner på dessa områden, än att enas om huruvida man ska bedriva en moderat eller kristdemokratisk arbetsmarknadspolitik?

Menar jag att Sverigedemokraterna borde vara ett enfrågeparti? Jo, jag tycker nog det, i alla fall till viss del. Som det är nu så spelar man dom etablerade partierna i fatet.

Självklart applåderas denna (förvisso naturliga) utveckling av sjuklövern då dom kan utkräva svar i frågor om äldrevård, skola, eller något annat ämne istället för att själva behöva sitta och försvara en invandringspolitik som fullständigt havererat (och som slutligen kommer leda till att vissa områden i vårat land blir ”no go zones” där alla som irrar sig in är legitima mål för våld).

Naturligtvis finns det ett mått av själviskhet i mitt tyckande också: jag gillar inte att Sverigedemokraterna så tydligt tagit på sig rollen som ett konservativt högerparti. Men mitt stora invändande är att man tappar fokus på frågan som är avgörande för Sveriges framtid. Om man profilerar sig som ”Kristdemokrater för invandringskritiska” så riskerar man att exkludera en stor del av den egna väljarbasen. Och inte bara det, man riskerar att återigen missa riksdagen vilket i sin tur kommer leda till att vi snart kommer få dom rasupplopp som redan nått Italien, England, Frankrike, Australien etc.

Vägen till att bli ett allomfattande parti är dessutom låång (vilket intervjun med Per Björklund visar med all tydlighet).

När man lämnar invandringsfrågan så kommer man med all säkerhet att förlora. Vassa proffspolitiker från alla politiska läger äter upp en tvekande Per Björklund utan att blinka.

Det är inte den arbetsmarknadspolitiska debatten som Reinfeldt syftade på när han konstaterade att man inte kan vinna en debatt mot Sverigedemokraterna.