PK-lögner, snömos och samtidsskildringar utan bett

Gårdagens Debatt blev en orgie i snömos. Radio-DJ: n Ametist och Cajsa-Lisa Ejemyrs före detta man, Carlos Rojas-Ejemyr-Beskow deklarerade sin kärlek till det segregerade samhället och menade på att det inte är så farligt om folk inte umgås över kulturgränserna. USA lyftes upp som ett bra exempel med sitt China town och little Italy…

En gubbe från Vellinge med korslagda armar var livrädd för att säga fel saker och tyckte ”synd” om dom stackars barn som tvingades bo i ett nedlagt motell. Han var inte ALLLLS kritisk till invandrare och deras kultur. Oh nej, det var den förhatliga invandringspolitiken som han ifrågasatte, politikernas kompetens…

Billström och Astudillo bråkade om vem som förstört landet mest, men var eniga om att allt skulle bli bra bara vi anammade Kanadas framgångskoncept.

En Egyptisk världsreporter hyrdes in och gjorde ett illa genomarbetat reportage från Rinkeby utan djup eller analys. På slutet deklarerade han att han i första hand var muslim, i andra hand journalist. Så var det med den opartiskheten.

Han tillstod dock att vi satt på en tidsinställd bomb i Sverige, men det presenterades ingen lösning mer än att Sverige borde ta till vara på kompetensen i förorten bättre.

Japp, som i Kanada då, framgångslandet där man integrerat ”svåra” grupper som IT-tekniker från Indien och tjänstejon från Filipinerna… Och så Somalierna förstås, som är SÅ integrerade i det nordamerikanska samhället. Det är nästan så att man blir rädd när man ser hur skönt ghettofierade dom blivit: nästan som riktiga afroamerikaner. Wow!



Eftersom att videon är från USA så kanske den inte gills. Då får man väl titta på Most Wanted listorna i Kanada stället:

Toronto:
http://www.torontopolice.on.ca/homicide/mostwanted.php

Quebec:
http://www.10criminelsrecherches.qc.ca/index-en.html

Inte bara Somalier måste man tillstå. Så något är dom väl på spåren dom goda Kanadickerna.

I TV-studion satt även Anders Jacobsson, barnboksförfattaren som tillsammans med Sören Olsson skrivit böckerna om Sune och Bert.
Han var inbjuden att delta i debatten om den ängsliga PK-ismen som gjort att barnböcker numera inte får innehålla något spår av snusk, sprit, våld eller elakheter.

Han hade, om han hade velat kunnat hoppa in i integrationsdebatten och sagt ett sanningens ord, men han valde att låta bli eftersom att ämnet fortfarande är så infekterat att man måste ljuga om andra länders ”framgångssagor” eller komma med kritik med defensivt korslagda armar, om man över huvud taget ska få yttra sig.

Men tänk om Anders hade öppnat sin käft? Tänk om han hade återgett sitt skönt satiriska blogginlägg om dom ensamkommande flyktingbarnen? Där skrev han hur synd han tyckte det var om dom små liven eftersom att dom alla tycktes lida av Hutchinson-Gilfords syndrom, en sjukdom som gör att man åldras i förtid.

En sjukdom som dessutom tycks påverka den faktiskt åldern. I alla fall om man tittar på Norge där man efter ålderstester på ensamkommande flyktingbarn kunnat fastslå att nio av tio ljuger om sin ålder och i själva verket är över arton år.

http://meritwager.wordpress.com/2010/03/07/svenska-journalisters-okritiska-blaogda-och-ofta-rent-fega-rapportering-har-skadat-sverige/

Näpp, Anders återgav ju tyvärr inte sitt blogginlägg.
Tvärtom blev han, när Expressen skrivit om hans text, rädd och tog bort sin blogg från Allt om barn.

Han hamnade i samma obekväma kroppshållning, med korslagda armar som den där mannen från Vellinge. Han började förklara sig med ord som ”jag hatar rasism” och ”jag har många vänner från andra länder”.

Att han inte stod på sig är tyvärr förklarligt. Det finns en orsak till att många invandringskritiska är anonyma. Det beror inte på att vi skulle sakna argument eller vara rättshaverister från Flashback (som Expressens Gunilla Brodrej uttrycker saken), utan att vi faktiskt räds konsekvensen av att tala SANNING.

Gunilla Brodrej använder sig även av Astrid Lindgren som slagträ i debatten.
Det är inte första gången det sker. Även Sverigedemokraternas Björn Söder har använt hennes värld i sina argument. Tillika har hon använts av antirasister tidigare.

Jag har skrivit om detta förr: Astrid skrev om SIN barndom, SIN samtid. Hon ska inte användas som argument i invandringsfrågann i dag. Det är inte värdigt.

MEN om någon ny barnboksförfattare I DAG väljer att skriva om SIN samtid med samma skärpa som Astrid gjorde så är det inte alls säkert att den boken hade fått ges ut.

För så ser verkligheten ut. Att sanningen förtigs i dag ger sitt utslag i allt från invandringsfrågan till avsaknaden av ”hemskheter” i barnböcker.

Edit: Det kom nyss till min kännedom att Anders inte stängt ner bloggen själv, utan att det är Bonnier som plockat bort bloggen. Fint så, ytterligare ett tecken i tiden.

http://www.expressen.se/kultur/1.1962063/bert-och-sune-rodnar