En strejk som handlar om vad?

Ibland känns det som om… Korrektion: det känns ALLTID som om medierna glömmer att berätta hela historien när det är konflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare. Som i fallet med Renhållningsbolaget Liselotte Lööv, det känns som om man måste läsa mellan raderna för att få någon slags rätsida på historien.

Om jag förstått det hela rätt så har sopåkarna hittills arbetat på ackord: man får betalt för hur mycket man hinner göra på en dag. Lukrativt ekonomiskt, men slitande för kroppen.

Företaget vill nu att arbetarna ska gå över till månadslön istället. Lägre lön, längre arbetstider.

Detta verkar vara en ganska vettig grundtanke. Fasta arbetstider och fasta löner låter som en förbättring i mina öron (även om lönen är lägre än dom 30k+ som man kunnat dra in hittills).

Jag tror mig dock se att detta inte är allt vad konflikten handlar om. Det finns en genuin rädsla att dom fasta månadslönerna också kommer att innebära större arbetsmängd.

Idag har sopåkarna kunnat riva av sitt pass tidigare än planerat. Detta har förvisso varit slitigt och stressigt, men man ska inte underskatta vad det innebär för någon som arbetar med ett otroligt tungt arbete. Att komma hem tidigare har nog inte bara varit skönt utan i många fall rent befriande.

Arbetarna själva hade önskat att ackorden blev kvar, men tvärtom vad man får för intryck av i tidningarna så är deras önskan att maxtaket i poängssytemet faktiskt borde sänkas. Man ska inte, bara för att man är ung, kunna arbeta slut på sig själv fullständigt för att nå en hysteriskt hög bonus.

Oavsett om konflikten handlar om pengar eller arbetsmiljön så gör arbetarna rätt när dom nu säger att dom ska följa ALLA regler som finns uppsatta som dom hitintills skitit i. Detta innebär att dom inte tänker hämta sopor från platser där det inte är sandat och skottat, att dom inte tänker lyfta säckar som väger mer än trettio kilo etc.

Detta är något som sopåkarna borde ha gjort för länge sedan, för hur ”bra” ackorden än har varit, så vore det trots allt bäst om lönerna blev fasta och arbetsförhållandena bättre.

Istället för att rusa mellan husen så borde dom snarare sakta in på takten och verkligen ge sig faan på att detta, likt väl som andra kroppsarbeten, ska vara något man ska kunna arbeta med tills man går i pension vid 65-års ålder. Perspektivet borde till och med vara längre än så: även efter att man gått i pension ska man ha en dräglig tillvaro.

Så alltså: sänk takten och acceptera den sänkta lönen.

Om detta innebär att Liselotte Lööv skulle minska sin omsättning och på sina bara knän be om att man går tillbaka till ackordslöner igen, so be it.
Ackord är ett förlegat skit.
Att slita ut sin kropp i förtid är förlegat skit.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sopgubbar-forlorar-i-ad_4202475.svd
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/risk-for-sopkaos-i-stockholm_4205961.svd
http://www.dn.se/sthlm/sopakarna-chockade-efter-domen-1.1039040
http://www.dn.se/sthlm/sopkonflikten-detta-har-hant-1.1038962
http://www.dn.se/sthlm/transport-rasar-mot-ads-beslut-1.1039065