Vi SD-sympatisörer uttrycker oss oproportionerligt mycket

Riksdagspartierna anställer nu folk som ska jobba med sociala medier i valrörelsen. Rädslan att Sverigedemokraterna ska äga arenan är förlamande. Det är ett agerande i ren desperation, för vad ska egentligen en Centerpartist eller Socialdemokrat twittra och blogga om? Finns det något som dessa människor brinner för? Finns det någon som brinner för vad en Kristdemokrat har att säga om exempelvis skolfrågan? (gäsp)

Jag menar, även om man har betalt för att chatta så måste det ju finnas någon substans i det man skriver… Någon intressant vinkel, något som gör att just det ämnet känns VIKTIGARE än det faktum att det just nu brinner i våra förorter.

För det är precis vad man har att konkurrera med: Den viktigaste frågan någonsin i svensk historia vs Något småaktigt gnabb mellan sex mittenpartier…

I dag är SD-sympatisörer totalt dominerande bland sociala medier. Inte som strategi, utan genom ett brinnande MÅSTE.

Engagemanget har inte uppkommit som ett resultat av något hemligt dekret som gått ut från Jimmie Åkesson, det handlar helt enkelt om att vi är jävligt många som är jävligt trötta på samhällsordningen. Det är även därför som Vänsterbloggarna tar en så tydlig andraplats. – Dom är visserligen färre, men dom är också trötta på hur samhället ser ut, vill få till en förändring.

Viljan att förändra saker väcker av naturliga skäl engagemang.

Ta valfri debattartikel som avhandlar SD i kvällstidningarnas Internetupplagor. Titta på kommentarerna (om dom inte modererats bort). Titta på vilka bloggar som länkar till artikeln.
Vilka dominerar?
Hur MYCKET dominerar vi?`

I ljuset av det är det inte förvånande att en löjlig parti-sympati-omröstning på Kanal 5 och TV4:s text-TV gav ett, för etablissemanget, beklämmande resultat.

263 SMS-röster på Sverigedemokraterna var nog för att TV4 och Kanal 5 skulle stänga omröstningen. Då var Sverigedemokraterna uppe i 46,1 % av rösterna…

DN gick ut stenhårt med att SD hade kapat valet. Hur det skulle gått till när röstningen var begränsad till en röst per mobilnummer är oklart. Det är inte så viktigt när det gäller Sverigedemokraterna. Något lurt var det säkert…

Vad sägs om NEJ. Vad sägs om att förklaringen kan hittas i att Sverigedemokrater faktiskt engagerar sig mer än människor som slentrianröstar på Moderaterna eller Socialdemokraterna.

Vad sägs om att ungdomar, där Sverigedemokraterna är tredje största parti enligt senaste skolvalet, faktiskt har större benägenhet att SMS-rösta än trötta gubbar och tanter som röstar på Socialdemokraterna för att dom ”alltid gjort det”?

Hur engagerad är gemene Moderat eller Socialdemokrat i dag? Hänger majoriteten av dessa människor ens med i den dagliga politiska debatten? Kan dom nämna några ministrar? Har dom ork till att bry sig? Är det ens viktigt med politik? Är måhända altanen och trädgården viktigare?

För oss SD-vänner är det definitivt viktigt. Vi är helt på det klara med vad det innebär att vi välkomnar motsvarande en SAAB-fabrik av arbetslösa människor var fjortonde dag till Sverige.

Vi är på det klara med vad det innebär kanske just DÄRFÖR att vi enligt våra belackare är lågutbildade, arbetslösa stackare som tvingats leva för mycket i verkligheten. Kanske just därför att vi inte haft tid att förkovra oss i trädgårdsfrågor och andra viktiga bestyr som man håller sig till i rasrena bostadsområden.

Vi hade säkert haft en betydligt friskare och opåverkad syn om vi hade fått leva det goda livet. Vi hade varit mindre engagerade då också, lite mer… slentrian.
Lite mer proportionerliga i våra uttryck.

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sd-misstanks-ha-kapat-opinionsmatning-1.1037857
http://www.dagensmedia.se/asikter/debatt/article116672.ece