Hey Dolly (En slags bokrecension)

Amanda Svenssons bok ”Hey Dolly” är inte ny, men jag läser långsamt och boken har stått i mer än ett år i min bokhylla innan jag äntligen tog ner den häromdagen.

Jag tror det tog två timmar att läsa boken. Max.
Exemplariskt. Längre än så här borde ingen bok vara.
Hade alla följt detta exempel så hade jag kunnat läsa mer, då hade min oändliga Mare Kandre-bok som jag haft i ryggan i fem månader varit utläst vid det här laget…

Hey Dolly handlar om Dolly. Dolly är en fantastisk tjej. Egensinnig. Äkta. Galen. Hon har råd att vara det, hennes bakgrund tillåter henne det.

Nu blandar jag ihop verklighet och fiktion, men det underlättar naturligtvis att Amanda Svenssons pappa är en känd och välrenommerad kulturjournalist.
Amanda hade naturligtvis hatat det konstaterandet, jag också, Dolly tre, men det måste nästan sägas eftersom att man annars knappt kan tro att det är sant. Jag menar, hur är det möjligt att någon som är född 1987 kan skriva en bok med refererelser till Morrissey, Karin Boye och Tage Danielsson?

Är det någon slags trick?
Ibland under läsningen så undrar man om man är man med i Truman show?

Ser hon mig nu? Genomskådar hon mig och min cineastiska sida? Är jag så lättläst? Är jag så klyschig? Självklart är jag det, och Amanda likaså.

Hey Dolly säger inte ALLT om mitt liv, men den säger något om mitt liv och det är gott nog. Det är väl den intellektuella medelklassbakgrunden som förenar. Bristen på respekt för orden.

Min metallicficklampa i bröstet lyser för människor som Amanda. Hon har sagt att hon vägrar bli en kulturkofta. Ärligt talat, det är ingen risk att hon hamnar där. Hon kommer garanterat dö innan hon blir Pete Townsend.

Amanda kommer att fortsätta skriva bra. Hon kommer fortsätta kunna grotta ner sig i ordvrängningar och frustande humor och ilska, i erotik och Tourettes-vindlar.
Jag litar på Amanda fullt ut. Hon kommer aldrig skriva en tjocktråkig bok som tynger min ryggsäck. Hon kommer fortsätta vara ljuset som aldrig dör ut.

Högtravande beröm? Japp, men boken, och Amanda, i all sin enkelhet förtjänar det.

http://www.expressen.se/kultur/1.1130632/amanda-svensson-hey-dolly
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/kritikerna-faller-for-dolly_1161731.svd
http://www.dn.se/dnbok/typiskt-00-tal-amanda-svensson-1.792347