Solklar juridik i Ship to Gaza?

Jag vill först och främst skriva att jag verkligen respekterar folk som är raka och ärliga i sin beskrivning av händelser. Jag behöver alls inte hålla med personerna i fråga, men det är bättre att folk skriver "sanningar” istället för att förvränga och antyda (vilket tyvärr är ganska vanligt, speciellt bland PK-människor).

Ett bra exempel på en person som jag respekterar är bloggaren Anders Svensson (zaramis.nu/blog). En upplyst herre som är tydlig och rak med sin agenda.

Tyvärr kan jag inte ha honom på min "blogg roll" eftersom att han censurerade den enda kommentar jag någonsin skrivit på hans blogg.
Synd tycker jag, men tyvärr ser det ut så på många bloggar (speciellt på vänsterbloggar).

Själv skulle jag aldrig censurera en kommentar från Anders, eftersom att jag vet att han lägger ner både tid och tankekraft på sina rader.

Anders är i alla fall väldigt rak och tydlig i sitt budskap: IDF-styrkan var att likna med pirater. Besättningen hade all rätt i världen att göra motstånd, ja, till och med döda soldaterna om så hade varit möjligt. IDF-styrkan å sin sida hade över huvud taget inte rätt att befinna sig där, och DÄRMED heller inte rätt att göra motstånd (ännu mindre skjuta ihjäl nio personer).

Jag gillar den uppriktigheten. Själv flummar jag gärna ut, men ett pragmatiskt sinne är inte alltid fel.

Man kan ju också se till den nytta som attacken gjorde: Egypten har nu öppnat sina gränser, det måste ju ses som en liten vinst för Palestinarörelsen?

Sedan att man efteråt märker att dom man hjälper (Hamas, IHH) ligger väldigt nära Mohammed Omar åsiktsmässigt får bli ett framtida problem att se pragmatiskt och realistiskt på…

Nåväl, som ren kontrast till Anders kan man ju nämna någon som Henning Mankell. Den mannen är synsk, har röntgenblick och mörkerseende. Imponerande, men inte särskilt trovärdigt. Han har dessutom superkoll på båtarnas last och kunde bedyra att det enda vapen dom hittade var hans rakhyvel… Japp, vi säger så.

Anders ärliga bild av händelsen är mycket sannare. Det är lättare att ta till sig den åsikten och att faktiskt respektera den. Frihetskampen får vara blodig. Måste vara blodig. Inget Gandhi-tjafs som dom tycks kört med på dom andra båtarna (av det lilla vi vet).

Samtidigt vet jag inte om det här med juridiken är så enkelt som alla försöker påskina? Ni får gärna hoppa på mig och säga emot om jag har fel någonstans, för min kunskap ligger på ren amatörnivå (om ens det).

Låt mig ge er ett litet exempel/dilemma.

I detta exempel använder jag mig av länderna Nord- och Sydkorea eftersom att det är mindre infekterat än konflikten mellan Palestina och Israel.

Tänk er en Sydkoreansk man, en snäll man som inte sett sin syster på trettio år sedan hon rövades bort till Nordkorea.
Han tar sin eka och börjar ro mot Nordkorea. Han är fast besluten att få träffa sin syster igen.

När han närmar sig land (men ännu befinner sig på internationellt vatten) så får han ett radioanrop (ja, vi får anta att ekan har en radio…). På radion ombeds han vända om eftersom att han snart äntrar Nordkoreanskt territorialvatten.

Sydkoreanen svarar desperat och med gråten i halsen att han inte tänker vända om, hans mål är fortsatt systern i Nordkorea.

Eftersom att Nordkorea och Sydkorea befinner sig i vapenvila så gäller regler för fredstid.

Viktigt att veta här är att OM Nordkorea och Sydkorea hade bedömts befinna sig i krig med varandra så hade Nordkorea i detta läge haft rätt att borda ekan och gå igenom Sydkoreanens packning och därefter förvisa honom tillbaka till sitt eget land (helt godtyckligt).

Om Sydkoreanen trots allt hade lyckats åka in på Nordkoreanskt vatten så hade Nordkorea haft rätt att använda dödligt våld.

Regler under krigstid är nämligen annorlunda än dom i fredstid.
Det räcker med att Nordkorea i det fallet hade befarat att deras gräns skulle KOMMA att överskridas för att dom skulle ha rätt att ingripa, ÄVEN på internationellt vatten.

För att koppla tillbaka lite till Israel-Palestinakonflikten så är det en konflikt som inte räknas som krig i FN: s tolkning av begreppet. I Israel är det dock helt givet ett krig, och Israel anser fortsatt att dom är i krig med arabländerna, förutom Jordanien och Egypten då som dom tecknat fredsavtal med.

Nord- och Sydkorea är inte heller i krig med varandra, det är bara relationerna som är lite frostiga…

Nåväl, Sydkoreanen fortsätter sin rodd. Innan han når Nordkoreanskt vatten så bordas han av en liten militärbåt. Ur båten, och ner i ekan hoppar en Nordkoreansk soldat. Han är tungt beväpnad.

Innan Nordkoreanen hunnit fråga vad lasten döljer (den innehåller bara kläder, mat och dylikt) så tar Sydkoreanen upp åran och svingar den mot Nordkoreanens huvud. Han är desperat. Han är beredd att dö för att träffa sin syster igen, han tänker inte vända om!

Dilemmat här blir nu om Nordkoreanen har rätt att slå tillbaka?
Eftersom att han slås och slås, och kommer slås ihjäl om han inte gör något så måste han ju nästan göra något, inte sant?
Eller ska han låta sig slås ihjäl?

Soldaten får tillslut upp pistolen och avfyrar den mot Sydkoreanen som träffas i hjärtat och dör.

Systern och brodern får aldrig träffa varandra. Alla gråter.

Vem har agerat i självförsvar i detta exempel?
Har bägge agerat i självförsvar?
Är det ens ett dilemma?

Att Nordkoreanen är den största skurken i dilemmat råder det ju inget tvivel om, iaf inte i juridisk, internationell mening (även om det på nationell nivå kan råda stort tvivel).

Jag menar, även fast vi låtsas att Nordkorea och Sydkorea är rörande överens om att deras konflikt är ett regelrätt krig så måste ju den typen av bedömningar komma från högre instanser, exempelvis FN. Inte sant?
Och till och med under krigstid är bara ett visst mått av våld som är tillåtet (vad som nu menas med det?).

Vi kan enas om att Nordkoreanen har gjort fel. Nästan alla skriver väl under på det?
Betyder det då att Sydkoreanens självförsvar är helt korrekt ur juridisk synvinkel?

Jag menar, nu är han ju död och får inte se sin älskade syster, men hade han rätt att slå soldaten med åran, om själva bordningen så var felaktig juridskt sett?

Jag är själv kass på juridik (vilket jag redan nämnt), men jag antar att det är samma problematik som om man utsätts för ett inbrott i sitt hem. Man har rätt att göra ett civilt gripande: att hålla kvar förbrytaren. Men sen? Slå honom? Slå honom innan han ens hunnit fråga var man har kassaskåpet?

Jag tror att det är ganska raka besked där: Man får inte bruka våld i det fallet.

Å andra sidan så kan man naturligtvis tycka att dilemmat hade kunnat undvikas. Om jag återigen går tillbaka till dom faktiska händelserna på Mavi Marmara så läste jag en smart, enkel sak som en Israel (vars namn jag glömt) hade att säga om händelsen. Han påpekade det självklara: all blodspillan hade kunnat undvikas om IDF istället för en bordning hade skjutit sönder båtarnas propellrar.

En pragmatisk lösning som jag gillar måste jag säga. Men, det är lätt att vara efterklok.

På dom andra båtarna är "dilemmat" mycket enklare, där använde IDF alldeles säkert övervåld och förnedrade metoder mot den till övervägande delen fredliga aktivister.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/pofessor-i-folkratt-israel-har-brutit-mot-internationell-ratt-1.1115594
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/israel-kan-havda-krigstillstand_4808411.svd