Bok: Det börjar inte här. Kapitel 10 –Jag kommer inte härifrån

– Välkommen till Kriminalmagasinet med mig Hasse Karo, ikväll tar vi upp fallet med Ninjamannen och presenterar polisens nya spår i fallet
Hasse är avslappnat framför kameran. Han har rutin på det här, har gjort programmet i fler år än vad han skulle vilja erkänna. Han är alltid lika stilig i sin perfekta sidbena, finska designerglasögon och svarta kostym.
Hans stilighet står verkligen i bjärt kontrast till Sven GW: s slafsiga jägarstil med röd flanellskjorta och fiskarväst. Med vana steg fortsätter Hasse sin presentation samtidigt som han rör sig bort mot rummet mitt. Kameran följer honom bort till skrivbordet där Sven sitter framför laptoppen med glasögonen i pannan. Det tar flera sekunder innan Sven inser att han är i bild och släpper blicken från laptoppen.
– För två dagar sedan så blev TV-producenten Anton Pave hotad i sitt hotellrum av en man iklädd en svart ninjamask, nu tyder mycket på att denna Ninjaman är samma person som dagen efter bröt sig in och hotade Tidningsredaktören Mikael Festivus. Sven GW, vad är det egentligen som framkommit i detta fall som gör att polisen nu tror att det rör sig om samma person?
– Jaa, helt säkert är det förstås inte, men i det senaste fallet, där Festivus blev hotad, så gick ju gärningsmannen ut med ett namn. Namnet ledde polisen till en adress, och där hittades en del bevis som tyder på att gärningsmannen är den samma i bägge fallen.
– Det är alltså en man vid namn Peter Zerdinski som vi talar om nu. Vad var det man hittade i husrannsakan hos honom?
– Av utredningstekniska skäl har polisen varit väldigt sparsmakade med information om det, men det har talats om någon form av skriftligt material som sammankopplade dom bägge fallen.
– En namnlista?
– Kan så vara, svarar Sven med plirig blick och flyttar samtidigt glasögonen från huvudet till munnen.
– Men GW, om vi nu förutsätter att det rör sig om samma man vid bägge attackerna, vad kan då motivet vara? Ett allmänt hat mot mediepersonligheter eller?
– Det kan det vara men jag tror mer att det rör sig om ett allmänt hat gentemot människor. Det är inte bara journalister som drabbats av denne mans framfart
– Näe, det var bra att du tog upp det för det är nämligen så att vi har träffat ytterligare ett offer i denna historia, Mourat… Mourat var på väg hem från McDonalds när en maskerad man utan anledning hoppade på honom och puttade ner honom för en trappa. Vi ser detta och fallet med Smedmördaren efter reklamen!

I ett av dom ofärdiga rummen i det ofärdiga kontorskomplexet står en liten TV. Svartvit. Peter har inte sett, eller tittat på en svartvit TV sedan dom tidigaste barndomsåren hemma hos Farmor och Farfar i Warszawa. Det var fotboll då, Polen-Sovjet. Nu är det långt senare och Hasse Karo har precis kommit tillbaka från reklamen. När Peter ser Mourats spelade ynklighet och det oproportionerligt stora bandaget runt hans huvud kan han inte låta bli att le. ”Vilken idiot, vilken fjant”.

– Jag gick där helt i min egen värld liksom. Chillade. Så kom han bakom mig. Jag tror han hade sån här eh, krogjärn eller nått.
Mourat gestikulerar yvigt under samtalet från sjukhussängen och kan inte låta bli att titta in i kameran då och då med en blick som signalerar ”jag är en TV-stjärna nu”.
– Han var maskerad?
– Ja, han hade en skitläskig mask asså. Det var typ som yxor såhär vid munnen
Mourat gestikulerar med händerna framför munnen i ett tafatt försök att i luften teckna hur yxorna såg ut.
– Vad hände då, han slog dig eller?
– Ja, först så slog han mig i bakhuvudet. Sedan jag försökte gå därifrån. Sa till honom typ ”låt mig vara!”. Då ställde han sig still så jag tänkte okej han låter mig vara nu. Men när jag kom till trappan så hörde jag att han började springa. Precis när jag vände mig om så kom hans huvud mot min mage. Jag ramlade ner du vet med huvudet före. Efter det så blev det helt mörkt. Jag svimmade.
– Läkarna sa att du var nära att dö?
– Ja, för dom trodde först att jag inte skulle kunna gå och så i framtiden. Att jag hade brutit nacken. Dom satte pinnar, så här stålpinnar runt huvudet.
– Vad tycker om det ökade gatuvåldet i samhället?
– Det är galet alltså! Det finns typ ingenstans man kan gå utan att det blir tjafs. Där jag kommer ifrån så är det mycket sånt. Småkillar, kanske 10 år som rånar och grejer.

Efter inslaget med Mourat åker kameran fram över studiogolvet till Hasse.
– Sven GW, det här fallet med Mourat skiljer sig en del från fallet med Pave och Festivus i det att Mourat är en till synes vanlig människa utan mediamakt, kan man verkligen vara säker på att Peter Zerdinski är gärningsman i alla tre fallen?
– Det kan man naturligtvis inte vara säker på, däremot så kan man anta det. Även om tillvägagångssättet är helt annorlunda i detta fall, och offret i detta fall inte tillhör mediasfären så kan man se ett mönster. Det handlar om en gärningsman som vänt samhället ryggen
– Det finns ju gott om dårar som ställt till med elände i Sverige. Alla minns nog mannen som åkte bil genom Gamla stan, järnspettmannen, dubbelmördaren i Linköping osv, men det känns som om det rör sig om något annat i det här fallet, något mer uttänkt, en gärningsman med en plan
– Det svårt att dra paralleller till nån tidigare händelse eftersom att detta i stort sett aldrig händer i Sverige, men i USA så finns det vissa liknande fall, säger Sven samtidigt som han drar handen över sitt flottiga hår.
– Har du något exempel där?
– Ja, vi har ju Zodiak exempelvis som var en känd seriemördare på 1960-talet i USA som ibland var maskerad och ibland inte när han utförde sina dåd. Man måste förstå att det hos denna typ av människa, även om vi inte talar om en mördare i detta fall, finns ett visst mått av förhoppning om att åka fast. Den där dikten som Peter krävde skulle publiceras i tidningen Stan är ett klassiskt rop på hjälp
– Dikten kan ni tittare läsa på webben, ni hittar den på kriminalmagasinet punkt se. Vad säger dikten egentligen?
– Det är ren gallimatias om du frågar mig men det finns såklart en del undertoner där, referenser till alla uppoffringar som han gjort men inte fått något för. Klassisk offermentalitet som man hittar hos många kriminella, och seriemördare i synnerhet
Svens glasögon har nu funnit sin plats längst ut på nästippen, han håller kvar handen någon sekund på glasögonkarmen innan han slutligen släpper taget.
– Seriemördare? Tror du att han skulle kunna begå ett mord?
– Det hoppas jag inte men han är beväpnad och om Mourat var hans verk så har han redan varit nära att döda. Om han fortsätter känna att han inte respekteras så kommer det sluta i att någon dör, tyvärr.
– Var tror du Peter befinner sig nu?
– Jag tror att han finns någonstans här i staden, jag tror inte att han är stark nog för att förflytta sig. Jag tror aldrig att han kommer härifrån.